Vinter-OS-invigning. Tycker dom har väldigt mycket kläder på sig allihop. En (1) Kenyan passerar. Strongt, tycker jag. Honom håller jag på. Han känns som jag.
En gång fick jag en konstig inblick i vad vintersportsälskarna håller på med, och tjusningen i det. Det var Nästan som reklam.
Efter nån timmes absolut nybörjarkurs i slalom längst ner i slutet av barnbacken satt jag helt plötsligt längst upp på en vitlklädd topp i solen med öppen jacka och drack en öl eller två med lunchande normalproffs. Det var bara några få år sen.
Solen sken över bergen. Folk runtom snobbade runt lite i sina nyköpta saker och blumpade omkring och flirtade på det där konstiga slalompjäxsättet. Häftigt tyckte jag. Det var varmt, mitt i snön på bergstoppen.
Kände soppan som värmde i magen och en lätt triumf över att ha vågat mig ända upp till toppen efter bara en timmes lektion ihop med andra som aldrig nånsin åkt skidor. Sen tog jag mod till mig och åkte ner för berget med bra musik i lurarna. Det var häftigt. Sen gjorde jag det en gång till. Upp med liften till toppen och ner.
På kvällen fick jag jobbets pris för bästa outfit i backen. Hade på en mörkgrön anorack som nån av ungarna vuxit ur för länge sen, mini-mini-tajt, med larvig text på, och till det mina vanliga svarta jeans och indisk sjal. Jag fattade ingenting, men tog gärna emot medaljen.
Olika falla ödets lotter!!! "Våga vägra fjällen" heter min post i samma ämne. Vi har lyckats lite olika i backarna, du och jag...
SvaraRaderaHittade inte din text. Har du en länk kanske?
SvaraRaderaKan tillägga att ANDRA (och senaste) gången i vinterfjällen också följde lustprincipen: lämnade inte bar- och poolzoonen en enda dag för att gå ut i snö, blåst och kyla..