Vill ha en lite applåd

En applåd skulle inte sitta dumt. För tro det om ni vill, men jag säger som det är:
Jag har skaffat lånekort på biblioteket. Jag hängde på låset i morse och fick det direkt. Så nu är palm-piloten nytankad med romaner.
Känns lite grymt att radera två utlästa böcker, som jag gjorde nyss, men läst är läst.

150% beläggning

Hej hopp och så var den roliga sommaren över.

Tillbaka till jobbet för att jobba 80% och så har jag 150% beläggning, som det ser ut. Beläggning är ett av de fulaste orden jag vet. Antingen är det bara äckel i lager, eller annars för lite eller för mycket (småäckligt) jobb.

Ett uppdrag på heltid och ett på halvtid. Måste reda ut det där snarast. Jag som ska till London och allt. Eller inte alls. Whatever. Allt verkar lite otajmat dessa dagar.

Jag pratar tre timmar i telefon med en och två timmar med en annan. Jag som inte ens gillar att prata i telefon. När det ringer stånkar jag inombords eller skriker

Neeeeeej, faaaan....., inte nu igen, kan inte du svara, snälla....

men är man ensam hemma finns ingen att ropa på som kan ta telefonen.

Annat idag:

- Hyresgästen har ställt sina två papperskassar i rummet och stuckit till en faster.
- Jag har fått en CD-skiva med 30 lektioner i grekiska och ska nu lära mig lite mer än Efcharistå, poly kala och kalinichta..

London calling again...

Och hur artar sig London så, kanske nån undrar. I alla fall undrar jag och går in på min vädersajt. Blir det regn över Notting Hill Carneval eller inte? Här är 10-dygnsprognosen. Ser ut som det har varit hitills på karnevalsdagarna. Växlande molnighet under söndag-måndag och över 20 grader. Perfekt.

Karnevalsfestandet pågår under söndag 28:e och måndag den 29:e augusti. Har varit där tre år i rad. I år kan bli det fjärde. Har abstinens. Gillar när marken rör sig av basgångar. Sound-systems i varje gathörn. Varje gata har sitt sound systems och vissa gator flera. Folk från hela världen, party-party. Det var där jag krockade med det så kallade x-et i ett gathörn för 3 år sen.

Nyss ringde han.

Sällsamt ljus ikväll

Skymningsljuset sällsamt idag. Den näst sista sommarkvällen för i år kanske.

Jag stortrivs hemma när ljuset faller på ett visst sätt. Alla fönster och dörrar står öppna. Ahhh.
Men till det passar inte tysk death metal eller vad det är jag hör från radion.
Bort-bort!

Idag forsätter Lost. Serien som är så tillvänjande, som alla säger. Man måste bara se den. Bandaren är på.

Syrran skulle ha kommit vid fem. Kom inte. Väninnan skulle ha kommit över. Kom inte. Fick sms nu. Sonen skulle ha hjälpt till att forsla grejor och han och polare få middag. Blir imorgon istället. Imorgon!! Visst-visst. Det är bara det att jag jobbar i Kista imorgon och på kvällen kommer hyresgästen att flytta in.

Har lite krux med mängden av prylar härhemma nu när 15-20 kvm av bostaden ska hyras ut. Tar bit för bit. Brorsans CD-samling fick plats i höga travar på en låg bokhylla utanför badrummet, men var ska jag ha LP-samlingen? Och skivspelaren? Hittade en liten tv som inte funkade och skulle till skroten. Fick igång den och ställde den inne hos mig. Har varit lyckligt tv-befriad i mitt sovrum, men nu är det köööört. Nu ska jag somna till tv:n som alla andra.

Hittade dessutom en video, en dvd och två gamla diaprojektorer med så kallad övertoningsenhet, en hel kollektion med den klassiska musikens historia på cd, och mängder av seriealbum. Allt ska upp. 200 kassettband, dator, skärm, skrivare, täcken, videoband, skooor.
Tänk vad några extra kubik förvaringsutrymme i en lägenhet kan sluka...

Status augusti

SLUTET-AV-AUGUSTI-STATUS

Civilstånd: Oförändrat fri. Funderar på att annonsera. Fast... jag vet inte. Lite för trasslig-krasslig är jag. Det värsta tänkbara i parsamhetsgenren just nu skulle vara att behöva gå på en dejt. Det så kallade X-et i London bjöd in mig för några veckor sen, men nu är det helt tyst på Londonfronten. Kanske bäst så. Vill inte kära ner mig igen egentligen. Risk finns ju.

Familjeliv: Den hemmaboende tonåringen har börjat bo en vecka i månaden hos sin pappa efter två år här hos mig på i stort sett heltid. Ska hyra ut ett av rummen hemma från torsdag och framåt. Synd bara att man sett Ensam ung dom söker...

Jobb: Våren knagglade sig fram, kunde vara sjukskriven, men trodde det var bättre att jobba på ändå. Gick ner till halvtid i juni. Går upp till 80% nu. 6 timmar om dan eller 4 dar i veckan. Just fått nytt projektjobb som börjar den 26:e. Misslyckades alltså inte helt i vintas och våras eftersom jag fått nya uppdrag av samma gäng.

Studier: Vafan. Egentligen vill jag hellre plugga än jobba just nu. Har aldrig pluggat på heltid, bara jobbat i ett svep (och pluggat lite på sidan av) sen jag var 20. Men vad vill jag med det?
Komplettera så att de lösa universitetståtarna till slut blir 120, så att jag kan läsa de där roliga kurserna som alltid kräver 120 poäng? Just precis. Men hur kul är det att utbilda sig färdigt till nåt man jobbat med i över 20 år? Astråkigt helt enkelt. Läggs ned.
Men jag är helt inne på att lära mig grekiska och spanska. Ska skaffa mp3:or och e-böcker och möjligen anmäla mig till kvällskurs i grekiska. Har anmält mig till en distanskurs som jag ämnar läsa inför tänkt långresa, om det nu finns plats på kursen.

Med palm-piloten i högsta hugg läser jag nu mer än dubbelt så mycket som innan och är näranog på g att skaffa lånekort på biblioteket.

Resplaner: London calling.. Åker kanske på lördag, om vädret vill, om nya hyresgästen är snäll, om dottern sköter sig, om, om om. Har musikabstinens, dansabstinens, ha-kul-abstinens, sitta-ifred-och-skriva-abstinens. Börjar plantera hos dottern att jag kan komma att vara bortrest från januari till och med mars. Måste stanna hösten i stan och reda ut saker. Och jobba. Sen så kanske.

Annat som jag förstås måste göra i höst är att fixa till bloggen med design, kategorier och bilder, men jag vill inte fastna i fix- och trix-träsket. Men man kanske måste för att kunna baxa den dit man vill och kunna snygg-blogga mobilt med bilder och hela köret...

Och dottern går ut

Dottern sticker ut ungefär när "vi" ska laga middag.
Börjar se ett mönster. Hon kommer bli mager. Ska nu se till att det finns ordentlig lagad mat när hon kommer hem istället. Det är inte så himla kul att laga vegetariskt, tycker jag. Fantasin tryter, när jag själv så slappt håller mig vid liv på blåbärssoppa, knäckebröd, rostbiff och avokados.

Pratat en halvtimme med M från Southampton. Som kommer hit för att slippa England, för att slippa sin hemstad "dullville". Vi får se hur det går här. Svenska män är så otroligt snygga, tycker hon. Hm...

När hon ska hit ska jag dit

Nån skriver om sin väninna i en spalt i nån av gratistidningarna.
Det skulle jag också kunna göra. Men det skulle mest handla om min dramatiska syster det, och det gör jag bara inte. Hon skymtar fram ändå här i bloggen, kanske som en av väninnorna.

Men nu är det så att en annan av "väninnorna" kommer till Sverige idag. Ordet väninna har aldrig legat rätt i min mun, men jag skriver väninna så att alla förstår att det inte är en kompis vilken som helst, utan en av de långvariga tjejkompisarna, såna som finns med en i livet, fastän man kanske inte träffas så ofta.

Det är så typiskt med en närmast astrologisk dubbelgångare som hon är, att hon är på väg hit till Stockholm nu, när jag i stort sett är på väg dit, till England. Träffade henne -99 när jag var på intensivkurs i Engelska på bondvischan utanför Winchester. Hon är min lärare i engelska. Vidare älskar hon Sverige och jag England.

Nu ringde hon!

Inte visa att man är ensam

Löpsedlar om hur man förbättrar det sexuella samlivet med sin partner är knappast lockbete när man inte har någon partner. Det kan ju inte bli mer ointressant.

Att över huvud taget träffa någon man faller för och kan passa ihop med är ju det svåra. Och att lyckas hålla modet uppe även om man blir behandlad som luft.

Om jag inte kan gå ut och improvisera där det går att träffa nya människor vet jag inte hur det ska gå till, om jag nu inte ska släppa ner den där krukan på nye grannens terass eller sätta in en annons. Den stora majoriteten singlar verkar ju hellre sitta inne och fabulera och chatta med okända via datorn än att faktiskt prata med nya personer därute. Därute vill man ju inte visa att man är ensam.

Torrt som fnöske är det

Har en känsla av att min blogg har blivit tråkig att läsa.

Kanske känns det så för att jag tiger om så mycket. Vill inte lämna ut andra. Men eftersom man sitter i ett nät av relationer så gäller det att alltid vara försiktig, så att andra inte tar skada av det man berättar om.

Mitt liv är rätt torrt just nu. Torrt som fnöske. Tänd på, och brasan skulle brinna ut på nolltid.
Men det kanske mest är att jag har varit lite sjuk på sistone och missar allt jag vill göra. Allt är helt otajmat. Och som vanligt blir andra huvudpersonerna, med alla sina dramer och problem.

Umgås med personer som excellerar i att vara dramatiska och ständigt skojiga eller nojiga - eller helt under isen. Märker att ingen bryr sig om MIG. Det är speciellt när man är sjuk och utslagen det märks mest. Det är både en sorg och en stor frihet - om man kan lyckas ta det på rätt sätt...

Inga fria händer just idag

Fria händer har man inte när matinköpet krävde sex kassar. Fick kämpa som en galning för att ta mig till cykeln, och cykeln ville helst vägra.

Det är första dan på två veckor jag inte mår illa och då är det förstås dags att köpa hem lite mat. Är vrålhungrig. Har inte fått i mig nåt ordentligt på länge.
Var inte ensam om mastodontinhandlingar. Det är visst allmän mumselimumshelg med kräftor och annat förbjudet för en gallsteniker, eller vad man nu kallar oss.

Det mest förbjudna är dock... MUSSLOR. Inte de där mjäkiga konserverade, utan de färska som är kokade i vin och vitlök.

Undrar om man har lite mer fria händer när barnen flyttat hemifrån?
Enkla saker som jag njuter av finns inget gehör för i lilla familjen. Hos 17-åringen alltså. Det suras. Få idéer faller i god jord, och jag vill bara att hon ska hitta något att göra som får henne att känna mening och hopp framåt.

Skulle själv vilja börja på nya kula, resa bort, pröva att bo på ett annat ställe. Göra sånt som JAG gillar och fundera över allt som hänt det senaste året.

Men kanske inte just idag. Just idag är Stockholm suveränt fint.
Och om en vecka flyttar nya hyresgästen in. Hon kanske kommer få bo här själv...

Blivit e-boksläsande handdatorfreak

Igår eller i förrgår hände det. Jag laddade ner en e-bok i palm-piloten och en läsare som hette Mobipocket. Sen blev det några böcker till. Det passar mig ju utmärkt att ha några på gång samtidigt och jag märkte också att det var hur lätt som helst att läsa lite här, och lite där. På akuten, i kön på apoteket, dötid.
Och man kunde "highlighta" stycken, lägga in bokmärken och anteckningar. Perfekt. Jag har inte mycket till över för att släpa runt på stora böcker, och på resorna är det bara hur bra som helst.

Undrar om det finns nåt bra utbud av nyare böcker på nätet att ladda ner?

Inte tillräckligt akut

Akuten. Fick vänta en halvtimme på att bli inskriven. Sen en kvart på att bli småscannad på temp, puls och blodtryck. Efter 10 minuter låg jag på en brits i rum 27. Läkaren klämde, en sköterska tappade blod. Sen domnade jag bort nån timme tills proverna var klara. Har mått sämre och fått vänta otroligt mycket längre.

Doktorn sa:
- Leverproverna var bra, så vi måste avvakta ultraljudet och det är stängt nu, men om du vill läggas in får du.

Klart jag inte vill läggas in! Var ändå beredd på att bli akut inlagd och opererad, men slipper jag så är jag ju på. För två år sen tjatade jag till mig utskrivning eftersom jag skulle till Grekland och redan missat första semesterveckan där.

- Ok, vi skriver väl ut dig då, men om du kommer hit med samma besvär en gång till tar vi gallblåsan.

Nu fick jag "rätt" medicin istället, förhoppningsvis.

7 månader utan

Efter förra texten kom dom. Spam-kommentererna. Har varit lyckligt förskonad från det under de första 7 månaderna. Tröttsamt.

Akuten nästa

Gallstensanfallen avtar inte, tvärtom. Mår pytonilla och har ont. Inte många minuter per dag är utan värk, ryggvärk som strålar uppåt nacken och ger migränartad huvudvärk. Så om en stund bär det av till akuten på Södersjukhuset.
Ser inte fram emot det.
---
OBS! Klicka inte på de av kommentererna som är spam.

Scanna vanor

Måste scanna mig själv. Tänk om jag inte märker att jag börjar spåra ur. Jag skulle inte vilja avstå öl. Hur många enheter får jag i mig egentligen?

Fredag 3
Lördag 5
Söndag -
Måndag -
Tisdag -
Onsdag -
Torsdag -
Fredag 2
Lördag 4
Söndag -
Måndag 1
Tisdag -

Ser ju hyfsat bra ut. Kanske. Kanske ljuger jag för er...
I lördags kanske det var 5.
Kanske har jag en bag-in-box som jag tullar på pytte då och då.

Det är ju synd att man låter det gå så långt att man måste lägga av HELT med alkohol och inte kan ta just den där goda ölen på puben, njuta ett glas vin eller fyra till maten. Att det spårar ur: att man dricker upp sin hela livsranson på några galna år, och sen får lägga av helt.
Har redan läst boken Anhörig. Man får akta sig för att anpassa sig själv till den som har problemen.

Skilja sig från spriten

När suget efter alkhol är större än allt vett inför morgondagen börjar man gå över gränsen. Hälla i sig 10 glas vin på söndagnatten innan man börjar jobba, och tro att man är nykter när man går till jobbet, fast alla ser att nåt är vingligt och mycket fel.

Hände i förrgår. Jobbet agerade direkt. Och åtgärderna sattes in idag. Det är ju en stor skilsmässa som måste till. Sorgen att mista sin "bästa" vän. Sin partner, glädje och tröst.

Har nämnt det tidigare om missbruk. Att det är när man inte själv längre är herre över situationen och längre kan välja själv som bruk övergår till missbruk, och det kan gälla spel, sprit, droger, kärlek... och själv blir man stående där och ser nåt "normalt" som under ytan blivit till misär.

Hon dricker aldrig mycket ute på lokal. Sippar långsamt på nåt. Men desto mer hemma tydligen. Förstod inte häromveckan när hon sa att det blivit så mycket festande på sistone. "Va? Men du har ju bara suttit hemma!" Men nu förstår jag varför hemmalivet gått före så mycket annat.

Man förstår paniken

- Att inte få luft och förstå att planet är utom kontroll
- Att det brinner i vagnen inne i tunneln och det inte går att komma ut
- Att vara instängd under däck när båten sjunker
- Att kasta sig ut från lågorna uppe i en skyskrapa

Och så vidare. Fy fan.
Ingen idé att spekulera i vad som är värst och hur lång plågan är.

Satt en gång i en gammal äcklig jumbojet i storm över Atlanten på en niotimmarsflygning mellan Barbados och Oslo. 4 timmar satt personalen fastspänd i mörkret medan planet kastades omkring. Ibland föll det handlöst, ibland kändes det som vi flög baklänges, och så upp, och så ner i vågdalarna igen. Man hann tänka igenom en hel del.
De flesta passagerarna hade hunnit somna och slapp både ångesten och rädslan och kaptenens förklaring:

- Jag har stigit så högt det bara går för att undvika stormen men det lyckades inte... all servering upphör, kontakta personal enbart i nödläge.

När kabinen tändes igen vaknade folk och undrade hur långt det var kvar på flygning, om det skulle bli mat snart igen och...

Sol nästan jämt

Avundsjuk behöver man inte vara bara för att somliga har sol. Och det helt gratis. Det här är 10-dagarsprognosen för Ios i Grekland. Vädret är stabilt bra. Inte en enda värmebölja på hela sommaren.

Dagens gnällspikande

Idag kommer några för att titta på rummet jag ska hyra ut.

Känner att det skulle vara riktigt kul att ha pensionat. Gå hemma och stöka och böka. Slippa åka till Kista. Kanske jag skulle försöka byta byta lägenheten mot en RIKTIGT STOR våning och hyra ut 4-5 rum. Tvätta ett gäng lakan varje dag istället. En baggis. Förresten skulle dottern kunna sköta det själv.
Hyran kan ju vara sådär 10 tusen. 4 hyresgäster som betalar 3 tusen var gör att hela den ruljansen blir självgående inklusive el och telefon.

Själv kostar jag nästan inget i drift. 50 spänn om dan i mat kanske. Och jag har allt jag behöver i prylväg. Behöver inte mer kläder, inte fler saker eller tjänster. Ingenting alls. Jag har ingen som helst drivkraft att jobba och tjäna pengar för att bara bo och glo på diverse skärmar och längta till helgen. Det enda jag saknar är en partner, och det lär man inte skaffa på jobbet i alla fall.

Känner inte längre att jag måste bli duktig på jobbet och få bekräftelse. Har redan misslyckat katastrofalt med arbetslivet. Har inte en susning till chans att syssla med det jag är bra på ändå. Ett tag tyckte jag att det var kul att jobba. Varje uppdrag var en ny utmaning och jag lärde mig nytt hela tiden och drev stora projekt. Det är ett skämt hur det blivit. Hoppetossorna har fullständigt tagit över. Folk som bara vill lyckas men som skiter i vad de sysslar med och dränker in allt med självändamålsenlighet.

Arbetslivet är bara skittråkigt och en plåga. Jag tråkas b-o-k-s-t-a-v-l-i-g-e-n ihjäl. Jag blir sjuk. Jag är inte lat och slö. Jag har hur mycket energi som helst när jag tycker nåt är kul och är med och driver saker. Jag måste säga upp mig, finns ingen annan utväg.

En idé är att hälsa på bartenderbrudarna på Isla Margarita. Tre tjejer, överåriga som jag, som drog iväg förra hösten, kom hem en vecka i våras och sålde allt, och nu har pensionat och bar på ön.

All the madmen

Som tur är finns Bowie. När irritationen över hemuler och varmkorvar igår rullar in så hjälper Bowie bra.

Men när jag hör Wild is the wind från begravningen kommer allt tillbaka. Precis sju månader sen han krossades mot asfalten i vårt torra rena askalla och äckligt sjuka skenheliga Sverige, där de flesta nog inte fattar att den iskalla kriminaliteten finns här och nu, en halv millimeter bort. Mycket närmre än vi tror och i de lugnaste vattnen.

Man kan bo här, men man måste inte tycka om det.