10 juli 2005

Våga somna?

Samma som vanligt här. Klockan är 2.30 och jag ska åka hemifrån 5. Vågar man sova några timmar?

Om jag ställer mobilalarmet och sätter handsfreen i örat.. vaknar jag då?
Blir det panik som i Barcelona?

Jag har packat ner mer än förra gången, har kanske onödiga saker som vattenkokare med mig, och har till och med gjort mackor. De usla sakerna de sålde på Arlandas servering var bara inte ätbara. Utbudet när man reser med en vegetarian är närmast noll.

Jag är så trött att jag inte vet vad jag ska göra.
Ska lägga mig i soffan med mobilen och en väckarklocka och pricka av en lista.

Ingen adress gör ingen mobil

Mobilbloggande får bli nån annan gång, fast det hade passat mig så bra nu.

Det är som när skrivaren återigen inte funkar på jobbet och it-killarna säger:
- Jamen, ställ in skrivaren då.
- Jag har har valt rätt skrivare, men det blir inga utskrifter.
- Då är det väl bara att skriva in adressen till den då.
- Jaha?

Och så börjas det:
Gå dit, där. Skriv in backslash, backslash, servernamn si, nummer så. Och så ok.
- Ja, nu verkar det funka igen.
- Jop.

Busenkelt. Om man har adressen.

De gröna till höger

De gröna till höger ska snart ner i packningen igen. Få se hur länge till de håller. De har klarat mil av promenader på Skiathos, en månad i kykladerna, och en vecka i Barcelona, och som tofflor hemma.

Den riktiga resfebern har inte slagit till riktigt. Husmorssemester den här gången. Lite lättare när man bara har sig själv att tänka på och packa åt.

En av tjejpolarna skulle till Mallis i morse, men snubblade över sonens resväska på natten och bröt lilltån. Ställde in, fast först i incheckningsdisken ute på Arlanda. Samma tjej vi skulle ha bjudit på resa till Grekland, men föräldrarna hann före med att bjussa på resa.
Nu får hon vara hemma, precis som hon ville...

8 juli 2005

Vill inte höra klagande svenskar idag

Nu ska jag klaga på dem som har mage att klaga. På vädret. I dessa dagar.

Vi hade en lång, hård, kall och olycksfull vinter efter år med inga somrar alls. Och efter några dagars värme hör man idioterna börja klaga. De utan väderminne.

- Lite regn skulle ju inte skada.
- Nån måtta får det va, det är för hett.
- Vilken värmebölja vi har. Nu får det allt räcka.
- Usch va svettigt. Näej.
- Man får ju ingenting gjort när man måste vara ute hela tiden...

Aldrig är nåt bra.

Här har vi för ovanlighetens skull det perfekta klimatet, som verkar ligga stabilt. 25-26-27 grader. 22 på kvällen. Det är inte 39-40-45 grader. De sommarlovslediga får sommar, och semesterlediga likaså. Det kunde lika gärna ha varit ett riktig lågtryck som placerat sig här för att stanna hela juli.

Passa på och njut. Man behöver inte sitta i solen och pressa fram solbränna, man kan ta skuggan. Det är inte ofta vi kan gå lättklädda i skuggan.

Slarvsylta på levande

Konstigt ord. Slarvsylta. Sökte på det och fick en förklaring. Att göra slarvsylta av någon är att mörda. Slarvsylta på levande människor är vad de här bombningarna är.

Blir illa berörd av kommentarer som att "det inte var så farligt" ändå, terrorattacken i London, "bara" 37 nånting som miste livet. Kunde ha varit värre. Det är som offren vid tsunamin, där skadorna hos de överlevande offren kan vara hur hemska som helst, liksom upplevelser som är svåra att nånsin komma över. Hundratals är svårt skadade och indirekt drabbas deras närmsta, vänner, släktingar, kollegor.

Vetskapen om att det ligger noggrann planering bakom terroraktioner, som den senaste i London, är extremt obehaglig. Det är en sann mardröm. Ett öppet samhälle kan inte skydda sig fullt ut. Når man dit skulle vi alla vara övervakade av kameror dygnet runt och belagda med elektroniska bojor som visar vilka vi är och var vi är. Få vill ha det så, och vem skulle bevaka de som bevakar? Tryggheten är en omöjlighet. Som i elfteseptemberfallet verkade förövarna mycket välanpassade på ytan och levde sida vid sida med fienden i åratal.

Det är så lätt att luras. I de lugnaste vattnen...
Dags att börja akta sig för de mest perfekt anpassade och välartade kanske?

7 juli 2005

Monster finns

Mår inte bra idag. Mår illa.

För jävligt med attentaten i London. Det är lika ofattbart varenda gång det händer att det finns människor med en så vriden inställning till andra människors liv. Men människor kan fostras till allt, och till och med bli mördarmonster, som anser att de gör något gott. Driften att få godkännande och bekräftelse är sig lik, bara målen som växlar.

Den som pratat med en fanatiker vet ju.

Hade en polare som sögs in i Pingströrelsen när hon mådde dåligt. Efter några år var hon fullfjädrad missionär. Trängde sig in hemma hos oss och mässade om helvetet, dit vi skulle komma, och det gick inte att få ut henne. För den som tror blint och är tillräckligt hjärntvättad biter inga argument. Alla har sin logik.

Oviktiga saker som "claim token"

Känner mig sååå korkad. Jag förstår inte instruktioner. Och jag förstår varken wap eller gprs och jag vet inte hur man ska kunna ha nån användning av bluetooth och IR.. Och har ingen aning om vilka tjänster som kostar pengar.
Fattar inte hur jag ställer in e-postkonto i mobilen. Välj "Server du vill hämta e-post från". Tele2:s instruktioner hjälper ingenting. Jag vill bara kunna skicka mail till min blogg. Inte hämta hela inboxar etc. Nu verkar det som om det bara är ett mailkonto som det går att maila ifrån till blogger. Det här. Men hur sjutton ska jag veta vilken server gmail har. Förstår inte heller hur man ska kunna mobil-blogga till Coola morsan-bloggen. Claim token står det. Och jag förstår inte vad token är. Dessutom ska man förstås e-maila eller mms:a från mobilen, vilket ändå inte går.

"Skapa e-postinställningar
För att kunna använda ditt datakonto för e-post behöver du konfigurera dina e-postinställningar i form av ett e-postkonto.

Välj Meddelanden i huvudmenyn
Välj E-post
Välj Alternativ
Välj Red. Konto
Välj Lägg till nytt?
Döp ditt emailkonto till epost
Ställ in följande:
Anslut med: Välj det datakonto du nyss skapade, gprs eller gsm.
POP3-server: Server du vill hämta e-post från.
POP3-port: 110
Brevlåda: Ditt tilldelade Konto ID
Lösenord: Lösenord till brevlådan
SMTP-server: Server du vill skicka e-post från.
SMTP-port: 25
E-postadress: Skriv din e-postadress
Från (namn): Ditt namn
Signatur: Eventuell signatur
Kop. utgående: Vill du spara e-post du skickar på telefonen?
Hämta post var: Välj hur ofta du vill att din telefon ska uppdatera din Inkorg

Klart!


Klart?

London drabbat

Slog på radion och det var sändningar från London, där sex bomber smällt av på bussar och i tunnelbanan. Som de säger på CNN, att det inte var fråga om det skulle hända, utan när. Myndigheterna har tränat länge för en eventuell terroristattack, men det är helt omöjligt att gardera sig till 100 procent. Hela London är fullt av övervakningskameror, men det hjälper inte. Hotell, kontorshus, flyg, varuhus, tågtrafiken, tunnelbanan, stora evenemang. Varsomhelst kan det hända.

Har tänkt på det varje gång jag är i London, hur sårbart det är med så mycket folk på ett och samma ställe.

Har pratat med x-et på hans "landline". Mobilnätet ligger nere och han får inte tag i sina systrar och sina söner. Skulle börja jobba senare än vanligt och fick bara höra att Kings Cross var avstängt. Man ville inte initialt säga att det var bomber eftersom det skulle ha skapat panik. Det är som paralyserat, säger han. Man får inte tag i folk, och det går inte att ta sig nånstans.

Sängfösare fick cykeln att ta taxi

Idag är jag trött. Tänkte somna om och ställde klockan på ett, men nu är det bara en halvtimme dit. Synd att sova bort en så fin dag, skulle morsan ha sagt.

Dumsurfar på cyklar på Blocket. Är det nåt jag inte behöver så är det en cykel till. Män byter cyklar oftare och kvinnor förstår inte hur man laddar upp bilder. Ibland känns det rent av som gamla fattigsverige. Hör här:

Insänd av Mats. 30 jun, 13:16.

Vi ska nu göra oss av med vår cykel. Den är svart och av märket kungs. Den har 3 växlar, fot och handbroms samt en cykelkorg. inköpt förra våren. I kanonskick. Pris: 1400 kr


Vi ska nu göra oss av med vår cykel. Snyft. Det blev kanske för dyrt att ha den...

Och kolla den här. Ser exakt ut som min vita Monark som jag köpte för 200:-, fast min har 5 växlar istället för 3. 1600 spänn... uj.

Det finns optimister.

Igår fick jag ta cykeln med hem i taxin. Nemas problemas. Man ska inte cykla jämt.
Drack en del öl igår, men som pricken över i blev jag bjuden på en ENORM whisky lite före stängningsdags vid fyra. Urk.

6 juli 2005

Skorna ska bara bort

Modebloggarna skulle nog om de fick se de pjuck jag nu sätter på mig. "Släng dom!" "Köp nåt snyggt istället."

Jag har klättrat i upp och ner i gränder och i Kreta-berg med dem. De är lagade med japanskt superlim på Ios förra sommaren. De är gamla som gatan och har varit på dansgolv, karnevaler och festivaler. Leather upper. Man made sole. Made in Brazil. De börjar nästan få modernt stuk nu, igen, om de nånsin varit moderna. Skitfula. Nån slags sandaletter där alla tårna sticker ut i all sin prakt och så hög lite osäker klack, men jag är säkrare i dem än i flipflopsen... behöver mina extra 5-6 centimeter för att få utsikt, och något jag är van att hålla balansen i. Som en get på bergslänten ungefär.
---

Skorna var i så kasst skick att jag fick ta andra. Här bjuds på bild:

Image hosted by Photobucket.com

Dom är verkligen fula.

Bytt kläder men inget passar bh:n

Inte en människa är väl inne och läser eller skriver bloggar i Stockholm nu när det är molnfritt och 22 grader varmt halv nio på kvällen och luftballongerna just börjar glida över stan.

Men jag sitter här på rummet och hinkar kaffe och föröker vakna till.
Jag är så trött. Vidöppna fönster mot parken. In och ut på balkongen. Har plocket undan brassestolen därifrån. Den är tänkt för strandliv, inte balkongen.

Har bytt kläder tre gånger nu. Inget av det nyninköpta passar. Ingen bh passar till. De sticker ut på fel ställen och sånt. Alltså blir det till slut mina vanliga jäkla kläder. Favoritlinne och favoritjeansen. Snart lagom svalt för den dressen på cykelturen. Det är mest den jag ser fram emot. Tar Söder Mälarstrand som är bästa stället i sommarstockholm den här tiden på året, med det här vädret vid den här tiden.

Det är fan att man ska behöva bh. Fast jag behövde det ännu mer när jag var frodig tonåring, och då var det helt fel att ha bh. Alla skulle vara småbröstade och hippiefria. På vintern kunde man i alla fall smussla med hudfärgade saker utan sömmar som inte skulle märkas så mycket.

Det är alltså så man ska göra.
Först köpa hyfsade underkläder, sen ovanpåkläder som passar till. Att jag inte tänkt på det förut...

Egen brygga inte fel

Image hosted by Photobucket.com

En egen brygga vid Karlbergskanalen är inte fel. Tror att det är den farliga brassestolen hon ligger i som får folk att låta henne vara ifred. Observera att killen i bakgrunden har en likadan. Konsten att koppla av för en ynka investering på 99 kronor.

Jag fick däremot inte vara ifred lite senare på Riddarholmskajen:

Image hosted by Photobucket.com

Image hosted by Photobucket.com

Dom blev bjudna på en bit bagette av syrran vilket gjorde dem aggressiva. Ville ha mer. De gav sig av till sist, men ett tag var det nära att föräldrarna flög upp på kajkanten.

Snart dags för ny cykeltur. In mot city igen. Musikkväll på gång.

Brassen baxad till ballen

Alltså. Jag kallar inte balkongen för ballen, men vissa andra gör det. Kallas slang.

Kom på att jag har några brassestolar i förrådet och lyckades baxa ut en av dem och släpa ända till balkongen. Fälla ut en brasse är en konst jag inte behärskar.

Image hosted by Photobucket.com

Pang, så snärtade den till rakt över pannan och jag fick snabbt en klassisk Kalle Anka-bula vid tinningen. De här Brassestolarna, som varenda människa har till exempel på Öland, är fullkomligt livsfarliga för barn, och farliga för vuxna. Man klämmer sig hur man än gör, men väl på plats i en sitter man väldigt bra, men man får akta fingrarna när man byter mellan sittande och liggande ställning. Aj. Har många gånger funderat på att ta med en sån här stol ner till Grekland och retas med solstolsuthyrarna. Nåt bättre än att sitta i en brasse precis vid strandkanten med fötterna i havet finns bara inte. Men nu ska jag till passexpeditionen och kanske få hämta ut mitt pass. Kan inte hitta kvittot.

Jag undrar hur folk kan hålla koll på alla papper och dessutom hinner jobba, ha det tiptop hemma, handla det som behövs för allt, laga mat, fixa grillpicnicar och läsa tidningen. Det är för mig Fullständigt Obegripligt.

Dansa med iPod på gatan

Nu vet jag vad jag kan använda min iPod till. DN skriver idag om mobilde clubbing, om mobila klubbträffar på gatan där man dansar med de egna lurarna på.
Kul grej! En videosnutt på fenomenet finns här.

4 juli 2005

Tuff brud på Akkurat och knäppgökar på Mondo

Image hosted by Photobucket.com
Image hosted by Photobucket.com
Image hosted by Photobucket.com

Kitto från Australien på Akkurat igårkväll. Träffade först L, sen den ena efter den andra och till och med tre kollegor, varav de två bästa sångarna vi har på jobbet. Kitto sjunger speciellt och det är ett jävla ös och flera sa "otroligt att tre personer kan låta så mycket".

Nästan alla ställen hade stängt när Akkurat slog ihop. Och Patricia hade ju söndag. Man kommer bara in om någon specialinbjudit en. Och det har ingen. Gaypolarna förstår inte riktigt att man faktiskt vill bli inbjuden. Fick följe i Götgatsbacken av en lost fransman och drog med honom till Kelly's på Folkungagatan.

- Vi tar inte in fler, sa dörrvakterna
- Jamen, jag ska bara kolla om Karin är här...
- Vilken Karin?
- Karin, ni vet hon med långt svarta hår med blått i, hon är alltid här...
- Ok, ska kolla om hon är kvar...................

- Nej, hon gick för ett tag sen. Sorry.

Knallade så in på Mondo. Fransmannen försökte först locka hem mig istället. "Jag går inte ut för att gå hem till nån", sa jag, och han droppade av.
Dom hade salsa för 50 spänn och nåt annat som kostade 150. Jag tittade i plånboken och sa: "Då tar jag salsan".
När jag kom upp till salen avslutade det sista paret sin sista dans och jag gick istället ner till restaurangen och tyckte jag tjänat hela 150 kronor som inte betalt något inträde alls. En glad ensam kille dansade och dansade. Han såg inte speciellt ball ut jämfört med gängen som stod och bara var coola, men hade så tråkigt.
Vem går ut för att ha tråkigt? Det var kul att dansa en stund. Han svängde runt mig i säkra salsasvängar. Virrigt. Kände verkligen hur alla tyckte att han och jag var såååå fel man kunde bli. Men roligt var det.

Doing the Hässelby strand

Vi gjorde Hässelby igår. Morsan, moster, syrran, dottern och jag.

Trotsade läget. Satt på parkbänk på Maltesholmsbadet och varken solade eller badade. Vem går ut på en pontonbrygga som tusen kanadagäss använt som toa och där minst lika många 7-8-åringar brottas och halkar omkring.
Det finns ingen hejd på hur mycket dom orkar.

Syrran och jag kollade istället när snyggaste Tensta-Rinkeby spelade vollyboll precis framför fötterna. Och delade på en kall Carlsberg Gold från morsans kylskåp.

Gick utmed strandpromenaden. Bara knäppskallar! Hund- och kattägare, som bergis tror vi är grannar, ungdomar som ligger utfläkta på parkbänken med munnar fulla av snus och gapar åt oss. Men fint i sista kvällssolen. Svenska Bostäders hyresgäster på Strandliden har verkligen bästa förortsläget man kan tänka sig.

På slänten bakom värmeverket med sina två läbbiga skorstenar ligger den lilla begravningplatsen. En 30-årig kille som dött på Phi-Phi island i vintras, 17-18-åringar, små träkors med gosedjur på, man tror inte att det är sant. Helt nya gravar, unga människor.
Ni vet hur det känns när gråten sitter i halsen men inte kommer fram.

Sms-kommunikation på högsta nivå

JAG: - How are u?

Han skickar bild:

Image hosted by Photobucket.com

JAG: - Are u in the park?

HAN: - Yes.

JAG: - Hyde Park?

(Ser inte precis ut som 200000 pers på bilden, tänkte jag)

HAN: - am rl gd am in the park doing the live 8.it cold here.lv alex

(Suck. Hur kommunicerar man med någon som aldrig ställer frågor tillbaka?)

3 juli 2005

Wish you were here

Ber dottern spela in Pink Floyd från Hyde Park inatt på Live 8-konserten. Brorsan borde varit där och sett dom, och varit en del. Vi kunde ha åkt dit. Han älskade Pink Floyd och klart det fick bli Wish you were here på begravningen. Det blir så sorgligt när man sitter på en härlig strand i Barcelona, eller svishar iväg på cykeln i sommarkvällen. Han borde ha varit med.
Man får hoppas att galor och andra initiativ mot världsfattigdomen verkligen får fler att överleva och leva bra liv.

2 juli 2005

Nu vet jag

Nu har jag kommit på nåt. Inget revolutionerande, men ändå kanhända ett litet lyft.
Har skrivit ner det i en av att-göra-listorna i palm-piloten. Har åtta nischade listor.

Nu ska jag ner på stan och köpa torra saker som högtalare och nya hörlurar till iPoden, färgpatroner till skrivaren, och batterier. Men jag ska hålla ögonen öppna för roligare saker också. Om det går.

Kom just på ett en-veckas sommarjobb till dottern:
Hon kan dra ut allt ur vårt totalt fullsmäckade 10-kubiksförråd. Arrangera saker som hör ihop, ta snygga digitalbilder, skriva korta säljande texter att publicera på blocket.se.

Är inte det en bra idé?

Klä sig ännu sexigare

Impulsköpte några plagg i Barcelona. "Köp, köp, tänk inte", tänkte jag, och köpte.

Fem stycken toppar blev det. Inget speciellt dyrt eller chiqt, men ändå.
Två svarta linnen, samt två längre svarta och en grön sak. Kände mig riktigt stolt. Med de senare på kommer min framgång hos männen kanske öka från 0 till 1 eller 2 (av 100 alltså).

Image hosted by Photobucket.com

Så kommer polaren, mitt eventuella resesällskap om en vecka, och visar upp sig på kvarterskrogens uteveranda i sin nya vinröda KORSETT a la Molin Rouge. En hel uppsättning ska med på resan... Till och med männen på Hornsgatan himlade av fröjd och frågade om de fick följa med. My God.

Kom på mig själv med att fundera på hur JAG skulle kunna chocka HENNE. Att det kunde vara kul att nån enda gång se henne flippa ut för att JAG är så iögonfallande att hon får känna hur osynlighet känns.

Som jag ser det är det stört omöjligt, och någon skönhetsoperation före resan hinner jag inte med. Steget förbi korsetterna vet jag inte vad det skulle vara, men man kan ju komma tjoande på Arlanda och liksom ha glömt kjolen.

Jag får nog ta en annan utväg än att försöka vara så sexig klädd som möjligt.
Några förslag?

Sommarkräksjukan är här

Usch, har skrivit så äckliga saker om Sverige på sistone att jag blivit fysiskt illamående. Skrev till exempel nyss nåt med kanelbulle i en kommentar. Skulle inte ha skrivit sånt.

Som på ett bananskal kom tankar på hembränt toppat med fruktsoda, varmkorv med svampigt bröd, och gevalia mellanrost, som stått på värmeplattan för länge. Man mår inte bra av sånt där. Bara illa.

Men Ramlösa är helt okej. Tack och lov för den.

Jat vo ¨¨lt feö mi`´

Nu har ilskan över Arlanda lagt sig.

Dags att tänka på nya resor istället. Jag tror jag har flyktbeteende. Klarar grå- och svartsträckorna hemma tack vare resorna. Men nån framtid här har jag ju inte.

Mamma och andra försöker övertyga mig om hur bra det är här, men det är kanske inte för mig ändå. Eller har aldrig varit. Jag har alltid varit missanpassad men passerat inom det godkändas ram, och ibland fått rekorderliga jobb just för att jag kunnat udda grejor vid rätt tillfälle.

I början på 80-talet (när jag var typ 20) kunde ingen jämnårig skriva skrivmaskin, utom wannebe-sekreterare, och sån var ju inte jag. Men jag kunde skriva med förbundna ögon och rätt fingerställning, tack vare att jag i 14-årsåldern tagit över en skrivmaskinskurs som morsan gett upp. Det var ett häfte med maskinskrivningsövningar och maskinen var en manuell sak. Skrev sen dagbok på maskin i åratal.

En annan talang var förmågan att komma försent och alltid ha en mycket sann ursäkt. Fick en gång jobb för att de tyckte att det var så kul att jag kom mer än en timme försent till anställningsintervjun. Först hade jag tagit fel pendeltåg och hamnat i Sumpan, och sen inte haft pengar att åka buss över till rätt ställe i Solna, och hade fått tigga ihop till både telefonsamtalet och resan, och sen hade jag mage att tacka ja till kaffe när jag kom fram. Tre propra businesskillar höll i intervjun.

- Och du kan alltså skriva maskin också? undrade killarna
- Jojo, svarade jag.
- Vi skulle gärna vilja se det, sa nån av dom. Kan du skriva av det här manuset till exempel.

Jag slog mig ner vid en IBM med kula (ni som minns dom) och började skriva. Ögona in i manuset och fingrarna på tangentbordet. Och skrev på. Klonk-klonk-klonk-klonk.

Hjrtt pvj gti Smfrtddpm dsyyr doh o noörm gät syy ¨ls yoöö
nrmdom,svlrm-.
Jat vo ¨¨lt feö mi`´

Vad dom skrattade. Jag hade satt pekfingrarna lite fel och då blev resultatet ungefär så.

- Det är visst nåt fel på maskinen, sa jag, när jag lämnade över pappret. Insåg ju att det var kört med det där sommarjobbet, men hörde sen i dimman:
- Kan du börja imorgon? Vi behöver folk som klarar av att hantera jobbiga kunder.

Och på det sättet höll jag på att trilla in i musikbranchen alldeles för tidigt, men jag tackade tappert nej till fast jobb efter sommarjobbet som "produktionsassistent". Vill inte binda mig, förklarade jag, och slapp så heltidsjobb på Polygram, eller vad det var.

Men nu är jag ju så normal. Gör bara saker i lite fel ordning.
Ska lära mig lite spanska hjälpligt. Det är inte dumt att ha påbörjat en kvällskurs i spanska en gång. Nåt år sen eller två. Det var lite som att trolla för en vecka sen när kursbok och CD plöstsligt återfanns härhemma. Och idag är skivan mp3-ifierad. Folk tro att jag lyssnar på musik, men i själva verket tränar jag på att lässsspa lagom och betona rrrr. Jag har lagt in 46 tracks spanska i iPoden, och kan beställa 40 öl, tack. Eller nästan 100 stycken. Och det räcker ju till första rundan på nästa blogg-öl i alla fall.

1 juli 2005

Intrycket av Sverige

Känner mig fortfarande arg på jävla Arlanda.

Det är inte Arlanda i sig, förstås. Men Arlanda är huvudstans flygplats och det första intrycket besökare och hemvändare får. Det hemska är att det man upplever på Arlanda stämmer så väl på hur vi blir behandlade: Som en skock omyndiga som ska fösas än hit och än dit i astrista miljöer och utan vettig information om nånting, vilket gör att det man inte lärt sig får man ha i benen. Allt är liksom lite lagom underförstått. Eller helt enkelt stängt.

Ett exempel är bankomaterna. I andra EU-länder är standarden att ha ett första val av vilket språk man vill ha informationen på. Här i är de flesta fortfarande bara på svenska, och hur många turister kan svenska? Tror vi att svenskan är ett världsspråk eller? Och fattar hela världen att just här ska korten stoppas in upp och ner?

Stockholm är ingen stad. Långt ifrån. Det här är en förvuxen byhåla där många konstiga idéer klubbats som beslut. Inte bara att man i brist på krig självmant rev sin stadskärna.

En idé som vi får lida av just nu är att uteserveringar måste stänga klockan 22. Mitt i sommaren under den ljusa årstiden, fastän folk vill vara utomhus. Uteserveringstillstånd. Tänk er nåt sånt i Grekland, Italien eller Spanien. Uteserveringsstillstånd medges inte på vinterhalvåret, och bara i begränsad omfattning på sommaren. Vi ska bestämt hålla oss hemma. Först hemma, och sen på hemmet. Den publika sociala sfären anses för farlig för svenskar. Den måste kontrolleras in i minsta detalj.

Och många fler konstigheter har vi, som väl kan kallas excentriska, men i min mening bara är vridna och mesiga. Postkontoren försvann, för man skulle inte hantera post längre. Brev och paket hanteras i mataffären. Men bara på vissa av dem. På många banker hanteras man följaktligen inte pengar längre. För kontantuttag hänvisas till Svensk kassaservice, där de förnedrade får stå och köa i timmar i en miljö som luktar gammal öststat.
På mataffärerna finns fortfarande mat, men bara viss dryck. Öl, vin och sprit bara säljs istället av Systembolaget. Försök översätt det till engelska. Fullständigt intetsägande. Själva är vi så vana att vi skulle rösta för att behålla systembolaget om vi fick välja.

För att köpa huvudvärkstabletter letar man efter ett Apotek, som är väldigt få och stängda när folk behöver medicin eller annat. I utlandet finns de i var och varannan hörna, och receptfria medel säljs lite varstans. Här går man till Vårdcentralen om man är sjuk - om man är inskriven alltså - och ska sen slussas genom flera kostsamma läkarbesök innan man kan få rätt typ av läkare, även om man vet vad man behöver hjälp med. Tillkrånglat är vad det är. Folk utbildas på universitet till att krångla till saker. Kreativitet är bara att döpa om och ständigt flytta runt på allt och kalla saker för annat än de är. Och vi vill ju ha det så.

Folk som njuter av picnic i en park en av de få varma kvällarna i en skitkall stad blir ivägfösta av polisen klockan 22 om de ens får ha picnic alls. Vuxna får bestämma vad de ska äta, men inte vad de ska dricka. Myndighetsåldern är 18, men det betyder inte att man anses vuxen. Det gör man aldrig, utom när det gäller att betala skatt.

Istället för att satsa pengar och kraft på att hjälpa de som verkligen har problem ska alla behandlas LIKA ILLA som standard, och råkar man illa ut behandlas man bara ännu sämre.

Arlanda behöver extreme makeover

Arlanda kan lägga ner. Logistiker med hjärnsläpp har designat eländet. Till och med nyligen ombyggda Skavsta håller nu högre klass, och ger - hör och häpna för Sverige - sån service folk som väntar på flyg behöver.
Ordentligt med kiosker med sånt man behöver när man ska flyga eller just kommit hem från en resa, och mat- och fikaställen, växling, toaletter med mera, information. Och allt går att hitta även om man är rejält trött i huvudet.

Barcelonas flygplats är föredömlig. Man checkar in bagaget. Går sen genom en säkerhetskontroll där köerna är minimala. Sen kommer man in i ett väldesignat shoppingcentrum där man lätt hittar till gaterna. Man blir inte inlockad i en trist fålla där man instängd ska vänta på boarding.
Skyltarna är tydliga och det finns skärmar med trafikinformation överallt. Och de skriver inte LAST CALL när boardingen just ska börja, som på Arlanda. Kaféerna har låga priser och man kan välja cafterieor med självbetjäning, bordsbeställningsställen, stå-barer, etc. På Arlanda känns det som förnedring. Alltihop.
På Barcelonas flygplats kostar en stor macka kostar runt en euro och en kaffe drygt en (1.04). Två goda cortado och två absolut färskpressade apelsinjuice, som pressades när vi beställt, kostade inte mer än drygt 5 euro.

Sen kan man sitta och koppla av, för de ropar också upp flighterna i högtalarna. Man behöver inte springa och kolla bildskärmarna i ett. "Passengers with flight bla-bla to Stockholm, please proceed to gate 32". Två gånger. Det tycker jag är service, och det ger en lite mer känsla när man hör destinationerna ropas ut.

Hinner inte ens hem

... innan jag vill iväg igen.

Arlanda var dysterheten själv idag. Hela Europa soligt och fint. Till och med Köpenhamn badade i sol. Sen kom Stockholmsmolnen. Och ner i molnsoppan.
Höll på att missa flyget från Barcelona i morse. Vaknade inte av mobilen och hotellet struntade tydligen i att väcka oss som utlovat och vi fick en kvart på oss istället för över en timme. Det hade nog varit bättre att missa flyget... nu var flyget 50 minuter försenat, så vi hann.

Dum som jag var, eller på grund av bristen på internet-caféer i Barcelona, så kunde jag inte resesurfa, annars hade jag nog bokat en ny biljett: Barcelona - Aten om några dar. Varför mellanlanda i Sverige när det inte ens gick att betala räkningarna i tid ändå. Min uppkoppling hemma var kaputt.