Jat vo ¨¨lt feö mi`´

Nu har ilskan över Arlanda lagt sig.

Dags att tänka på nya resor istället. Jag tror jag har flyktbeteende. Klarar grå- och svartsträckorna hemma tack vare resorna. Men nån framtid här har jag ju inte.

Mamma och andra försöker övertyga mig om hur bra det är här, men det är kanske inte för mig ändå. Eller har aldrig varit. Jag har alltid varit missanpassad men passerat inom det godkändas ram, och ibland fått rekorderliga jobb just för att jag kunnat udda grejor vid rätt tillfälle.

I början på 80-talet (när jag var typ 20) kunde ingen jämnårig skriva skrivmaskin, utom wannebe-sekreterare, och sån var ju inte jag. Men jag kunde skriva med förbundna ögon och rätt fingerställning, tack vare att jag i 14-årsåldern tagit över en skrivmaskinskurs som morsan gett upp. Det var ett häfte med maskinskrivningsövningar och maskinen var en manuell sak. Skrev sen dagbok på maskin i åratal.

En annan talang var förmågan att komma försent och alltid ha en mycket sann ursäkt. Fick en gång jobb för att de tyckte att det var så kul att jag kom mer än en timme försent till anställningsintervjun. Först hade jag tagit fel pendeltåg och hamnat i Sumpan, och sen inte haft pengar att åka buss över till rätt ställe i Solna, och hade fått tigga ihop till både telefonsamtalet och resan, och sen hade jag mage att tacka ja till kaffe när jag kom fram. Tre propra businesskillar höll i intervjun.

- Och du kan alltså skriva maskin också? undrade killarna
- Jojo, svarade jag.
- Vi skulle gärna vilja se det, sa nån av dom. Kan du skriva av det här manuset till exempel.

Jag slog mig ner vid en IBM med kula (ni som minns dom) och började skriva. Ögona in i manuset och fingrarna på tangentbordet. Och skrev på. Klonk-klonk-klonk-klonk.

Hjrtt pvj gti Smfrtddpm dsyyr doh o noörm gät syy ¨ls yoöö
nrmdom,svlrm-.
Jat vo ¨¨lt feö mi`´

Vad dom skrattade. Jag hade satt pekfingrarna lite fel och då blev resultatet ungefär så.

- Det är visst nåt fel på maskinen, sa jag, när jag lämnade över pappret. Insåg ju att det var kört med det där sommarjobbet, men hörde sen i dimman:
- Kan du börja imorgon? Vi behöver folk som klarar av att hantera jobbiga kunder.

Och på det sättet höll jag på att trilla in i musikbranchen alldeles för tidigt, men jag tackade tappert nej till fast jobb efter sommarjobbet som "produktionsassistent". Vill inte binda mig, förklarade jag, och slapp så heltidsjobb på Polygram, eller vad det var.

Men nu är jag ju så normal. Gör bara saker i lite fel ordning.
Ska lära mig lite spanska hjälpligt. Det är inte dumt att ha påbörjat en kvällskurs i spanska en gång. Nåt år sen eller två. Det var lite som att trolla för en vecka sen när kursbok och CD plöstsligt återfanns härhemma. Och idag är skivan mp3-ifierad. Folk tro att jag lyssnar på musik, men i själva verket tränar jag på att lässsspa lagom och betona rrrr. Jag har lagt in 46 tracks spanska i iPoden, och kan beställa 40 öl, tack. Eller nästan 100 stycken. Och det räcker ju till första rundan på nästa blogg-öl i alla fall.