3 juli 2005

Wish you were here

Ber dottern spela in Pink Floyd från Hyde Park inatt på Live 8-konserten. Brorsan borde varit där och sett dom, och varit en del. Vi kunde ha åkt dit. Han älskade Pink Floyd och klart det fick bli Wish you were here på begravningen. Det blir så sorgligt när man sitter på en härlig strand i Barcelona, eller svishar iväg på cykeln i sommarkvällen. Han borde ha varit med.
Man får hoppas att galor och andra initiativ mot världsfattigdomen verkligen får fler att överleva och leva bra liv.

2 kommentarer:

  1. Ja om inte annat sa kanske det far upp ogonen pa de yngre generationerna som jag satter ett stort hopp till. Gor mitt basta for att diskret indoktrinera mina barn. Fast jag har alltid avskytt Bob Geldof, han far mig att instinktivt knyta navarna, hemskt va! Retar mig annu mer att han lockar fram aggressioner i mig...men han kunde ju forsoka att ta sig ur stilen han haft sen i slutet av sjuttitalet, han sag precis ut sa dar nar han var med i Boomtown Rats, o han var redan da en 'jump the bandwagon'typ!!
    Ang. denna saknad man kanner efter en nara person som inte kan vara med sa kan jag bara saga att den blir mildare med aren men den forsvinner aldrig. Och det ar val tur for da finns de ju alltid kvar pa nat satt. Sa kanner jag iallafall!

    SvaraRadera
  2. Man säger ju att hösten/vintern är en saknadens tid men det måste kännas oerhört tomt denna ljumna romantiska tid med tung jasmindoft var man än går, med glada människor och blåa vattenskratt...jag hoppas det inte känns för tungt, tänker på dig!
    Kram
    Maruschka
    PS. Läste precis "Flickan från ovan" av Alice Sebold, en underbar bok om du orkar?

    SvaraRadera