Snälla små gäng på vintern

Det är nåt väldigt lojalt med koltrastarna som hoppar förbi på balkongräcket då och då. Hörde att de är typiska stann-fåglar, till skillnad mot flyttfåglarna som åker söderut på vintern - och kanske kommer tillbaka om de inte blir skjutna och uppätna på vägen. Det blir allt färre fåglar här omkring, trots grannbalkongens ständiga buffé.
Läste att koltrasthannarna bråkar lite med varann om honorna på våren och sommaren, men när vintern kommer håller alla ihop i gäng. Det finns liksom ingen anledning att tjafsa.

Bildbeviset: Ufonas härjningar ingen lek

Först en bild från i september 2003 och en från maj 2004. Jag har två lönnar i utsikten och i centrum står enen:




Den här är från idag. Lönnarna försvann i september. Nu är enen definitivt borta också.



Det handlar inte om lite varsam "ansning" här. En del skulle tycka att jag har fått en friare utsikt, men jag saknar träden. Åter till september och min ena lönn. Nån borrar i trädet. Jag skriker Va fan håller du på med? Fel träd!


Lönnmordet gick snabbt. Han hörde inget. Är nöjd. Ufona behöver sitt virke. Man kan undra till vad?

Hemuler siktade på Hornsgatan

Det är ingen större skillnad på Clear Eyes och Vital Eyes, men Bright Eyes är mer en lisa för öronen. Jag skulle behöva allt, en dag som denna.

Clear/Vital eyes köper man fritt överallt utom i Sverige. Dropparna är för farliga för svenskar. Bright Eyes får däremot komma in. Såg och hörde dem i Hultsfred. Efter tre-fyra dar på festivalen såg man en och annan som skulle behövt en droppe Clear Eyes eller två, hellre än ett flak bärsa till.

Känner mig missanpassad idag. Tittar man ut ser man bara ufon, och går man ut krockar man med hemvändande hemuler som tar sån plats. Såg dem korsa Hornsgatan, utrustade med heltäckande skyddskläder och hjälmar. Efter sig drog de plastsaker i snören. Gengångarstilen, stelt och dunsigt. Raka motsatsen till min egen cat walk mot Ica.

Både ufon och hemuler går IN när vi andra går UT. På somrarna ser man dem ligga avsvimmade eller springa efter bollar på stränderna, speciellt när solen står i zenit. De skyddar sig som fan, men bränner sig ändå. Vid två är de klara och går hem. När det är som kallast mitt i vintern går de också ut och har sig. När de trots sina skyddskläder ändå börjar frysa till is, säger dom det vanliga. Sommar som vinter, brända som frusna.

"Nej, nu får det nog allt räcka för idag!"

En sågar - 7 ufon tittar på

En sågar - och sju såna där ufon tittar på. Dottern lika förundrad som jag. Knäppskallar är vi allihopa, bara på lite olika sätt.

Så här roligt har ufona när de firar midsommar. (Jag var inte med, kan jag säga)

4 ufon till attack på litet träd

Kolonilottsfolket är UFON. Perverterade kontrollmaniker. Åtminstone mycket konstiga prickar som med saxar och sågar och termosar går till attack mot växtligheten och tar ner det mesta som växer och till och med fel träd ibland. En sågar, tre tittar på.
Hela den lilla ligan på 4 wannabe-pensionärer smög dessutom ut och förövade dådet på grannlotten...

Jag har utegångsförbud

Jag skulle verkligen vilja

1. gå på karnevalen på Münchenbryggeriets på lördag kväll. Nänä. No way. Hade skitkul där förra året. Dansade i timmar med en dreadlockig salsalärare från Marocko. Rätt sätt att bli hög på...
   Istället blir det italiensk restaurang med goda vänner och ungarna. Inte så dumt det heller.
   
2. gå på Berns på söndag och höra Mars Volta. Nänä. No way. Det skulle vara ett svek mot dottern. Det är hennes favoritband, och hon som är 16 får inte gå ut och lyssna på musik på trevliga lokaler förrän om många år. Skulle det vara snällt av mig att lämna henne ensam hemma och dra dit själv?

---
Konsertdatum:
27 februari 2005 på Berns. Insläpp från
kl 19.30,
start av konsert 21.30.
Vi reserverar oss för vissa förseningar.
Biljettpris 250 kr och åldergräns 20 år.

Det där med två drinkar för mycket

Personalfesten började tidigt och slutade tidigt. Hade inte ens tänkt vara med. Det bara blev så, jag blev oplanerat barnledig.
Allt väldigt sansat. Ingen dans. Inga excesser. Möjligen tjuvrökte vi lite.
Sen blev jag som en i skolklassen. Stod och hängde i klase med dom andra utanför lokalen. Jaha, vad gör vi nu då? Hur många taxi behövs? Vart ska vi? Klart man hänger med.
Och så ramlade vi in på nån klubb av nåt slag, nånstans på Kungsholmen. Bla-bla-bla. Drinkar kom från ingenstans och då var klockan 2. Eftersnack hos kollega. Bla-bla-bla. Och så taxi igen och isäng klockan 5. Och upp och jobba på det.

Släntra omkring och bluddra på

Förra texten handlade alltså inte om mig. Den var en ren överdrift.

Men det var åt det hållet när jag levde kärnfamiljsliv, och barnen var små. Bodde trångt, kasst med pengar, stress, trista jobb och tider att passa jämt. Jag trodde fortfarande att jag skulle kunna avsluta studierna, få ihop en bra cv nån gång, kryddad med finfina meriter från intressanta jobb.

Har gett upp ambitionerna att vara duktig. Jag är glad om jag lyckas vara hygglig mot folk och att folk tycker att jag är ok. Har inget behov att bestämma över andra, men vill inte bli bossad med.

Dessutom gillar jag att slöa. Ha oplanerad tid. Sitta och skriva i skuggan på nån bar nånstans i världen. Kolla på folk. Prata. Ta lite bilder. Släntra fram. Upptäcka nya små gator och vyer. Å andra sidan vinner jag massor av tid på att jag inte gillar att shoppa, och får väl lite mer pengar över till resor, av samma skäl.

Apropå tid och läsande

Det är en jävla press att vara nyttig och effektiv. Använda tiden så att den gagnar en själv framöver. Schyssta grejer. Är man bara effektivt upptagen med egen utveckling behöver man inte bry sig. Ett socialt alibi.
Runtom rasar människor ihop av vardagen. Vår kalla stressiga vardag.

Om man har en massa tid över och hinner läsa mängder, eller ändå har ett jobb eller studier där man hinner hänga med, så har man i alla fall chansen att få känslan av att ha gjort nåt nyttigt. Det är accepterat att läsa bort sin tid. Kanske blir man både beläst och en respekterad faktarabblare och kalenderbitare. Jobbar man och har huvudansvaret för barn är det svårt att få tiden att räcka till. Det är inte tiden det är fel på, att det finns för lite av den, utan att den äts upp av livsstilen och kraven på att vara nyttig och ändåmålsenlig, att det ska presteras och att allt från utseende till arbetsresultat ständigt jämförs, bedöms och rankas.

Hör morsorna varje dag, mellan raderna. I små suckar pyser det ut. Från både dom som har man att ta hand om, och de ensamstående. Hinna jobba, hinna fixa allt, handla mat igen, nån som är sjuk, fixa ärenden, kravet att alltid tänka på de andra först. Familjemedlemmar som bara kräver. Passa tider även på fritiden, på kvällarna. Försöka se fräscha ut ändå, inte falla ihop. Få ihop hämtningar, lämningar, jobba på att alla är nöjda på semestern, ungarnas intressen, ungarnas problem, springa från jobbet för tidigt, skuldkänslor, inte hinna lunch, inte hinna med vännerna, åratal sen man släppte sina egna intressen. Stupa i säng, vakna trött. Känslan av att allt rasar, och att det snarare är personlig avveckling det handlar för alltför många. Det är så sjukt... Men jag hör å andra sidan män som jobbar heltid, hinner med jobbet och avancerar lite då och då, som träffar polarna några kvällar i veckan, läser 3-4 dagstidningar om dan, plöjer deckare, går på rockkonserter och fotbollsmatcher. Och som verkar rätt nöjda, faktiskt.

När timmarna hoppar i hela steg

Det är vid den här tiden klockan hoppar över en timme, kanske två.
Jag fattar inte. Först är klockan runt 11 och jag sitter lite vid tv:n och tycker att jag har världens chans att sova en hel natt och vakna utvilad. När jag kommer på att nåt ska tvättas upp eller nåt annat småviktigt är klockan kanske 00:30. Sen fastnar jag vid datorn och glider runt och kommer på att jag måste läsa privatmail också.
När jag nästan bokat nån resa dessutom och försvunnit på diverse stickspår är klockan just som nu. Eller mer. Och då vill jag läsa bloggar... och kanske skriva nåt själv.
Ska upp 7.

Andra läser för alldeles för mycket

Eller?
Själv babblar jag, jobbar för mycket, och läser bara lite grann. Det mest just nu går ut på att försöka lösa andras problem. Mina egna klarar jag inte så bra. Läser bitar ur The Art of Happiness med Dalai Lama, som jag hittade i bokhyllan. Rätt ton just nu. Mixar med reseguiden till Jamacia och häromnatten fick det bli Trollvinter med Tove Jansson.

Bokrea. Vill gärna läsa mer, men vill inte ha fler böcker. Jag ska kanske kommer flytta. Resa bort.
När jag har tid att läsa, på resor, blir det oftast en packe pocketböcker från Arlanda eller Heathrow, stora fina engelska bestsällervarianter om relationer, som slinker ner snabbt och lämnar ett "jaha" i behållning, och som jag ger vidare. Vad ska jag ha stora böcker till som jag inte orkar släpa med mig?

Har mitt förråd fullkomligt fullt av böcker. I hyller eller kassar sen förra flytten. Mest barnböcker. Läste allt jag kom över som barn. Läste morsan engelska sjuksysterserier, farsans Biggles, klassiker, alla Kitty, alla Fem, allt jag kom över. När jag var 11 var barn- och ungdomsböckerna slut, och då gick då över till vuxenböcker som Per-Anders Fogelströms. Moberg, Fridegård och fortsatte med ryssarna, Hesse med mera och fastnade sen i Sagan om ringen. När ungarna var små ramlad recensionexen in. Allt. Vet inte vad jag ska göra med alla böckerna nu när barnen är i en ålder då de inte kan tänka på att böckerna kan komma deras barn till nytta.

Läste Tove Janssons Trollvinter häromnatten när jag inte kunde sova. Inte dum alls. Och har bredvid Lonely planets Jamaicabok, samt Kerstin Ekmans Rövarna i skuleskogen. Vid sidan av Dalai Lama. Jag var tre minuter från att träffa honom en gång. Men hade absurd hosta och vågade inte störa samlingen. Det var uppe i Dharmsala. Vart tvungen att gå ut. Satt utanför och rökte och tittade över bergen och insåg att jag missade något betydelsefullt.

A-personer från det förflutna och annat

Min xxxx-nånting, som jag har barnen med, heter inte nåt på A.
Idag, på hemvägen, efter 8 timmars förvärvsarbete, samlade jag ihop mig själv på puben, som ligger mellan t-banan eller bussen på hemvägen. Träffade först A, som berättade en hel del om sitt spelberoende, och han kunde inte fatta att jag inte var 17 - eller snarare 32, som han, och han hade just blivit vräkt. Var lite intresserad av mig, faktiskt. ;-)
Sen, på samma ställe, stötte jag ihop med en gammal kompis, A, som sammanfattade sitt liv - efter det att han blev kär i min bästa kompis när vi var runt 17 till nu - på 5 minuter. Han kände igen mig. Jag kände igen honom först när han började prata om henne.
Inser, till Scrubs, att det nog alltid varit lite absurt här i mitt liv. Till exempel att aldrig var en självklar number 1 för nån, utan lätt som en plätt blivit bortvald för bästa väninnan, så många gånger. Skit samma nu, eller hur! Skönt att gå hem i snöovädret och tänka på typer man slapp leva med... av olika skäl.
Kunden ville förlänga kontraktet en månad till.
Det är kanske inte så dumt att ha ett jobb.

Annars är jag mest glad om alla överlever vintern. Det är mitt mål. Håll ut alla.

En månad till Negril

Hade inte en aning om att projektet förlängs hela mars ut. Semesterplanerna motas allt längre mot våren.
Det lutar åt 1 vecka på Playa del Carmen, där det är helt ok att vara, själv eller i sällskap. Inga mobiler. Lojt strandliv, god mat, lata timmar i strandbarer med tårna i sanden, och roliga salsakvällar. Man kan ta en 2 veckors avstickare över till Negril på Jamaica, babbla med folk, ta långa strandpromenader, lyssna på roliga historier och skvaller och mycket musik. I april har de amerikansk ungdomarna springbreaks klingat ut, så april är nog bra. Stranden och klipporna ska vara otroliga. Men dyrt blir det förstås. 7000 från London, 1600 med SAS snowflake till och från Amsterdam. Några dar i Amsterdam också förstås. Kostnaderna rusar i höjden om man dessutom ska bjuda två personer... Tål att tänka på.

Femman v 7: Om fylla

1. Minns du din första fylla? Berätta.
Den var på en utomhusfest i slutet av sjuan. Kompisen och jag delade på en liten flaska vodka, som vi gömt i parken. Vi blandade med apelsinjuice och sprang sen över fältet mot festplatsen. Mer än så minns jag inte. Hade dock varit väldigt aktiv, tiggt öl, ramlat omkring, kräkts. Blev eskorterad av kompisar hem. Neg så djupt när jag hälsade på mina föräldrars vänner att jag flöt ut på golvet. Sen kröp jag upp för trappan.

2. Hur är du när du är full?
Snäll och pratig, sen ännu snällare och ännu babbligare. Upprepar mig och ältar i värsta fall vilken otur med män jag haft osv. Värst är tjejträffar med tequila och sen boxvin på det... trivs bättre med mindre stillasittande och mer dans.

3. Har du någongång supit så du kräkts/somnat/fått minnesluckor?
Det ska mycket till för att jag ska kräkas. Men jag partajade rill ordentligt på ön i en kväll somras. Många dubbelshots av olika sorter blev det, i mycket gott sällskap. Mådde rekordilla dan efter.

4. Vad är det knäppaste du gjort på fyllan?
Jag var på finskt bröllop en gång. Vad jag gjorde går inte att berätta.

5. Hur ofta blir du full nu för tiden?
Vill inte bli full, men gillar god öl. Och den är för stark. Får balansera. Dricka små klunkar och långsammare än jag egentligen skulle vilja. I vanliga fall går jag ut på krogen ordentligt en eller två gånger i månaden.

Så vart ska coola morsan åka?

Har börjat fastna på resesajterna igen. Det är som ett gift. Nu planerar jag plötsligt två resor i mars eftersom jag inte kunde bestämma mig för en. Funderar på att inleda med en vecka med ungarna för att få ljus, sol och bad efter allt mörker. Och sen ta en terpeftisk ensamresa till Jamaica mot slutet av mars.

Men vart åker man som vild och slö singelmorsa med ungar på 16 och 20?

Thailand och Indien ligger för långt bort för en vecka. Ingen av oss vill heller sitta fast på nån hotellanläggning ute på nån vischa med kära par och barnfamiljer. Det saknas recensioner av publiken på semesterorterna. Undrar om det finns nån bra blogg där någon i ungefär min situation skrivit om resor hit och dit?

Playa del Carmen hade varit perfekt, men dit går bara 2-veckorsresor, som ändå är slutsålda. Undrar nu hur Sharm el Sheik är. Har inte funderat på Egypten förut, tänkt att det blir för jobbigt för dottern i Egypten. Men om storebrorsan följer med är det kanske okej. Är Hurghada roligare och finare än Sharm el Sheik? Är Kanarieöarna ens att tänka på? Och hur är Agadir och hur är det att bo några dar i Marrakesh?

Har du några bra tips på resor eller resebloggar, så maila gärna, eller kommentera. Tack. Tack.

Töväder och lite rock

Från en dag till en annan. All snö plötsligt borta från balkongen. Det måste vara tö. Skotta hade varit onödigt arbete.
Jag bor här för balkongen. Som man inte kan använda största delen av året.
Sumpade chansen att gå ut och festa ordentligt. Det blev behövligt prat med några vänner på Söders Hjärta istället. R hörde av sig, ovanligt nog, och likaså L och D, men jag såg inte sms:en förrän nu. Gick på rocks och rockade loss lite på egen hand när de andra stack hem. Har bergis gått ner 2 kilo, för jag glömde att käka igår.
Syrran och jag lyssnade på musik i fem timmar och har väl kommit fram till vilka låtar som ska spelas. Som vanligt kom vi fram till att Jammin är en fruktansvärt bra låt, men att den nog inte passar in.

Nya heta coola morsan ikväll?

Nya heta Sanna som såg ut som en liten tant har fått hjälp att bli riktig kvinna.
Jag fattar ingenting. Är det så enkelt! Räcker det med att byta kläder? Ska kanske testa ikväll!

Man kränger av sig jeansen och sätter på ett tajt kort fodral, burrar upp brösten i urringningen och tar de högklackade. Woops, nu blev jag kvinna. Eller blev jag bara vampig?

Om jag skulle sätta på mig en kort kjol, vilket testats, och inte förändrar nåt i övrigt, ser jag direkt ut som en prostituerad, eller åtminstone som en desperat och patetisk singelkvinna på jakt efter första bästa karl. Fan så jobbigt. (Jag vill ju inte att männen ska veta att jag är ute och jagar ;-) Dessutom ökar risken påtagligt att man bli våldtagen på väg ut eller hem, eller till och med på själva utestället.

Nej, nog vet vi att det inte räcker med lite utanverk som klackar och korta kjolar för att betraktas som "riktiga kvinnor" och vara värd en "riktig man". En hel industri bygger på att kvinnan känner att de måste vara totalt skrynkelfria och attraktiva in i minsta skrymsle för att få en normalbegåvad man med normalt utseende och egen inkomst. Väl i förhållandets trygga famn ska hon sen förvandlas till en anständig sambo eller hustru och kanske också mor, och bara visa upp sig som "riktig kvinna" under väldigt kontrollerade former i hans sällskap, eller helt enkelt bara privat, bara för honom. Hon kommer inte undan.

Smarta kvinnor vet också att mannen vill bli beundrad som stor, stark och smart, även om han är tanig och rätt korkad. Man måste alltid låtsas vara lite dummare än han och aldrig någonsin kommentera en mans utseende eller behag så att han blir sårad. Men det börjar förändras. Snygga brudar som satsat på sitt eget utseende bryr sig om hur saker ser ut, och vill nog ha en matchande man och så småningom söta små barn.

Så man ska inte tro att man duger i naturligt skick om man vill ha ett varaktigt förhållande, oavsett om man är man eller kvinna.

Det finns oändligt mycket man kan göra åt sitt utseende förutom valet av rätt kläder och det vanliga rakandet, krämsmörjandet och parfymerandet. Allt från manikyr, hårfärgning, tandblekning och träning till mer smärtsamma saker som piercing, tatueringar, vaxningar och operationer. Varför bara ge upp, när man skulle kunna bli omtyckt och uppskattas som "riktig kvinna" eller "riktig man" om man bara satsade lite.

Det här skulle kunna vara mediernas bild. Kändes verkligen larvigt att skriva det här. Men med alla singlar man träffar och alla förhållanden som spricker verkar trenden helt klar: Ingen duger för någon annan. Men ingen vill egentligen vara ensam.
Och dom som har turen att träffa någon isolerar sig, för säkerhets skull, eller träffas bara par om par. Risken är ju uppenbar att vem som helst kan bytas ut med nån lite bättre.

Vilken teknisk prylar klarar du dig inte utan?

Temat för nattradion, tydligen. Folk får ringa och tycka till.

"Det är bara fantasin som sätter gränser", säger nån, och fortsätter: "men jag tror man måste använda benen lite, man kan inte bara sitta still".

Folk är inte riktigt vettiga.

Fyra timmar i etern, sammanfattning: Ingen tyckte samma. Nån tyckte brödrost, nån spis, nån annan respirator. Intelligenta hem hade också varit på tapeten. Skönt att man slapp höra.

Gjorde rätt igårkväll som inte gick ut och klubbade. Redan vid 11 spårade det ur där vi var, L och jag. Musikerna orkade inte och gubbarnas gick till anfall. Gick hem och somnade gott i soffan istället.



Varit vaken nån timme. Dricker kaffe och ska snart sova vidare. Nån pratar ivrigt om nåt lopp på isen. Klockan 8 gick starten och de första väntas i mål vid 11. Tove Jansson hade rätt. Hemuler finns alltså.

4 mars är det Sundstöm igen

Läste i tidningen City att Stefan Sundström spelar igen 4 mars. Var minns jag inte. Ju mindre spelning desto bättre, tycker jag. Är det på Cirkus eller Globen får det nog vara.

En gång var jag på sista flyget hem från London och fick jag höra att Prince skulle spela nånstans i Stockholm samma kväll.
Älskar ju Prince. Försökte tänka ut VAR troligast den den riktiga spelningen skulle äga rum, dvs var de skulle spela efter spelningen. Men jag är ingen springare. Var trött och gav upp.

Sen läste jag att han spelat på Debaser. Just där. Där ingen i publiken väntat sig det besöket. Jag hade hamnat fel - om jag gissat och jagat. Men det är den typen av spelningar som är dom allra bästa.

500 kanske mer

"Det är svårt att säga mer än så." sjunger Winnerbäck.
Svårt att veta vad brorsan verkligen gillade när man har så många skivor att välja på...