Min xxxx-nånting, som jag har barnen med, heter inte nåt på A.
Idag, på hemvägen, efter 8 timmars förvärvsarbete, samlade jag ihop mig själv på puben, som ligger mellan t-banan eller bussen på hemvägen. Träffade först A, som berättade en hel del om sitt spelberoende, och han kunde inte fatta att jag inte var 17 - eller snarare 32, som han, och han hade just blivit vräkt. Var lite intresserad av mig, faktiskt. ;-)
Sen, på samma ställe, stötte jag ihop med en gammal kompis, A, som sammanfattade sitt liv - efter det att han blev kär i min bästa kompis när vi var runt 17 till nu - på 5 minuter. Han kände igen mig. Jag kände igen honom först när han började prata om henne.
Inser, till Scrubs, att det nog alltid varit lite absurt här i mitt liv. Till exempel att aldrig var en självklar number 1 för nån, utan lätt som en plätt blivit bortvald för bästa väninnan, så många gånger. Skit samma nu, eller hur! Skönt att gå hem i snöovädret och tänka på typer man slapp leva med... av olika skäl.
Kunden ville förlänga kontraktet en månad till.
Det är kanske inte så dumt att ha ett jobb.
Annars är jag mest glad om alla överlever vintern. Det är mitt mål. Håll ut alla.
Det gäller att se ljuspunkterna i tillvaron :-)!
SvaraRadera