Till civilisationen idag

Idag bytte jag hotell från ett utan elkontakt och havsutsikt till ett med elkontakt utan utsikt, men en härlig trädgård med höga träd som tar fighten med solen. Kan nu ladda telefon och köra över bilderna - och bildblogga skulle kunna gå bra.
Min mobilfotoblogg ligger här. Bara lite test sådär. Den har inte heller funkat så bra, eftersom det inte gick att publicera från Bangkok.

Internet här är ingen lek. Det tog mig en halvtimme att logga in på internetbanken. 60 baht i timmen kostar det att internetta, dvs överkomligt, men i Bangkok kostade en timme 30 baht. Lite skillnad. Två timmar har tickat iväg utan att jag kunnat göra något roligt, som att publicera bilder.
Jäkla blogger har fått för sig att det är den 20/2 kl 17:17. Why. Kanske hamnar alla mina poster där?

Ingen att prata allvar med

Har försökt skicka e-mail till bloggen men det sket sig. Flera saker har inte publicerats. Internetkaféerna sucks. Varenda ett av dem. Det går fruktansvärt långsamt.
Telekom-köret är också svajigt. Vissa nummer gå inte att nå fram till. Andra går bra. Dom jag behöver ringa går inte att nå.
Nu har jag i alla fall kopplat in min egen bärbara och får i alla fall rätt tecken när jag skriver.
Det är torsdagkväll och jag har hjärtat i halsgropen. Jag är inte värd att vara någon eller att ha semester. Undrar hur länge jag håller ihop.

Pennor hårdvaluta

Brukar ha typ 20 pennor med på resor. De slinker med mer av misstag. Hade denna gång tre smärta flerfärgspennor med mig. Alla försvann i bangkok. En gav jag snällt bort till en thaikille som bönade och bad, och fick en gul grekisk i utbyte. Resten av pennorna bara försvann. Vet inte varför det känns på fel med blått bläck. Tur att mobilen skriver i svart.

Nu har chaweng gardens beach hotel öppnat

Det var stängt 22-27 mars på grund av ägarens bröllop och alla brölloppsgäster som skulle bo här. Idag är det måndag. Kungens dag och thailandarna gulklädda.

Barnvänligt i vattenbrynet

Chaweng beach. Bästa timmarna mellan 14 och 17. Tajming för en gångs skull.

Självklart bästa läget

Men så är det alltså Chaweng buri hotell som ligger här och baren spelar de U2 för de tyska pensionärena.

Ko samui på Chaweng beach

Sovit tre nätter i chaweng och en vecka har gått. Från bangkok gick det inte bra att fotoblogga så hela online-idén föll pladask. Bästa badet på stranden ligger nedanför long beach lodge där fräscha bungalows kostar 1800 baht 360 kr. Två hotellsnäpp norrut kan få bungalow med fläkt för 100 kronor. Samma läge. Med massage och bar. Själv bor jag på coral resort.

Engelsman till Tricky

Kanske så kallad gullig engelsman cirka 35.

Bilden tagen på Coco Blues bar, Chaweng, där samma band spelar varje kväll för en helt kass publik, som inte ens orkar applådera.

Chaweng: Pa jakt efter Coco blues bar

Sa typiskt, sa har nar det ar nattningsdags for mig (00:58, tidigt va!) far jag tips om att leta upp Coco blues bar. Tack Tricky!
Det ar pa hemvagen fran internetkafet, och jag blir forstas nyfiken.

Har idag flyttat till bungalow nere pa stranden. Coral Resort ar det tjusiga namnet. Nar jag kom hit var allt vid stranden uppbokat. Sista rummet gick redan vid flygplatsen. Sa jag har bott pa ett sunkigt guest house med byggjobb som satter igang vid 7. Det gor inte stranden samre, bara nattsomnen. Idag gjorde jag rycket mot strandbungalowerna tidigt och satt som en hok och vantade pa utcheckare.

Ser verkligen fram emot natten. Sova. Vakna pa stranden

Fran Bangkokhelvettestrafik till tutig landsbygd

Fredag. Vaknade kl 7 i Bangkok och betedde mig som typisk semestrande citytyp. At till exempel frukost vid 10 - efter att ha utrattat arenden. Manga timmar senare ar jag extremt trott pa stora stader, har akt i timmar genom Bangkok och flugit och sitter istallet pa ett 24/timmarsoppet internetstalle ute pa landet, och.. jobbar lite. Klockan ar over 2 pa natten. Thaitjejen som arbetar har har lurar pa sig och sjunger. Lugnt. Mitt satt att fejsa partyorten Chaweng. Trafiken ar en susning jamfort med bangkok, men jag tror att tutande ar forbjudet i storstan. Inte en tuta horde jag trots alla trafikstockningar.
Har tutas det vilt. For att de vill ge en taxi, for att man inte ska bli overkord, for att saga hej eller dra at helvette. Ungefar.

Panik för att på panik

Nånstans på väg mot flygplatsen. 18:28. Fyra timmar visade sig vara för liten marginal för att hinna till flygplatsen i rusningstid. Final call. Fick gå före alla i Bangkokair-kön.

Har det inte nu men fick början till i bangkok när trafiken från minst 48 filer skulle mötas i en rondell. Mer än en timme tog det och flygbussen kokade av oro för att missa flyget - och tvingas återvända till Bangkok och göra om samma tripp 2 ggr till samt leta hotell och ny flight. Undrar om man kan man kan resonera bort panik om man övertalar sig att det inte är farligt, bara väldigt väldigt obehagligt.

Bangkok: Paniktrafik

Någonstans i Bangkok kl 18:18:18

Där nere rör det på sig lite lite. Men här då? Är det dit ner vi ska?

Grön utsikt vid Wat Chana Songkhram

Från hotellets femte eller sjätte våning, där jag fick svindel.


Tog rum på våning två med lite gatukännings istället.

Grönt. Precis som jag vill ha det. Inne i grönska ligger tempelområdet som är omöljligt att uttala namnet på: Wat Chana Songkhram. Gatan hotellet ligger på heter samma med Soi före.
Jag gick vilse inne i tempelområdet igår. Helt lost. Har helt tappat min forna lokalsinnestalang.

Bangkok balkong

Längst upp till höger i bild ligger min balkong. Och hotellet heter Four sons village. Helt okej ställe och utsikten som hemma: Träd, träd, träd. En enorm fikus och en enorm paraplyaralia, som får komma i nästa post.

Aja från Japan

Aja, fotografen, vill inte vara med på bild. Jag känner igen det. Så är jag också.
Hon är smått internetberoende. Sitter mest med sitt vatten framför datorn på internetcafét bredvid kiosken.

Kvällspolare på Rambuttri Road

Västra delen av Rambuttri Road, dit jag flyttade igår, är rätt avslappnad. Man sitter omkring på kvällen och pratar med dom som bor på olika guest houses runt omkring. Här är en thailändska, som pluggar svenska och hoppas att det blivit lite varmare i Sverige när hon ska börja plugga i Linköping, och Rose från Filippinerna, som jag träffat tre kvällar i rad. Hon reser med japanskan Aja, som är fotograf och inte vill vara med på bild.

Nej tack

Rambuttri Road på restaurangbaren Delicious & Fun. Det ser kanske illa ut, men småkillarna säljer rosor och romantiska kort, som de svenska killarna inte vill ha. Svenskarna försöker skoja iväg försäljarna.

Bangkok: Rambuttri Road

Rätt sent på kvällen på Sambuttri Road. Försäljarna på väg hemåt. Jag försöker förstå mig på hur jag ska ta kvällbilder med nya kameran.

Bangkok: Väntande vid 0:an

Väntan. Bris och bästa solljuset på dan. Hundgörat på kontoret över för idag. Hemma väntar mödrar som handlat och lagat maten.

Bangkok: Hållplats 0

Hållplats 0 är en trafikhub. Var där i rusningen och kände verkligen att jag hade semester, medan Bangkokborna hade börjat sitt kämpande för att komma hem, långt långt ut, utanför Bangkok.

Bangkok: Trött mamma

Trött mamma med dotter på flodbåten.

Kao San Road-folk

Travellers på D Café på Kao San Road. Enorma öl, 55 baht tydligen. De satt där när jag kom och de satt där när jag drog vidare.

Ses på D Café på Kao San Road

Servitören på D Café lyckads övertala mig att ge honom min fyrfärgsbläckpenna. Urlycklig var han.

D Café på Kao San road verkar vara något av träffpunkt för coola travellers, eller x-travellers. Dom verkar ha fastnat på Kao San Road. Sitter man bara still kommer "alla" så småningom förbi.

Bangkok: Soi Rambutri

Kao San Roads parallellgata, Soi Rambutri, är mycket trevligare. En rad avslappnade barer där man lugnt kan sittar och titta på folk som virrar omkring, efter att ha virrat omkring själv och fått ont i fötterna.
I gathörnet vid nr 10 och 11 på kartan (länken) ligger gatuköken på rad med all mat man kan tänka sig. Nästan i alla fall. Ackompanjerad med rockklubb på kvällen.

Bangkok: Utsikt från mitt rum

Så här tjusig utsikt har jag. På andra sidan hotellet däremot är det livat. Det är hårt trafikerat på huvudgatan Larn Luang att man faktiskt inte kommer över. En thailändska eskorterade mig. Kom, kom! På varje sida av övergångsstället finns flaggor, som man tar i handen och viftar med framför sig så att bilarna ska stanna. Alternativet är att gå 200 meter bort och ta gångbron.

Frågade vad en extra hotellnatt skulle kosta och rumspriset här är 2900 baht. Det skulle jag aldrig pröjsa. 1200-1500 betalade jag på Ko Samui för jättebra standard och 500 för simplare boende. Så om det blir några extra dar i Bangkok flyttar jag till Kao San Road.

Hello gryning

Tänk, solen. Den här bilden är från tidigt i morse.
Har ingen ordning på dygnet. Hur skulle jag kunna ha det, när jag inte ens har det hemma.

5.50 på morgonen är det i Sverige, och det känns verkligen som jag varit uppe hela natten. Men jag har sovit 5-6 timmar och varit uppe sedan 6 i morse och nu är det mitt på dan, och jag vet inte om jag ska ut och göra Bangkok eller om jag ska sova middag.
Är svimfärdig.

Jag har fyra timmars jobb att göra idag också. Det är därför jag sitter vid datorn just nu. Men å andra sidan är jag bara i Bangkok en dag. Så nu måste jag bestämma i vilken ordning jag ska göra saker. Jag måste inte flyga till Ko Samui imorgon ens.

Flygning: Mönster i Bangladesh

Det här är verklighetens mönster. Såhär ser det ut i Bangladesh. Snacka om floddelta.
Jag borde ha blivit pilot. Jag som älskar utsikter. Inte nån jäkla projektledare.

Taxi-meter i Bangkok

Från bussfärden utmed kungliga trädgården och kanalen, där folk joggade i hettan. Försökte få en bild av dem, eller de knallrosa taxibilarna, men kameran är för ny.

På vilken sida kör man egentligen? Det måste vara vänster. Inte undra på att man är en livsfara när man ska över gatan.

Kungligt i Bangkok

Fick en liten sightseeingtur från flygplatsen igår. Turen tog en och en halv timme och vi var tre turister i bussen och vi satt allra längst fram med bussföraren och en thailkille, som skulle se till att vi kom till rätt hotell. Vi fastnade i trafiken, men inte mig emot. Hann se lite i alla fall, men jag vet ju inte var det var.

Bangkok good morning

I'm in paradise. Vaknar klockan sex och ser solen stiga över bakgårdarna. Dricker rumskaffe och solar lite lagom alltså. Och så har jag jobbat lite och ändå kan jag hinna i tid för en hotellfrukost.

Jag slocknade vid midnatt igår. Inget Kao san road eller ens en lokal bar. Donk. Colgaten satt fint, och sen good bye. Hann fundera lite på varför så många thailändare har gula t-shirtar, till och med programledarna på tv, men sen kom jag på att bussföraren sagt nåt om kungligt jubileum och att det gula är symbol för kungen. Thaländska flaggans tre färger är annars rött för nationen, vitt för buddismen och blått för kungahuset.

Eller drömde jag bara det? 01.57 står det på min dator. Här är det 8 på morgonen.

Bangkok: dröm för tidsskolkare

Långsamhetens lov. Allt får gå skitlångsamt - utom moppar och internet.
OK, jag skiter i moppar, kan inte skilja på höger och vänster, men internet kör jag ju och det är mer rakt på, tycker jag.

Njuter i fulla drag av att skippa de svenska tidsmåtten. Här i Thailand händer nämligen någonting lurigt: Om jag är fit for fight klockan 12, he, då är klockan 6 hemma och man är tidigare än alla andra och nästan först på plan. För en sjusovare är detta en dröm.

Tycker det är ok med dealen med hotellet om totalsurf för tre dygn, fastän jag stannar bara ett och ett halvt. 180 minuter kostar 650 baht och 3 dygn 700. Tio kronors skillnad på 3 timmar och 3 dygn. Men jag körde test först. OK, efter att tekniker bytt ut kontakten osv. så funkar det ju, och jag sitter vid, faktiskt, min egen bärbara, och kan både blogga och, framför allt: jobba.

Nåt annat är inte förhandlingsbart.

Taxi i bankok - vågar man

Jag fick ju två gratis hotellnäter på charterstolen och valde inte hotell själv. Jag blev bussad till hotellet och min ryggsäck blev transporterad till hotellrummet.
Det är tydligen 4-stjärnigt. Det är därför en öl kostar 150 baht här jämfört med 50 på flygplatsen som väl antagligen är dyrare än på syltan runt hörnet.

Men HÄR, HÄR finns inga syltor. Det finns ett fint hotell, en enerverande pianobar, och tusen taxi. Man ska taxi-meter har jag hört.

Så här sa nån till mig idag. Thaikille: Taxametern ska sättas på. Minimum är 35 baht och gäller de första 2 kilometerna. Tänk er: Hornstull till Kungsan, den sträcken. Under tio kronor.
SEN kostar det 2 baht per kilometer, om bara taxametern är på.

Det tål att tänka på att svart pris inte alltid precis är lågt pris.

Bangkok: För lugnt och fint och inget sex

Well, here from Royal Princess Hotel i Bangkok kan man just nu följa något på teven som ser ut precis som Idol, men med lite kambodjanska(?) övertoner kanske. Pojkband, alla klädda likadant och en mycket allvarlig tävling. www.thaitv3.com.

Området där hotellet ligger är rena skräcken. Det här är inte vad jag kallar centralt.

Det är lugn och fint.

Jag klarar inte lugna och fina ställen.
Nej, själva området är inte som gjort för coola morsan.

Jag hittade i alla fall en sleven och köpta 2 Singha till rummet och en colgate-kopia. Såg ut som äkta men kostade 12 istället för 36 bath. (baht= ungefär svenska kronor delat med 5). Tjejen i kassan kunde inte säga sex. Det jag köpte gick på 106 baht. Hundra klarade hon och sen blev det bara skratt.

Köpenhamn mellanlandning

Planet redan två timmar efter tidtabell. All snö på arlanda. Klockan är 5 i 11. 9,5 timmar ska flighten till bangkok ta.

Köpenhamn från planet

Stökig jumbojet, inklämd bland 3 bebisbarnfamiljer..

Missa avgångar

Jag höll pinsamt nog på att missa flyget från Arlanda till Bangkok. Ställde mig i en kö som verkade höra till en typisk jumbojätte-checkin. Efter ett tag reagerade jag på att det var så få barnfamiljer i kön. Precis. Planet skulle till Goa. Tur att jag fick veta.

I trygg förvissning om att stå rätt ställde jag mig i kön bredvid. Först efter en lång stund insåg jag att den kön också hörde till Goa och jag började leta andra köer, men det fanns inga diskar med folk nånstans. Vad som stod på skärmarna kunde jag bara inte se. Var för stressad. Och närsynt heter det väl. Kan inte läsa skyltar på håll.

Så när jag for omkring och letade ropade någon mitt förnamn från en av diskarna, hallå hallå, det måste vara du... kom, kom. Du är sist. Vi har väntat på dig.

Arlanda express 18.05

Halvtomt med danska turturduvor bredvid. Det är knappt man hinner begrunda vad man lyckats packa ner. Tungt var det i alla fall. 8 kilo tippar jag.

Premiär-ping för Coola resan-bloggen

Jag har öppnat den här testresebloggen nu, och kommer pinga inlägg när jag har möjlighet att sitta vid en dator. Pinga från mobilen går ju inte, eller snarare, jag har inte lärt mig det än.
Välkomna ska ni vara.

19 februari bär det av

Första anhalt är Arlanda och hinna checka in i tid och hinna köpa nödvändigheter som både börjar och slutar på s.
Tvätten drar igång klockan 9 och när det torkat börjar det stora urvalet.
Vad är vettigt att dra med hela vägen till Thailand. Mina boots var jag rätt irriterad på när jag kom ner förra gången. Mockaboots. Redan på flygplatsen bytte jag till flip-flops och fick lida lite över mina kritvita fötter och skära tår. Bangkok ligger på 34 grader ungefär. Öarna på 28-29.

Triumf vid pinnen på Sergels torg

Glasspiran på Sergels torg, Stockholm. Tänkte på hur trist det blir om Kulturhuset i bakgrunden görs om till kontor.

After shopping. Triumf för en anti-shoppo-holic. Köpte en ryggsäck med tusen fack varav ett för solbrillor och ett inte alltför överarbetat som passar en dator. Nästa bild blir på själva fyndet. Det var den sista de hade, fylld med hårda platspåsar, som jag fick på köpet. En everest 35 liter, men som väger mindre än min gamla Adventure-rygga, som faktiskt är syrrans. Den är bara ett lån.