2012 var ett år som bådade någorlunda gott i början.
Hade lite hopp nånstans, försökte börja planera lite för egen del, och försökte bli, om inte helt frisk direkt, så i alla fall tillräckligt frisk för att bli bli friskförklarad och osjukskriven, även om jag själv inte ville gå in i väggen igen.
Man blir inte stresstålig av att ständigt vara utsatt för stress som inte är självvald, lika lite som att man blir immun mot getingar av att ständigt tramp i jordgetingbon.
Det som stressade på jobbet var att tvingas göra saker på mycket kortare tid och mycket slarvigare än vad jag själv ansåg var rimligt, eller hetsa fram saker genom tjat tjat tjat som nån slags tidsstudieman, och inte få kunna stå för något bra i mitt eget namn, vilket sabbade möjliga öppna nätverk i branchen.
2012 blev en flopp på allt som hade med jobbet att göra, utom att jag gick från 50 procent mot heltid och blev uppsagd i ett varsel lagom till jul. Alla tror att det är en jättebra deal för mig och att jag har all tid i världen att slicka sår och sadla om, men ingen är väl gladare i dessa dagar än de som till slut fick fasta jobb och kunde börja sina vuxenliv.
Anser det absurt att man ska jobba ihjäl sig när man har dagis- och skolbarn, och finnas där pigg och entusiastisk dygnet runt för andras skull istället för att man delar på de jobb och tar en del av det som måste göras, oavsett ålder.
Hade lite hopp nånstans, försökte börja planera lite för egen del, och försökte bli, om inte helt frisk direkt, så i alla fall tillräckligt frisk för att bli bli friskförklarad och osjukskriven, även om jag själv inte ville gå in i väggen igen.
Man blir inte stresstålig av att ständigt vara utsatt för stress som inte är självvald, lika lite som att man blir immun mot getingar av att ständigt tramp i jordgetingbon.
Det som stressade på jobbet var att tvingas göra saker på mycket kortare tid och mycket slarvigare än vad jag själv ansåg var rimligt, eller hetsa fram saker genom tjat tjat tjat som nån slags tidsstudieman, och inte få kunna stå för något bra i mitt eget namn, vilket sabbade möjliga öppna nätverk i branchen.
2012 blev en flopp på allt som hade med jobbet att göra, utom att jag gick från 50 procent mot heltid och blev uppsagd i ett varsel lagom till jul. Alla tror att det är en jättebra deal för mig och att jag har all tid i världen att slicka sår och sadla om, men ingen är väl gladare i dessa dagar än de som till slut fick fasta jobb och kunde börja sina vuxenliv.
Anser det absurt att man ska jobba ihjäl sig när man har dagis- och skolbarn, och finnas där pigg och entusiastisk dygnet runt för andras skull istället för att man delar på de jobb och tar en del av det som måste göras, oavsett ålder.
