Bli konstnär

Att man blivit uppsagd är inte nåt man gärna skriker ut.

När man berättar att man typ MAB:ra, är mellan arbeten, så skrattar de lite, och ställer frågor man inte vill svara på. Var, sen när, hur länge, varför och hur många jobb man söker.

Att vara i varselflock är i alla fall bättre än att ensam ensam frysa ihjäl, och motas ut.

Så när nån kanske frågar vad jag jobbar med kan jag säga att jag till exempel funderar. Det gör jag alltid. Det är ingen lögn.
Jag researchar eller tar mig en upplevartur. Det är också sånt jag gör. Jag fotar när det finns ljus och rum och jag antecknar. Här och där, hit och dit.

Men det är roligast att säga att man är eller ska bli konstnär, långtradarshaffis eller öppna ett roligt hål i väggen.

Någon i familjen sa mycket nyligen att det var jag som borde blivit konstnären.
Kul att höra det nu när man så oftas sållats in som inte ens i kreativa sfären någonstans. Jag kan numera tycka att det var jäkligt idiotiskt att inte snöa in på eget skapande och upptäckande istället för att börja kontors- eller diverseslava, renovera, reparera, hålla ihop saker och planera andras business.

Skönskriva och omformulera kan man ju alltid. En konstnärs rätt kanske? ;)