Nu är det varken 4 april eller skärtorsdag, men det var en skärtorsdag den 4 april det året som jag gifte mig första gången. Efter det har jag skilt mig en gång. Det jämnade ut sig.
Sen ville jag inte gifta om mig.
Nu har jag blivit ännu mer obstinat. Vill inte ens riskera att bli kär. På sin höjd lite intresserad. Utan förpliktelser eller återloopar.
Vill mest bara ha tid att bli mer vän och lära känna några av dom som jag ändå inte tycks kunna bli mer än polare med. Det krävs för mycket tu-man-handande. Och jag är heller ingen väninnetyp. Det där när man sitter två tjejer och tittar varandra djupt in i ögonen i timmar, fast den ena egentligen bara vill ha anledning att ragga, eller tvärtom.
X-maken och jag, eller nån av oss, tänkte väl att det skulle vara jättekul att ha bröllopsdag minst en gång om året - men oftast två gånger, liksom att barnen absolut skulle ha tre förnamn för att ha extra många dagar om året att fira.
Det är så man kan tänka fast man inte nånsin har lagt namnsdagar på minnet, utom sin egen ibland, eftersom den infaller på självaste julafton.
Vet inte varför jag fick heta Eva, precis som min moster som inte ens har nån kontakt med min mamma. Det gör det omöjligt att i efterhand ta min morsan efternamn som flicka. Det hade varit ett passande namn, ett riktigt bra namn till allt möjlig och bättre än mitt iskalla idiotiska efternamn som är svårt att säga utan att kraxa osägbara konsonanter.
Jag försöker hitta tillbaka till mig själv. En gång om dagen ungefär. Den jag kanske är eller var nånstans. Fast jag då var för blyg och för stukad av att vara snäll. Sen blev jag osynlig fram tills dess att jag "inte var nån ungdom precis". Just fyllda 34 eller 35.
Nu kan jag i alla fall stolt säga att jag är 55. Stolt 55-åring. Inget skit att låtsas vara typ 39 i 10 år i rad. Kanske har man några år på sig att åtminstone få vara 55+ och till och med kan flytta in och gömma sig på nåt seniorboende, och sitta var själv med skiten på tv och gratiskryss från lokaltidningen, och vilja ha sällskap men samtidigt tycka att alla grannar stör?
Som vanligt. Inte var det detta jag tänkte skriva. Det blev bara så. Förökte bara mjukstarta lite.
Sen ville jag inte gifta om mig.
Nu har jag blivit ännu mer obstinat. Vill inte ens riskera att bli kär. På sin höjd lite intresserad. Utan förpliktelser eller återloopar.
Vill mest bara ha tid att bli mer vän och lära känna några av dom som jag ändå inte tycks kunna bli mer än polare med. Det krävs för mycket tu-man-handande. Och jag är heller ingen väninnetyp. Det där när man sitter två tjejer och tittar varandra djupt in i ögonen i timmar, fast den ena egentligen bara vill ha anledning att ragga, eller tvärtom.
X-maken och jag, eller nån av oss, tänkte väl att det skulle vara jättekul att ha bröllopsdag minst en gång om året - men oftast två gånger, liksom att barnen absolut skulle ha tre förnamn för att ha extra många dagar om året att fira.
Det är så man kan tänka fast man inte nånsin har lagt namnsdagar på minnet, utom sin egen ibland, eftersom den infaller på självaste julafton.
Vet inte varför jag fick heta Eva, precis som min moster som inte ens har nån kontakt med min mamma. Det gör det omöjligt att i efterhand ta min morsan efternamn som flicka. Det hade varit ett passande namn, ett riktigt bra namn till allt möjlig och bättre än mitt iskalla idiotiska efternamn som är svårt att säga utan att kraxa osägbara konsonanter.
Jag försöker hitta tillbaka till mig själv. En gång om dagen ungefär. Den jag kanske är eller var nånstans. Fast jag då var för blyg och för stukad av att vara snäll. Sen blev jag osynlig fram tills dess att jag "inte var nån ungdom precis". Just fyllda 34 eller 35.
Nu kan jag i alla fall stolt säga att jag är 55. Stolt 55-åring. Inget skit att låtsas vara typ 39 i 10 år i rad. Kanske har man några år på sig att åtminstone få vara 55+ och till och med kan flytta in och gömma sig på nåt seniorboende, och sitta var själv med skiten på tv och gratiskryss från lokaltidningen, och vilja ha sällskap men samtidigt tycka att alla grannar stör?
Som vanligt. Inte var det detta jag tänkte skriva. Det blev bara så. Förökte bara mjukstarta lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar