Från min balkong

Det enda förmildrande denna årstid är dimma över träden och ljusslingor.

Ute i stillhet före storm

Är, eller är inte, alls avundsjuk på folk med riktad ambition eller ett enda intresse. Det är de som gör det speciellt. Inte jag eller vi som sprider oss som tunn olja på vågorna. Som varken dyker eller seglar, varken djuphavsforskar eller fiskar. Som varken dansar eller kopplar av. Plaskar lite gör jag. Går utmed stränder.

Däremot är det tråkigt och enahanda just för att inget är på djupet och inget känns riktigt så riktigt. Utom livet självt förstås.

Fyra körer ska bli tre och usa ska bli ett.

Varför fyra körer ska bli tre? Jo. För att det ska bli ett program. Det är klart man inte vill att det bara ska finnas en artist, en kör, en låt, en film eller en fotbollsmatch, men formatet är satt. Man försöker nå den enögda tittaren genom att locka med det stora spelet, Nästa grej är väl reality på jobbet. En av fem. Vem får vara kvar på verket, firman, vem vinner det nya jobbet eller projektet? En av tio kommer in på klubben? Vem ska få vip-kortet? Imorgon blir det andra bullar när obama kommer att vilja att de ska tro att vi inte bara får vara med i kören, utan att alla också behövs. Jomenvisst.

Hornsgatan: Slagskugga och solstolpe

Den här årstiden klarar sig solen precis över horisonten i Tantolunden och Tantoberget, och vi som bor mot parken har sol mot lägenheterna nästan hela dan.

Värre är det att bo på Hornsgatan. Även om man bor högst upp är det ett slagskuggelotteri var man bor och bara en av trettio får sol:



Ute på Hornsgatan springer jag till solfläcken vid Varvsgatans övergångsställe:



On, off, on, off. Varje bil som passerar skuggar hela solfläcken.




Känns absurt att det enda upplysta man får se på en hel dag är en trafikljusstolpe, i en strimma så låg att bilarna på gatan släcker lampan.

Resebranchen hyperventilerar

Det mesta i min mailboxen är nyhetsbrev jag själv bestämt att abba på. Sen en tid är resebolagen hysteriska. De bombar med billiga flighter, sol och bad, roliga resmål och livets äventyr.

Jag konstaterar kallt att det inte kommer gå bra för branchen, fast alla vill resa. Jag tror att mellanperiodsresenärerna, de som rest off-season, när det inte är lov och semestrar, blir allt färre. Även om det är billigt som fan så får de inte ihop pengarna när det inte går att få tillfälliga jobb och boendet blivit så mycket dyrare.

De som har jobbet kvar och fortfarande skulle ha råd med resor både titt som tätt kommer inte loss när priserna är bra eftersom de fått mer tajt på jobbet när kollegorna sparkats, och allt jobb blir kvar till de få som är kvar.

Kort sagt, de som har råd har inte tid och de som har tid har inte råd. Det bästa i livet är gratis, yes box, men då gäller det också att redan från början bo på rätt plats.

Vinterhjul

Jag klagar inte. Ser bara vad jag ser.

Frukosthörna

Helt enkelt bortglömd plats.

Förstånd

Träffade en förstående och förståndig kollega idag. Hon har precis kommit tillbaka efter barnledigheten. Tänk om man kunde vara lugn och god som hon, och kunna inspirera och hjälpa istället för att älta och förstöra, som jag.

(kan bara skicka från mobilen om jag har en bild, och ibland får motivet ursäktas, som denna som bara råkar vara det jag just ser, och människorna på tunnelbanan skulle nog inte uppskatta att bli bloggade)

Stopp i rören

Stopp hemma och så vid zinken där den fina gröna containern ersatts av nån typ av slangmonster.

Syskon på 60 talet

Inte snö bara smuts

Fin färgklick

Äntligen nåt fint att titta på som omväxling. Hoppas det är lika fint i förorten.

Förbjudet

Trodde det stod det vanliga, att ungar inte får sparka boll. Nu står tyvärr inte vad som borde stå: att br-föreningar inte får sätta upp förbudsskyltar i området.

Daglig verksamhet

Om man nu tappat spåret.

En Jansson

En jansson passar bra att avsluta helgerna med. Sen ska bloggen handla mer om svenska män, vilket någon efterfrågade tidigare.

Klotter man förstår

Typiskt post-it-klotter i en planeringskalender.. Hur mycket som helst.



Pratar med myndighet på telefon...


Bla-bla-bla. Ibland förstår jag mig själv ganska bra.

Gubbe

Massor med lappar och block och halvskrivna agendor och annat ligger i drivor. En lapp glider fram:



Det låter hotfullt. Undrar vem som skrivit.

Skrämmer med surhet

Dottern vill låna scannern, och ta in den till sitt rum. Jag gruffade och stånkade lite först. Du måste installera programmet. Gör det. Jo, du måste alltid göra det - även om du har mac. Och så inte spilla aska och tappa tuggummin och spola vatten över den, inte snubbla på den eller tappa den... Nej, jag tycker inte om det här... surade jag vidare. Scannrar ska man inte flytta runt på..

Hon fick ta in scannern och jag tror hon kommer vara försiktigare än om jag inte gruffat lite.

Det roliga med att scanna papperkopior är att de blir så mycket bättre efter en scanning, och man kan fixa till fläckar och annat som hamnat på bilden. Men det är ooootroligt tidskrävande, om man samtidigt vill ordna varje bild i ett antal format för olika användning.

Vi får se hur det går.

Oskrivna blad

Många sitter nu med sina nya kalendrar och önskar sig själva och sina nära ett bättre år. Än det förra och förrförra. Två gånger om året kan man låtsas börja om. Augusti och januari. Traggla på. Jag söker ledigt februari, mars, april och delar av maj. Juni är bäst borta. Juli med. September och oktober är som gjorda för att jobba lite lagom vid medelhavet nånstans. November kan man sitta och sortera posten innan det är dags att dra, precis före jul. Maj och november ligger man i hamn. Oxe-skorpion-syndrom? Med allhelgona på ena sidan och valborg på den andra.. Väldigt annorlunda mot hemulernas höjdpunkter som är skolstart och komma igång efter nyår.. Fortsättning följer..

Inte vilken plopp som helst

Den som städar skall finna.

Djupt in i soffan låg den, ploppen. Och inte vilken som helst, utan styrploppen till en Thinkpad.
Nu gäller det bara att den inte flyger iväg igen utan sätts på plats.

På nyheterna pratar de om att folk går genom isen, som det heter. Galningar, som ska ut på isarna fastän dejust precis lagt sig. Men jag antar att det är spänningen och en känsla av att ha makt att svischa fram på fryst sjö: ritsch-ratsch-ritsch-ratsch. Snopet att bara ploppa i sådär.

Sagan om ringen och dotterns återkomst

Jag fick Sagan om ringen-triologin i julklapp det året böckerna kom ut på svenska. Gick i högstadiet och hade som vanligt utegångsförbud. Troligen att jag inte kommit hem på nyårsnatten.

Läste böckerna i ett sträck utan sömn, och de fungerade bra som ren och skär verklighetsflykt. 3 dygn varade det. Lika länge som förbudet varade vägrade jag säga ett enda ord hemma.

Filmerna går lite snabbare undan och nu är jag framme vid Sagan om konungens återkomst på disk 2 av del 3. Hemmets prinsessa kom tack och lov hem idag på kvällen efter tänkbara nyårsnattsstrapatser. Nyårsafton är en pärs för päron till utespringande ungdomar.

Läs även andra bloggares åsikter om sagan om ringen

Morgon 3, nyårsafton

Pappershögarna är inte borta, men liksom borttrollade. Hemskt magiskt.

Icke-reseåret 2008

Jag, en resenär. Nej. Snubbeltråd är ordet.

Var tvungen att hålla mig hemma och försöka få ordning på nacken i början av året, för framtiden kanske. Sonen åkte på Asienresa från mitten av januari till mitten av mars, med komplikationer. Inneboenden flyttade ut. I maj kom jag iväg till Berlin, där det pendlade mellan roliga kulturkrockar och hysterisk oro. Borde ha åkt till London och varit med och rett ut saker istället. Flyttat dit.
Istället flyttade jag ännu längre in, där jag är. Tvungen att köpa egna hyresrätten. På en skör tråd hänger det: man betalar hyra i 25 år och "investerar" i bostadsföretagets värde, men kan åka ut av några störningar, om grannarna så vill, och envisas med att anmäla en.

Hade tänkt plugga spanska i Barcelona i juni och avsluta med Sonarfestivalen, men fick inte ta min semester då, och när jag skulle köpa ny Barcelona-flight en vecka senare flög jag via Berlin och hamnade på Ibiza och fick jag en ny favoritplats: Eivissa, Ibiza stad. En lånad stund, en eftermiddag i juni i rent paradisklimat och i bra musik. I slutet av augusti åkte jag till Notting Hillfestivalen och summa summarum har mycket strulat detta år. Både socialt och tekniskt.

Barnen har inte precis fått det bättre. Jag mår bättre i nacken än för ett år sen, men är såå trött. Jag har blivit låntagare till bostadsrätt precis före finanskrisen och bufferten för att kunna betala nya avgifter ett tag krymte till 40 procent.

Mitt enda nyårslöfte är att försöka se positivt, sluta gnälla ihjäl mig för att jag själv inte klara att ordna saker så att det blir bra.

Utanför badrummet

Tidningansvaret har jag delegerat men det hjälper inte.

Morgon 2

Och man ser bara toppen på pappersberget. Allt ska gå i pappersåtervinningen - förstås.

Jesse på Playa

Mina utforskningar igår visar att nyårsfesterna i berlin ändå är utsålda sen länge och att Jesse R ska DJa på.. Playa del Carmen i Mexico i dagarna. Vilken kombintation: Berlin-DJ på favostranden i januari, Playa del Carmen.. dit vill jag. (fast spelningen blev visst inställd ser jag senare)
Lägger istället till en bild från Playa nu när jag har hårddisken inkopplad. (på bilden en okänd jeppe på väg söderut)

Det är ju också ett jäkla projekt att digitalisera sina foton från före 2003... Var på Barbados 2001, Mexico 2002, Thailand 2003, 2004, 2006, 2007. Vilka hemska gluggar. Har att ta igen alltså.

Morgon 1

Tittar fram ur min ledighet eller snarare sov-lov. Tänker vatten, tänker toa, tänker kaffe. Tar kaffet och vatten till sängen och lägger datorn på magen. Kollar jaiku, kollar mail, kollar facebook... och ser flikarna från firefox sent igårkväll. Flygbiljett till Thailand, jasså jaha, inget avslut, ryanair, lastfm, event, myspace. Har fått jobbmail: "Postlådan överskrider storleksgränsen".
Ser sen högarna jag ska ta itu med, pappren under byrån, jobbhögen, räkningshögen.. Det är nog läge att sova lite till. På natten går det omöjligt att sova, men på morgonen kan jag gå upp en sväng, dricka kaffe och sen sova vidare. Alltid nåt.

Titta framåt

Nytt år känns bra fastän jag inte skaffat ny almanacka än. Vet att inget går ihop ändå. Jag behöver bara kasta en blick över årsöversikten för att inse att jag vill vara ledig februari och mars, juni-augusti, gärna september också. Det blir 6 månader det. Halvtid. Men vad är en halvtid värd om man måste åka till kista varje dag och inte kan ta sammanhängande ledighet? Ingenting.

Inte veja undan

Nu ska jag sluta prata strunt och börja skriva i min blogg istället. Sluta fega. Inte vara den som vejer undan.

Har du testat vad som händer om du inte vejer för en mötande person?

Pröva! Men ha nosskyddet på.

Det verkar alltid verkar vara en som tar sig rätten att gå rakt fram, medan den andra får veja för att en krock ska undvikas. Igår vejde jag inte tillräcklig snabbt för en kille som dök upp och fick en hård bringa rakt in i näsan så att jag fick ha ispåse på ansiktet.

Så kan det gå när man för en stund tror att man är en man. Eller viktig på annat sätt.

Om man dessutom sysslar med att återställa och upprätthålla snarare än producera nytt så märks inte heller vad man gör. När man sköter sin uppgift märks ingenting. Ens footprint i tillvaron är minimal. Det är först när man inte gör det som förväntas som man gör intryck.

Som när man inte vejer undan.

Jul på Berns

Mjukisbrallor och interneten

Inte lätt att komma ut när man går i Mjukisbrallor och har två datorer med fast lina..

Stalkern igen: inget att frukta

Fått nytt mail från stalkern, killen som förföljde mig i Stockholm som 20-åring, och som hotade att ta livet av sig om han inte fick träffa mig. Jag var livrädd.

Jag svarade inte på hans mail. Jag borde inte ha svarat och tänker inte svara. Nu skriver han:

"Hi, you have nothing to fear from me. You should know that better than anybody else."

Inget mer än det i mailet. Jag ska skriva ner vad han heter och beskriva hur han ser ut för mina barn, bara för säkerhets skull.

Snårigt, javisst är det det

Hittade den här bilden när jag tömde en gammal mobil på bilder. Tog in den minst dåliga i photoshop.



Vilket fusk. Brukar sällan behandla bilder. Men snårigheten går det inte att ta fel på. Och så här har jag det på min väg till jobbet. Fortfarande.

Fotar för att inte tråkas ihjäl.

Kvinnor kan inte kan samarbeta naturligt

"Stötta varandra - lyft karriären".

"En wing woman är mer än en vän. Hon stöttar dig nämligen inte bara privat utan även i karriären. Det kan nästan vara som ett utvidgat äktenskap, där två eller flera kvinnor hjälps åt för att få ihop arbete och familjeliv. Uttrycket kommer från USA där kvinnor insett fördelarna med att samverka."

Sjukt att kvinnor inte kan samarbeta naturligt. Vi ska tro oss vara konkurrenter och bara jobba en och en eller i kollektiv på schema där ingen får sticka upp, eller jobba för en man eller ett gäng av män. I övrigt vara möjligen bästisar och väninnor, men bara i undantagsfall göra riktig business ihop och stötta varann i arbetslivet som män gör. Vem vinner på det?
Inte kvinnor i alla fall.

För många kvinnor ligger valet och stoltheten för jobbet så långt ifrån dem själva att man bestämt att aldrig "prata jobb" privat. Om en lyckats blir det jobbigt för de som inte gjort det. Tanken att lyfta sig ur lönetjänar- och hemarbetsfällan finns inte på kartan.

Här en blogg som är mer positiv än jag, som skrivs av ett gäng av kvinnor i karriären som just slagit sig ihop.

Läs även andra bloggares åsikter om wing woman, kvinnor, livsstil, bästisar, väninnor

Hemmalandskap

Solen gör hela skillnaden.

En av 6000

Förra helgen började jag leta försvunna bilder från i år. Hade bara laddat av bilder hej vilt på olika datorer, och förväxlade också några hårddiskar. Hittade nu till exempel Dag Vag när de spelade på Mosebacke i augusti. Det regnade och var lite ruggigt men det var ändå möjligt att fortfarande vara utomhus.

Det var på den tiden då jag fortfarande vältrade mig i kameror och hade både systemkamera och en Canon-kompakt i reserv. Ser att jag tog mer än 6000 bilder med Nikonen på ett år innan den blev stulen. Det är ju helt sjukt. Inte undra på att man har ordningsproblem.

Här är den ju, bloggen

Tänkte att det var nåt jag glömt. Det blir lätt lite härdsmälta på den här planeten ibland. Jag har glömt att blogga. Det är det jag glömt på sistone. Hade också glömt att jag hade ett youtube-konto i eget namn.



Har just kommit tillbaka efter MondayBar-kryss, och inget verkar borttappat. Däremot glömde polaren hela sin Lapin Kulta-back i hissen på vägen ut. Själv har jag blivit så smart att jag tar en alldeles för stor kabinväska med mig, och så har jag då bara ett kolli att hålla reda på utöver mig själv. Det räcker fullt ut. Sen gick vi ut och åt, vrålhungriga igen och beställde först varsin rätt och sen en rätt till. Sen stökade vi på Rival och funderade på att ta in där - om det inte varit fullbokat, och sen blev det grillkorv på Hornsgatan och promenad hem och sova soffa.

Vi lyckades alltså med konststycket att ta oss hem från Värtahamnen till Södermalm på 9,5 timmar.

Läs även andra bloggares åsikter om mondaybar, musik, klubb, Södermalm, finlandsbåt

For ever coolamorsan

Fick höra att det inte bara är Facebookidentiter som inte går att ta bort, utan att det också är omöjligt att radera gmail-konton. Stackars nätet. Det kommer spricka.

Icke-kommunikation

Tänk er stället där det bara finns myriader av teknikföretag och tele-hemtechno-butiker och 50 tusen pers har en laptop med inbyggt trådlöst, men där ingen uppkoppling finns inte ens att betala för. Vi ska köpa mobilt bredband eller sitta och knappa med en mobil fast vi har datorn med. Kista centrum december 2008. Nej. Det kan inte stämma..

Tänk om det var så

Tänk om den röda pricken vid datorn betydde att inspelning pågår och att man inte fattat det efter åtta år.. Vad obehagligt det skulle vara.. 3:48. Får kanske 4 timmar Inatt. Men lite är ju bättre än inget.

Överspänning

Låter som det är. Överspänning. Pjoff, så går apparaterna sönder. Men oftare glödlamporna. 3-4 i veckan. Just köpt ytterligare 3 överspänningsskydd. Tror jag har ett sånt skydd mentalt också. Det slår till och man silar intrycken genom orka-bry-sig-filtret.. Så mycket väsen för ingenting, kan man alltid säga sen.

Värsta tundran

Vardagstundra någonstans i sverige, stockholm, kista, st petersburg, perrong. Njet, Ja ne snajo, hör jag hela tiden. Nej, jag vet inte heller och direkt tänker jag att jag ska rabotajo dåma i fortsättningen.

Nypon varje dag

Scary att gå nära såna här buskar. Minns att man fick nypon innanför tröjan som liten och att det kliade ordentlig. Har bilden som skärmsläckare så att jag inte ska glömma äta nyponpulvret jag köpte på hälsokosten häromdagen. Lite dyrare än ibufen bara...

Läs även andra bloggares åsikter om nypon, gopo, strandnypon, buskar

Södermalmare vill sticka ut

Var sjätte södermalmsbo, eller var det var femte, har en egen blogg stod det i senaste numret av Södermalmsnytt (som bara finns här i pdf). Det gör Söder till den bloggtätaste stadsdelen i Stockholm. Vi är så allmänt wannabe-media här att det faller sig naturligt..

Vi söderbor är, enligt den livstilsundersökning tidningen beställt, egentligen inte speciellt annorlunda än andra stockholmare, men "viljan att utmärka sig är ovanligt stark". Vi är också sympatiskt nog, tycker en inflyttad serietecknare från Norrland som iakttagit invånarna sen 90-talet, självkritiska och skäms lite över att vi brutit den rockiga traditionen och nu är lika medelklassigt borgerliga och fåfänga som alla andra innerstadsbor.

Jahaja. Vad mer?

Liksom Kungsholmsborna har över en tredjedel på Söder haft mer än 25 sexpartners, 33,7 procent på Söder, 37,4 på Kungsholmen, medan Vastastansborna är mer präktiga med bara 19,8 procent. Det var väl där babyboomen började, så det är bara en tidsfråga, skulle jag tro.

Man får inte direkt prata högt om att man har eller haft många partners eller vad man tycker eller tyckte, inte om man är tjej i alla fall och definitivt inte inför killar. Det är fortfarande tabu, fastän mycket av verksamheten ute på stans och nätets möteslokaler handlar om att hitta och testa sig fram till Mr eller Ms Right, även om man redan har en partner. Det yngre kanske inte heller förstår att karusellen inte alltid slutar med att man hittar nån och skaffar barn, utan lika gärna kan börja där.

Jag är i alla fall runt och härjar lite i alla stadsdelar, och lämnar stan nästan varje dag som tvångspendlare till och från jobbet. På helgerna känner jag oftast inte för att lämna Söder, men det är bara för att jag bor här och inte kan vara tillräckligt mycket hemma i veckorna, och i övrigt för att jag inte alls vill gå ut någonstans när det är kallt och grått. Men det håller inte i sig mer än just några dar.

Läs även andra bloggares åsikter om Södermalm, södermalmsbor, södermalmare, livsstil, stockholm

Är också en mycket effektiv person

Har nu satt på kaffe, städat köket, satt på diskmaskinen, konstaterat att badrummet redan var städat, duschat, plockat bort allt tvätt på tork, klätt på mig.

Nu ska jag dricka lite kaffe.

Är en mycket lat människa

Om man har ont i magen får man stanna kvar i sängen, eller hur!

Men man får ju samtidigt vara glad att man bara har liite och molande ont i magen, och inte magkramp eller magsjuka. Förresten ska man bara vara glad över att mens, både som yngre och i min fantastiska ålder. Det är ett tecken på att man funkar och är frisk, åtminstone på det viset.

Jag halvligger i sängen med tusen kuddar. Har funnit mig vaken här sedan 10:19, då jag började dan med att uppdatera min status på facebook mobil. Sen kopplade jag på datorn.

Vet inte var jag ska börja. Har 20 saker att göra på nätet, minst, och har hunnit tre. Facebook, spotify och bloggen, men inte mailboxarna. Jag har inte läst några nyheter, inte läst nån eventguide för helgen, och den efterlängtade helgen är snart slut.

- Man börjar väl med en dusch och klär på sig, säger vän av ordning.

Jag gillar inte att frysa, och speciellt inte om fötterna, och då ska man först duscha badkaret med lite varmt vatten, och så ser man hur det ser ut, och börjar jag städa badrummet och så tar bara städningen en halvtimme.

- Sen äter man en stadig frukost och dricker kaffe.. Och läser sin tidningen så att man hänger med.

Nej, man kan inte gå omkring i handduk och frysa om fötterna, utan först måste man leta kläder och då är det lämpligt att ta ner tvätt som hänger överallt. Och så fastnar man i frågor om hur i hela världen man kunnat skaffa så helt fel kläder och varför det inte går att hitta det enda man kan tänka sig att ta på sig. Och sen städar man lite mer och fastnar i frågor om hur bostaden någonsin kommer att bli värdig och färdig.

Jag tycker inte om att sätta på mig. Jag är i trotsåldern. Jag vill gå i thaibrallor och långa linnen och sockor hela dan, vill inte ens gå utanför dörren. Inte om det inte är sommar.

Alltså. De första sakerna tar en hel eftermiddag för mig, kanske hela dan om man ska läsa tidningen också. Och när jag kommer ur morgonträsket är det försent för alla två sakerna på min virtuella att-göra-lista-för denna lördag. Tre eller fyra stänger affärerna.

Jag ska:
- köpa färg till lilla rummet så att det går att måla över det ljusgula, med mål att hyra ut igen
- hälsa på sonen på affären och pröva på om det går att shoppa något, men han är ju en bra säljare så det blir kanske nya kaffekoppar eller nya stolar eller nåt.

Sen är det middag på Ho'smed syrran, C och A och kanske I. Och det redan klockan fem. Är det verkligen en lämplig tid att äta middag? Tänkte inte på det tidigare. Det är ju för tidigt.

Nej, nu går jag upp och sätter på kaffe.

Vinter över

Den kom när vi var till sjöss, snövintern, och man kollade om bostadsrättsföreningen plogade undan och kastade ut stengrus. Det gjorde de inte. På en enda dag, igår, smälte all snö och all modd undan. Nu Hoppas vi lite olika kan jag tro. Vit snö är ok, men brunsvart som den blir på stora gatan här är ser ut som värsta tänkbara miljöförstöring om det vore vattnet vi skulle behöva dricka sen. Brunsvart sörja. Men det är ju bara vanlig vardagstrivialitet att inte gilla vädret. Värre är det med intolerans och ondska i kombination.

Slå på trumman

Om man inte slår på trumman är det tyst. Man skapar sitt eget oväsen. Sina egna inre disharmonier. Jag undviker att hamna i lägen där jag så tydligt ser att folk, kollegor alltså, undviker mig. De gör det så helt öppet att jag inte kan bjuda på det. I cannes kunde det vara det vanliga att folk inte slår sig ner där det finns platser omkring en men tar stolarna så att andra inte heller kan slå sig ner. Man försöker undvika att sätta sig först vid ett bord på konferensmiddagen. Tänkte på den onda cirkeln: att undvika för att slippa bli utanför. Men utanför blir man. Hellre ge ett sken av att vilja vara ifred, eller välja att vara med de allmänsociala som inte är beroende av klickarna för att känna sig värda någonting, och som åtminstone förstår hur man beter sig på jobbet, och tack och lov finns det såna också,

Första snön

Från min säng ser jag ut över träd, Tantolundens kulle och himmel, och vet så fort jag vaknar vad det är för väder och vind, och idag såg det ut att snöa. Snöblandat regn snarare. När jag sitter i sängen med uppkopplad laptop och ser ut på häftig himmel, och slipper jobba och åka tunnelbana och blåbuss - då är jag faktiskt ganska nöjd.

Som gjort för att ligga och boka resor.

Nåt fel är Det

Nåt fel med maskinen är det. Är inte den reparator jag trodde mig vara.

Yes they can

Jag är rätt tyst här men jobbar just nu mer än heltid och är i slutfasen av ett projekt med deadline varje dag, och varje vecka.

Projektleda "projektledare" är närmast omöjligt, utom kanske på stora företaget där man faktiskt kan ha huvudprojekt och delprojekt med delprojektledare som levererar sina delar och gemensam plan man följer och håller uppdaterad.

Men där är jag inte längre, är bara präglad av att se projekt som projekt och att rollen man har är tillfällig. Det största projektet jag var inblandad i varade under tre år och ungefär 1500 personer var inblandade och jag var projektkommunikatör. Efter det jobbade jag kanske i två år på ett projektstyrningskontor där vi höll ihop runt ett 30-tal projekt och ett diverse förändringsprojekt som mest handlade om nya sätt att arbeta och processutveckling.

Men små och till synes enkla projekt kan vara de allra värsta.. Det står och tuggar, och deltagarna kör sina egna race, och pusslet går inte ihop. Precis motsatsen till Obamas kampanj, där folk gjorde vad de var bra på i en plan mot ett gemensamt mål.

Har alltså deadline imorgon också. Det är mörkt, jag hinner ingenting privat och det har varit val och födelsedagsfirande och diverse. Har hur mycket som helst att skriva om och vill bara vara ledig.

Promenad vid strömmen

Funderar på att flytta in till stan och se lite vatten i vardagen.

Läbbans med valet i USA

Mer behöver jag ju inte säga.

Vi vänner av duktighet och systemeffektivitet slår oss för pannan över krånglet att över huvud taget kunna få rösta. Hur svårt kan det vara? De är inte folkbokförda, har inte personnummer, och har kanske egentligen inte rätt att bo i landet och folk bor inte där de bor, om de nu bor.

Känns främmande för oss, antar jag.

Har själv aldrig varit i USA, men ska dit i augusti - om jag nu kommer in.

En underbar kvinna

En person säger när han druckit några glas vin att jag är "en underbar kvinna" och jag skrattar artigt varje gång. Senast igår sa han att han ville bjuda mig på en trettonrätters middag på ett speciellt lyxhak i Barcelona.

Tänk om man verkligen var en underbar kvinna och en underbar och härlig människa istället för det man är: en kass jävla morsa och en tveksam lönearbetare, som hellre vill ha kul än att ha tråkigt.

Var är radion?

Letar och letar. Nyss letade jag efter favoritlinnet. Frågade dottern om vilka stövlar som är bäst, och hon kan verkligen inte bry sig mindre.
Linnet hittade jag.
Nu letar jag efter radion. En liten pyttepytteradio med bra ljud och med bra lurar är ljudet helt ok. Fem år gammal är den och väger ingenting. Problemet är att batterierna oftast är slut för att man glömt radion på, men nu är den helt borta.

Försöker inse att jag ska ut och ha massor musik i öronen hela kvällen och att jag inte behöver back-up med radio, men ändå ska jag ha BÅDE radio och ipod med, och skrivblock, pennor, pass...