Plan B meterolog

Snart slut på september.
Hösten är ännu senare än förra året. Typ 3 veckor. Bara några få träd har lite gula blad.

Keep on summer! Nån gång i tiden var det varmt i Norden, då när så många jägare och samlare tog sig hit och delfinerna hoppade på västkusten.

Förresten har jag alltid velat bli meterolog.

Plan B liksom.

Och motsatsen till mardröm heter?

Just lyckats tidrapportera för september. När jag inte riktigt minns går jag till mailboxen och kollar "Sent items". Då ser man hela jävla produktionen med alla mail hit och dit och vad för problem det handlade om.

Ah.

Drömde inatt att alla var nöjda med mig. Konstig känsla. Passade på att sova länge.

Men vad heter en lagom trevlig dröm som man gärna stannar i?

London uppskjutet, november nästa

Glömde bort resan, Londonresan i oktober. Det är ju snart det. Om en vecka. Och jag som inte kan. Och inte vill.

Jodå, visst vill jag. Innerst inne.

Vad jag egentligen inte vill är den korta weekendgrejen. Speciellt inte att åka på fredag kväll, komma fram till London efter midnat. Och sen, istället för att åka hem tisdag kväll tvingas hem redan söndag morgon. Det blir en dag i London.

Det får bli november istället. Visste ni att de firar den 5:e november i England? Bonfire's night. Då tänder de elder som vårt valborg ungefär. De samlas i horder, skjuter upp fyrverkerier och har bbq:s i höstmörkret på varanda bakgård - för att fira min födelsedag.
---
Jag har bokat om.
Dottern vill att jag bokar 1-kronas-resor till henne och polare också...

Ute och cyklar

Ute och cyklar. Det är vad jag är. I flera bemärkelser förstås. Jag har cyklat sen första trehjulingen, men också gjort många felaktiga val och loopat runt, och inte bara en stund. I tio-tolv-tjugo år kan jag snurra runt utan att komma nån vart.

Kom på det där med bloggportalen.se och anmälde bloggen där. Egentligen var jag ute och yrde runt för att få till det med att kunna blogga i farten, när man är ute och reser, och är utan dator och vägrar gå en halvmil för att komma till klibbigt tangentbord på ett astråkigt internetcafé.

Sen kanske Kungsholmen

Först var de på Lokal, sen på väg till Allmänna galleriet. Stoj-stoj i fredagsrusningen.Det är folkligt på Kungsholmen, men hela stadsdelen ligger lite fel för en södermalmare. Det finns inte en enda genväg dit, bara omvägar.

Får sms därifrån, men sitter hemma. Behöver ett bad, nya kläder och ny energi. Sen kanske.

Bara vara ovänner

När jag var liten sa de vuxna att man inte skulle diskutera politik med sina vänner. Risken var stor att stämningen skulle bli förstörd och vänner bli ovänner, helt i onödan.

Vänner blir ovänner även utan att prata politik. Det räcker med att såra. Räcker med att kränka lite, vara taskig, sätt krokben och bara tänka på sig själv.

Men det är en säregen känsla att bli ratad som vän, fast man själv är den som blivit taskigt behandlad.

Jävla sms-skit-stenålder

SMS finns egentligen inte.

Man flyttar simkortet till en annan låne-mobil och vips är sms:en borta. Går upp i rök. Förintas.
Men så är det egentligen inte. Man ska bara tro att de är borta.

Vid behov kan teleoperatören plocka fram hela konversationer med position, tid och och innehåll, som i Knutbyfallet.


Skulle inte det kunna vara en affärsidé att man får abbonnera på sin egen sms-trafik, en liten jäkla textfil i månaden. För vem har egentligen äganderätten till de här texterna kan man undra.

En tekniker på programmet Login sa fascinerat här i veckan att ingenting raderas från telefonen utom om man bränner upp själva mobilen. Men varför kan inte en abbonnent få ta med sina sms-texter på en fnutt av simkortet - eller mobilminnet - och själv ha kontrollen.

Det är stenålder.

Inget godis till Farväl Falkenberg

What a day. What a day. Ångesten pumpade.

Sen blev det bättre. Dottern och jag såg filmen Farväl Falkenberg ikväll. Tagen är man, och det håller i sig. Godispåsarna förblev (nästan) orörda.
Nu har jag läst om filmen och är glad att jag inte hade läst något om filmen innan.

Uuuuh det är diskriminering

Tycker att jag är uppe ovanligt tidigt idag.
Halv nio känns som halv sju.
Usch.
Dygnsrytmsdiskriminering är vad det är detta med att behöva jobba på morgonen.

12 år är länge

Tony Blair, har som Göran Persson, huserat vid makten i 12 år.
12 år är lång tid. Jag håller med.
Det är sedan 1994, ungfär. (Spillde sönder miniräknaren med thaisoppa).

Det var 1994 som skilsmässan med barnens pappa gick igenom efter ett halvårs prövotid.
1994 var barnen 10 och 6.

Nu är båda myndiga. Poff.

Irriterad på fattiga

Skrev en irriterad text om missbruket av ordet "fattiga" nu i valets efterskvalp. Istället för att jobba, som jag tänkt göra ikväll. läste jag lite ur en rapport från 1999 som gav svar på en del frågor kring definitionen av vad fattig i Sverige kan anses vara.

Rätt intressant. Fattigast är studenterna. Ensamstående kvinnor med barn är många gånger på fattigdomstrecket, och andelen företagare som är ekonomiskt fattiga är större än antalet oskolade arbetare.

En populär definition av fattigdom benämns EU-fattigdom, och definieras som att den som är fattig har minst 50% lägre disponibel inkomst än medel- eller medianinkomsttagaren. Det gör fattigdomen relativ och konstant, men de fattiga behöver inte lida nöd på något sätt. Det beror på medelinkomstens nivå.

Skulle höginkomsttagarnas löner sjunka så att medelinkomsten blev lägre, skulle de fattiga relativt sett bli mindre fattiga, fastän de egentligen bara fler som fått det sämre. Knepigt det där. Läs själva.

Fattigdom i Sverige.

Gud va jobbiga sms

Religion är känsliga saker. Som ställer till det i stort och smått. För en person kan den vända upp till ner och tvärtom. Hur hanterar man det när en polare blir frälst och börjar prata om Gud, och skickar rådgivande Guds-sms. Ska man gratulera, men också säga tack det räcker nu?
Nyförälskade kan vara nog så påfrestande om de bara har varandra för ögonen, men nyfrälsta verkar vilja dra med sig andra in i förhållandet till Gud. Och det är så jobbigt.

Flykten från verkligheten, tycker jag. Hon tycker säkert att hon hittat den.

Bytesplats för jobb

Hu-hur ska jag kunna ha en reseblogg som aldrig får resa ordentligt och länge..

Hör Transit på radion om såna som måste resa i jobbet men hatar att flyga. Jop. Det är lätt att hamna fel här i livet.

Tänk om man kunde byta jobb med varandra lite enklare.
Bytes: Stillasittande, självständigt och "slappt" jobb vid en dator i Kista-landskap mot rörligt jobb i city med många resor till Europas storstäder. Bra arbetspolare från många olika länder och och hyfsad lön ingår.

Äntligen 25:e

Lön. Nu efter midnatt kom den.

Igår var jag pank och slog på stort med mitt Eurocard. Först nya thairestaurangen Naviya med ungarna, ena ungens flickvän, och andra ungens två kompisar. Sen slank jag in på Southside som firade U2:s 30-årsfest, där jag mötte en förkyld Zinkenväninna en stund, och drog sen på egna äventyr, det vill säga en tur- och returtripp med cykeln till Snaps. En gång i halvåret räcker.

Nu när vi äntligen fått känna på lite medelhavsklimat i Stockholm tycker jag att det är dags för fler klimatanläggningar. Dansgolv i källarvalv med 30 graders värme och svettkondens är verkligen ingen hit.

Dagens tripp

Blir bara till närmsta mataffär. Dit tar det 4 minuter.

Men inklusive väntan vid övergångsstället tar det kanske 10 minuter.

Trippen skapad

Inre resor ska det inte handla om. Utan snarare vanliga tripper, korta som långa. Egentligen bara test för mobilbloggande, utfört av teknisk idiot.

Nu är man med på båten

Jag har fått ett kuvert från Stadsgårdkajen 152.
Hm.

"Vi ser dig gärna ombord hos oss igen och har registrerat dig i vårt klubb-register för söndagar."

Kul va! Det är bara att ta ledigt alla måndagar framöver.

Är det Olga Offshore jag pratar med?

Förr i tiden svarade man när det ringde i telefon. Telefonsamtal var viktiga saker.

Min mormar svarade alltid med telefonnumret:
- föttiett sextio femtiåtta.

[Goddag yxskaft. Jag vet. Jag ringde precis dom siffrorna, tänkte man]

Mina föräldrar sa att det var korkat att svara med numret, man skulle svara med efternamnet. Numera svarar de flesta väl med förnamnet, och hela namnet om man är på jobbet.

Nu ringer det. Jag kollar nummerpresentören. Vem f*n har det numret, tänker jag. Och svarar inte. Okända nummer är nästan alltid telefonförsäljare eller organisationer som vill ha pengar.

Då hinner man inte säga något förrän uppringaren vill veta vem man är och man hinner aldrig säga nejtack förrän de presenterat hela erbjudandet.

- Är det Olga Offshore jag pratar med? Jag har ett fint erbjudande att helt gratis att pröva på våra fina sockor och det kostar ingenting förutom porto och...

I in- eller utflyttartagen

Känns som jag både är i flyttartagen samtidigt som jag håller på att flytta in.

Har bott här i sex år, sen juni 2000, men det ser ut som en inflyttning, eller en utflyttning. Eller en renovering kanske.

Det finns så många alternativ. Tack. Man behöver inte ditt, och inte datt. Bara badkar, tvättmaskin och diskmaskin och varsitt rum. Men man blir påverkad av hur fint, ballt, utflippat, minimalistiskt eller klockrent andra har det.

Jag undrar vad jag vill och vad jag ska göra.

"Lånarna" en inneboende

Förr kunde man skylla på lånarna. Saker som spårlöst försvann, och sen ibland kunde dyka upp igen på platser man nogsamt letat igenom flera gånger tidigare.

Ny har det mystiska upplöst för nu kan jag skylla allt på inneboenden.

Kan inte längre köpa min favoritfiskgratäng. De försvinner.
Kan inte köpa prinskorvar. Försvinner också (och dottern äter inte kött)
Kan inte köpa skivat balansbröd och slänga i frysen. Bara kantbitarna kvar när man ska ta sig en macka.
Kan inte köpa bregott. Hela paketet försvinner.

Känns så himla omystiskt.

Redo att börja packa

Just packat upp allt.



Allt smått och gott från Greklandsresan, och ur en annan kabinväska efterbörden från Londontrippen.
Mest kvitton, lappar av olika slag, tidningar. Men också ett 10-pack Extra tuggummin, nescafépåsar, sockerpåsar, tändare, pennor, batterier, sladdar.

Allt är borta från golvet nu och mattan skakad på gården.

Är nu redo att börja packa.

___
Andra bloggar om: resplaner, packa

47 procent ensamma hemma

Skulle vara kul med en undersökning liknande SVT:s Valu, som stickprovsmässigt tar reda på varför folk väljer och gör som dom gör i vardagen, här och nu. Valu visar att omkring 44 procent av väljarkåren röstar utifrån den egna plånboken, speciellt s- och m-väljarna. Men hur viktigt är ekonomin jämfört med andra frågor, och vad är viktigast här i det egna livet?

Läste i City eller Metro att 47% av hushållen i Sverige är singel-hushåll. Högsta siffran i Europa ihop med Tyskland. Och här i Stockholm är omkring 60% singlar, eller en så stor andel är åtminstone skrivna som 1-personers-hushåll. Vad är orsaken, är det så vi vill ha det, och varför väljer vi som vi gör socialt? Varför väljer så många att leva själva istället för att kompromissa men istället få både sällskap och bättre ekonomi? Nej, så enkelt är det ju inte. Plånboksfrågorna verkar i praktiken inte alls avgörande.

Undrar om denna faktiska samlevnadsklyfta mellan könen kommer vidgas ytterligare, nu när det verkar som folk i alla åldrar blir alltmer individualistiska och petnoga, och inte gärna släpper någon över tröskeln.

Om jag var Margot Wallström

Glömde pinga sist. Men man får väl inte dubbel-pinga för det.

Om jag hade varit Margot Wallström, vilket min x-make nog alltid önskade eftersom han tyckte att hon var så sexig, så hade jag också varit mycket tveksam till att lämna EU-parlamentet för att ta plats som partiledare för socialdemokraterna, speciellt i ett läge där allt skylls på Persson, och ersättaren förväntas dra upp en gammal, trött och avmagrande elefant.

Men klart att det måste vara smickrande att vara så efterfrågad.

Cykeltur med väntan

På måndagen flanerade folk på stan och såg faktiskt glada ut. Kunde bero på indiansommar, kanske flera andra saker. Hade tänkt äta nånstans, men hittade inget bra med eftermiddagssolläge, och cyklade bara på.

På Hornsgatan tänkte jag på att det återigen känns att trafiken är på bilismens villkor. Släppen är långa till bilarnas fördel, så att människor blir galna vid övergångsställena.



Hamnade på omöpta Tvillingarnas vid Djurgårdsbron, som nu heter Strandbryggan och njöt en räkmacka och fortsatt ut på Djugården.

Rullade sen vidare till Allmänna gränd för att ta färjan till Slussen, och där såg jag denna demon, någon som personifierade väntan.

Arbetare är såna som arbetar

Idag var en dagen-efter-dag, fast utan bakrus för egen del. Det började grått, sen sprack det upp. Vid Myrorna på Hornsgatan var det läge för att börja ta av sig lager efter lager, kanske lägga i en påse och skänka bort. Det gjorde jag. Det var inte arbete, utan fritid.

Idag började en ny kula i nya arbetarsverige, där alla som utför ett betalt arbete är arbetare. Företagarna är vanliga människor och arbetare också, med skillnad att de får betala lön till sig själva. Alla friska kommer att arbeta och arbetsmarknaden kommer vara så rörlig och rolig att ingen behöver sitta i 28 år på samma stol och bevaka sin LAS-turordning.

I vänsterns tradition är en arbetare en anställd som arbetar med ett visst sorts arbete, medan annat utförs av så kallade tjänstemän, klenisar som butiksbiträden, säljare och kontorister, för att inte tala om akademikerna, plugghästarna, som väl inte gör nån nytta.

Men snart är vi arbetare allihop. Alla får jobb, alla får vara med, och nästan alla utom dom rika är typ som nuvarande medelklass, och har blivit ekonomiskt självständiga, och får själva välja var de ska bo och lägga pengarna på. Hemska tanke. Tänk om klasskillnaderna försvinner och klasskampen måste läggas ned?

Även om det kommer finnas kvar en del äckelrika ägare och högre chefer, och snorrika fd politiker, fd VD:ar och vanliga förmögenhetsarvtagare, så finns det kanske inte så mycket att klaga på om man ändå har det bra, och kanske både enklare och roligare än dom.

Det finns onekligen en del att leva upp till för den nya regeringen. Vi har ännu inte hört hur många nya jobb de kommer sätta som mål, eller när de nya nivåerna för skatter och ersättningar träder i kraft. Men effektiva moderater pratar så gärna om att leverera. Och det är precis vad de har 4 år på sig att göra nu.

Fler jobb för dom redan rika

Snyft, säger en på radion inatt: ~ nu ska tydligen vi fattiga arbetslösa betala för att de rika ska få fler jobb ~.

Snacka om uppgivenhet, när man tror de arbetslösa är utan arbete för alltid och bara kommer få det allt sämre, och att det inte finns nån koppling mellan för få och fel arbeten - och arbetslöshet.

Men det återstår att se hur det nu blir med jobben. Och att inte glömma frågorna om bra och meningsfulla jobb, inflytande på arbetsplatserna, jämställdhet och uppgradering av de kvinnodominerade lågprisjobben.

Många miljöpartister här

Inte för att jag firar eller sörjer valutgången, men jag tycker att det är bra att andra får en chans att försöka styra. Intressant att så många väljare bytt från sossarna direkt till moderaterna. Alla (s)kulle inte med, konstaterar Hanne Kjöller på DN.


Jag hör till dom som bytte parti men inte block. Såhär röstade vi i Högalid 15 Mellersta S. Vi har en av stans största parker på ena sidan om området och stans värst trafikerade gata på den andra. Miljöpartiet fick hela 16,2% av rösterna. Det röda blocket hade vunnit med 50,7% mot 44,5% om vi fått bestämma i stan. Och har är det förstås ett rungande JA till trängselskatter. Få har bil men får hela trafiken.


Och därmed har jag ju inte alls berättat hur jag själv röstade.

Pinsamt Landskrona

Man tror inte att det är sant att sverigedemokraterna får över 20 procent av rösterna i kommunalvalet i Landskrona. Det verkar dessvärre sant. Och värst var det här. Välkommen hit till oss istället skulle man vilja säga till de invandrare som haft sån otur att hamna i ett sånt näste.

Valresulataten finns på Valmyndighetens webbplats.

Val: I sista sekund

Man hör till sista-sekunden-väljarna. Det är roligare att ge en röst som kanske avgör. Går till vallokalen ihop med barnen, som båda är förstagångsväljare. Jag hoppas dom röstar för en linje som ger dom större inflytande över sina egna liv.

Kortare arbetstid istället för löjliga löneökningar

I valtesterna ställs man inför lösryckta påstående man ska ta ställning till, som
"Arbetstiden ska förkortas genom lagstiftning." (från DN:s valtest)

Jag svarade NEJ (att jag inte är för). Jag tycker det måste finnas olika former och mer flexibilitet på arbetsmarknaden, och bli enklare att starta eget och skapa egna jobb. Däremot säger jag JA till en generellt kortare arbetsdag för anställda, på sikt. För det är vi värda.

- Bäh, säger folk om kortare arbetsdag.
- Inte med bibehållen lön i alla fall, säger dom.
- Hur skulle företagen ha råd med det?

Jag tycker man ska ha rätt att gå ned till deltid när man behöver, men det kräver en hyfsad grundlön, annars har man inte råd, och de mest slitsamma jobben är oftast lägst betalda.

Jag tycker egentligen att vi är grundlurade dumma arbetare de flesta av oss. Vi tänkeri pengar istället för i tid. Vi är ju arbetssäljare/löntagare de flesta av oss. Vi säljer vår tid, kunskap och i bästa fall, vårt engagemang och får ersättning för det. Många tjänstemän har bidragit till att företagen kunnat rationalisera hejdlöst. Mer produceras på kortare tid, åtminstone i många branscher.

Vinster och rationaliseringar borde komma också de anställda till del med en generellt kortare arbetsdag. Så låga som löneökningarna är gör de små lönelyften ingen större skillnad i plånboken. En variant skulle vara att kunna välja arbetstidsförkortning istället för löneökning. Och fritid är än så länge obeskattad.

En kortare arbetstid skulle ge en reell livskvalitetsökning, i alla fall för väldigt många. Och folk skulle kanske orka bättre timmarna dom är på jobbet.

Jag tror inte att något parti företräder mina åsikter i den här frågan.

Livsstilssegregering önskas

Grannen under bankar i sitt tak - vårt golv - för att dottern spelar musik i sitt rum.

Klockan är 17.25, lördag.

Det borde finnas en grannterrorjour att ringa till.
Varför flyttar en kärring som vill ha totalt tyst in till barnrikehusen här? Hon kommer gå under när småungegängen blir tonåringar om några år.

Funderar på en bostadsbytarsite.
De störda byter med folk i förorterna som inget hellre vill än att flytta in till stan.

Varför inte ett mer livsstilssegregerat boende. Seniorboende med släckning kl 22. Billigt yngreboende. Familjeboende med hushållsnära service. Kanske kollektivboende för ensamstående. Musikerboende för högljudda. Man borde få ha ett val av sina grannar och hur man vill leva.

Nu är boendenormen de tigande och tysta och morgontidigas villkor.

Stockholm: Nöjesmissnöjda störande

DN skriver om konflikterna i Stockholm. Livsstilskonflikten. Den mellan folk, som jag, som vill att stan ska sjuda av liv, affärer och nöjen, och dom som att det ska vara lugnt och tyst, som på landet, fastän de bor mitt i storstan.

DN kallar det nöjesmissnöje. Bra valt ord. Nöjesmissnöjda är inte är nöjda med att det finns nöjen för andra.

Nöjesmissnöje
Många segdragna konflikter runt stan

jag vill inte morsan

Nån har sökt på jag vill inte morsan
Jag är morsa, vill inte heller.

Minnet för negativt

Ibland får jag komplimanger. Syrran sa igår att några tycker jag är en skön typ.
Det vet jag är andra som inte tycker.

Som tycker att jag är ett onödigt ont, ungefär.

Ett av barnen sa nyligen nåt om att jag är annorlunda mot andra (alltså kompisars) morsor.
För att jag.. ... ....

Tänk att man bara glömmer saker som är positiva och så lätt för alltid kommer ihåg allt negativt.

Jag är jag, inte flera

Pratade lite med en kille som sa:
- Om ni vill kan ni komma dit sen.
Men det var bara jag där.
F*n, ser jag ut som ett helt gäng, eller...
---
(gillar inte niandet, blir bara skitsig och kollar runt efter nån annan)

Cyklar som står och glor

Visste inte hur jag skulle ta mig till cykelverkstan - utan cykel. Gå?

Tänkte till. Om jag skulle cykla till cykelverkstan för att hämta en cykel kommer jag tvingas lämna en av cyklarna där. Men jag hade ju ingen cykel, utan gick motvilligt mot t-banan vid Hornstull.

Kollade igen utmed restauranger och affärer vid Högalidshallen, pizzerian, pandan, fynda fynda och så vidare. Ingen cykel. Bara borta. Sen spanade jag ut mot gatan, och där stod den. Extremt finparkerad vid ett ensamt träd.

Dom är sådär, butiksägarna. Gillar inte att man lutar cykeln mot deras affär. Så nån hade dragit iväg den från afffären och parkerat den ute vid cykelbanan. Jag som vill att den ska stå mot en vägg, vid en affär, som om jag är precis i närheten.

Men bra i alla fall. Två cykelbara cyklar igen. Tre är punkterade, varav en står i Kista, och en står uppe på Mariaberget och glor och ställer till det varje städdag. Svårt att veta om den är skräp eller tillhör nån, tycker bostadsrättsföreningen där.

Reinfeldt skadad?

Från soffan observerad ungarna att Reinfeldt såg lite ledsen ut och hade ett Bamse-plåster på ett högerfinger. Undrar om nån fick blåsa lite på fingret innan.
---
16/9: Ett Pippi Långstrump-plåster var det tydligen.

Inget väsen för ingenting

När det går bra till slut säger man att det var mycket väsen för ingenting.

Ibland är det tvärtom, hur jag nu ska uttrycka det.
Till exempel att man inte vet nånting innan, och plötsligt inser att det helt enkelt är försent. Som när brorsan dog, och man skulle ha gett hur mycket som helst för att få vrida klockan tillbaka åtminstone några dar, eller en timme kanske, och ha vetat nåt.

Folk som tystnar behöver inte vara ett problem. Mobiler som är avstängda och folk som inte går att få tag i behöver inte betyda något. Men när tystnad betytt lugnet före katastrofen, så går lätt de tysta larmen igång på ingenting.

För mycket tystnad för ingenting, helt enkelt.

Efterlyst hoj

Här utanför Patricia stod den olåst. Ingen blev sugen.



Sen ställde jag den utanför mataffären på Hornsgatan.
Ska man inte göra. Folk kan bli sugna, eller har tungt att bära på.

Ser ni den, skvallra till mig.. känns igen på att den mintturkosa originalfärgen skymtar igenom här och där. Snyggt liksom.

Urläcker hoj

Läcker eller hur!


På Blocket förstås

Cykeln finns utanför Södertälje. Det är ju nästan överallt det.

Hämta favoritcykel

Ställde min svarta 5-växlade utanför Högalidshallen i förrgår. Och låste med nån slang och tog 4:an till Kungsholmen på jobb. I veckor har jag haft cykeln i stort sett olåst, men nu syntes det röda kassa slanglåset för väl, och nån kände sig tvingad att sno den.

Men som väl är. Peugoten, den mintgröna söndersparkade skönheten, är nu klar på cykelverkstan. Bara tre cyklar kvar. Att en av fungerar är alltid nåt.

Sol-och-vårare

Vilken skvallerbytta man skulle bli om man berättade för mycket. Man skulle överskrida gränser. Nu ska jag nästan överskrida en gräns. Men jag berättar inte vad han heter, eller vem hon är.

En man sol-och-vårade för inte alltför många år sen en rad kvinnor, 11 stycken samtidigt, visade det sig. En av dom känner jag. Kvinnorna var ensamstående med utflugna barn och glada över den romantiska uppvaktningen. De förstod ju att den framgångsrike charmören var väldigt upptagen, hade viktiga affärsresor och så. Det hade han. Kvinnoaffärsresor.

Han bjöd på allt när de träffades, lovade guld och gröna skogar. Vad kvinnorna inte visste var att han ljög om precis allt. Han ljög om sina barn, en del fanns, andra inte. Han ljög om tidigare fruar, ljög om karriär, och påstod sig ha hus här och där. Det hade inte. Han bodde hos sina kvinnor. Han till och med påstod att föräldrarna var döda, vilket de inte var. När en av damerna började ana ugglor i mossen förfalskade han sjukintyg och skrev ihop en cancerdiagnos på sig själv. Nån cancer hade han inte.

Han var luspank och hade inget jobb. Han bjöd direkt ur damernes bankkonton, och länsade också deras hjärtan. Han blev anmäld och blev dömd för förskingring, förfalskningar med mera, men hade ju inga tillgångar, och antagligen är han därute nu, med annat namn.

Man kan anmäla brott, men man får inte anmäla eller namnge folk som är svin i största allmänhet. Många låter bli att berätta att de har blivit dåligt behandlade, trakasserade, mobbade eller utsatt för otrohet eller annat mer lättsamt. Folk mörkar.

Det är verkligen skitstövlarnas paradis, där svin tillåts hållas om ryggen, för att det är så pinsamt att ha blivit drabbad av dem. Och de gravt kriminella vågar man inte anmäla ens, för att risken att råka illa ut är för stor.

Grönt

Hur ska man tolka det här egentligen? Grön social-liberal? Ljusblå skogsmulle med hjärtat till vänster?
Länk till testsidan på DN.

Jätteproppen Orvars barn-barn-boom?

Baby-boom igen, hörde jag. Vad bra. Barn-barnen till jätteproppen Orvar. Om 17-18 år kan de få jobb i äldreomsorgen.
Dagens 18-åringar kan snart åter få vik och timanställningar i barnomsorgen, precis som när jag var ungdom, och 40-talisternas barn skulle ha dagis, fritids och ungdomsgårdar, och den offentliga sektorn växte som en ballong.

Mobil snigel, det är jag det

Undrar var man hittar portaler som nyligen.se, från till exempel London.
Undrar, nu när jag måste välja ny mobil, om man kan mobilblogga från vilka mobiler som helst eller om man måste ha både speciellt mobil och speciellt abb.

Jag kan ju inte resa en gång till utan att vara uppkopplad, inkopplad och supermodern.

Undrar om jag ska byta lägenhet, eller hyra ut, och om jag ska försöka bo nån annanstans eller bara inse att jag är en jäkla nomad-snigel som får ha huset med mig.

Hitta en snabbis

Hur gör du för att hitta en snabbis?
Så här sökte någon, som sen hamnade hos mig.

Träffat en läsare

Förresten träffade jag en polare, som läst bloggen ett bra tag, men aldrig kommenterat eller så. Hon hittat min blogg när hon googlade på Black & Brown och förstod att det var jag. På nåt sätt avslöjar man sig alltid.

Kåk i London, stuga i västindien

Skulle ta en öl på akkurat med x-makens x, vars dotter är halvsyrra till mina barn. Innan hon dök upp började en engelsman prata med mig, undrade vad för slags musik det skulle bli där på kvällen.
Han berättade att han hade hus i Kensington i London, samt stuga på Antigua. Han son ville komma till Stockholm och jobba. Tänk. Medan min dotter vill bo och jobba i London.

Han skulle ju kunna låna min lägenhet här istället för att hyra nåt, och jag låna hans kåk i London - och stugan i Västindien.

För jävligt va. Att vi inte hann prata färdigt..

Sex bloggar stopp

Sex texter idag, redan. Dags att säga stopp. Här kan man ju inte sitta och sitta, och slösa bort sitt liv. Folk säger att andra borde skaffa sig ett liv. Typ bilda familj och ett riktigt intresse. Trädgård till exempel. Men jag fattar att livet, det är nuet. Inte sen. Och det är lite stressande faktiskt.

Vädret är, hör och häpna, fantastiskt. Och jag är så nöjd. Jag har rikskuponger kvar och ett uppdrag vid Slussen att utföra. Det är helt vindstilla, inga moln, 20 grader och nästan mitten på september. Fortsätter det såhär kan jag tänka mig att bo kvar, och skaffa fler cyklar och sånt.

Inneboenden kom precis hem (från kräftskivan igår som väl var riktigt riktigt lyckad, hoppas jag) och det luktar bränt. Kollar överallt. Är skiträdd för rökare som tillåter sig att röka liggandes. Hm.
Det var bara en grann-hemul som försöker grilla middag. Går inte så bra. Men det är väl kul att göra eld. Det är så typiskt för hemuler att göra allt lite mer krångligt än det behöver vara.

Miljöpartister gulliga

Jag har inte bestämt mig för hur jag ska rösta. Jag skäms alltid över mina val, för egentligen vill jag inte rösta på något av partierna.

En kille igår frågade vad jag skulle rösta på. Tyckte det kändes så tråkigt att säga att jag inte vet, så jag drog bara till med nåt.

- Miljöpartiet, sa jag.
- I love you, sa han och gav mig en stor kram.

Gulligt va!

Sagt och gjort

Tanke och handling äro ett.
Nu har S fått adressen till min blogg. Läs mer om du vill, skrev jag i sms:et.

Inte råd med 364 kronor

Folk säger att de inte har råd att resa. Just nu kostar en ryanair-tur-och-retur Stockholm-London 364 kronor. Trehundrasextiofyra kronor.
Nä, ingen hakar på. London är ju så dyrt. Och på lördagar har man ju tvättstugan eller nåt.

Det fåniga är att alla säger att dom vill resa mer, om dom hade tid och pengar vill säga, men sanningen är att dom inte orkar, inte vågar, inte vill. Dom är bekväma kontrollfreak. Precis tvärtom mot mig. Tycker det är bekvämast när ingen försöker bestämma över mig och vill inte ha nåt schema över huvud taget.

Men man ska tydligen säga att man älskar att resa. Det låter inte så spännande om man säger att man helst är hemma och sorterar sina prylar eller sitter vid datorn och skriver blogg.

Jag blir i alla fall jättesugen på att boka en resa till, men inser att jag redan shoppat loss tillräckligt för denna månad.

Vältränad kärring

Liten och behändig. Så uppfattar männen mig. När dom är fulla vill säga.
Dom vill liksom lyfta upp mig och ta med mig bort.

Kille efter kille tjatar om min träning. Men säg nu, säger dom, vad tränar du? Du måste ju träna, annars skulle du inte se ut sådär.

- Nej, jag tränar inget.
- Jo, det gör du.
- Nej, faktiskt inte.
- Du ljuger, du måste träna.
- Jag cyklar lite, och dansar ibland.
- Nä, berätta nu vad du tränar.

Fri entré-loop

Gick igårkväll till Zinken-väninnan och hämtade min cykel, som nån av snubbarna cyklat hem från Patricia i fredags.

Bestämde mig för mig att cykla till Patricia och hämta jackan jag glömt i garderoben. Fick inte tag i jackan, utan måste gå dit på dagtid istället. Träffade J och J, och fastnade.

Nu är läget alltså att jag och Patricia börjar få ett förhållande. Idag måste jag dit och hämta två saker istället för bara en. Cykel och jacka.

Och i plånboken har jag ett nytt litet kort och det känns som jag hamnat i en loop.

Sex direkt

Funderar på att ge S följande svar på sms idag:
Du har gått över gränsen. Läs mer på http://coolamorsan.blogspot.com

För oss ensamna själar är vänner viktigare än ragg. Men killar vill inte vara vän. De blir sårade om man inte vill ha sex direkt.

Bröllopsbesvär

Räckte inte med 6 månaders planeringstid. Väninnans bröllop uppskjutet.

Resefronten, uppdatering

Jag tryckte till och har nu bokat ny Londonresa a 443 kronor i början av oktober. Bara så ni vet. Måste åka dit och vara själv också efter veckan där med dottern. Det så kallade X-et och jag är ovänner nu, tror jag. Så för första gången ska jag åka dit utan att berätta.

Undrar också hur man lättast tar sig från Caracas till Bangkok. Verkar så långt...

Tänker mig till Venezuela i januari. Vara där och på Trinidad & Tobago till slutet av februari och sen åka till Thailand, och vara där hela mars. Inte bara 10 dagar som tidigare i år.
Faktum är att det bara är september + 3 månader tills det är dags att dra.

Bom-bom kyss-kyss

Kör bom-bom-house från itunes. Bom-bom bom-bom-bom. Andra vill ha cigg, jag vill bara ha bom-bom. Och en öl kanske. Och dansa lite. Killar har jag lagt ner.

Gjorde en rödspättehistoria på spisen, men dottern äter ju inte rödspätta. Fick bli ris, grönsaksgryta, rödspätta OCH stekt lax och hemgjord senap, två sorter, och sallad. Sen inträdde stora tröttheten. Och kaffet är slut.

S sms:ade nyss. Har ju inga nummer i adressboken i mobilen så jag får svara
"vem är du då?"
"S... svart, vad säger du öl ikväll?"svarar han.
Sist var vi ute på gayklubb och jag tröttnade när han började vilja kyssas på dansgolvet och skrev om kyssgränsen i bloggen.

Vad gör man med trevliga härliga personer som man varken vill kyssa, hångla eller ha sex med?

Förresten kom jag på att jag nog kyssts med fd Hockeyfrilla, som ibland kommenterar i bloggen. Bra kyss, vill jag minnas.

Varsågod, en kille till här

Förra lördagen hamnade jag på favobåten Patricia. Igår när jag städade i plånboken hittade jag en liten biljett: Fri entré för dig och en kompis valfri fredag i september.
Vad bra, sa Zinken-väninnan. Det avgör saken och vi cyklade dit runt midnatt.

Förutom att det är kul att ha en ny tjejpolare är det första gången jag har en cyklande kompis. Hon lät en snubbe cykla hem min cykel till Zinkensdamm. Själv tog jag taxi hem. Har tydligen viss dragningskraft på snubbar. När jag hittat nån trevlig lämnade jag över dem till henne:

- Här är en till!
- Tack.
- Varsågod, jag går tillbaka till dansgolvet.
- Okej.

Hon tog med alla hem. Faktiskt.

Det värsta verkligt

Egentligen var det inte Nannyakuten jag skulle komma in på utan de två program jag såg istället för Love my way. Från tv-soffan istället sånt som verkligen berör:

Idag: Godnatt Beijing. Dokumentär om rivningarna inför OS 2008. Har sett förut och lider. Folks liv, stad, historia och gamla träd slås sönder för att skapa en modern äckelstad för utländska investerare. Vafan. Samma misstag gång på gång.

Igår: 11 september - dagen som förändrade världen. Dokumentär. Även om det var värre panik i verkligheten, och inte alls tillräckligt ljust för att filma. Överleverare som berättar vad de varit med om.

Det värsta hela tiden att det värsta är verkligt.

Lost Love my way i tablåerna

Undrar vart tv-serien Love my way tog vägen. Vilken dag, vilken tid? Kollar tablåer, men hittar den inte. Lost tappade jag också bort, liksom Prison break. Det kanske aldrig fanns några slut.

Istället blir det det vad som bjuds. Har jag tur dyker plötsligt ett helt osett avsnitt av Seinfeldt, Frasier, Sex & the City eller Vänner upp. Men häromkvällen blev det Nannyakuten.

Nannyakuten visar amerikanska uppfostringsmetoder, men inte bara det. Den avslöjar den hur den amerikanska familjemodellen havererat. Barn och hem är bara kvinnans domän och problem. Där ska hon ensam vuxen vara omvärld till ett gäng syskon utan andra barn omkring. Hon ska förverkliga familjedrömmen, eller som här: misslyckas med den.

Pappan är ute ute i världen och kommer hem till ett skrikande kaos. Barnen skriker och slåss, mamman gråter. Han förstår inte varför och ringer akuten. När mamman träffar Nanny är det första gången hon träffar någon annan vuxen som faktiskt bryr sig om henne och hennes barn. Efter en vecka har barnen slutat skrika pappen säger beundrande till tv-teamet:

- Now I recognize the wife I used to love.

Frun gråter av lycka över sin uppskattande man och sina fina barn. Familjen kramas. Sen åker han med Nanny och resten av tjejerna och grabbarna i tv-teamet till puben för att fira att inspelningen gick så bra.
Tror jag det.

Förmiddag med räkningar

Lyssnar tydligen på Trädgårdsdags.
- Man måste kanske ge gräset lite bättre förhållanden, säger någon. Gräset tycker inte om när det blir för skuggigt.
Jag håller med.

Ringer till ett inkassoföretag.
- Våra operatörer är fortfarande upptagna, tack för att du väntar.
Däremellan spelar de sorglig musik.

Trist är vad det är.

Nu ska jag ta nästa räkning. För uteblivet läkarbesök. Med räkningar är det ju så. Bara betala och sen glömma. Inte glömma först, och sen betala ännu mer.

Gift

Hon ska gifta sig. Seriöst som fan. Förlovning i somras. Detaljplanering pågår. Ja till nyårsklockorna. Plöstligt säger hon:
- Det enda som är lite jobbigt är att han är sverigedemokrat.
Fyra personer blir alldeles tysta.



Vad säger man?

Beirut väldigt långt borta

En liten öppning i tältet. Tack. Lite Mellanöstern. Men där i Tanto kändes det så långt bort från Beirut man bara kan tänka sig. Grönt, kallt, folktomt. Tänkte köpa kantareller för 9.90 hektot, men besinnade mig.

Njöt sommarens skönaste cykeltur i trafiklöst mörker på Söder Mälarstrand och tillbringade sen resten av kvällen på Patricias däck. Mer skärgårdsliv än så blev det inte den här sommaren.

Festivalare söker jobb

Nämt det förut. Skulle vilja vara festivalplanerare. Inte boka artister och förhandla hyror och sånt, utan snarare det logistiska, bygga vibrerande småstad som fungerar. Var scenerna ska ligga, hur man kommer dit och därifrån, och in och ut och omkring i området. Flödena. Servicen. Göra det enkelt för folk. Som användargränssnitt på en en webbplats. Fast ute i den sociala geografin.

Snart vågar jag inte gå på en festival till.

Tappade kontakter

Att tappa eller bli bestulen på sin mobil har sina sidor.
Numren! Ja, ni vet.

Och ingen jag känner känner till numret på det jäkla kontantkortet jag stoppat in i lånemobilen.

Inte ens Zinkensdammsvänninan får jag tag i.

Från lånemobilen har jag däremot fått en massa nya "kontakter". Folk jag inte vet vilka dom är. Kanske skulle ringa upp och kolla?

Street: Dyrköpt mellanösternmusik

DN på stan, tidningen, och alltomstockholm.se lockar med mellanösterfestival vid Street nere vid Hornstull. Vad man inte nämner någonstans är att det kostar tunikan att höra dragplåstren i festivaltältet:

lö 2 sep 2006, kl 18.00
Gawaher Festivaltält/Tantolunden, Stockholm
170-290 SEK

lö 2 sep 2006, kl 21.00
Hisham Abbas Festivaltält/Tantolunden, Stockholm
290-490 SEK

sö 3 sep 2006, kl 19.00
Idan Raichel Festivaltält/Tantolunden, Stockholm
170-290 SEK

Hur många kommer inse att de bara har råd att bli sittande utanför. Synd tycker jag. Evenemangsguiderna borde lära av Time-out-guiderna att ange entrépriser för allt som kostar.

I have a party to go to

Lördag med stora glitterträd och fjärilar i magen. Inspiration.
I have a party to go to.

Så känns det i alla fall.

(Egentligen sjunger Marit Bergman just nu på radion I've got No party to go to, och det har inte jag heller)

Brillor för knäckta dagar

Ett axplock ur samlingarna. Några av dom slapp ni..

Brillor för balansakter

 

Brillor för split-vision

 

Brillor för upp-och-nedvända dar

 

Brillor för molnig dag

 

Slänga brillorna eller..

Det är frågan. En liten oviktig fråga. Tänkte att det blir lättare att säga hejdå till sånt som är trasigt om man fotar sakerna först.