Undrar vart tv-serien Love my way tog vägen. Vilken dag, vilken tid? Kollar tablåer, men hittar den inte. Lost tappade jag också bort, liksom Prison break. Det kanske aldrig fanns några slut.
Istället blir det det vad som bjuds. Har jag tur dyker plötsligt ett helt osett avsnitt av Seinfeldt, Frasier, Sex & the City eller Vänner upp. Men häromkvällen blev det Nannyakuten.
Nannyakuten visar amerikanska uppfostringsmetoder, men inte bara det. Den avslöjar den hur den amerikanska familjemodellen havererat. Barn och hem är bara kvinnans domän och problem. Där ska hon ensam vuxen vara omvärld till ett gäng syskon utan andra barn omkring. Hon ska förverkliga familjedrömmen, eller som här: misslyckas med den.
Pappan är ute ute i världen och kommer hem till ett skrikande kaos. Barnen skriker och slåss, mamman gråter. Han förstår inte varför och ringer akuten. När mamman träffar Nanny är det första gången hon träffar någon annan vuxen som faktiskt bryr sig om henne och hennes barn. Efter en vecka har barnen slutat skrika pappen säger beundrande till tv-teamet:
- Now I recognize the wife I used to love.
Frun gråter av lycka över sin uppskattande man och sina fina barn. Familjen kramas. Sen åker han med Nanny och resten av tjejerna och grabbarna i tv-teamet till puben för att fira att inspelningen gick så bra.
Tror jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar