SMS finns egentligen inte.
Man flyttar simkortet till en annan låne-mobil och vips är sms:en borta. Går upp i rök. Förintas.
Men så är det egentligen inte. Man ska bara tro att de är borta.
Vid behov kan teleoperatören plocka fram hela konversationer med position, tid och och innehåll, som i Knutbyfallet.
Skulle inte det kunna vara en affärsidé att man får abbonnera på sin egen sms-trafik, en liten jäkla textfil i månaden. För vem har egentligen äganderätten till de här texterna kan man undra.
En tekniker på programmet Login sa fascinerat här i veckan att ingenting raderas från telefonen utom om man bränner upp själva mobilen. Men varför kan inte en abbonnent få ta med sina sms-texter på en fnutt av simkortet - eller mobilminnet - och själv ha kontrollen.
Det är stenålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar