I valtesterna ställs man inför lösryckta påstående man ska ta ställning till, som
"Arbetstiden ska förkortas genom lagstiftning." (från DN:s valtest)
Jag svarade NEJ (att jag inte är för). Jag tycker det måste finnas olika former och mer flexibilitet på arbetsmarknaden, och bli enklare att starta eget och skapa egna jobb. Däremot säger jag JA till en generellt kortare arbetsdag för anställda, på sikt. För det är vi värda.
- Bäh, säger folk om kortare arbetsdag.
- Inte med bibehållen lön i alla fall, säger dom.
- Hur skulle företagen ha råd med det?
Jag tycker man ska ha rätt att gå ned till deltid när man behöver, men det kräver en hyfsad grundlön, annars har man inte råd, och de mest slitsamma jobben är oftast lägst betalda.
Jag tycker egentligen att vi är grundlurade dumma arbetare de flesta av oss. Vi tänkeri pengar istället för i tid. Vi är ju arbetssäljare/löntagare de flesta av oss. Vi säljer vår tid, kunskap och i bästa fall, vårt engagemang och får ersättning för det. Många tjänstemän har bidragit till att företagen kunnat rationalisera hejdlöst. Mer produceras på kortare tid, åtminstone i många branscher.
Vinster och rationaliseringar borde komma också de anställda till del med en generellt kortare arbetsdag. Så låga som löneökningarna är gör de små lönelyften ingen större skillnad i plånboken. En variant skulle vara att kunna välja arbetstidsförkortning istället för löneökning. Och fritid är än så länge obeskattad.
En kortare arbetstid skulle ge en reell livskvalitetsökning, i alla fall för väldigt många. Och folk skulle kanske orka bättre timmarna dom är på jobbet.
Jag tror inte att något parti företräder mina åsikter i den här frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar