Sol-och-vårare

Vilken skvallerbytta man skulle bli om man berättade för mycket. Man skulle överskrida gränser. Nu ska jag nästan överskrida en gräns. Men jag berättar inte vad han heter, eller vem hon är.

En man sol-och-vårade för inte alltför många år sen en rad kvinnor, 11 stycken samtidigt, visade det sig. En av dom känner jag. Kvinnorna var ensamstående med utflugna barn och glada över den romantiska uppvaktningen. De förstod ju att den framgångsrike charmören var väldigt upptagen, hade viktiga affärsresor och så. Det hade han. Kvinnoaffärsresor.

Han bjöd på allt när de träffades, lovade guld och gröna skogar. Vad kvinnorna inte visste var att han ljög om precis allt. Han ljög om sina barn, en del fanns, andra inte. Han ljög om tidigare fruar, ljög om karriär, och påstod sig ha hus här och där. Det hade inte. Han bodde hos sina kvinnor. Han till och med påstod att föräldrarna var döda, vilket de inte var. När en av damerna började ana ugglor i mossen förfalskade han sjukintyg och skrev ihop en cancerdiagnos på sig själv. Nån cancer hade han inte.

Han var luspank och hade inget jobb. Han bjöd direkt ur damernes bankkonton, och länsade också deras hjärtan. Han blev anmäld och blev dömd för förskingring, förfalskningar med mera, men hade ju inga tillgångar, och antagligen är han därute nu, med annat namn.

Man kan anmäla brott, men man får inte anmäla eller namnge folk som är svin i största allmänhet. Många låter bli att berätta att de har blivit dåligt behandlade, trakasserade, mobbade eller utsatt för otrohet eller annat mer lättsamt. Folk mörkar.

Det är verkligen skitstövlarnas paradis, där svin tillåts hållas om ryggen, för att det är så pinsamt att ha blivit drabbad av dem. Och de gravt kriminella vågar man inte anmäla ens, för att risken att råka illa ut är för stor.