Konstigt

Konstigt hur man man vara på trött på folk och samtidigt bara vilja umgås, som det roligaste man kan ha. Och hur trött man är på tv, och ändå längta hem för att sitta och nicka framför den. Etc.

Vad är Stockholm? (Blogstafetten)

Kristina af Knusselbo ställer i Blogstafetten frågan Vad är Stockholm? och jag får äran att tolka det som jag vill. Jag gör det enkelt för mig.

Farmor i korsningen Katarina Bangata och Ringvägen runt 1930. Hon föddes på St Paulsgatan, hade första lägenheten på "Kattis". När hon gifte sig och barnen blev fler hyrde man bara nåt större.

Det finns olika teorier om varifrån namnet Stockholm kom. Staden grundades på stadsholmen och ekstockar användes till allt möjligt på ön, som låg strategiskt. Stockarna användes för att markera gränsen mellan Uppland och Södermanland, till byggen, och för att till exempel stoppa fartyg. Läget mellan Mälaren och Saltsjön innebar ett geografiskt stopp mellan sjö och hav. Man kom helt enkelt inte vidare och även om staden inte var målet, var det många som fastnade här.
Stan kunde lika gärna ha hetat Stoppholm.

För mig är Stockholm stan jag är född och uppvuxen i, en plats jag känner rätt väl, och en plats som skulle kunnat vara en hembygd.

För farmor var det lätt att fortsätta bo i kvar i stan och fortsätta sitt stadsliv som ung vuxen. Hon hyrde en liten lägenhet på "Kattis", Katarina Bangata, och promenerade till jobbet på Kungsgatan. "Varje morgon fick jag 1 kr av M. till lunchpengar. Då gick man t.ex. till Brända Tomten vid Stureplan och åt en en lunch, inte alls dum, för 75 öre." På kontoret träffade hon sin blivande man. Han tyckte de skulle bo på Östermalm medan hon hellre ville bo på Söder. De kompromissade och hyrde i Vasastan. Och när de blev fler kunde de flytta vidare till större inne i stan.

För ungdomar som växer upp i Stockholm idag är det inte så. Man köper sig till en plats i stan, vilket kräver god inkomst och jobben går väl oftast till välutbildade inflyttare som legat vid universiteten. När barnen till de nya stockholmarna växer upp kanske de, efter sina utflykter och utbildningar på studieorter ute i världen kan "flytta hem" till sina föräldrars gamla lägenheter, i Stockholm. Men just nu är det bostadskris för de unga. De flyttar ofta inte hemifrån förrän de är 25 och kan ha turen att få en etta inne i stan vid 35.

För unga på mindre orter finns inte mycket val. Stan är målet, men man vet att man ju alltid kan flytta "hem" sen. Men om det är något stockholmare inte har så är det just hembygd.

Mitt ämne till schmut: http://www.schmut.net/ är: Hur jag gör för att smila och småle en smula
http://blogstafetten.blogsome.com/

Läs även andra bloggares åsikter om blogstafetten, Stockholm, Gamla stan, Katarina Bangata, Ringvägen, Kungsgatan, St Paulsgatan

Ett för mormor och ett för mormors mor

Cyklade förbi kungsan och såg ljusen. Min mormor dog i cancer när hon var drygt 40 och mormors mor också. Min mor var inställd på samma och Syrran och jag har inbillat oss samma öde, som hoppade över min mor. Hade vrålångest inför 40-årsfödelsedagen, och har samma vilja-leva-för-dagen-terror hela tiden, vilket gör att det mesta jag gör som är vardagligt och upprepande känns som bortkastad tid. När man kanske har så lite. Just sett woody allens vicky cristina barcelona och är väl som vicky i filmen: kroniskt missnöjd,

En bartender har ordet

De snåla finns i alla åldrar.

Man ser dem när man ska splitta en nota med gänget. De snåla räknar exakt på kronan vad de själva beställt, även om de ätit på andras tillbehör, och vill helst betala sist med sitt kort så att dricksen de andra lagt görden snåles andel av notan mindre.

De snåla älskar gratissaker, drinkbiljetter och bjudmat. De kan var hur rika som helst.

Var på pub. Pratade med en kille vid bardisken som var bartenderkursanordnare. Han pustade lite efter sin hårda arbetsdag som företagare inför bartendern på Half way inn, den lilla puben som är känd för att vara ett typiskt mysigt och (tidigare) inrökt söderhak med lokala stammisar.

Jag nämde, apropå hans bartenderutbildningar, att man ganska ofta blir kasst bemött när man ska beställa något ute på krogen, om man ens kommer åt att beställa, och jag hann inte avsluta åsikten, då han bröt av:

- Vet du varför..?! Jag vet, för jag är proffs.. det är för att såna som du.. Ni är såna som vi [bartendrar alltså] inte låtsas märka, för vi vet att ni inte kommer att spendera. Ni går ut och så snålar ni, vänder på varje krona och gör inte av med mer än 100 kronor på en hel kväll.. Så varför skulle vi bry oss om er??

Försökte inte bemöta eller diskutera med honom. Jag är nämligen proffs på att vara kund, och kunden har kanske en syn på saken som borde intressera säljarna.

Bartenderkursanordnaren ville inte prata med mig, utan hade fullt upp med att få bartenderns uppmärksamhet, och inte för att beställa, för öl hade han, men han ville också ha hennes lyssnande. Hon lyckades ändå servera alla andra i baren, eftersom hon är en bra bartender och dessutom en bra lyssnare.

Såg framför mig bartendrarna som står i en evighet och fixar och trixar dutteliduttdrinkar åt två omständliga tjejer i baren, och beter sig som att andra gäster inte finns. Bland de yngsta därute på krogen finns det nog en och annan som verkligen är i kategorien "max 100 kronor ikväll och sen bli bjuden" och som aldrig bjuder någon annan, eller köper en omgång till.

Har aldrig sett nåt annat än snabb och bra service till alla i tur och ordning på Half way inn, och inte alls efter nån ålders- eller ballhetsrankning. Och just här valde Herr Bartender att stå och ta sin efter-jobbet-öl, troligen för att personalen är så trevlig.. osv.

Och här kommer det som skulle kunna sammanfattas med "osv"

Det finns en faktisk logik i att om det inte går att köpa, så blir inget köpt. Om handlarna aldrig tar in det man vill ha i sortimentet, så köps inte varan. Om man ber dem ta nåt speciellt, typ en viss snussort som saknas, säger de. Nä sörru, det är ingen som köper den Säljarna vet kanske inte, för om de inte frågar eller anpassar sig efter de faktiska kunderna och istället kör vidare på försäljningssiffror utifrån det utbud de redan har har. Man tror man vet vem som kommer köpa och vem man ska vända sina säljansträngningar mot.

Är man då en dålig kund eller är säljarna dåliga på att erbjuda det som kunderna vill ha? Eller har säljaren missuppfattat vilka kunderna för en viss vara eller tjänst egentligen är, och vänder sig till fel grupp? Vilka är egentligen köpstarka på vad? Jag vet i alla fall vad jag brukar vara beredd att betala för och när jag tvekar.



Läs även andra bloggares åsikter om half way inn, pub och bar, Stockholm, Södermalm

En dag en disk

Som en liten liten disk, jämfört. Vissa dar är stenkrosshögarna närmast ointagliga.

En sån där dag igen.

När jag startade bloggen 2005 ursäktade jag mig när jag skrev en första slags dagboksanteckning. Såna här texter kommer det inte bli många av, trodde jag. Och det b lev det inte.

Visste inte vad en blogg var förrän jag på några sekunder startat min egen. Ungdomarna hängde sen länge på ungdomsforum och chatter, och föräldrarna hade ingen aaaaaning om att det inte var läxor de behövde dator till.

Nu skriver Metro (081022) att var tredje ung kvinna i Sverige har en blogg. Nej, det är inget nytt här att skriva och att ha nån slags närvaro och umgänge på nätet. Det nya är inte scrapbooks, det nya är att kunna synas. Hela vår bokförarmentalitet frodas och den som lyckas vara jättekonsekvent och hålla sig till sitt ämne lyckas rätt bra.

Min dag kan sammanfattas i tre ord. Hornstull-Kista-Zinken. Vissa där blir det istället Zinken-Kista-Zinken eller Zinken-Kista-Hornstull.

Redan när jag kommer ut på Hornsgatan kan jag ge upp när jag missar tre blåbussar i rad på andra sidan gatan på grund av att signalerna inte släpper över fotgängare mer än 17,6 sekunder var femte minut - om man tryckt på knappen vill säga. När man tryckt får man vänta i en minut och 30 sekunder på att det ska slå över till grönt.

Tidsstudier? Jajamensan, som de säger på radion.

Diskade i två timmar, minst. I bakgrunden Sopranos. Hårda livet.

Pust

Fick plötsligt hjärthopperi när för en sekund eller två fick för mig att jag publicerat föregående inlägg på jobbets blogg istället för den här.

Pust. Det var inte så.

Tjejragg på båten

Såg att killarna kastade hotta blickar på snyggaste tjejen och började närma sig, men hon och hennes tjejpolare anslöt snarare till oss och vår spontandans på akterdäck. Så började hon stöta på mig, till killarnas besvikelse. Kändes riktigt uppfriskande, men också synd att det är så svårt att konvertera till bi även om man skulle vilja. Och så var jag ju där med den som redan raggat upp mig.

Så kan det vara. Glömde nästan alla problem, för en natt.

Godmorgon Sverige

"Godmorgon Sverige. Nu har krisen kommit till dig", Närlinglivsdelen på Svenska Dagbladet på onsdagmorgonen. Man kan undra vad rubrikerna kommer vara idag. Just nu är det så kallat "fritt fall" på Asienbörserna efter nya stördykningar på Wall street. Om det nu finns ekonomiska terrorister - och varför skulle det inte finnas det - kan man gott påstå att de lyckats med sin attack.

Kan krisen krisa så nog f*n kan den

Ja, nu får vi se hur det går.

Wall street faller än djupare, fast folk trodde att finansmarknadskrisens botten var nådd. Men botten är botten. Botten är Nada. Eller minus, som när bara skulderna finns kvar, och de eventuella slantar som finns kvar på nåt konto inte går att få ut för att bankomaten är igenspikad och bankens internetplats stängd.

Då kan man ha nytta av alla prylar man har i sitt 18 kubiks förråd med konsumerat överflöd. Man kan repa gamla lakan till remsor och väva sin matta själv. Koka soppa på en spik. Äta övervintrande gråsparv med rotmos.

Dottern tyckte att Svenska Dagbladets Näringlivsdel hade sin bästa förstasida hitills, 9 oktober. Återkommer till den.

Stora saker

Stor sandlåda med små oranga gubbar i. Från passagen utanför kistagrossen idag. Dagens variant av grop.

Byta namn mot stalkers

Stalkning ska ge upp mot 4 års fängelse, skriver DN och jag ser ett inslag om det på Rapport . Det föreslås bli kriminellt att systematiskt förfölja en annan person, även om förföljelsebeteendet i varje del kan verka harmlöst.

(För första gången hörde jag ordet stalker utalas som 'stallker'' och förföljelsebeteendet som 'stallking'. Nog för att det har en annan betydelse än förföljelse, men det klingar väldigt svengelskt. )

Igårkväll fick jag mail från en stalker från förr. Han jobbade på en indisk restaurang dit jag gick ibland, men jag kände honom inte, var bara normalt artig. Han visste att jag hette Eva, inget mer. Sen var jag bortrest under ett år, och nån gång under den tiden avslöjade en kompis mitt namn och telefonnummer och när jag kom hem från resorna började förföljelserna. Han dök fram bakom bilar när jag var på hemväg från jobbet. Jag fick slå igen porten precis framför honom. Han stod utanför och väntade när jag gick ut. Han hade varit hemma och släppt ner brev och dikter i brevlådan. Han ringde och hotade om vad som skulle hända om han inte fick träffa mig. Han hotade att ta livet av sig, hotade att flytta hem... och så blev det. All the way to India. Jag tog aldrig reda på varför han åkte hem igen.

Han har nu tydligen googlat på mig efter alla dessa år. Skriver att han bor i Indien och är gift och har barn. Han tycker att det skulle vara trevligt om vi kunde ta upp kontakten:

I would love to hear from you. Meanwhile, " ha det soa bra med alting ".

Så trevligt det kan låta. Jag var livrädd för honom. Jag kan ju skicka tillbaka hans "dikter" till honom och hans fru om han börjar bråka igen..
Jag kommer inte svara på mailet, och namn borde man ju bytt för länge sen.

Läs även andra bloggares åsikter om stalking, stalkers

Ett år till Ska de hänga i kiSta

Kista tower genom nät