Är mer skrivsugen än någonsin, men har inget "privatliv".. va fan det nu är. Skulle man ha det vore man väl olycklig av nåt annat. Olyckligt kär eller nåt.
Tack för omtanken. Om man tänker på gammalt dagboksskrivande så skrev jag mest när jag mådde dåligt. Överfört på bloggeri kanske det är ett sundhetstecken rentav att INTE ha tid att blogga.
Ja det är säkert ett bra tecken att inte ha tid att blogga, jag skriver också mest när jag mår dåligt över nåt. Å andra sidan tycks jag ju ha en fallenhet för att se till att skapa problem att må dåligt av. Olyckligt kär t ex.
Jag vet hur det är.. men jag faller inte ofta. Min situation just nu är absurd, tycker jag. Jag ska verka ha ett normalt liv och jobba full tid och klara allt duttiduttande, medan allt rasar hemma och nära mår dåligt och man är totalt ensam om att veta hur illa det är. Det är som att leva i två sidor av samhället varje dag. Den där materialistiska skitpettrar sabbar all känsla och man sliter och släpar och lider, och sen den andra sidan, där folk mår dåligt för att de inte kan vara med därute och inte får hjälp.
Nu håller jag inte käft om hur det är, men det gör ju att folk flyr mig som en problemmakare. Eller vill hjälpa mig genom att ta mig bort till andra sidan söder och ha sex och mys, men det är inte jag som behöver hjälp med tillfällig flykt från hemmet, för just den verklighetsflykten är jag expert på...
Suck. Har städat sen jag vaknade. Snart ser det ut som innan när jag gick hemifrån i förrgår.
Skönt att se att du bloggar igen.
SvaraRaderaHar varit lite orolig ett tag.
Är mer skrivsugen än någonsin, men har inget "privatliv".. va fan det nu är. Skulle man ha det vore man väl olycklig av nåt annat. Olyckligt kär eller nåt.
SvaraRaderaTack för omtanken. Om man tänker på gammalt dagboksskrivande så skrev jag mest när jag mådde dåligt. Överfört på bloggeri kanske det är ett sundhetstecken rentav att INTE ha tid att blogga.
Ja det är säkert ett bra tecken att inte ha tid att blogga, jag skriver också mest när jag mår dåligt över nåt.
SvaraRaderaÅ andra sidan tycks jag ju ha en fallenhet för att se till att skapa problem att må dåligt av.
Olyckligt kär t ex.
Jag vet hur det är.. men jag faller inte ofta. Min situation just nu är absurd, tycker jag. Jag ska verka ha ett normalt liv och jobba full tid och klara allt duttiduttande, medan allt rasar hemma och nära mår dåligt och man är totalt ensam om att veta hur illa det är. Det är som att leva i två sidor av samhället varje dag. Den där materialistiska skitpettrar sabbar all känsla och man sliter och släpar och lider, och sen den andra sidan, där folk mår dåligt för att de inte kan vara med därute och inte får hjälp.
SvaraRaderaNu håller jag inte käft om hur det är, men det gör ju att folk flyr mig som en problemmakare. Eller vill hjälpa mig genom att ta mig bort till andra sidan söder och ha sex och mys, men det är inte jag som behöver hjälp med tillfällig flykt från hemmet, för just den verklighetsflykten är jag expert på...
Suck. Har städat sen jag vaknade. Snart ser det ut som innan när jag gick hemifrån i förrgår.