Cyklade förbi kungsan och såg ljusen. Min mormor dog i cancer när hon var drygt 40 och mormors mor också. Min mor var inställd på samma och Syrran och jag har inbillat oss samma öde, som hoppade över min mor. Hade vrålångest inför 40-årsfödelsedagen, och har samma vilja-leva-för-dagen-terror hela tiden, vilket gör att det mesta jag gör som är vardagligt och upprepande känns som bortkastad tid. När man kanske har så lite. Just sett woody allens vicky cristina barcelona och är väl som vicky i filmen: kroniskt missnöjd,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar