En får räcka

Kämpar mig till nån slags vardag efter tre timmars sömn...

Går upp vid 9, t-banan vid 10, möte 11-12, jobbarlunch 13-14, mer jobb, t-banan tillbaka 17.30, träffar några i familjen till 21 och polare på puben 21-22. Hem till film och fika med dottern med mera, och så jobb med bilder till jobbet 01-02.15, suck. Filer till jobbet 02.20. Klar. Och så ett bad.

Det gör skillnad att inte direkt ha tid att tänka till, eller helt enkelt inte orka. Undrade förresten hur jag orkade den här dan fast jag knappt sovit.

Den här texten är just en sån där text det inte lär bli många av här. Har man läst en har man läst nog.
Det är aldrig nån ordning på dygnsrytmen här i huset.