Miss att inte missa flyget

När man håller på att missa flyget hem har man inte precis tid att detaljkolla packningen. Vad som ska i handbagage respektive storbagage. Den här gången var det småmissar. Vet inte hur många fina fickknivar och sånt jag blivit av med i säkerhetskontroller. Eller att man glömmer snuset på flighten till Thailand. Inte för att jag snusar, men jag förstår hur det känns att vara utan. Nu var det bara småsaker som låg på fel ställe:

- inga öronproppar (kan vara bra om planet låter illa, eller medpassagerares ungar skriker i timmar)
- ingen nackkudde (har upptäckt att den halv uppblåst är perfekt som ryggstöd)
- ingen tröja (och det kan vara rejält kallt i kabinen)
- inget att läsa.

Värre kunde det vara. Fick tag i en filt.
Men det bästa hade varit att faktiskt missa flighten. Förstås.

Incheckning skulle stänga 10.10 och flyget gå 11.10.
Klockan 9 vaknade jag av att mobilens larm stått och ringt kanske en timme. Wake-up-servicen kl 8 måste också ha passerat ohörd. Jag fick lätt-panik. En timme på sig att väcka dotter..................... och få henne att packa ihop det sista, betala notan, ta sig till flygbussen, och så vetskap om att det var morgonrusning.

Jag var helt klar med mitt på 5 minuter och sprang ner för att betala räkningen, och de ville ha 100 euro mer än beräknadt, men tio minuter senare var det i alla fall färdigdividerat och jag hade fått rätt pris.

Under tiden skulle dottern packa det sista och klä på sig. Men väl uppe på rummet hade hon inte rört sig ur fläcken. Hon satt ute på balkongen. Hade inte packat.

I 10 minuter var jag rejält hysterisk morsa. 9.25 stod vi ute på gatan nere på ramblan och grälade. Hon var förbannad på att JAG inte väckt oss i tid, jag på att hon inte gjorde det hon skulle direkt och snabbt när vi hade så bråttom. Vi var tvungna att hinna med flygbussen om fem minuter en kilometer bort. Insåg att vi inte skulle hinna och stoppade taxi, och den fastnade i trafiken, förstås. Inte lätt att koppla av.
10.11 var vi vid incheckningsdisken. Bra jobbat, men försent.

Om inte avgångstiden blivit framflyttad 10 minuter och en 40 minuter försening på det hade vi missat flyget. Väl incheckade fick jag mitt morgonkaffet. Tog en cortado, en färskpressad juice och på det en öl. Sen började jag kunna andas igen.

Typ ingenting typ

Ola!
Så är man tillbaka i Barcelona igen!
Finns liksom ingen hejd.
Gor ingeting, och visar väl dottern just nu hur man gor just det. Ingenting.

Kan också skylla på att det ar runt trettio grader.
Lage att sitta på internetcafe en stund. Skickade nyss iväg sista jobbleveransen och är härmed semesterfirare på heltid fram till slutet av juli. Närapå obegripligt.

Inatt lärde jag mig alla hälsningsfraser samt att räkna från ett till tio på spanska. Idag blir det elva till viente. Har nybñrjarkursbok med mig och är på kapitel dos.

Ingen optimal packning än

Jag får den alltid: Resfebern. Nu är det runt 9 timmar tills vi sticker iväg. Packning tycks pågå.
Ska bara jobba 4-5 timmar först. Det är allmänt svårt att koncentrera sig helt enkelt. Det ska vara nära 30 grader i Barcelona, så en massa kläder behövs inte.

Vad behöver man egentligen?
Borde veta som reser så mycket, men jag kan bara inte packa vettigt.

Race för sakens skull

Jo. Jag röker. Är smått beroende.

Inte alls nikoberoende som en snusare, men att somna med vetskapen om att det finns cigaretter hemma är så mycket bättre än att vakna på förmiddagen en midsommardag och inte ha några.

Skulle precis lägga mig när jag kom på det. Det fanns inte det där reserv-paketet hemma som jag trodde, och klockan var fyra. Hade mjukismundering a la thai på och var nästan tandborstad och allting. Urtrött och färdig-oroad för idag.

Nej, då skulle jag ut på stan igen. På med skinnjacka ovanpå pyjamasen och iväg. I full fart mot närmsta korvmojje. Som förstås var stängd som den aldrig är på helger annars.

Så jag fick cykla ikapp med taxibilarna på Hornsgatan ända bort till Mariatorget, och sen hela vägen tillbaka.
Nu är det lugnt. Jag röker inte. Behöver inte. Så beroende är jag ju inte.
Bara dom finns där.

Fördelen med att vara uppe tio minuter i fem är att jag får se den första morgonsolen leta sig in i parken. Inte så ofta man är först på plats.

Mid summer run

Undrar hur stora barnen måste bli för att man ska sluta oroa sig.

17-åringen gick och la sig nyss och är i hamn. Det har varit lugnt hela kvällen. Men sonen svarade inte på sms på flera timmar och då drar hela oroandet igång. Fastän han flyttade hemifrån för två år sen. Tack vare gamla palm-piloten och telefonnumren där fick jag tag i hans kompis B på vars landställde de är nu. Han hade somnat.

"Du har kollen nu att allt är bra då?" sa jag. "Ingen fara, han sover", sa B.

Jag får försöka sova själv, men helger som midsommar är inte avkoppling för en morsa. Som tur är vet jag att B håller sig nykter. Om han ens dricker nånting. Han vill ha kollen. Och jag pratade ju med honom och han var inte berusad.

Folk hänger upp sig på småsaker. Och tror att allt ska lunka på. Men sen min farbror försvann och sen hittades drunknad, och brorsan råkade ut för olyckan, så är det vanliga inte alls så himla självklart längre. Nåt kan så lätt gå fel om man hamnar i fel sällskap eller situation.

Inser att mitt liv präglas så mycket av hur skört livet är att jag inte bara kan tuffa på och ta allt för givet. Det är som att man måste ha antennerna ute hela tiden och ha ögon i nacken och vara street smart. En reaktion är säkert att stänga in sig, skydda, hitta trygghet. En annan, som min, är att bli rastlös, vilja ut, göra nu, leva livet, inte sitta fast och vara rädd.

Det är inte mig själv jag oroar mig för. Jag är mest av allt oroad för att mina ungar ska få i sig droger och råka ut för skitstövlar, och att folk runtomkring är så borta själva att de inte märker.

Barcelona efter midsommar

Utsikten över La Rambla från hotelles cafébalkong.


Turisterna förstår kanske inte att de lever på att bara stå still. Ett slitsamt jobb vet alla som stått modell. Man kan ta bilder, men ska också ge en slant.


Söndag vid strandpromenaden ovanför beachen. Otroliga dansare.

Nu blir det Barcelona med dottern i alla fall. Trots att Mars Volta ställde in sin konsert. Kan inte ett ord spanska, men tror att det står att det beror på sjukdom.

Nån ville ge 1000 spänn för båda flygbiljetterna. Men jag tänker som så: Dom är ju redan betalda, biljetterna. Kostar inget alltså. Så det kommer bara kosta hotellrummet (och kanske lite till).


Barcelonas innerstadsstrand. Finare och renare för varje år. (map)

M/S Sommar

(I love it)

M/S Riddarfjärden på tur i Mälaren en vindstilla sommarkväll är inte dumt. Det gick lungt och sansat till på personalfesten också.



Tills vi kom i land.

Berns terass. Som ungdomsgård, fast med nyckläckta 18-åriga party animals-brudar och dreglande karlar som är 20-30 år äldre minst. Förstår inte den där kombinationen. Och så var det förstås ett stort gäng tjejer som dansade nån slags regndans runt sin väskhög. Det beteendet förstår jag inte heller.
Det kanske är nog mig det är nåt fel på.

Det regnar lagom

Räddar in de turkiska kuddarna från balkongen. Tre av fem kuddar är dyblöta.
Lätt regn, säger väderutsikterna.

Jag förstår inte det där. Det regnar varken lätt eller hårt, varken lite eller ös. Man kan nog säga att det regnar lagom. Ett snett lagom regn. Varken parasoller/paraplyer eller balkongtäcken ger nåt skydd.

- Åh, det där behövdes, säger nån ursäktande.
- Vänta bara, tänker jag. Vi lär få vått så att det räcker.

Nästa tanke är att jag målar fan på väggen. Gillar inte sånt.
Men nu lättar regnet däremot. Snart är det lätt regn. Lätt till upphörande nederbörd.

Ska på personalfest på skärgårdsbåt i eftermiddag.
Man kan undra om det blir lätt och lagom eller vått...

Tonårsnostalgi

Är man 17 idag är Ebba & Didrik barndom. Dom tjuter av skratt...
Pappan är helt fantastisk, tycker jag. Vilket kap en sån skulle vara! Ordning och reda.

Va nu då

Gröna peugeuten lät lite konstig när jag cyklade, tyckte jag. Surrade som den hade motor.
Sen såg jag det också.
Den har lyse. Både bak och fram. Det har bara tagit mig ett år att upptäcka det.
Små saker.

Letar ny Kompis

Glocalnet kröp till korset idag och ber om ursäkt för att de stängde av min telefonen utan att berätta det. Det är ju farligt. Jag trodde först att de jag ringde till hade nåt fel, inte att det var JAG som var inte kunde ringa ut. Idag bad de så mycket om ursäkt via mail och skrev att jag får 50:- extra i samtalspott och telefonen inkopplad direkt.

Jag kunde ju inte ringa dem på hemtelefonen, och ingen mail-adress fanns på kundsupportsidan. Skrev ändå två rätt arga mail, till en påhittad mailadress + till press@ och ungefär "Om ni alltid har öppet, som det står på er webbplats, så kanske ni primärt se till att ni kan svara på era linjer. Nåt man kan förvänta sig av en telekomoperatör"... bla bla.... efter att ha suttit i eländes telefonkö i jobbmobilen flera gånger och gett upp:

....tack för att du väntar - klick - skrällig skitmusik................... tack
för att du väntar vi tar tar ditt samtal så snart vi kan - klick - ny skrällig
musik................. tack för att du väntar....

När jag väl kom fram efter en halvtimme på jobbets mobil var jag inte precis på mitt bästa humör. Vet att jag betalar alla räkningar vid lön. Det räcker. Inte rotar jag sen upp varenda jäkla kuvert från alla företag. Varken hinner, orkar eller vill.

Jag fick tydligen två inbetalningskort på samma räkning i vintras, med olika belopp, ett lägre ett högre. Den 50 kronor lägre räkningen innebar att man lovade stanna kvar hos Glocalnet i minst sex månader, och eftersam jag inte hade planer på att byta leverantör betalade jag det lägre beloppet. Tydligen med ett OCR-numret som hörde till räkningen för det högre beloppet. Men istället för att behandla mig som en kund som vill binda sig hårdare, stängde de av mig. Har nu betalt min 50-kronors-skuld, och anser inte att jag behöver vara speciellt trogen mot Glocalnet.

Funderar på Tele2 kompis. Min telefonräkning är nästan enbart till dotterns kompisar som alla har comviq-kontant-varianter. 69 spänn i månaden och gratis till comviq-mobiler och 0 i taxa för Sverige-samtal... Så vad är haken, kan man undra!

Hushållsarbete inihelvete tråkigt

Sen jag sabbade två palm pilots på raken har jag aldrig riktigt fått ordning på vad jag ska göra och i vilken ordning. För mig funkade det perfekt med palmen och jag kunde till och med skriva i mörkret utan att titta, precis som på tangetbordet.

Fastän jag var i värsta oredan lyckades jag inte tappa bort något viktigt. Palmen påminde.

Nu har jag lappar och papper och nån slags liten almanacka med jätteutviksöversikt som flyger ut en meter så fort det blåser. Och lite i en outlook här och nån outlook där, och en kalender i yahoo.

Försöker tänka. Vad är viktigast just nu? I vilken ordning är det smartast att göra saker? Och så skriver jag en post-it-lapp till, som jag tappar bort.

Jobbade med process-ingenjörer i åratal och gick omkring i salar fulla av ett helt företags processrationaliseringsarbete över väggarna, som sen fördes in i verktyg på datorn och kunde bearbetas ytterligare och distibueras. Och så klarar man inte av att sköta ens de små aktiviteterna i privatlivet.

Känns det igen?
Är det kanske så att de saker som måste skötas för att ett hushåll ska gå runt är så inihelvete tråkiga? Och de som lyckas kallas "duktiga", ordentligt duktiga.
Man misslyckas för att det helt enkelt tråkar ihjäl en.

Förbi den okände drömmannen

Har inte fått så många tips på hur jag ska fånga den okända drömmannen, som ju bekant bor vid terassen precis under min balkong. Vi har bara den musikhatande gnällkärringen emellan.

Annars kunde man möjligen impa med sin - eller varför inte dotterns musiksmak - men risken skulle vara att han har lite speciell musiksmak, som Håkan... ;-) Lite smalare, eller hur säger man? Jag har autobahnbred smak närapå. Eller är snarare periodare på genrer.

Igår var det knirkigt spelmansgnäll till Room Service. Man kan undra vad som utspelar sig i dessa musikers känsloliv... dutteridutt.

Igår tog jag sulkyn och lastade fullt med gamla tidningar på och gick förbi dröm-mannen på väg till soprummet.
Och var det ett bra sätt, tror ni?

Kanske baglady-looken inte tilltalar?

Utpumpad av cyklar

Dom som inte cyklar vet inte hur vi cyklister känner det. Hur det känns när cykeln är borta eller trasig. Eller hur man kan lida av en pyspunka.
Istället unken och kvav ledbuss. Inga fönster öppna, bara uppvärmning. Därför är det behagligare på en buss i Aten när det är 40 grader ute än i Stockholm när det är 20. Pinsamt när turisterna stiger på. Dom kanske trodde att Sverige var ett modernt land.

Meckade med vita monarken igårkväll. Borstade av och hällde olja på kedjan, pumpade luft i däcken och skruvade fast styret. I morse cyklade jag den till Fridhemsplan och där står den bra. Strategiskt om man kommer från Kistahållet. Man kan svänga ner till Rålis, cykla Norr Mälarstrand eller ta svängen över Långholmen på hemvägen. Och man har också nära till Passexeditionen på Bergsgatan 48.

Mitt provisoriska pass har gått ut och jag hinner inte få ut mitt nya pass till Barcelonaresan, utan måste ordna dit och ordna ett NYTT provisoriskt pass igen.

Nyss hämtade jag den mintgröna peugeoten vid Zinkensdamm. Kämpat mig svettig med att försöka få in nån luft. Gör bergis fel. Det är specialventiler, men jag har också en specialpump, så det borde funka. Men mina muskler är nog inte funtade för pumpning. Armarna vill hellre vifta i luften än att lyfta tungt och halvligga på marken pumpa.

Nån som vill ta över fyra dar i Barcelona?

Här säljer jag mina 2 Barcelonabiljetter. Även bloggare kanske kan få lust att resa?
Ut: Arlanda-Barcelona 26/6.
Hem: Barcelona-Arlanda 30/6. Vid snabb affär kan jag bjussa på namnbytaravgiften.

Det finns också plats på Husa Internactional just nu. 280 euro för 4 nätter. Bra pris.
Det blir ungefär 3700 per person för fyra dar. Min hotellbokning kan säkert övertas också, annars går den alltid att avboka helt 24 timmar före, så det bekymrar mig inte.

Tänkte inte när jag bokade. Har biljett 30/6 Stockholm-Köpenhamn och hem 3/7. Roskilde. Jag missar flyget. Och ändå, att göra Barcan direkt före Roskilde är ingen riktigt bra idé, speciellt inte om man ska till Aten en vecka senare...

"Du är snyggast här, vet du det?"

Apropå förra texten och Maruschkas kommentar

Åh, vad jag känner igen känslan av att gå som en skugga bredvid någon, men samtidigt användas som kontakt på något sätt...
Jag har en väninna som jag umgicks nära med under ett antal år, och killar drogs till oss som getingar till saft, eller rättare sagt till henne VIA mig...Och hände det någon enstaka gång att en kille faktiskt intresserade sig för MIG för min egen skull och inte hennes, så blev hon sur och ville gå, eller lade in en extra växel för att få honom att bara se henne...*suck*

Det slår mig gång på gång att männen som flockas runt henne uppenbart inte förstår att han inte är ensam på täppan. De tror att hon är oupptäckt och han den första charmören, som ensam upptäckt att hon är hans drömkvinna. De märker inte att de bara trängt sig före i kön.

Blek biroll i annans spektakel

Jag kan säga att jag känner henne rätt väl.

När vi är ute ihop som igårkväll, och idag på eftermiddagen på Street Market så känns det. Det känns inte bra. Utseende rules. Det blir uppenbart, för aldrig nånsin börjar så många okända män tilltala mig som när hon är med, men det dom säger är ändlöst samma saker i lite olika tappning:

- Den där mörka tjejen du är med, hälsa henne att hon är skitsnygg.
- Kan du inte be henne där att komma hit en stund...
- Va häftig hon ser ut! Vad heter hon?

De använder mig för att få kontakt med henne. Det är inte bara då och då det händer. Det händer ständigt när hon är med. Hon tar över all uppmärksamhet. Hon slukar den, och lever av den och tål inte konkurrens. På så sätt är jag perfekt sällskap. Lite äldre, lite fulare, lite mer påklädd. Och jag har märkt att det inte spelar nån som helst roll vad jag säger eller gör.

Börjar förstå varför hon aldrig kommer med på klubbar eller ballare ställen på stan, utan alltid väljer trygga, halvsunkiga ställen på Söder. Hon riskerar inte att få konkurrens av yngre tjejer med ännu färre och mindre plagg.

Nej, det är definitivt inte speciellt kul att få en blek biroll i någon annans spektakel.

Söndag kväll i grilloset från drömmannen

Dottern kommer hem från Hultsfred och har inte sovit på 3-4 dygn.
Vad händer? JAG somnar.

Skulle bara vila lite, en liten liten stund. Väcktes av L och klockan var 9 och jag trodde det var måndag och att jag försovit mig ordentligt.

Missar det roliga i det gröna ikväll igen förstås. Jag får lägga ner det där med att gå ut och lyssna på musik. Inte kan jag cykla iväg till Vasastan såhär groggy. En timme har det tagit att bara få bort gruskänslan i ögonen.

Och varför är alla evenemang på söndagar och tisdagar när man har kundmöten eller utvecklingssamtal med chefen tidigt dan därpå? Det är ingen som helst tajming på mig.

Mannen därnere, ni vet den nyupptäckte drömmannen som jag än så länge bara sett uppifrån min balkong, grillar och dricker vin med vänner på terassen. Här finns däremot ingen middag alls idag, och dottern har gått ut för att träffa kompisar

Midsommar(dagen) latino 2005

Hittade en länk till midsommarevenemanget ute i Tensta 25 juni: Midsommar latino 2005. Somligt lär både låta bättre och dansas bättre än små grodorna-tönteriet, kan jag tro.

Till och med som barn stod man och tyckte att det var pinsamt på festplatsen och se dom vuxna dansa runt stången. De slet i en och ville att man skulle vara med. Däremot var det roligt att spionera på dom vuxna uppe på dansbanan på kvällen. Då fick man reda på ett och annat om vad det egentligen tyckte om. Vilka som hånglade med vilka och sånt. Man framför allt hade man full frihet för att de vuxna fullständigt tappade kollen och sa ja till allt. Man kunde ta cyklarna och sticka ner och nattbada och sånt.

Man kan chilla på midsommarafton istället. Inte göra nåt. Står gärna över.

Fast egentligen är jag bara krass

...vill jag bara ha någon att dela hyran med, tror jag. Jag vill inte flytta än.

Det är egentligen vansinnigt. Han därnere, ensamstående farsa, betalar runt 8000 för sin lägenhet och jag sitter här och pröjsar 8300 för min. Och ingen har tid att vara hemma på grund av jobb.
Om jag istället hade en hyra på 4000 skulle jag ju kunna vara ute och resa mycket mer, och inte behöva jobba bara för att bara få ihop till hyran.

Istället för fyror där folk nästan aldrig är hemma, skulle man kunna optimalutnyttja en lägenhet. Bo lite i skift sådär.

Är inte det en ganska bra idé?