Åkte till fel sjö

Söderbysjön i Nackareservatat.

Familjebad nedanför Björkhagens golfbana. Massor med gäss gled omkring, och verkade dessbättre inte vilja upp ur vattnet. Enstaka äckelgubbar, okejiga killgäng, pappor med ungar gjorde sin plikt i timmar i badet med barnen - för att få sin förtjänade öltid vid fotbollen på kvällen.

Lilla fiket ovanför med några utebord under partytält hade enklare rätter, korv och bröd, men också Norrlands guld och vin. Är det golfklubb så är det.

Pattie smith på roskilde

Hoppas kunna pubbla fler bilder sen.

Norra aspen mot södermalm i horisonten

Vid 10 nu ikväll. Imorgon kommer den.

Kvällens västerhimmel

En stunds paus i kista..

Ni vet jag tycker om den här slit- och skitmiljön..

Huset där jag jobbar

Och hur kul är en paus ute här? Se nästa bild.

Solbalkongen

Packar upp i solen

Böckerna får inte plats. Det är bara att konstatera att de stått i dubbla rader på zinken. Skulle vilka ha ro oc

14:e dagen hemmakväll

Otroligt skönt att vara hemma och inte behöva åka till jobb imorgon. Det nya är att det är skönt att åka hem och vara hemma, och ännu bättre att få stanna hemma. Det är nästan obegripligt mycket enklare att flytta hemifrån när man varken är ung eller speciellt begåvad, speciellt inte på att konkurrera och marknadsföra sig, och vet det, men egentligen trivs rätt bra med förmågor som inte direkt är kommersiellt gångbara.

Skulle vilja ha housewarming och börja mitt gästfria jag, men är för trött efter ihållande flyttkämpande i tre veckor utöver mycket på jobbet. Ska försöka få till nåt.

Har en enda kartong från flytten kvar att tömma nu. Och en vägg att måla, så är det rätt klart, utöver att jag inte har telefon, comhem och en massa såna saker som jag faktiskt inte verkar behöva om man har en dongel med full signal häruppe i höjden.

Vitsippsbacke istället för hornsgatan

Hur ska jag vänja mig vid att det tar mindre än tre minuter till tunnelbanan, jag som är van vid att det tar 3 minuter bara att komma över hornsgatan och därför missar bussen som passerar förbi i hög fart. Kommer kanske inte tappa humöret och längta hem redan på väg till jobbet.

Första kvällen

Utsikt från stora fönstret. Globen såg ut att vilja skilja sig från sina delar.

Andra kvällen

Blixt och dunder slog ned vid köksfönstret som flög upp och drog ned glasljusstakarna i golvet medan solen gick ned över gullmarsplan. Hade hjärtklappning en halvtimme. Lite Läskigt med åska.

Flyttar söderut

Tiden går och plötsligt har man tillträde, som det heter. Man betalar resterande belopp efter handpenningen på 10 procent och banken lägger upp lån och säljaren och mäklarna får sina delar av kakan. Jag gjorde en avvägning att bo med bra sollägen, mycket lite insyn och stor utsikt eller att försöka hitta en liknande i innerstan men till nästan dubbla priset. För det jag fick en fin 2:a i Hammarbyhöjden kunde jag fått en fin 1:a med kök men inte balkong, eller nästan fått en fin 2:a i Hornstull, men med få soltimmar på balkongen och insyn från alla håll. Kalkylen nu är att nya lägenheten kommer kosta 5.500 i månaden inklusive lån och månadsavgift. Det jag har idag är ungefär 10.000 i månaden, men var mycket högre när räntan var hög då jag köpte.

Känns väldigt konstigt att flytta ut från stan till en stadsdel jag aldrig bott i tidigare och knappt varit i. Men folk där verkar trivas och i huset runtomkring verkar det bo mest singlar och par, fler yngre än äldre, och väldigt få barnfamiljer. Här är det äldre par som sålt villan som flyttar in, respektive växande barnfamiljer. Packar och skäms över alla prylar. Orkar inte gå igenom och gallra som jag borde. Jag slänger bara ner och hoppas böckerna får plats, och att jag ska bo så att jag får tid över till sånt jag aldrig hinner med som den kaoshusfru jag varit.

2 dar till flytt nu och jag funderar på housewarming och när jag ska ha den.

Saker som inte behöver packas

Tror att huset börjar luta. Man öppnar ett skåp och saker glider ur ner på diskbänken och kraschar.

Rädda Slussen bästa: Utsikterna

Jann Lipkas panoramabild på Slussen där man ser hur vyn mot vattnet och Gamla stan stängs av. Utsikterna har vi alla gemensamt, från Gamla Stan mot Söder och från Söder mot Gamla stan. Och med soluppgångar över Saltsjön och solnedgångar över Mälaren. Det vore ett horribelt misstag att bygga igen med hus. Det finns hur många innovativa sätt som helst att göra hela området mer människovänligt och socialt och vattennära.

Påskkatt

Nästan cirkuskatt! Ett konststycke att balansera runt uppe i den lilla busken.

Dottern tog bilderna.

Läs även andra bloggar om katter, påsk, påskkatter

Förhäxat

Nje, kan det vara mindre laddat med påsk än här. Till och med godistiggande ungar lyser med sin frånvaro, man får tillräckligt med godis hemma. Man behöver inte gå ut och knacka dörr med morsans läppstift på för att få nåt.

Man måste inte heller sätta på läppstiftet och dra upp tröjan för gubbar heller, för vi är i Sverige, där barnen inte behöver försörja sig själva och sina föräldrar, och där man håller allt inom hemmets väggar whatever. Nästan allt verkar tillåtet här, bara det inte syns och hörs eller märks utåt.

Nån magisk förhäxning märks inte idag. Det var igår det var fullmåne.

Konsten att låtsas anteckna

Absolut förbjudet att

Cool kille i baren på victoria 1

Träffade den här micke, eh Janne var det jag, på MondayBar-båtens pub. Han tyckte det var kul att såna har lite äldre åker med. Och man får väl inte haka upp sig på vissa ord, som den åldring man ändå är. Jag har sovit som en gudinna mellan 3 och 3. Vid 2, nu på eftermiddagen, rasade polaren isäng. Nu har mitt uteskift börjat och hans natt har börjat. Båten ligger i tallinn.

Försenat plogande

Helt otroligt att vidunderfordon börjar skrapa loss snö från obebodda Tantolunden just nu, mitt i värsta natten, när snön ändå håller på att försvinna och från gator där få trafikerar. Det är sista-minuten-gräva-guld som gäller och försenad entreprenad från stan. Undrar vad taxan är, snö per kvadrat gata eller kubik? Men fortfarande ligger snön tung på taken och det var helt livsfarligt att ta sig hem på gångvägarna ikväll, där det är fläckvis glasklar våt smältis eller helt torrt och grusigt.

På två dagar har hälften av gångvägssnön gått upp i rök utan att någon rört ett finger.

Ska somna till nåt idiotprogram där kända teatrala kulturpensionärer står och kocksar i köket till 60-talstoner. Så jävla töntigt.

Singha

Oöppnad Singha på stan. Rådmansgatans perrong. Ingen intresserad.

Tidaholmsparken och trädinventering runt Skarabacken

Tidaholmsparken bredvid spåren.

Vinterpromenerade och rekade solskuggor och trädplaceringar i Hammarbyhöjden västra i lördags. Parken kändes lite Berlin, bara ölkiosken som saknades. Ett kriterium för min nya bostad är träd i utsikten. Utan träd vet man ju inte vad det är för årstid när man vaknar eller kan kolla vinden, och träden är bra sällskap och bättre att titta på än de flesta tv-program. Från fönstren och balkongen hade man några riktigt balla trädtoppar i närheten, och Globen längre bort, vilket förenklar orienteringen i okänt landskap. Kommer ha separationsångest från mina träd här i Tanto, dom är så fina...

Få ta en vårdag och gå runt och fota dem att ha på väggarna i nya lägenheten.

Under sängen

Under sängen har jag en skokartong med prospekt på lägenheter jag tittat på. En missade jag på grund av att jag var på kryss och utan mobilkontakt och missade lägga bud i slutfasen, men jag var tveksam över balkongläget, det var det. Några timmars sol på eftermiddagen räcker ju inte riktigt.

Tre av av lägenheterna jag var intresserad av utöver den har dragits tillbaka av säljarna för att budgivningen inte nått upp till nivån de velat sälja för. En tvåa på söder kostar ungefär en och en halv miljon mer än motsvarande i närförort. Då är frågan vad som är mest värt. Bo så att man alltid måste gå ut för att man klättrar på väggarna, ut eller bo så att man tycker att det är för jobbigt att ta sig ut..

En 2:a på Ringvägen nyligen var verkligen skitfin, men jag grubblade fram att jag inte ville ha utsikt mot Eriksdalsskolan och hela tiden bli påmind om skolan. Folkskolegatan-lägenheterna hade också skolutsikt och efter att ha bott på Maria Skolgata så enormt många år så får det vara skolslut för egen del.

Nu pendlar det hit och dit.

Blir nog flytt

Det är mentalt ansträngande att fatta beslut. Bo mindre och ljusare och ha mer tid till resor, det är ju min bostadsidé just nu. Hur man än gör så blir man säkert både lättad över att det blir en förändring, och ångerfull. Det är inte lätt för en innerstadsstockholmare att lämna stan, men det är ju mest töntar med stålar som flyttar in här... och jag får byta Långholmsklippan till Källtorpssjöns klippbad.

Nya kontakter

Mäklare, mäklare, mäklare, mäklare. That's my life.

Vad de säger just nu är att det är väldigt få lägenheter till salu och många köpare. De säger att det är guldläge att sälja, men inte att köpa.

Om man både säljer och köper går det kanske jämt upp. Många av de som säljer nu verkar ha köpt för ett par-tre år sen när det var ännu dyrare än nu, och drar tillbaka sina lägenheter när de inte kan gå jämt upp. De vill inte gå med förlust. Frågan är om man själv ska göra samma sak, och köpa för dyrt. Eller om det kan bli ännu dyrare, på kort sikt. På längre sikt har alla varit idioter som inte köpt sina bostäder. Släktingar slängde bort sina Stockholmslägenheter. Vift.

Så funderar jag förortscenarior. Få till två bra lägenheter istället för denna enda i stan.
Näej, tänker jag nästa dag. Inte lämna stan. Inte ge plats åt folk med dubbelplånböcker som köper in sig och framför allt förstör lägenheterna och gör hunsad sovande småstad av det som kunde blivit en storstad.

Å andra sidan. Som det var förr, med hyresrätterna i socialstaten... Det var inte fråga om att ha önskemål och få nåt trevligt ställe att bo på efter hand, man blev möjligen ANVISAD efter lång kötid. Och det fanns ett social förturssystem som gjorde att man aldrig kom framåt i den där kön, och attityden var: duger det inte, varsågod och ställ sig längst bak i kön och skäms.

Har man nu kommit över en bostadsrätt är man på bostadsrättsmarknaden och kan åtminstone försöka flytta till ett område där man vill bo.

Jag suckar. Tänker på sätt och vis att jag ju inte ens vill bo här, här i Sverige. Men Stockholm är hemmet och hemlandet och hemstaden. Den måste ju få finnas kvar. Lämnar man sitt boende i Stockholms innerstad kan man aldrig ta sig tillbaka.

Netbook äntligen

Precis som jag börjat tröttna på allt som har med bloggar, sociala medier, jävla datorer, mobiler och sladdar anlände den lilla netbooken, en alldeles nyutkommen modell, som jag mest slog till på eftersom de amerikanska recensenterna, mängder av dem, prisade tangentbordet: Enkelt att skriva på, och jag håller med. Frågan är om det blir bättre texter också. Har haft maskinen nån timme eller två och är som alltid mest irriterad över att jag inte hittar nåt bra sätt att stänga fönster. I övrigt är jag mest inne på öppna dörrar, högt i tak och vidöppna fönster.

Januariresa

Kungsholmen från 4:an

Vatten på kran

Vatten i plastas

Sömnlös

Helt hopplöst helt sömnlös natt. Får jobba eftermiddag och komplettera
med kvällsjobb. Trist sätt att börja veckan.

--
Skickat från min mobila enhet

Nu eller aldrig

Jag har tänkt klart.

Men bara för idag. Don't worry.

Varför accepterar vi sån jävla fattigdom och moment 22-scenarior runt i världen och håller på som vi gör i ankdammen här, och tjafsar om småsaker och revir? Vi tycker det är viktigare att byte utseende på hemmet varje säsong istället för att göra en riktig insats någonstans där det behövs, där folk behöver vatten, kunskap, bostäder, integritet, frithet och framtid.

Antingen är vi djur som drivs av instinkter och bara vill ha och ha och ha och håller på med revir, bråkar och slåss, förgör varandra, eller annars kan vi ju vara tänkande och kännande individer som inte låter det egoistiska gå för långt, det blir bara tråkigare ju mer ego folk är.

Ok, vi är djur som håller på med fortplantning och allmän instinktöverlevnad, som katterna på gården. Kurr-kurr. Mat-mat. Äga kärlekens eller makten i hooden.

För mig: helt oacceptabelt att jag ska anpassa mig till en livsstil jag inte passar in i och som bara är konsumtion och business å ena sidan, och överdriven och extremt ytlig känslosamhet och böner, larv-tv, och hjärtan och gullgull å den andra. Nu under ett dygn lägger jag lika mycket på Läkare utan gränser som varje betalning för egen konsumtion jag gör. Det blir en trettiondel av en disponibel månadsinkomst, vilket är en droppe i havet - men utan droppar inget hav.

test

test

Blåa linjen med fulkläderna på

00-tal, äsch

Först på senare tid har det kommit 00-tal-återblickar men vi har inte börjat kalla det sekelskiftet än. Vet inte om det var 1998 man dansade till 1999 med Prince nonstop på Spybar, timme efter timme, samma låt om och om igen. 2000 till 2009. Samma låt.

Nyårsafton 2000 tog jag mig ur influensafeberdimma på över 39 grader till syrran på en malm nordösterut, och det var tunga moln och milleniumfyrverkeriet försvann i ett rökmoln utan like. Vansinnigt kallt var det.

De 100 år gamla sekelskiftshusen, de som sluppit rivningarna på 60-70-talet, de flesta från 10-talet, är nu populärare och dyrare än någonsin, men i dom ska vi totalsanera, riva väggar för öppna 00-planlösningar, hemmabiosystem, hemmagym, hemmaspa, hemmarestaurangkök och badrummen inreds för privatlivets heligaste, toan är den enda platsen men tillåts vara helt ifred, om man nu lever i nåt slags familj eller relation, vilket 70-80 procent av innerstadsstockholmarna inte gör.
Men nån slår i taktpinnen om hur vi ska ha det.

30-40-åringarna verkar mer konservativa än någon, till och med värre än mina föräldrars 30-talsgeneration. Allt ska vara planerat in i minsta detalj, med kärnfamilj, och total ordning och reda inifrån och ut, och bara mer och mer jobb, inte tvärtom som var visionen, och vi runtomkring, yngre och äldre får ta konsekvenserna av att inte passa in i mönster som vi borde ha sluppit för länge länge sen.

Tycker det är tröttsamt med alla listor i alla kanaler. För mig var det här decenniet då jag inte bytte jobb, och flera gånger fick veta att man ju skulle vara glad att man ändå hade jobb, speciellt i min ålder. Ha. För tjejer finns fortfarande ingen lämplig ålder. Man är för ung, för gammal eller för fertil.

Det var IT-boom och crash i början av decenniet, det var 11 september, det var tsunamikatastrofen december 2004. Min bror dog, fast inte i tsunamin utan i mörkret i iskalla Sverige härhemma lite efter.
Och decenniet slutade väl med det som kallas "krisen" fast folk tycks konsumera mer än någonsin. Det finns ingen gräns för hur många och stora skärmar man ska ha. Men vem orkar sitta hemma och bara konsumera media kväll efter kväll?

Folk orkar och har inte tid att träffas live, men hoar och hoar i sociala medier om sin duktighet vid spis och i att hålla allt traditionsenlig och oifrågasatt.

Nej, nu går jag ut.

Skoja bara, ska i badet..

Hejdå 2009

Människor varit framme

Man ser vad man kan se.

Ny manick att lära sig

Inspelare, uppspelare, radio. Ljud helt enkelt.

Huvudvärksåret 2009

Det har varit skralt med resandet, men när jag tänker tillbaka på året som gått har det varit lite hattande fram och tillbaka även i år, men ännu mindre än året innan. Vill inte planera nåt nu, för planer verkar bara raseras ändå.

Har påbörjat en hel drös manuella almanackor, kalendrar jag snabbt börjar avsky åsynen av. Börjar på en ny. Tycker inte om den heller. Vill ha allt snabbt online och ha allt på nätet och ha det tillgängligt, men det har jag inte lyckats med alls. Och allra minst under de få resorna. Då har jag bara tappat saker eller blivit rånad.

Jag får liksom inte vara med. Kraven i gemenskaperna är för höga. Man måste lägga sig på samma nivå, och tycka om samma saker och tycka likadant. Och ensam måste man jämt vara på sin vakt för att inte råka illa ut. Man måste ha sällskap och beskydd, annars är man helt enkelt rov.

Ibland väljer jag att vara själv, eller att inte vara med, för att jag känner att folk inte vill ha mig där, och jag vill inte hålla på i konkurrensen om utrymmet som en given loser när andra öser på. Känner mig menlös. Och som att mitt sätt att vara och tänka inte får plats på kartan. Och på jobbet har den osynliga mobbningen sina givna namn. Jag blir överkörd och utagerad som om jag vore ett hot, men jag är harmlös och trött och skiter i prestige och positioner.

Deppår.

Årets försök att vara frisk lyckades inte alls bra. Jag blev sjuk. Mest huvudet, huvudvärk, bihålorna. I tre månader i våras jobbade jag med sprängande huvud. Sen var det någon annan sak, och så på det två stora plåster i ansiktet för att jag tagit vävnadsprov på solfläckar precis före Ullas begravning. Jag försökte inse att mina problem jämförelsevis är beskedliga, och att jag borde vara gladare.

26-27 maj åkte jag till Helsingfors och jobbade halvt ihjäl mig. Sen åkte jag hem och fortsatte med pencillin och vad det var. "Ny starkare kur" står det i översikten.

4-6 juni var det dags för sommarkryss med Mondaybar till Riga. Hann knappt på båten förrän vi var hemma igen. Hantverkarna intog hemmet för att lägga nya golv.

Veckan före midsommar var jag sjuk men jobbade ändå. Åkte till Barcelona och Sonarfestivalen, blev rånad, fick influensafeber, men hade några höjdpunkter där ändå även om jag mest sov, och kom sen hem till nyheten om Michael Jacksons död, vilket sen präglade hela juli.

En dag försenad åkte jag till Roskildefestivalen, när jag nu insåg att det kanske var första och sista chansen, och att utsikten att få en solig vistelse var ungefär 98 procent. Jag missade det mesta av akterna som vanligt på festivaler, men hade i alla fall rätt kul och fick några riktigt häftiga musikupplevelser också.

Mitt i Pride hamnade jag i en händelse som krävde akuta åtgärder. Ska inte gå in närmre på vad som hände, men jag och en person till fick släppa allt annat och bara koncentrera mig på något som var bland det värsta som hänt på länge. Sen dess har jag inte varit riktig glad för någonting. När som helst kan något hända igen: Jag kan inte koppla av. Det känns att vissa saker får man bara inte prata om, inte visa, tvärtemot mina egna idéer. Det gäller att mörka, desinformera, hålla sig flytande, och låtsas som att allt är helt normalt. Och folk i ens närhet tror att det bara blåser över, när det istället sätter sig allt hårdare i en.

Jag hade nog hört men kunde ändå inte tro på att Sverige har såna vidriga gömda sidor där känslan är som att glida ner i nåt jävla avlopp och inte kunna ta sig upp.

17-27 augusti. Det var inte riktig vettigt ändå åka på bröllop i USA direkt efter, för jag mådde inte bra och hade behövt vila och känna lite frihet och ansvarslöshetskänsla, och klarade inte tempot i New York de första dagarna i den värmebölja som var. Det var inte min resa. Inte mitt liv längre. Känslan av att inget som är jag eller så som jag vill ha det är av någon vikt, eller ens genomförbart. Sen var ju bröllopet en fantastisk tillställning och kul att träffa folk och jag fick ju några dar att sega i min egen slowmotiontakt i New York några extra dar, och jag kom New York lite in på livet.

25-26 september var jag över i Helsingfors med jobbet på företagsfest och festade sen hos TT på roligt och lite speciellt 50-årsfirande och avslutade helgen med att fira sonen som blev 25.

Födelsedagen i november firades på jobbkonferens i Kolmården, i värsta snöblaskoväder, på nån slags överarbetad obegriplig skattjakt, men kvällarna var ju desto bättre, inomhus, och delfinshowen var kul.

Jag blir riktig deppig när jag skriver, för tiden rinner iväg, och det är fortfarande inte jag själv som är bestämmer och jag kan inte ge folk vad de behöver heller. Jag får en känsla av att alla är ledsna på mig eller bara skiter i om jag finns med på tåget eller inte.
Jag försöker ändra mitt boende och annat som gör att jag måste jobba heltid för bostad och annat, men mina egna krav på att inte ha det sämre, bara mindre, fungerar visst inte. Det blir väl både lite sämre, mycket mindre, lika dyrt och mycket mera skugga.

Ett jobbigt år har det varit.

Trött på den

Blankslitna tangenter är okej, men inte att det tar 10 minuter att starta datorn och flera minuter att få upp en webbsida. Jag som inte ska sitta för mycket vid skärm och dator får stressatacker av att det som borde gå snabbt tar en evighet.

Soligt och fint på balkongen

Redo att invänta sommarsäsongen.

Räddningen bakom glaset

Den där ska är tänkt att fixa andningen. Har inte andats sen new york i augusti. 4 sprut ikväll satt bra.

Stol utan sol

Som det såg ut igårkväll. Opåsatt, bokstavligen. Ställer nu fyra larm för att vakna i gryningen, som jag tror är 10 över 8. Själv är jag född 5 över 1, lagom efter lunch.

Vill inte fira jul

Det är inte accepterat, men så är det. Jag gillar inte julen. Det är värre än nånsin nu, med julklappsgalenskapen upphåsad hela december med äckellucior och pepparkakor. Det som var för småbarnen att se fram emot hela året har blivit en utdragen plåga. Har lyckats med själva det mysiga förr, tror jag, god mat, myspyseri med stjärnor och ljus. Men resten: jävla kommers. Måste jag vara med?

Min önskan är att få åka bort en vinter och slippa jul och nyår, åtmionstone slippa vara julprojektledare.

Hornstull från uppgiven sommar- och soldyrkare

Vattenglaset ikväll

Försöker blåsa bort panik med lite makrofotande vid sängkanten. Vill inte deadlines eller julhelg och slita ut själva livet.

Slags vinter över kolonilotterna

Västerbron mot öster

Rätt grått och rått.

Här är katten soda

Frusen. Lite ris i pälsen och barnfamijen som har honom öppnar inte dörren på kontorstid.

Lite vitare

Nu börjar filmen

Alltså en av kvällens filmer. Är helt ointresserad av fiction eller pseudoreality just nu. Pustar ut efter att ha målat i mörker.

Ingen stämning

Backspegelsvy på Kungsholmeriet

På väg till kontoret testade jag jobbmobilens kamera. Bluetoothade bild till privata mobben, där jag publicerar via bloggerfunktionen och via wifi som inte är mitt.

DSC00109.jpg

Fungerar fungerar inte

Nu funkar det i alla fall att publicera till den här bloggen direkt från bilder som jag tar med min nya privata mobil på ett abb som inte längre är kontantkort, som ju utan undantag tar slut när man som mest behöver.

Samtidigt har jag fått en fungerande jobbmobil och är nu high tech på åtminstone mobilfronten, men har samtidigt förlorat alla kabelkanaler och har ett trådlöst modem som av någon outgrundlig anledning måste anslutas med sladd från datorn.

Jag fattar inte hur jävla jobbigt och administrativt krångligt det ska behöva vara nuförtiden. Folk som lever själva hinner knappt sköta sina egna alla åtaganden och aktiviteter och hem, hur sjutton klarar familjer det? Och med alla ungar som ska tampas med alla grupperingar och krav både i skola, hemma, aktiviteter och framtidsplanering. De här trettio åren sen jag blev i familj och jobbat har fullständigt tröttat ut mig.

Det är värre än nånsin nu tycker jag. Det är ett samhälle som bara smörgåsnissarna på uppgång och neuvrotiker kan passa in i.

Gallerläge

Skulle hellre föredra galleriläget.

Måne

Det verkar vara fullmåne. I glaset en skärva bara.

Inte precis himmel och hav

Fridhemsplan. Blåa perrongen norrgående.

Hornstull väntar

Hämtat ut trådlöst comhemmodem och har nån slags plan på att ta mig hemåt.

Skodag

Centralen, väntar på blåa mot kista. Tänkte slänga mina favofestivalboots men lämnade istället in dem på service. Klack sula limning. Skorna daterade 1989. Här med nyare dojer.

Kvar av lönen

Hippietyp

Försöker hålla liv i den. Det är lite antingen eller här. Paraplyaralian till exempel är från julen 80 eller 81.

1:a advent och allt på

Skumma landskap

29112009080.JPG


Novembersol i vardagsrummet


Dotter flyttar

Vet inte var min text om att dottern flyttat tog vägen. Ja, vart tog hon vägen?

Och vart tog man själv vägen egentligen? Ja, säg det.

Bli lagom liten

Har tillbringat timmar på hemnet.se boolia.se och diverse mäklarsajter och börjar fatta marknaden och turerna lite bättre, men jag ska skala ner från 112 kvadrat till 30-90, lite beroende på var det kan bli. Det känns som den här eran vid Zinken går mot sitt slut, lägre kostnader, kortare arbetstid, ha tid med kreativa och lugna strapatser innan man kolar vippen, det är idén. Börja med mäleri, foto och få tid och skriva, resa  och forska om mina saker. Väcka några av de bättre sidorna och göra något med min ledsenhet och leda över att det inte blir något positivt break.