Nya kontakter

Mäklare, mäklare, mäklare, mäklare. That's my life.

Vad de säger just nu är att det är väldigt få lägenheter till salu och många köpare. De säger att det är guldläge att sälja, men inte att köpa.

Om man både säljer och köper går det kanske jämt upp. Många av de som säljer nu verkar ha köpt för ett par-tre år sen när det var ännu dyrare än nu, och drar tillbaka sina lägenheter när de inte kan gå jämt upp. De vill inte gå med förlust. Frågan är om man själv ska göra samma sak, och köpa för dyrt. Eller om det kan bli ännu dyrare, på kort sikt. På längre sikt har alla varit idioter som inte köpt sina bostäder. Släktingar slängde bort sina Stockholmslägenheter. Vift.

Så funderar jag förortscenarior. Få till två bra lägenheter istället för denna enda i stan.
Näej, tänker jag nästa dag. Inte lämna stan. Inte ge plats åt folk med dubbelplånböcker som köper in sig och framför allt förstör lägenheterna och gör hunsad sovande småstad av det som kunde blivit en storstad.

Å andra sidan. Som det var förr, med hyresrätterna i socialstaten... Det var inte fråga om att ha önskemål och få nåt trevligt ställe att bo på efter hand, man blev möjligen ANVISAD efter lång kötid. Och det fanns ett social förturssystem som gjorde att man aldrig kom framåt i den där kön, och attityden var: duger det inte, varsågod och ställ sig längst bak i kön och skäms.

Har man nu kommit över en bostadsrätt är man på bostadsrättsmarknaden och kan åtminstone försöka flytta till ett område där man vill bo.

Jag suckar. Tänker på sätt och vis att jag ju inte ens vill bo här, här i Sverige. Men Stockholm är hemmet och hemlandet och hemstaden. Den måste ju få finnas kvar. Lämnar man sitt boende i Stockholms innerstad kan man aldrig ta sig tillbaka.