Nu eller aldrig

Jag har tänkt klart.

Men bara för idag. Don't worry.

Varför accepterar vi sån jävla fattigdom och moment 22-scenarior runt i världen och håller på som vi gör i ankdammen här, och tjafsar om småsaker och revir? Vi tycker det är viktigare att byte utseende på hemmet varje säsong istället för att göra en riktig insats någonstans där det behövs, där folk behöver vatten, kunskap, bostäder, integritet, frithet och framtid.

Antingen är vi djur som drivs av instinkter och bara vill ha och ha och ha och håller på med revir, bråkar och slåss, förgör varandra, eller annars kan vi ju vara tänkande och kännande individer som inte låter det egoistiska gå för långt, det blir bara tråkigare ju mer ego folk är.

Ok, vi är djur som håller på med fortplantning och allmän instinktöverlevnad, som katterna på gården. Kurr-kurr. Mat-mat. Äga kärlekens eller makten i hooden.

För mig: helt oacceptabelt att jag ska anpassa mig till en livsstil jag inte passar in i och som bara är konsumtion och business å ena sidan, och överdriven och extremt ytlig känslosamhet och böner, larv-tv, och hjärtan och gullgull å den andra. Nu under ett dygn lägger jag lika mycket på Läkare utan gränser som varje betalning för egen konsumtion jag gör. Det blir en trettiondel av en disponibel månadsinkomst, vilket är en droppe i havet - men utan droppar inget hav.