Ett småbusgäng på perrongen får härja. De gör luftsparkar, harklar och producerar pubertetsloskor och låtsas att de ska släppa ner den minste i gänget på spåret. Bredvid står stora vuxna män och låtsas som det regnar. De visar inte ens för grabbarna att de finns. De finns inte själva och har aldrig funnits. Istället närmar sig kvinnor som jag. Visar att vi ser småkillarna och är beredda att ingripa. Männen sviker allmänt som förebild för mellanstadieungarna. Där står de: Stora tysta frånvarande mesar som aldrig skulle våga nåt, utöver att klicka på sin pyttedator eller köra sin bil. Pinsamt.
Äckliga manshatare, det är alltid män som ska göra något, att du står där och blänger och sedan går och skriver en blogg om hur männen är mesar är ju så typiskt kvinnor.
SvaraRaderaKvinnor ingriper oftare, sägs det. Mobilen hade jag uppe för att kunna larma. Bloggtexten skrev jag på tunnelbanan precis efter. Jag har inte stått på dessa perronger och väntat någon enstaka gång, utan är mycket ute på stan, och anser att alla vuxna, både kvinnor och män, föräldrar eller inte, har ett delat ansvar för att det inte händer de unga nåt illa, men också att visa bra beteende och civilcurage.
SvaraRadera