30 september 2011

Oktobergubbs i gamla stan

Känns som jag är ensam om att vara rastlös kring fel saker.

Livet står och stampar.

Jag vill ut och resa och jobba med saker, men blir nedpressad till en pöl om jag nånsin yttrar att jag skulle vilja vara på väg nånstans.

Det ska mycket kraft och vilja att bryta kulturmönstren här, där allt kretsar kring att bli nån och skaffa nånstans att bo, och sen träffa nån, och hitta nånstans att bo, fast ihop, en sen i åratal försöka trivas hemma och bo in sig i varor och tjänster, som inte kan brytas förrän man skiljs, om man nu gör det.
Och efter det har man inte råd med nåt.

Jag är fel ute. Jag är inte riktigt med i spelet. Och vill inte, helt klart.

Vill inte ha den ständiga och hysteriska obalansen. Jag vill ha omväxling mellan hemma- och bortaliv, och gärna jobba hemma och spendera fritiden socialt och utanför hemmet. Eller tvärtom, men inte göra precis samma hela tiden.

Igår, efter att inte ha tagit en cykeltur eller inte promenerat värst mycket, tog jag en inlagdsströmmingsmacka i Gamla Stan. Omkring på matstället: bullrande män på afterwork med jobbet i grupp, eller en och en tysta.

Stora portioner mat, högar med anka, stora oktoberfestöl, och så en till.
En enda kvinna i lokalen utöver servitrisen.

Och den kvinnan var inte jag. Jag är varken eller, eller både och. I min ålder spelar det inte stor roll vad eller vem man är, och innan blev man ändå inte accepterad som den man var, vare sig i tjejgängen eller i killbanden.

Vid bordet bredvid satt stora, rentav tjocka, och väldigt otjusiga varianter av män, som saknade alls slags måtta. Man jobbar och äter och dricker. Thats it.
Med självklarhet ska man ha livets goda, man är värd det, utan att behöva vara snygg.

I sällskapet satt en mycket yngre person, en tjej: tunn med hässvans, i färgglada moderna kläder. Fick känslan att det var hon som beställt bord och taxi till männen, utöver allt annat hon troligen fixar åt dem på jobbet från måndag till fredag.

Undrade vad hon tänkte, där hon satt och petade i den tyska husmanskosten. Får mig att tänka på konferenserna när jag jobbade på stora företaget, och vi var två mjukisar och typ tjejer (kommuikation och HR) och resten tunga män, med tekniska och beslutsfattande jobb, stora bilar, feta löner, och hårt jobb, men också backande sambos eller fruar därhemma.

Äsch, säkert har hon nån man hemma som ser till att barnen hämtas och helgmaten transporteras och hemmet ordnas, medan hon och de andra kvinnorna njuter tysk husman och oktobersejdlar och enbart behöver tänka på att klara det egna jobbet nästa dag - och inget annat.

29 september 2011

Julbord på flyt

29 september. Väl tidigt. Men det är kalendern som gäller, inte vädret. Vet inte om det kallas brittsommar eller indiansommar. Om vi skulle ha ett medelhavsklimat med vårar och höstar med utehängarväder skulle den svenska mentaliteten gå under. Det skulle inte finnas nån anledning att sitta hemma och se på tv tio månader i sträck.

Hemväg

Ganska avkopplande att ta en bild eller två på hemvägen. Men egentligen är det först när jag kommer hem jag ser nåt.


23 september 2011

Samsung: språkförbistring

Efterfrågar svenskt samsung-tangentbord till min Samsung-mobil där allt är på svenska - utom just samsungs egna tangentbord, där man egentligen ska kunna snabbskriva med swype, och också kunna välja T9-variant och ha handstilsigenkänning.

30 språk finns på mobilen, kinesiska och nästan alla europeiska språk - utom svenska, danska och norska. Man undrar hur svårt det kan vara att bara kunna ladda ner från deras hemsida om man har en lagligt inköpt mobil..


Hej Eva

Tack för ert E-mail till Samsung Electronics Nordic.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det verkar som att din telefon är importerad ifrån ett annat land och
därför kan du inte välja något av de nordiska språken och därav inte
heller kunna välja svenska i Swype.
Det finns i dagsläget inget du kan göra för att få in svenska på
telefonen, varken via en serviceverkstad eller en uppdatering.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kontakta oss gärna igen om du har fler frågor.

Med vänliga hälsningar
Lars
Samsung Support

Rabatten på zinken

Drygt ett år efter trädgårdsmarodörernas expepertisinsats för att få bort grönska, ser torftigt ut.

Det var ett år sen som 4:an röjdes ut och jag blev ungefär lika mosad som rabatten.

Bara löstyckt tänkt

Jag skriver en del i bloggen som inte är tänkt att pubbla.
Förra texten var en sån. Publicerade av misstag, och skiter i att återvinna den till draft.
Som sagt, bara lösryckta saker.

Jag tror, att om jag får ur mig lite mer, så lättar det kanske.

Hösthimmel

Hemmakväll. Globen med mera och höstdagjämningshimmel som var häftigare än på bild givetvis. Radio, e-bok, facebook, uppskjutning av räkningar, matlagning. Surerier. Funderingar. Vill inte gå ut eftersom jag inte trivs dit jag går och inte har nån hemvist. Jag försöker förstå vad folk håller på med och drivs av, men får ingen rätsida, eftersom jag snurrar på allt, samtidigt som jag sitter fast som som självaste globen. Man kan bara ändra fasadbelysningen och insidan, inte plats.

21 september 2011

Lösryckt

Är det inte lite konstigt nuförtiden att man anses arbeta när man sitter knäppstill på kontor och teoretiserar.
Tänker på vilka det är som tycker att andra ska komma till dom, och vilka det är som ska transportera sig, anpassa sig till tider och betala för tjänster.

De som vårdar sjuka sitter still, och de sjuka måste åka omkring. Jaja.

Är det inte sjukt att klämma ihop sig på transportmedel för att sitta i ett kontorslandskap och tiga var för sig framför en skärm.

Jag tror inte folk VILL använda till exempel videokonferens, skype och sånt, för det tar bort transportsträckorna som är kanske den enda friheten man har mellan "hem" och "arbete".

Man kan vara uppenbart närvarande utan att vara exakt i samma fysiska lokal. Hu. Fysisk närhet förpliktigar. Ser man någon slå en unge ingriper man. Ser man ett papper gömmer eller glömmer man det.

Umgås ska man göra på sin fritid, via sociala medier, via dator eller mobil - utan fysisk kontakt. När man däremot är fysiskt nära och faktiskt kan prata direkt i realtid ska man hålla käft och låtsas som det regnar.

Tänker på att ungar kan vara borta en månad från sina dagis och verksamheter utan att någon som kan och ska ha koll faktiskt kollar läget.

17 september 2011

Halsflusseri

Halsfluss, en underdrift, menade läkaren. Enormt infekterade mandlar. Hu. Det var bra att vi kom iväg till jourläkeriet i alla fall.

Och jag får bända min bacillskräck, eller vad det är. Inte så farligt, men kan bli mycket irriterad över förkylda i tunnelbanan som hostar rakt ut.

Rädd

Flög igår upp och städade. Blir så när man vaknar lite utsövd och har första dan hemma på ett tag.
I soffan låg dottern med feber och kunde inte gå på the Ark på Grönan.
Istället åkte jag dit, men insläppet var stängt. Det var tydligen ingen lyckad kombination med barnfamiljer som äntligen skulle gå på konsert, fjortisar och fyllbjörnar på samma ställe.

Idag är febern uppe i över 40 och vi måste till läkare. Allvarligt rädd. Men beter mig tyvärr som att jag är arg. Jag skäller. Jag är jävligt arg på att vården bollar bort oss. Och jag själv är den sämsta sjukvårdare man kan tänka sig.

Jag är ingen sjukvårdare. Jag klarar det inte.

Inte må bra idag

Ständigt är det något. Nu är det 39.7 graders feber. Hon kan inte svälja, och behöver verkligen äta och bli frisk. Tänker ibland på skygglappsmetoden. Man låtsas att ett problem inte finns och lever därefter. Som att det inte fanns. Eller inte har med en själv att göra. Var och en sin egen lyckas smed.

Sån är min släkt. Sån är min föräldrageneration.

Att bara oroa sig är aldrig någon hjälp.

Vilt på strandbryggan



Missade The Ark och hamnade istället på Strandbryggans bartömning.
Några unga killar spelade partyhouse och lite stammisar, troligen, ägde stället och sprang runt och typ dansade eller nåt sånt.

16 september 2011

Städa roligare än att administrera

Försöker göra nåt tråkigt, men det är så trist.

I år kan man hålla på och tro att en roman skulle vara kul att försvinna i, när man nu inte kan resa runt i världen själv, men livet slår mig.

Läser så två-tre sidor ur en bok och tappar lusten att läsa vidare. Man behöver inte kunna skriva bra för att bli utgiven. Men man måste skapa en story där det finns ett driv som skapar nyfikenhet framåt.

Mitt i ett långdraget drama står man, och jag tänker mer på hur man skulle beskriva och illustrera det i ett entimmas radioprogram. En timme är mycket av andras tid. Speciellt psykologers.

Orkar inte läsa Aftonbladets serie om psykvården i Sverige, Piller pengar psykiatri. Men bra att de belyser eftersom verkligheten oftare är värre än dikten och instutionerna från stenåldern.

En av grävskoporna

Väntar väntrum

Inför grillning.


Jag snackar för mycket. Proffs frågar. Man kan tjäna mycket pengar på att låta folk prata och inte komma med något själv.

Jag måste lära mig att fråga ännu mer än jag gör.

Djungelns lag på Djungelboken

Var efter "jobbet".. (kul att skriva så.., jag avskyr citationstecken när det inte är citat") okej, jag menar jobbet, på Djungelboken (pdf) på Stadsteatern med lillasyrran. Man känner sig lagom kulturell. Det var väl några år eller fem vi var där senast. Kul föreställning. Väldigt ung publik också. Och vi var väl överens:
- Bratsaporna har ju i alla fall roligt, även om de är korkade.

Nästa kulturansats blir Hair. Har man sett Broadway-Hair ihop måste man ju.

Innan satt jag nån timme på caféet och tittade ut över Sergels torg som var i sitt finast ljus.

'

Kulturhuset var ett gömställe för mig i tonåren. Satt allra högst upp med stora fönster framför och det var ofta på väg mellan tvångstimmar på Norra Latins gymnasium och diverse fik och ställen mellan plugget och Gamla stan, där jag tyckte jag bodde (eller borde bo), om inte i tornet på Mariaberget.
Jag bodde i kappsäck.

Stora fönster är perfekt. Fönster från golv till tak ännu bättre.

På baksidan av Kulturhuset är det bara helt hemskt sorgligt. Gamla slutna myndighetsbyggnader finns kvar och hånar en.



Bankerna är lika stängda från alla håll, och hur mycket små buskar och bänkar man än ställer ut lockar de inte till nån sittning, och inte värda att ens fota.

Samarbete

Försöker få de här två kompisarna att jobba ihop och det går sådär. En mac och en samsung, trevliga båda två. Men företagen slåss och tror att konsumenterna är antingen apple eller droid. Det gagnar ju ingen.

15 september 2011

Lugna bananer

Det är lugna bananer, sa en fyllokille som brett ut alla knän åt alla håll i t-banan, när jag råkade stöta emot med väskan.

Det är en banandag.
Ätit tantkäk, bananer alltså, en gratismacka från nåt möte, en drickjoghurt.

En timme med en barnpsykolog efter behövdes nog. Banan, dator och kranvatten - istället för mat och prat med riktiga människor - är nog inte min inte grej.

Tilläggas kan: Det var alltså barnpsykologen som pratade av sig. Inte jag.

14 september 2011

Gräver upp en grop, stenkrossar en park, bygger väg


Gräsmattan

- Fotar du våra bilar?

- Ja, jag fotar det här. Jag dokumenterar hur ni förstör den här parken.

- Förstör?

- Ja, en fin uppvuxen liten lekpark och nu har ni förstört precis hela parken.

- Vi bygger ju en väg här..

- Det var en fin upptrampad gångstig, där. Det behövs ingen väg, här är ju redan vägen, behövs inte två stycken genom en sån här liten park.j

- Ah, det kan jag väl hålla med om.

- Och hade det inte varit bättre att bygga en lekpark nånstans där det inte finns någon alls?

- Jo, det har du rätt i.

Inser uppgivet att det är inom bygg och entreprenad de nya jobben finns. Riv nåt som finns, bygg nåt sämre och jävligt fyrkantigt på exakt samma plats. Och åtminstone några har jobb, men det hade gagnat platsen och skattebetalarna mer om de aldrig satt sin fot eller skopa i närheten av bostadskvarter där ungar ska växa upp och vuxna ha ett liv efter jobbet och på helgerna.

De här gubbarna/killarna/grävskopeägarna har inte bara grävmaskiner och stenkrossarkontakter. De har polare som fäller träd, polare som asfalterar, polare som sätter upp staketen runt, polare som river elstolpar, sätter upp nya, sköter affärerna, revisorer som fixar gråzonerna.

De måste känna folk inom kommunen och förvaltningarna som ger dem de här så kallade "upprustnings"-jobben. Vad vill folk ha som bor här? Planeras det för att byggarnas ungar ska flytta hit? Vilka ska egentligen bo här? Ska ungdomarna som växer upp i Stockholm kunna bo i eller i närheten av stan och bo kvar?

Idag har de, troligen, fullkomnat bärsärkargången i Tidaholmsparken och att förvandla resten av gräsmattan till leråker med breda spår efter grävmaskiner och vad det är. Den första halvan är redan är tillplattad med stenkross till en en kommande "upprustad" lekpark, där allt är utjämnat.

De har fällt all växtlighet över kullen som nästan kändes som en glänta i skogen, som var så himla fin i kvällssolen i somras, och lite ljuddämpning mot tunnelbanan. Nu är träd och buskar borta. Och det kan nu inte bli sämre.



-------------- sen behöver man inte läsa mer, det är osorterad ilska, så slipper folk i min närmsta närhet höra skiten:

Känner mig som indian och storstadsurinvånare, både och. I en regnskog som håller på att skövlas, där bara kortsiktiga ekonomiska intressen styr, och där känslan för natur och livsmiljö saknas. Det är som fiskeflottorna som dammsuger haven på fisk, som inte kommer fattiga till del vare sig som inkomst eller som mat: utan tvärtom urholkar befolkningens möjligheter att kunna försörja sig. Det tas upp mer än det går att sälja.

Här i stockholm är det unga stockholmare som inte har nån försörjning eller boende, 20 procent.

Självklart har de här männen med sig sina stora glänsande bilar eller jeepar. Grävskoporna står ju i lekparken sen några veckor tillbaka.

Jag fotade bilarna på rätt nära håll för att kunna kolla var de här byggarna egentligen bor själva och vart skattepengarna för stadsdelens miljö grävs ner istället. En sportbil, några äcklliga subbar. Inga billiga saker att ha med sig på ett lekparksupprustarjobb.

Nä, ser jag en sån där svart jeep eller två, då vet jag att det är rivningar, trädfällningar och och snabba vinster det handlar om. Såg det vid Zinken där de rev ut allt, kök, badrum, precis allt, för att sen slänga in ungefär samma saker, i en annan färg, och sen sälja. Sen kommer nästa jeep, och sura karlar som river kök och sätter dit nya. Sen nytt sälj och köp.

De här människorna, byggmännen, deras uppdragskontakter inom kommunen, och fyrkantsstyrda asfaltsplanerare utan känsla för Stockholm, de tillhör gruvorna och källarvåningarna och parkeringsgaragen. Ner med dem nånstans om de nu bara tänker asfaltering och framkomlighet för trafik.

De kan bygga tunnlar för sina bilar - så att de kan åka fram och tillbaka till tunneljobben, men här i stan kunde man önska att ungdomar istället fick jobb att till exempel ta hand om miljöerna, och vara med och planera i projekt där ungdomsbostäder ska byggas - uppbyggliga saker som gör att de unga verkligen vill och kan bo kvar och jobba i Stockholm. Det behövs lokala hantverkare, det behövs hjälp med ungarna, fler vuxna och halvvuxna i skolorna. Lokaler som finns ska kunna användas, inte stå tomma för att hyrorna är så höga att ingen normal affärsverksamhet kan gå ihop.

De här utplattamännen har inte fattat att träden behövs, men det är klart de tar de uppdrag som bjuds. Ansvaret är kommunens, men planerare och beslutsfattare verkar vara födda bakom leråkers köpcentrum - eller nåt sånt - inte fatta att stadspark är stadspark och åker är åker. Där kan man vända upp och ner på jorden och plantera nytt varje år. Det är fult som stryk, där på landet, både husen och runt husen och i glesbygdstätorterna och i en massa av våra förorter. Eländigt fult. Men gräver och plattar ut, och gör en ny grop och river det andra byggt, och bygger nytt som är ännu värre. Som det svarta huset i Kista.

Naturen här borde kulturskyddas träd för träd, dunge efter dunge, eftersom hela området byggdes kring befintlig natur, och man kan bygga fler hus på en del ställen, och man kan däcka över Nynäsvägen och bygga ihop Globen med Hammarbyhöjden och Kärrtorp, men att ge sig på de få gliporna av park är så jävla fantasilöst.

Katja-dagen

Blir lite snurr när man har mobil som faktiskt fungerar hyfsat. Wow, way out west, tack-tack, fick ju just den här mobilen tillbaka från hittegodset i Göteborg, 12 dagar efter att den försvann från en langoshylla efter 2 timmar Prince-konsert.
Flipprar mellan tweetdeckkolumner och pågående wordfeud-sessions, men har bara kunnat spelet sen söndag eftermiddag och känner redan en viss mättnad och inte förlorat en enda match än. Jag kan inte bry mig mindre.

Idag lovad jag mig själv att skriva ner allt vid 10 varje kväll. Och det kan jag ju glömma. Alla ensamna ordentliga damer som drömmer om en trevlig herre tycker jag ska tänka om. Enda sättet är att börja intressera sig för fotboll och bjuda på stora hemgjorda burgare och 10 kabel-sport-kanaler. Då händer det kanske plötsligt. Gubben får ett hem och hon får en jävla seg gubbe på halsen.

Katja rullade visst in under kvällen. En liten tjejstorm. Häruppe på taket brumlar och gnäller det i ventilerna och ett överfönster i trapphuset gick sönder, eller smällde sönder i ett korsdrag i huset.

Jag får jobba tre timmar om dan, men gjorde 5. HR-tjejen påminde om att jag skulle gå hem. Jag skulle bara bli klar. Blir jag inte klar får jag frågan om varför jag inte blivit klar med nåt. Blir jag klar frågar de varför jag jobbat för mycket.
Vill gå upp till halvtid fördelat på tre dar så att jag kan bli klar med en sak per dag.

Kollade cyklarna vid Mariatorget, min och dotterns, och hennes var stulen. Fick ett ilskeutbrott och ringde henne och tog på mig skulden eftersom det var jag som idiotiskt nog ställt den där, ihoplåst vid min hoj, men min står kvar.. en natt till kanske. Bara för en månad sen stals min Gary Fischer här i Hammarbyhöjden, trodde hörnan vid Mariatorget kändes mer bevakad. Det är den, men av fel folk där också.

Det verkar som hösten kommit.

Det betyder att gammal som ung ska gå in i huset och se på flipp och flopp eller vad de heter, snabbpratarna. Och byta vitt mot brunmurrigt för att det ska bli ännu mörkare.

DJ Mehdi har dött av fallande tak. Skäms över att jag inte kopplar vad jag hör och ser till vad personer heter. Men på Sonar 2008 eller 2009...

10 september 2011

Kämp

Sliter m mångt och mycket på balkongen. Soligt och alltmer vindstilla. Lyssnar på de två asparna för att förvarnas om blåst.

Kommer tidning

Nu kommer tidningen uppför trapporna. Resten av posten stannar i postfack i porten, men tidningarna blir uppburna. Sen tar budet klonk klonk tidningsvagnen nerför trapporna utanför huset.
Skulle vilja springa ut och visa att man inte behöver klonka i trapporna om man bara rundar huset bredvid. Men just vid den här tiden är jag inte riktigt i läge att dra ut på stan och snacka.

Saker kan sägas upp
19 september upphör min prenumeration. Det stressar mig med tidning som jag inte hinner läsa.
30 september kan jag säga upp comhem.
5 oktober upphör min sjukpenning, eller nåt sånt.
5 december upphör mitt mobiltele2-abb
11 december upphör mitt mobila bredband med dongel.

Ska vara väldigt väldigt försiktig med att gå på nåt jäkla abbonnemang i fortsättningen.

61 kanaler har jag, 70 procent killkanaler. Sport och crime och krigshistoria, kriminalserier, reality med poliser i USA in action, farliga djur.
41 kanaler kan man ta istället, men då får man inte med mer än CNN i nyhetsutbudet.
Lutar åt att skala ned till 8 kanaler, som då utöver basutbud skulle kunna bli till exempel 3, 8, tv4 film, silver, vh1, cnn, bbc world och travel channel.

8 september 2011

I morse

Den svarta bilen syns inte. Riv- och slitentreprenörer med grävskopor upprustar, som det så fint kallas.




Jag blir så upprörd att jag piggnar till ordentligt när jag går förbi platsen dagligen. Jag adrenalinar och grinar. Det är som att nästan allt sånt som jag gillar mosas av den här stan, som inte vill vara stad. Jag sörjer skiten.
Min kortversionsteori är att bönderna inte fattat att staden inte är landsbygd. Miljöerna runt husen är inte åkrar.

Det verkar som om fantasilösheten är lag. Den innefattar att INTE komma på nya saker, bara förstöra det som redan finns.

Men får man fria tyglar mesar man och gör nån halvmesyr. Till exempel härmar funkisbebyggelsen omkring - men struntar i balkongerna. Man bygger för en utsikt, men passar inte på att bygga högt och såna bostäder som behövs, utan fjäsar och snålar och lägger fönster och balkonger åt fel håll: alltid in mot gården, även om solen och ljuset är mot gatan.

Utsikt mot stora scenen





Två dagar på way out west. Tappade mobilen första kvällen efter Prince.
12 dagar senare kom mobilen med rek till coop:s postutlämning - och allt var intakt och bilderna kvar.

4 september 2011

Sorgliga träd

De här träden mår mycket sämre än för ett år sen och medveten åverkan kan ju vara en förklaring. Några träd försvann och andra ser ut att ha fått häxgift i sig.


Alingsåsvägen 14-16, överdelen av trädet dött

Alingsåsvägen 10-12, knappt vare sig grenar eller lövverk

Nedanför Alingsåsvägen 10-12.

Det kan ju vara så att en del av trädbeståndet omkring börjar bli så föråldrat att björkarna faktiskt risar ihop, men därför är det extra viktigt att boende inte ger sig på friska träd. Om det nu är för att få bättre utsikt eller mer gräsmatta att sköta.

Kliar i fingrar

Kliar i fingrarna att börja skriva.

Får rådet att skriva av mig ordentligt nånstans i någon byrålåda. Men jag jobbar inte på det sättet, som dottern säger.

Jag skriver inte alls ur livet och med livet, skriver inte om vad som hänt, det som händer, eller det jag kanske som nån slags lyxig överbyggnad skulle tycka var kul eller viktigt, men som kräver tid för inläsning och fältresearch.

Istället fotar jag random där jag är för att komma ihåg vad jag tänkte på och gjorde, och att bilderna inte hamnar här handlar mer om att jag har så många olika kassa mobiler och inte klarar att hoppa mellan för många gränssnitt.

3 september 2011

Utflykter

Gjort några avstickare från Stockholm under sommaren.

Kulturfestivalen i Berlin i juni (då jag blev av med hyrcykel och plånbok)

Sonar i Barcelona, juni (då jag blev av med mobilen)

Chania på Kreta fem dar
Antiparos tre dar (som jag lämnade med bankkortet kvar i bankomaten)
Mykonos en natt
Berlin utan musik, tre nätter, köpte cykel och satte ner en fot.

Way out west i Göteborg, två-tre dar

London South west 4, två dar, och Notting hill Carnival sista dagen.

Fick FirstCard-notan för del av sommar idag. Inte så kul. Fick räkna hur många så kallade tripper jag faktiskt tagit.