I år kan man hålla på och tro att en roman skulle vara kul att försvinna i, när man nu inte kan resa runt i världen själv, men livet slår mig.
Läser så två-tre sidor ur en bok och tappar lusten att läsa vidare. Man behöver inte kunna skriva bra för att bli utgiven. Men man måste skapa en story där det finns ett driv som skapar nyfikenhet framåt.
Mitt i ett långdraget drama står man, och jag tänker mer på hur man skulle beskriva och illustrera det i ett entimmas radioprogram. En timme är mycket av andras tid. Speciellt psykologers.
Orkar inte läsa Aftonbladets serie om psykvården i Sverige, Piller pengar psykiatri. Men bra att de belyser eftersom verkligheten oftare är värre än dikten och instutionerna från stenåldern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar