Djungelns lag på Djungelboken

Var efter "jobbet".. (kul att skriva så.., jag avskyr citationstecken när det inte är citat") okej, jag menar jobbet, på Djungelboken (pdf) på Stadsteatern med lillasyrran. Man känner sig lagom kulturell. Det var väl några år eller fem vi var där senast. Kul föreställning. Väldigt ung publik också. Och vi var väl överens:

- Bratsaporna har ju i alla fall roligt, även om de är korkade.

Nästa kulturansats blir Hair. Har man sett Broadway-Hair ihop måste man ju.

Innan satt jag nån timme på caféet och tittade ut över Sergels torg som var i sitt finast ljus.

'

Kulturhuset var ett gömställe för mig i tonåren. Satt allra högst upp med stora fönster framför och det var ofta på väg mellan tvångstimmar på Norra Latins gymnasium och diverse fik och ställen mellan plugget och Gamla stan, där jag tyckte jag bodde (eller borde bo), om inte i tornet på Mariaberget.

Jag bodde i kappsäck.

Stora fönster är perfekt. Fönster från golv till tak ännu bättre.

På baksidan av Kulturhuset är det bara helt hemskt sorgligt. Gamla slutna myndighetsbyggnader finns kvar och hånar en.

Bankerna är lika stängda från alla håll, och hur mycket små buskar och bänkar man än ställer ut lockar de inte till nån sittning, och inte värda att ens fota.