21 september 2011

Lösryckt

Är det inte lite konstigt nuförtiden att man anses arbeta när man sitter knäppstill på kontor och teoretiserar.
Tänker på vilka det är som tycker att andra ska komma till dom, och vilka det är som ska transportera sig, anpassa sig till tider och betala för tjänster.

De som vårdar sjuka sitter still, och de sjuka måste åka omkring. Jaja.

Är det inte sjukt att klämma ihop sig på transportmedel för att sitta i ett kontorslandskap och tiga var för sig framför en skärm.

Jag tror inte folk VILL använda till exempel videokonferens, skype och sånt, för det tar bort transportsträckorna som är kanske den enda friheten man har mellan "hem" och "arbete".

Man kan vara uppenbart närvarande utan att vara exakt i samma fysiska lokal. Hu. Fysisk närhet förpliktigar. Ser man någon slå en unge ingriper man. Ser man ett papper gömmer eller glömmer man det.

Umgås ska man göra på sin fritid, via sociala medier, via dator eller mobil - utan fysisk kontakt. När man däremot är fysiskt nära och faktiskt kan prata direkt i realtid ska man hålla käft och låtsas som det regnar.

Tänker på att ungar kan vara borta en månad från sina dagis och verksamheter utan att någon som kan och ska ha koll faktiskt kollar läget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar