26 juli 2009

Stoppa glitter och glam och skam på torra land


Flaggan uppe.

"Pride – en exotisk fälla för de fria homosarna", skriver Anna Eklund, krönikör på Aftonbladet.

Hon skriver att hon inte förstår vad det är hon egentligen ska fira under Prideveckan, och jag tror hon kan ha missuppfattat saken. Alla måste inte gilla Pride, och hon måste inte själv fira och vara med, om hon inte själv vill.

Hon ifrågasätter varför en del "homosar", som hon uttrycker det, vill gifta sig kyrkligt, och ta efter gamla unkna former, som om det vore konstigare än att det finns heterosar som vill gifta sig, fastän de kanske inte ens är religiösa. Varför skulle just gayfolk vara en homogen skara som dissar alla gamla traditioner?

Hon avslutar krönikan med att "Pride cementerar bilden av vi och dom, grå heteros mot glittriga homos. Jag hoppas att festivalen sjunger på sista versen för så länge den existerar är homosexuella ett kittlande och udda inslag i en annars normal vardag. Men medan den finns är jag där. Vi ses på Pride."

Jag tycker snarare att krönikor som denna cementerar vi och dom-tänkande och allmän unkenhet och opportunism. Man säger usch och fy samtidigt som man gärna vill ha en del av kakan.

Hon ska alltså vara med på Pride, fast hon helst vill att eventet ska upphöra. Kanske är det så att hon tycker att lika villkor är helt okej, men att vi då minsann alla ska ha lika tråkigt, oavsett läggning, och att man ska skala bort onödigt glitter och glam och tycka att skam faktiskt ibland går på torra land.

Den grå vardagen har fått huvudrollen i vår kultur, och anses vara det absolut mest normala. Man ska streta med arbete, stå ut, anpassa sig. Man ska inte öppet uppskatta varandra som de är, och man ska helst hålla sig till sin egen sort och åldersgrupp. Det förutsätts att man ska sträva efter att vara två och skaffa barn, om man kan - eller stå ut med attityden att man är en misslyckad stackare, som ingen vill ha.

Temat för Pride i år är heteronormen, och jag tycker det är ett utmärkt val: viktigt att belysa ur alla vinklar vrår, och kämpa emot, på alla upptänkliga sätt. Jag anser att man ska kunna bilda relationer och konstellationer precis hur man vill, och att inte en enda norm för samlevnad och livsstil ska vara underförstådd och accepterad. Jag har ingen gayvärld att komma ut i, men upplever heteronormaliteten och de traditionella könsrollerna som ett fängelse.

På Pride kan man känna samhörighet över en massa olika gränser även om man inte är gay. Utsätts man för diskriminering och särbehandling, är det bara kamp för rättigheter som gäller, för ingen frihet kommer gratis. Men det är inget som säger att om den kampen lyckas, så ska alla, oavsett läggning, bli grånormala, utslätade, oglittriga och tysta.

Man måste inte ha en relation till Pride eller delta om man inte känner för det. Pride är förstås ett jippo, dit folk åker ofta långväga för att träffas, koppla av och ha kul.

Andra bloggar om , , , ,

24 juli 2009

Efter regn kommer kvitter


De syns inte men hörs desto mer, de nyvaknade. Pippiparty i tantolunden.

20 juli 2009

Regn och hjärnsläpp när Erykah Badu sjöng

2000 kronor kostade kalaset att gå på Stockholms jazzfestival och lurka omkring bland bänkar och stånd och uppleva Stockholms kanske finaste sommarkväll, som var i fredags, den 17 juli. Men för fem dagar var det ändå värt pengarna.


Så här mycket såg jag av Badu.

Hörde Little Feet på onsdagen, McCoy Tyner Trio, Palle Danielsson Quartet, Kind of Blue The So What Band på torsdagen och SMV The Thunder Tour och Sonny Rollins på fredagen. I lördags hann jag höra de 4 sista låtarna med Timbuktu, hörde Jr Walkers All Star Band som firade 50 år med Motown, Gilberto Gil och sist Estelle. Under söndagen missade jag det mesta och tappade humöret när publiken till Erykah Badu fullständigt fick hjärnsläpp när regnet kom.
Bara för att det regnar måste man inte klättra upp på bänkar och stolar med sina paraplyer. Bänkarna räckte till möjligen en tredjedel av publiken. Istället för att se scenshowen var det bara långa jävla idioter med paraplyer man såg, och jag inser varför jag alltid varit så uppgiven på konserter, står man nära ser man aldrig någonting ändå.

Den lilla scenen kändes inte alls bra, inklämd i en grusig backe som den var, och utan bänkar och serveringar. Publiken fick helt enkelt inte plats. Till nästa år, om det nu blir någon mer jazzfestival, borde arrangörerna fundera på att åtminstone ha två bra mindre utomhusscener utöver stora scenen, med samma koncept: att man kan röra sig in och ut från scenområdet.

Men annars var det bra och nu är jag festivalmätt.

Andra bloggar om , , ,

19 juli 2009

Korvgubbe genom plast



Där bakom plasten gömmer sig en korvgubb eller korvkille. Jazzfestivalen kräver mat och dryck. Jag har ätit ba bi bom, trådgårdssallad med massor av räkor, papadammer med stark sås. Har under semestern haft semester från att fundera på yrkesbytesval, men om det är nåt som skulle tråka ut mig skulle vara att ha korvkiosk eller kafé med bullar och kakor. Latte hit och latte dit. Ska det vara senap och ketjup? 15 kronor. Tack-tack. Tack.

Vet inte vad jag ska bli. Det är för svårt att sadla om till klimatforskare.

11 juli 2009

Skala av sig sin agora


Efterfest vid City center west, agora E. Minirave i bakgrunden.

Lika svårt som att verkligen ta sin efterfestivalen-dusch är det att ta tömma minneskortet i kameran och ge plats för nya bilder.
Det markerar att nåt man inte vill ska ta slut är slut.

Har fortfarande inte klippt bandet från Roskilde, som kändes som en stor multi-happening med häftiga visuella upplevelser i ett, med allt folk, all musik, alla absurda sop- och återvinningssorteringberg, och häftiga pimpade ljusinstallationer som dök upp i nattdimman till house-beaten från efterpartyna på campingagora E. Självklart E.

Mindre roliga var toalettköerna och pissoarerna. Tycker det är jävligt orättvist att killar bara behöver vända ryggen till och pinka i stort sett var som helst, medan tjejerna ska köa vid bajamamor och låsa in sig. Man förlorar så mycket tid.

Andra bloggar om , , , ,

Mer om festivalen på dr.dk.

10 juli 2009

En onödig blogg

Jag har väl slutat uppröras över saker som inte är speciellt viktiga. Om det finns onödiga bloggar eller inte? Den här bloggen kan nog kallas den onödiga bloggen, en av alla miljoner onödiga bloggar, men som tillsammans kanske gör skillnad, ungefär som att varje droppe i havet är viktig.

1 juli 2009

Från golvad till golv

Min golvgatavandring. Nu är det ett rum, två golvlister, ett dörrfoder (heter det så?) och fyra dörrar som ska fixas så att sladdar kan gå under när dörren är stängd. Klockan 8 skulle hantisarna vara här.. och allt bli klart. Idag.
Har varit uppe sen tidigt och gjort klart för parkettläggning i sista rummet, men nu slocknar jag nog. Dottern somnade på balkongen. Klimatet som gjort för just detta: att slagga in nånstans.

30 juni 2009

Bildlöst på grund av litet rån

Det är lite pinsamt att ytterligare en kamera får läggas till listan på före dettor. Blev utsatt för en mindre attack i Barcelona, och blev avplockad både kameramobil och kamera. Inget annat, faktiskt. Blir man av men pengar och kort brukar det krångla till ordentligt.

Vet inte hur jag ska göra. Försöker få mina saker att se icke stöldbegärliga ut, men problemet är att jag använder kameran och har den framme. Två dagars bilder och filmer är alltså borta.

En svensk tjej i kön på polisstationen hade blivit av med sin laptop när hon satt och jobbade, och viftade på polisstationen med pappren hon antagligen suttit och jobbat med vid datorn. Vips, borta!
Vanliga Barca-bor hade blivit av med plånboken i fickan, nån kvinna med sin handväska. Alltför många, pustade polisen som tog emot anmälan. Med vetskap om polare som blivit av med allt efter slag i huvudet och avsvimning så var väl mina gentlemannatjuvar, om de nu låtit mig behålla minneskorten.

Metoderna skiftar ju, men ofta jobbar tjuvarna i gäng, där en eller flera bökar och stökar, så att man tappar koncentrationen. Råkade ut för good and bad-metoden. Först fällde den elaka med nån slags krokben, sen hjälpte den snälla mig upp och frågade hur det var, hur det gått.. Efter at ha tackat för hjälpen märkte jag att kameran var borta. Och stroppen där mobilen suttit i dinglade tom.

Mobilen som jag fotat med i reserv, nej, inte ens den har jag nu.

29 juni 2009

Pressa bli snygg

Jag när en idé om den perfekta solbrännan. Då man blir jämt brun över hela kroppen och inte har några märken efter "badkläder". Badar gör man väl helst utan, eller??

Har skrotat den. Inte minst för att nakenbadarstränderna inte alltid är så himla roliga för ensam tjejresenär. I övrigt för att jag hellre sitter i skuggan och har det bra om det är jättevarmt. Och blåser det sitter jag framför allt där det är lä.

Den perfekta brännan gör en själv till typ grillkyckling som ska snurra runt och få jämn stekning.
Hur man än försöker med till exempel faktor 20-50 i ansiktet, 6:an på axlar, 4:a på armarna och knäna, inget på underarmarna och 2:an på seneftermiddagen, så ger jag ofta upp efter en liten halvtimme i solen. Om det är riktigt hett går jag mest omkring i vattenbrynet (i Grekland alltså) och hoppar i vågorna. Sen ligger jag i solen mellan 7 och 8 på kvällen och inser att jag gör helt rätt, som inte blir brun, men är på beachen de bästa timmarna.

28 juni 2009

Riktigt väder

Härligt härligt med riktigt riktigt bra väder. När det är att sitta i skuggan som gäller, och solande kräver sina faktorer och avsvalkande bad. Beter mig som att det här klimatet är normalt och kommer fortsätta, och glädjer mig med alla som inte skulle haft råd att resa nånstans och äntligen får sommaren gratis.

Ska till akutvårdcentralen och kolla luftrör och skrubbsår. Men först ska getingen ut ur rummet.

27 juni 2009

Musik är livet

Det finns inget som kan förena folk som musik och ännu mer när man upplever musik kollektivt på olika sätt. Vi tiger, sliter, lyssnar bara ensamna inneslutna i lurar, skriver och läser ihjäl oss, tror jag.

Det är Michael Jackson-feber vilket sätter några saker på ända. Musiken i ens liv stannar kvar, medan gamla partners lika gärna kunde ha varit en roman som man faktiskt inte vill läsa en gång till. Bra musik lever kvar. Personligheter kommer man ihåg. Mesar och opportunister glömmer man.

Tror att Michael Jacksons musik lätt får symbolisera det bästa stunderna i livet, inlevelsen, festen, dansen, rytmen, tonårskänslorna, det folk gör när man inte arbetar och sliter och och gör rätt för sig och gör nytta och möjligen efter ett mycket slit väl ska kunna unna sig nåt jäkla inköp som kompensation. Hans historia både fantastisk och tragisk, och jag tror att de tragiska delarna är det folk har mest egen erfarenhet ifrån och kan relatera till, mer än framgångarna.
Men många är förstås opportunister. Hakar på det som gäller.

Frågan från många runtomkring är förstås: Vad kunde vi gjort innan? Varför visade vi inte hur vi kände och stöttade mer? Varför fegade vi ur så? Och vad är viktigast?
Men det är skitsvårt att bryta in och veta vad som är rätta medicinen för någon annan.

Läs även andra bloggar om ,

26 juni 2009

25, 25 och Michael Jackson ur livet 25:e juni

Det luktar bränt från grannarnas grillar och inte en människa hänger på facebook, eller verkar finnas längre. Det gäller att passa på att ha det bra innan man går samma öde till mötes som stackars Michael Jackson, som bara dör sådär. Alldeles för känd alldeles för tidigt.

Det är 25/25. 25 inne, 25 ute. 25 igår.

25:e juni var dan då Michael Jackson dog. Inte en nyhetskanal kommer ha den sedvanliga sommartorkan på ett tag. Dokumentärer man redan sett kommer väl gå i repris och CNN och såna kanaler vinner så på sin bildmässighet och extremt snabba research och kommentarer ihop med onlinebevakningen via alla dittan-dattan-medier och diverse observatörer.
Det kändes helt absurt. Livet är absurt, och man kan vara glad om nån enda människa förstår sig på en. Känd som okänd.

Som vi säger här, OM jag skulle dö så.. som om det vore en fråga om om, och inte om när. Och frågan är vad lycka är och what money can buy. Eller vad som i alla fall är ett ok liv.

Har själv aningen av lunginflammationskänning ihop med internetabstinens efter en vecka utan uppkoppling och tar det lite balkonglugnt bara. De första fem semesterdagarna har jag varit sjuk, och ävenså veckan innan, då jag jobbade.

När jag kom hem från Ryanair-Girona->Vasteras igår efter idogt kånkande upp och ner för tunnelbanetrappor och sista-minuten-komma-till-flyget-svetteri i Barcelona så sprutade det hett från badrumhandfatskranen, och vattnet gick inte att stänga av. Akutrörmokaren kom vid 1-tiden kanske, sen kunde jag börja pusta ut, och då meddelade dottern att Michael Jackson dött av hjärtstillestånd eller hjärtinfarkt.

Det finns väl inte någon som INTE har nån relation till Michael Jackson-låtar och alla videor som alla sett hundratals gånger, tror ungarna hade alla skivor som kom ut där på 90-talet, medan jag själv tillhör den förlorade generationen, som liksom MJ börjar droppa av för tidigt kanske.

Läs även andra bloggar om ,

18 juni 2009

Midsommarstopp i trafiken


Tjena hoppas du och ni har det great i bcn. Verkar stopp i trafiken mot västeråsflygplatsen av alla midsommarfirare som ska ut från stan. Bussföraren björn trodde för en stund sen att vi inte skulle hinna med flyget, men kör nu en omväg på småvägar, med hjälp av nån som kan vägarna någorlunda. Och ösregnar gör det. Om man onlinecheckat in ett bagage gäller väl inte samma regel att inte planet får flyga förrän väskägaren boardat. De som tog flygbussen för en tidigare flight missade planet, meddelas. Ryanair väntade inte in.

17 juni 2009

Onsdag finns inte, men golv gör det


Mobilen kan inte stava till vare sig onsdag ordlista. Msekgstb blir det. Som man pratar i framtiden kanske. Krypterat från maktens ögon och öron. En kollega pratade om en norm. En orm, en enorm orm, tänkte jag då. Kändes bättre så. Skitnormer. Nästa Hallonbergen.

Pimpat kameran med silverring


Tack m för hjälpen med att till sist ha en liten kamera med nästan allt på. Rem, linslock och rem som Håller reda på det jäkla locket.

Lite är alltid en början


Lilla sovrummet efter tisdagens arbete, men de hann också med en halv hall.

12 juni 2009

Litet rum med fint golv uthyres


Golvspacklet över hålet är under torkning och golvet ska läggas på tisdag. Vi får se.

Golvet i lilla rummet


Blev inte finare. Bara fulare. Under plast cement under cement el gummi limm underjorden.