Det luktar bränt från grannarnas grillar och inte en människa hänger på facebook, eller verkar finnas längre. Det gäller att passa på att ha det bra innan man går samma öde till mötes som stackars Michael Jackson, som bara dör sådär. Alldeles för känd alldeles för tidigt.
Det är 25/25. 25 inne, 25 ute. 25 igår.
25:e juni var dan då Michael Jackson dog. Inte en nyhetskanal kommer ha den sedvanliga sommartorkan på ett tag. Dokumentärer man redan sett kommer väl gå i repris och CNN och såna kanaler vinner så på sin bildmässighet och extremt snabba research och kommentarer ihop med onlinebevakningen via alla dittan-dattan-medier och diverse observatörer.
Det kändes helt absurt. Livet är absurt, och man kan vara glad om nån enda människa förstår sig på en. Känd som okänd.
Som vi säger här, OM jag skulle dö så.. som om det vore en fråga om om, och inte om när. Och frågan är vad lycka är och what money can buy. Eller vad som i alla fall är ett ok liv.
Har själv aningen av lunginflammationskänning ihop med internetabstinens efter en vecka utan uppkoppling och tar det lite balkonglugnt bara. De första fem semesterdagarna har jag varit sjuk, och ävenså veckan innan, då jag jobbade.
När jag kom hem från Ryanair-Girona->Vasteras igår efter idogt kånkande upp och ner för tunnelbanetrappor och sista-minuten-komma-till-flyget-svetteri i Barcelona så sprutade det hett från badrumhandfatskranen, och vattnet gick inte att stänga av. Akutrörmokaren kom vid 1-tiden kanske, sen kunde jag börja pusta ut, och då meddelade dottern att Michael Jackson dött av hjärtstillestånd eller hjärtinfarkt.
Det finns väl inte någon som INTE har nån relation till Michael Jackson-låtar och alla videor som alla sett hundratals gånger, tror ungarna hade alla skivor som kom ut där på 90-talet, medan jag själv tillhör den förlorade generationen, som liksom MJ börjar droppa av för tidigt kanske.
Läs även andra bloggar om musik, Michael Jackson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar