Mot way out west 11 augusti

Mot way out west 11 augusti Originally uploaded by Coola morsan

Mot way out west 11 augusti

Funderar på att ordna bokbar

Så kan kan jag fylla hyllorna med aktuella saker. En bok per drink för gästerna.

Ekgolv som håller länge och inte behöver tassas på

Ekgolv som håller länge och inte behöver tassas på Originally uploaded by Coola morsan

Det pratas om gamla ekar, och varför folk bryr sig om en gammal eks räddning och inte viktigare saker.

Tycker själv att man ska hantera både människor och deras och våra träd med värdighet. Ek är extremt hållbart som golv och att inte kasta ut det är att värdera det.

Sen måste ju var och en hålla koll på träden runtomkring där man bor. Många vill hellre ha asfalt och parkering än stora träd.

Smygskriver

Eftersom det är förbjudet att vara vaken sent, om man inte är lastbilschafför eller på nattvakspasset och håller sig vaken med P3 och P4, så smygskriver jag lite i bloggen om makt och frihet. Publicerar inte det jag skrivit just nu, och håller mig borta från Facebook för kvällen, eller natten.

Jag är för övrigt ledig imorgon.

Men det har inte med saken att göra.

Anser att vi har livsstilsförtryck. Så jävla i klump och led som vi går, och går med på och till och med tycker om, så skulle vi kunna gå på vad som helst.

Vi går inte precis ut på gator och torg och kämpar för mer frihet även om vi så att säga sympatiserar med idén om människors frihet, och gillar när diktatorerna faller.

Skriva av sig sunkeriet

Frustrerande att inte kunna skriva snabbt när jag kommer på saker eller formuleringar. Önskar jag hade sånt flyt och fart på pratet att jag kunde förmedla nåt vettigt när jag pratar istället för en svada av ord, som aldrig tar slut. Jag pratar oavbrutet känns det som. Bla-bla-bla-bla.

Jag måste skriva för att sortera tankar, sen kan jag uttrycka dem.

Idag gjorde jag en tabbe som tog med två anteckningsböcker till jobbmöte som ser ungefär lika ut som de jag kör just nu, men det var från förra året:

9 augusti - 8 september: månaden som sänkte mig till en gråtande zombie, och 30 september - 23 oktober.
Jag var tvungen att stänga av datorn som gjort projekten omöjliga: men hittade inget bra system att logga allt jag hade att göra. Jag fick bara mer och mer att göra kändes det som. Overloaden är inte att glömma vad jag ska göra, utan vad jag gjort, avprickningsdelen.

Att-göra-listorna svällde logiskt nog i samma takt som jag mådde sämre, hur jag än försökte avlasta mig.

Först i januari i år skaffade jag mac och började tycka att det var kul att använda datorn igen.

Att låtsas vara modern och uppkopplad med helt kass utrustning, det är ett hån om man ska jobba effektivt. Det blir ett tunnelseende.

Försökte rensa lite papper hemma i förrgår. Det dyker upp papper från förra sensommaren och hösten  som jag ska rama in som exempel på vad en vanlig stackars människa får kollaps av: utskrifter ingen kan läsa eller förstå, vare sig läsa, eller förstå. Och bara en riktig mensaperson skulle direkt se att hela skiten var ren error som kändes som terror. 

Ettor för unga här?

Skapa billiga ettor för unga? Kontor kan man ju ha på fickan, till skillnad från boende. Skrapa2 kunde gå till bostadskön i stockholm.

Ett år

Ett år sen teknostresskollapsen.
Eller deadlinekollaps.
Flytten.
Familjekollaps.

Kunde inte titta på en dator, inte sitta vid en dator. Inte skriva, inte se på tv. Inte läsa.

Jag lyssnade ikapp världen.

När jag inte sprang fram och tillbaka på Götgatan och Skanstull med matkassar eller hämtmat och  försökte få nån rätsida på vanlig simpel överlevnad.

I söndags satt kusin och jag och pratade om den typen av projekt där man realistiskt inser att det inte ska gå, men inte får gehör och tvingas utföra mot alla odds. Hoppas nu att inte han hamnar i samma sits.
- Härligt hörrni, massor att göra, nu kör vi va.....
- Eh, och era semestrar får ni vänta med eller ta ut i pengar.

Ville bara tänka på hur ett år har gått. Ett år till.

Latte och lättläst

Ljust nog stt läsa och ha stickjunta.



(Vad jag tänkte på var lampberoende, tänkte: dit ska jag gå och läsa, härligt ljust! Tjejerna i bakgrunden sitter faktiskt och handarbetar. Det är på kvällen vid 7-tiden och beckmörkt ute på Vasagatan). 

Alströmergatanlöv

Alströmergatanlöv Originally uploaded by Coola morsan

Början av hösten. Man är en livsfarlig trafikant med kameran riktad rakt ner

Lapp 1979

Söndagspersienn

Söndagspersienn Originally uploaded by Coola morsan

testar lite hur jag kan använda en tab och en mobil ihop och kanske köra över mobilbilderna på flickr om de inte skaulla runt på fejan bara. Det obegripliga därute i fotocyberrymden är att man inte har en susning om var vissa återkommande album ligger.

Persienner är ok på bild eller når det är 30 grader och man ska sitta inne och jobba vid datorn. Inte mer

Annat sätt att skriva

Blir väl som farmor när hon var över 90 och undrade varför det var så många gamlingar omkring henne på serviceboendet.

Där kan det väl vara så att jämnåriga är så senila att de inte känner igen varandra från ena dan till den andra och orkar eller förstår att säga hej.

Nejdå, har väl bara hamnat i kylan. Kanske på grund av den här bloggen, som ändå ingen hittar.

Eller så är det en del personer som är så beroende av sin rang eller plats i flocken, och om en av ledarpersonerna ryter och kickar, så följer de andra med.

Försöker hitta något annat sätt som det känns roligt att skriva på.

Tycker att det är konstigt att vissa personer säger hej och pratar ena dan och inte hälsar och känner igen nästa gång.

AJ, AJ, vad sysslar damen med?

Man kan ju ställa in facebook, om man har tid att läsa anvisningarna, och också följer med när de gör förändringar, som till exempel förvandlar privata alster till publika utan att att man märker det.

Någon så kallad "timeline" har jag inte fått än - och det går inte att koppla det jag skriver här till facebook, även om jag i nåt enstaka svagt ögonblick skulle vilja skippa allt integritetstänkande, men har inte kunnat, både med tanke på familj och jobb.

Är lite nyfiken på hur facebook ska lira ihop min timeline eftersom jag haft lite olika konton, ett privat och ett för jobb, men raderat jobbets.

Men man måste kanske tänka taktiskt. Om man inte ser sig som ett eget varumärke kan det vara god idé att bevara sitt privatliv, och företräder man någon annas företag måste man sälja sig rätt, om man nu vet vad de vill.

Jag förstår att jag kan tycka att det är kul att lägga ut en bild eller snutt från något kul jag varit med om, men är inte lika glad att bli utlagd på nätet själv, i dålig dager. Blir också vansinnig om nån fotar mig när jag till exempel ligger och sover. Galen blir jag. Däremot kan jag tycka att det är helt okej när så mycket är tillåtet och ingen skäms för sig, som MondayBar-kryssningarna, där man är verkligt proffs om man inte lyckas hamna på bild.

Jag brukar ibland be personer ta bort foton på mig från facebook, medan andra bilder får passera även om jag inte är mitt tjusigaste jag.

Nu ska jag tänka om och bara publicera bilder på mig själv, tagna av mig själv..

Den värsta bilden på mig någonsin satt i föräldrarnas fotoalbum, mina första år. Föräldrarna tog mig inte till toan i tid, och fotade mig på stranden mitt i privat akt, och satte bilden i fotoalbumet med bildtexten "AJ, AJ, vad sysslar damen med?"

Jag skämdes som en galning.

Storhandlar så smått

Just blivit medlem. Trött på att, på trots, undvika allt med just medlemspris. Vill verkligen inte vara med med i nån matsffär eller kedja, men här finns bara 7eleven eller korvkiosk som alternativ. #Fail skulle det väl taggats som på twitter.