AJ, AJ, vad sysslar damen med?

Man kan ju ställa in facebook, om man har tid att läsa anvisningarna, och också följer med när de gör förändringar, som till exempel förvandlar privata alster till publika utan att att man märker det.

Någon så kallad "timeline" har jag inte fått än - och det går inte att koppla det jag skriver här till facebook, även om jag i nåt enstaka svagt ögonblick skulle vilja skippa allt integritetstänkande, men har inte kunnat, både med tanke på familj och jobb.

Är lite nyfiken på hur facebook ska lira ihop min timeline eftersom jag haft lite olika konton, ett privat och ett för jobb, men raderat jobbets.

Men man måste kanske tänka taktiskt. Om man inte ser sig som ett eget varumärke kan det vara god idé att bevara sitt privatliv, och företräder man någon annas företag måste man sälja sig rätt, om man nu vet vad de vill.

Jag förstår att jag kan tycka att det är kul att lägga ut en bild eller snutt från något kul jag varit med om, men är inte lika glad att bli utlagd på nätet själv, i dålig dager. Blir också vansinnig om nån fotar mig när jag till exempel ligger och sover. Galen blir jag. Däremot kan jag tycka att det är helt okej när så mycket är tillåtet och ingen skäms för sig, som MondayBar-kryssningarna, där man är verkligt proffs om man inte lyckas hamna på bild.

Jag brukar ibland be personer ta bort foton på mig från facebook, medan andra bilder får passera även om jag inte är mitt tjusigaste jag.

Nu ska jag tänka om och bara publicera bilder på mig själv, tagna av mig själv..

Den värsta bilden på mig någonsin satt i föräldrarnas fotoalbum, mina första år. Föräldrarna tog mig inte till toan i tid, och fotade mig på stranden mitt i privat akt, och satte bilden i fotoalbumet med bildtexten "AJ, AJ, vad sysslar damen med?"

Jag skämdes som en galning.