AJ, AJ, vad sysslar damen med?

Man kan ju ställa in facebook, om man har tid att läsa anvisningarna, och också följer med när de gör förändringar, som till exempel förvandlar privata alster till publika utan att att man märker det.

Någon så kallad "timeline" har jag inte fått än - och det går inte att koppla det jag skriver här till facebook, även om jag i nåt enstaka svagt ögonblick skulle vilja skippa allt integritetstänkande, men har inte kunnat, både med tanke på familj och jobb.

Är lite nyfiken på hur facebook ska lira ihop min timeline eftersom jag haft lite olika konton, ett privat och ett för jobb, men raderat jobbets.

Men man måste kanske tänka taktiskt. Om man inte ser sig som ett eget varumärke kan det vara god idé att bevara sitt privatliv, och företräder man någon annas företag måste man sälja sig rätt, om man nu vet vad de vill.

Jag förstår att jag kan tycka att det är kul att lägga ut en bild eller snutt från något kul jag varit med om, men är inte lika glad att bli utlagd på nätet själv, i dålig dager. Blir också vansinnig om nån fotar mig när jag till exempel ligger och sover. Galen blir jag. Däremot kan jag tycka att det är helt okej när så mycket är tillåtet och ingen skäms för sig, som MondayBar-kryssningarna, där man är verkligt proffs om man inte lyckas hamna på bild.

Jag brukar ibland be personer ta bort foton på mig från facebook, medan andra bilder får passera även om jag inte är mitt tjusigaste jag.

Nu ska jag tänka om och bara publicera bilder på mig själv, tagna av mig själv..

Den värsta bilden på mig någonsin satt i föräldrarnas fotoalbum, mina första år. Föräldrarna tog mig inte till toan i tid, och fotade mig på stranden mitt i privat akt, och satte bilden i fotoalbumet med bildtexten "AJ, AJ, vad sysslar damen med?"

Jag skämdes som en galning.

Lilla motståndsrörelsen

Nu går många ur facebook för att man tycker att det till exempel är så jobbigt med alla lekar, frågesporter och bekanta man inte vill umgås med. Det är som nån slags pseudo-motståndsrörelsen a la 2008. Det tar för mycket tid, och ger för lite.

Men det tar egentligen bara en halv minut att klicka på edit ovanför applications-listan och ta bort de applikationer man tycker skräpar ner. Man kan också ta bort folk eller begränsa deras läsrättigheter på sin sida. Har själv blivit raderad utan förklaring, och det får man ju ta.

Själv tycker jag facebook är helt okej, men jag har kollegor och ex-kollegor på ett annat facebookkonto, vilket kan vara en fördel. Och så avstår jag hellre från en del annat som kan sluka tid och som inget ger, som att diska eller leta partner på dejtingsiter.

Andra tidstjuvar fortsätter man också med utan att ifrågasätta. Man stannar i lusiga förhållanden i åratal, för att inte talaom jobbet där man i många timmar varje vecka arbetar med folk man verkligen inte har valt själv - och som verkligen inte vill vara med en själv. Sånt jäkla slöseri med tid.

Prutten måste komma från en han

Går omkring i mina rum. Radion pratar och pratar, men det gör inget. Inatt drumlade inneboenden omkring i köket och försökte laga spagetti, och ketjupen från i förrgår var slut. Fast halva flaskan gick tydligen åt till nån slags pengatvätt, säger dottern.

Idag förstod jag att inneboenden var två. En lång lång riktigt ihållande prutt från undervåningen avslöjade honom idag. Men oj, tänkte jag. Det kan ju inte vara hon... och det måste vara vanliga pojkvännen här, för man kanske skärper sig lite när man är nyträffade.

Fördomar. Det kan ha varit vem som helst.

Nu är jag så torr att jag snart kan ta en sväng ut i världen. Har facebookat klart. Jag är inte mycket där. Jag har en slags portalsida där jag ser vad som händer utan att klättra in i varje sektor. Superstart.se heter startsidan som man kan göra till sin och som är tusen gånger snyggare än google-dito. Jag ser rubrikerna från ett antal nyhetssiter bredvid varann, och de tio senaste sakerna som hänt på facebook - och om nån vill vara vän måste jag ju gå in och kolla.

Andra bloggar om: relationer, familj, facebook