Ett år

Ett år sen teknostresskollapsen.
Eller deadlinekollaps.
Flytten.
Familjekollaps.

Kunde inte titta på en dator, inte sitta vid en dator. Inte skriva, inte se på tv. Inte läsa.

Jag lyssnade ikapp världen.

När jag inte sprang fram och tillbaka på Götgatan och Skanstull med matkassar eller hämtmat och  försökte få nån rätsida på vanlig simpel överlevnad.

I söndags satt kusin och jag och pratade om den typen av projekt där man realistiskt inser att det inte ska gå, men inte får gehör och tvingas utföra mot alla odds. Hoppas nu att inte han hamnar i samma sits.
- Härligt hörrni, massor att göra, nu kör vi va.....
- Eh, och era semestrar får ni vänta med eller ta ut i pengar.

Ville bara tänka på hur ett år har gått. Ett år till.