Frustrerande att inte kunna skriva snabbt när jag kommer på saker eller formuleringar. Önskar jag hade sånt flyt och fart på pratet att jag kunde förmedla nåt vettigt när jag pratar istället för en svada av ord, som aldrig tar slut. Jag pratar oavbrutet känns det som. Bla-bla-bla-bla.
Jag måste skriva för att sortera tankar, sen kan jag uttrycka dem.
Idag gjorde jag en tabbe som tog med två anteckningsböcker till jobbmöte som ser ungefär lika ut som de jag kör just nu, men det var från förra året:
9 augusti - 8 september: månaden som sänkte mig till en gråtande zombie, och 30 september - 23 oktober.
Jag var tvungen att stänga av datorn som gjort projekten omöjliga: men hittade inget bra system att logga allt jag hade att göra. Jag fick bara mer och mer att göra kändes det som. Overloaden är inte att glömma vad jag ska göra, utan vad jag gjort, avprickningsdelen.
Att-göra-listorna svällde logiskt nog i samma takt som jag mådde sämre, hur jag än försökte avlasta mig.
Först i januari i år skaffade jag mac och började tycka att det var kul att använda datorn igen.
Att låtsas vara modern och uppkopplad med helt kass utrustning, det är ett hån om man ska jobba effektivt. Det blir ett tunnelseende.
Försökte rensa lite papper hemma i förrgår. Det dyker upp papper från förra sensommaren och hösten som jag ska rama in som exempel på vad en vanlig stackars människa får kollaps av: utskrifter ingen kan läsa eller förstå, vare sig läsa, eller förstå. Och bara en riktig mensaperson skulle direkt se att hela skiten var ren error som kändes som terror.
Jag måste skriva för att sortera tankar, sen kan jag uttrycka dem.
Idag gjorde jag en tabbe som tog med två anteckningsböcker till jobbmöte som ser ungefär lika ut som de jag kör just nu, men det var från förra året:
9 augusti - 8 september: månaden som sänkte mig till en gråtande zombie, och 30 september - 23 oktober.
Jag var tvungen att stänga av datorn som gjort projekten omöjliga: men hittade inget bra system att logga allt jag hade att göra. Jag fick bara mer och mer att göra kändes det som. Overloaden är inte att glömma vad jag ska göra, utan vad jag gjort, avprickningsdelen.
Att-göra-listorna svällde logiskt nog i samma takt som jag mådde sämre, hur jag än försökte avlasta mig.
Först i januari i år skaffade jag mac och började tycka att det var kul att använda datorn igen.
Att låtsas vara modern och uppkopplad med helt kass utrustning, det är ett hån om man ska jobba effektivt. Det blir ett tunnelseende.
Försökte rensa lite papper hemma i förrgår. Det dyker upp papper från förra sensommaren och hösten som jag ska rama in som exempel på vad en vanlig stackars människa får kollaps av: utskrifter ingen kan läsa eller förstå, vare sig läsa, eller förstå. Och bara en riktig mensaperson skulle direkt se att hela skiten var ren error som kändes som terror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar