Oro förälders lott

Innan man skaffar barn är man kanske orolig över hur det ska gå för en själv. Sen blir man över en natt förälder. Och man mår bara bra om barnen mår bra.

Tänk om folk runt om en bara kunde må lite bättre och vara nöjda med lite mindre, så att fler fick mer tid till trevliga saker. Tänk vad skönt det skulle vara. Jag tror vi fått det inbankat från början att man måste slita och slåss för att höra till de få som ska få ha det riktigt bra, och att man är riktigt duktig om man lyckas konkurrera ut andra. Som om det vore nåt fint.

Ingen detaljpetimetrare

Jobbar heltid nu och hinner uppfatta vad som händer, någorlunda, men jag hinner som vanligt inte konsekvent följa några speciella trådar, och inte ens de områden jag är intresserad av.

Politiska frågor lämnar jag gärna därhän, sällan har det väl funnits så många kommentatorer och debattörer som gjort sig hörda, petimetrar som granskar petimetrar, och många verkar ha mycket svårt att hålla sig kort och föra fram vad de egentligen menar.
Jag hoppade av flera universitetskurser för att litteraturen fullständigt tråkade ut mig och kändes som ett hån. Varför läsa 300 sidor när 2 sidor hade kunnat sammafatta slutsatser? Bla-bla-bla, citat citat, bla-bla. Och den sa det och bla-bla.

Jag är inte en sån där detaljnjutarmänniska. Jag är glad så länge materian omkring inte tar för mycket uppmärksamhet. Jag agerar nog hellre än analyserar. Lyssnar hellre på musik än läser recensioner om den. Det är för mycket skrivande, eller hur. Skriva är ju en kul aktivitet för den som utför den, men vem orkar läsa?

Inkapslad i det torra

Om man somnar utan täcke i ett kallt rum märker man att man inte fryser så länge man ligger blixtstilla med sin lilla aura av kroppsvärme intakt omkring sig. Så snart man rör sig lite vispas värmen iväg och man fryser.
Så är det med min förkylning. Sitter jag alldeles stilla i sängen är det nästan ökentorrt. Går jag iväg på toa eller hämtar vatten är det tjoho och tjohej vad jag låter och jag fastnar i en loop av att nysa, snyta mig, nysa, snyta mig.

Ölmässa eller firande av sonens 24-årsdag blev inget av med. Och jag bävar inför att behöva gå till ica om en stund, före nio. Måste köpa toapapper, hushållspapper, servetter. Men jag inser ju: Det är inte bara mjölk som saknas, det finns ingen mat hemma över huvud taget. Det är tomt till och med på reserverna. Ingen pasta, inget ris, inga tomatburkar, inget knäckebröd.

Annars hade jag bara suttit här helt stilla och inkapslad i sängens löv.

Utstyrsel

Jag tänkte bli kläddesigner. Förr eller senare. Behöver bara en sån där docka först, som man kan nåla upp tygbitarna på.

Själva klädidén hade jag ju för kanske sju år sen. Det är fortfarande ingen som hittat på den därute på marknaden. I alla fall har de inte fallit till föga för investerarna. Men jag har ju aldrig visat några skisser eller så, och anser själv att jag inte har nån smak.

Hela klädintresset har fallit på att leta bland kläder som ändå inte passar en själv.
Det är liksom brist på passande passform som är hela grunden i konceptet. Jag verkligen avskyr stela kläder formade efter nån som absolut inte har samma former - eller brist på former - som en själv.

Så. Så var det sagt.

Nu har tydligen bokmässan invigts i göteborg. Igen.

Önskar att jag hade tid och ro att hitta bra läsning och sen läsa lite sådär hemtrevligt koncentrerat som alla vi icke-roman-läsare avundas. Ligga på en strand och läsa böcker. Koppla av med en bok framför brasan.

Eller på sätt och vis inte.. Tänker ofta på att folk förhindrar sig från att uppleva vad som h nder omkring för att de lever i nån fiction-story i boken de stirrar in i timme efter timme. Som i varenda kapitel är intressantare än det egna uschla livet.
Det är klart att det kan vara bra och ge upplevelser och insyn i de mänskliga dramerna, men ofta glömmer åtminstone jag böckerna så snart de är lästa. Jag har minimalt med tålamod och lägger ofta av efter första kapitlet.
När storyn fått sin upplösning består oftast en känsla av förutsägbarhet. Jaha, precis som man trodde då. Kanske var den i alla fall kul att skriva och såg spännande ut att köpa.

Jag ska ändra mig. Lovar.

Höstyra

Har varit piggare än idag. Jag har varit så jävla irriterad på folk som sitter och hostar ut sina förkylningar i bussarna och på folk som är så duktiga att de bara stannar hemma en dag från jobbet och sen kommer med sin feber och ollar in allt.

Så blir man själv förkyld, och ställd. Man har INTE tid att vara sjuk..

Idag vaknade jag med skärande ont i halsen, på ena sidan. Och jag är tillräckligt gammal för att i stort sett veta den kommande händelseutvecklingen på förkylnings- och luftrörskatarr-fronten.

Det kan bli lindrigt, eller bli värre.

Igår tänkte jag att jag faktiskt klarat mig bra från förkylningarna trots att de härjat på jobbet. Jag ska och får inte tänka så. Det straffar sig.
Om jag dessutom går till tandläkaren som rotar omkring, då kommer det som på posten dan efter.

Dottern säger att jag är hypokondrisk.
Finns nån hypokondriker som själv tycker sig vara det?

Jag är inte hypokondriker.

Och fortfarande många

Vad man än begränsar sig till hinner man inte med någonting ordentligt.

Ganska mycket

Mycket

Alltid bokmässa

Det är ALLTID bokmässa i Göteborg.
Det finns inga dagar i Göteborg då det inte är bokmässa.

Långbent som fan

Långbent går hem, sägs det. Män vill ha långa kvinnoben och slanka liv som pekar mot det gudomliga, kvinnor vill ha stabbiga män som står stadigt på marken och kan flytta ett skåp. Med sned solskugga blir man ju nästan perfekt.

Ny katt på gården

Maffig svans verkligen. En svans, ett kungarike i solen.

Konstruktion

Svårt Ibland att veta om det är konstruktion, rekonstruktion eller destruktion som pågår.

Sex and the city over and over

Nu har trean snabbkört Sex and the city med två repriser varje vardagkväll, och nu i sista avsnittet var alla lyckliga och Carrie åkte hem med Mr Big från Paris, och vänninorna kunde återförenades över lunch. Alla fick till slut både och.

De fyra huvudpersonerna är också ovanliga på så sätt att de inte försökt erövra varandras dejter eller killar. De har inte försökt konkurrera ut varandra. Det är en verklig utopi det. De har haft konflikter, men inte snackat skit om varandra. Och det är riktigt wow.

Utöver sex- och relationssnacket genom hela serien slår det mig att det som gör serien så absolut overklig är att det är en ovanlig vänkonstellation med sinsemellan helt olika tjejer som troget håller fast vid varandra, genom alla flirtar och förhållanden de har med män åt olika håll. I verkliga livet verkar tjejkonstellationer snarare upplösas så snart en tjej får fast sällskap.

Man får känslan av att män håller ihop med sina polare - även om de har en partner.

Möjligen ändras det nu, när man försöker få det som i Sex and the city eller som i Vänner.

(Såg sen att P3 planet just idag pratade New york och hur man kan göra en sex and the city på plats)

Läs även andra bloggares åsikter om livsstil, sex and the city, tv

Fredag med kalaskillar

Eftersom dotter ringde och meddelade att hon inte diskat klart hemma funderade jag kort på hur jag skulle spendera väntetiden.
Cykeln stod vid Hornstull och var sätter man sig en fredag vid halv åtta, när folk, normalt folk, har kommit en bit in i fredagkvällen?
Ja, inte sätter man sig på Judit & Bertil i alla fall, tänkte jag - och gick dit.

Drack Nils Oscars kalasöl på kran på egen stol i mysiga baren, trots folkmängden och det tilltagande minglandet mellan bardel och restaurangbord. Tar man en öl själv kan man inte stå och vimla ute i ingenstans med två väskor och jacka. Det går inte. Man kan inte sätta sig och blockera ett helt 2- eller 4-manna-bord heller, inte en fredagkväll.

I baren pratade jag med Henrik och Ragge och sen Ronny. Kul killar och gott öl och skojande, och inga telefonnummer.
Det är väl så mycket lättare för killarna att prata med en tjej som sitter själv än de fixade tjejerna som kommer två och två och intensivt sysslar med att spegla sig i varandra, Tänkte sen på att jag kanske är en man..

Vad kan han tänkas tänka?

Utsikten vid lunch.

Matsalsvägg, kista entré.

Mobber girls

Jag är mobbningshyperkänslig. Blev klart utmobbad på jobbet ikväll, när det egentligen inte fanns någon anledning att de tre, varav två jag känt och jobbat med väldigt länge, skulle lämna kontoret bara några minuter före mig och prata så högt om att de skulle ut efter jobbet. "Vi ses imorgon", sa de när de hastade iväg. Det känns, men jag är van.

Det är jobbigt när tjejer blir sån pakt att den inte klarar av att andra kommer in i spelet. Det är som på mellanstadiet. Nej, det är klart att folk inte ska behöva låtsas att de gillar ens sällskap av nån slags artighet, även om man jobbat ihop i tio år, och tidigare hörde till, men av olika anledningar föll ur.

Funderar på hur jag hamnade i kylan.
Gjorde jag nåt fel? Passade jag inte in. Var jag inte tillräckligt gullig eller rolig?
Nån slags stolthet gör att jag inte visar hur jag märker att andra dissar mig. Är jag dyster, tung, trist eller bara för gammal? Drar jag ner andras image?

Kvar satt L och jag, med varsina jobb, och så larmade vi på och tog sällskap på tunnelbanan. Hon hem till sin kille, och jag hem till dotter. Hem till omvända dygnets början, där min dyngsavlutning är hennes början.
Och med mig är det inget vidare vits. Känner mig iakttagen och kontrollerad, men helt osedd. Överbliven, men inte själv.
Är någonstans mellan genomledsen och uppgiven. Kan inte släppa datorn och inte sova.

Men vad nu då?

På väg till jobbet.

Tittar ner i påsen

Tunnelbanan. Folk hostar och hostar och mannen mitt emot gnager och gnager på morot efter morot. Jag kollar ner i påsen och vill inte se på dom som låter. Kollegan tid 4-manna-skrivbordet på jobbet äter äpplen och stoppar ständigt nåt i munnen som låter. Har en överkänslig dag och ska snart sätta i lurarna. Release.

Gardell i 15 watt

15 watt Ger inte mycket till läsljus. Ska nu ändå läsa 2 sidor jonas gardell och somna. 169 sidor kommer ta 84 dar att läsa ut.