Konsten att känna sig som en...

.. som en jäkla cowboy.

Bokat biljetter

Flyger inte igen förrän i august då det bär av mot London och Notting Hill carneval med mera. Istället har jag bokat

- Stockholm jazzfestival
- Cornelisdagen
- Winnerbäck på Zinken (fast jag tvekar..)
- Mondaybarkryssning

+ South West Four, London

Har dessutom en biljett till Europride över. Någon? De kostar 800 nu och jag köpte för 600 tidigare och har en över.

Eld, vatten, luft och jord

Vinjettbilden blev lite eldig i färgerna, men det är väl i sin ordning. Ska nog kunna hitta nåt passande senare.
Astrologiskt är jag, vill jag minnas 5 delar eld och 4 delar vatten, blandat med 2 delar luft och 2 delar jord. Ungefär. Mina jordegenskaper är det folk tror de vet om mig. De tror jag är stabil och har koll, och vill vara ifred med mina evinnerliga projekt. Det är väl så jag kan verka.

Andra bloggar om: astrologi, elementen

last.fm buggar fel låtar

Från mitt eget jaiku-flöde, till höger, får jag reda på vad jag lyssnat på på last.fm senast. Jaha, tänker jag. Vem är jag?? Är jag skitzofren? Finns det två av oss?

Någon radiospelare har jag inte igång, så varifrån kommer låtarna? Den finsk-urgiska death metal-punken som jag fick häromdan höll jag på att dö av. Fick inte stopp på det. När smarta applikationer ska välja ut enligt tidigare val, som man inte gjort själv, då blir det fel.

Dottern berättade att hon surfade via grannens trådlösa och då fick hans låtar scrobblade som sina egna. Snubben har väldigt konstig musiksmak, tycker hon, och kan inte riktigt stå för hans låtval. Musik är känsliga saker. De bidrar till identiteten.

Minns hur hårt trycket var att gilla rätt musik när jag var tonåring på 70-talet. Det var väl brytningstider då, och i Sverige härskade proggen ohämmat på de få musikscenerna. Jösses flickor. Körer. Folkmusik och balalajkor. Allt jag gillade kallades kommersiellt. Och alternativen var ofta så dödligt präktigt tråkiga att man höll på att storkna. Folk bara satt och Turid skar i öronen på musikfestivalerna. Å nej, hon igen. När jag åkte till England på somrarna njöt man glamrock och diskon, och betraktades som svikare: engelska killar och engelsk musik...

Ska definitivt höra Patti Smith på jazzfestivalen nästa vecka. Hon fick folk omkring att dansa istället för att ligga på marken och odla skägg.

Killarna i gänget (som fortfarande faktiskt är ihop) styrde rätt och fel i musikvalet med järnhand och dissade idioter som gillade fel musik. Ett tag gällde Emerson Lake and Palmer, Jethro Tull, Pink Floyd, Uriah Heap, och Yes. Yes-yes. Andra fraktioner av gänget körde bara Stones, år efter år. Storasyskonen hade tre ex av varje platta: en partyskiva, en finlirskiva och ett arkivex.

Jag som var allmänt otrogen och umgicks med olika gäng lite hit och dit fick mitt musikbehov tillfredsställt, men bara med en musikstil i taget. Ute på värmdö på somrarna lyssnade man på hendrix och t-rex. Man kunde ha helger med lite polare då man bara lyssnade på Zappa tre dar i rad och sjöng med i varenda låt. Hängde man med de motorburna blev det ordentligt hårdrocksös, och ville man umgås med tjejerna var vi gärna olyckligt kära till: "I love to love, (but my baby loves to dance)", "I will survive" och liknande poplåtar, och i värsta fall fick man stå ut med hoolabandola.

Andra bloggar om: musik, progg, Pattie Smith, last.fm

Vi två och nätet därtill

En del har det lite smart ordnat för sig. Kärlek, mat och nöjen samtidigt.

Ibiza balearisk mix

Det är mycket om Ibiza nu. Resereportagen duggar tätt och reseföretagen kommer troligen hårdlansera Ibiza inför nästa år om Apollos testkörning av resmålet visar gott resultat. Men mycket verkar skrämma svenskarna från Ibiza, och frågan är vad ökad svensk normalchartertrafik kan tillföra mer än förstöra. Mallorca och Kanarieöarna finns ju redan för de som bara vill ha hotell vid strand, pool för barnen och billig(are) sprit.

Andres Lokko på svenskan skriver i krönikan Ibizas musikliv har allt om ön som genererat gudalika DJar och spridit ibitzisk dansmusik över världen. Han skriver från en strand:

"Nästan alla gäster runtomkring oss verkar vara pensionerade brittiska rave-­kvinnor som undantagslöst heter Sharon och Vicky. Men mitt emot mig sitter en vuxen man, Johnny heter han, som ser det som sin livsuppgift att förklara den här baleariska och så inflytelserika öns musik."

Märker att folk tror att det bara är snoffsig partyproffs som hänger på Ibiza och har sin glamourösa nisch just där, och undrar säkert vad jag, som är hopplöst otrendig, har där att göra, fast jag ändå är långt ifrån en sån där pensionerad rave-kvinna... (än). Jag får ta och lyssna på plattan Lokko rekommenderar, Nu balearica heter den.

Båda hemma framför dator

Båda hemma. Jag lyssnar på radio och dottern ser på tv, och båda framför varsin pc.

Att konvertera bloggen har tagit sin tid och armbågarna är slitna. Men nu ska det gå lätt att antingen fotoblogga eller email-blogga från mobilen, eller åtminstone uppdatera facebookstatus mobilt, och de senaste statustexterna därifrån tas in automatiskt på bloggen, liksom senaste från jaikun. Det gör bloggen mer till central. På facebook och jaiku måste man dessutom ha konto och logga in och jaiku funkar bara bra mobilt med Nokiatelefoner, vad jag förstår.

Funderade ett slag på att etikettera smartare, men det finns inget smart sätt. Och även ett halvdåligt sätt tar en hel dag, minst. Allt handlar ju om hur man ska slajsar informationen, som nån informationsmänniska uttryckte det. Och det är lättare sagt än gjort.

Skulle bara vilja sova och vakna pigg och glad en solig dag.

Luften ur på fredagkvällen

Skulle träffat kollegor på after work, fastän jag var ledig idag. Skulle komma lite senare. Så kom nåt med bloggen emellan, sen skulle jag handla och laga mat.

Sen kände jag att jag bara blev kallsvettig av tanken på efter-jobbet-öl: man kommer sent och får inte plats vid bordet där de sitter, det är trångt och saknas stolar, och det där med att skämta i gäng i bullriga lokaler... nej inte ikväll.
Jag är lite av hänga-i-bar- eller småmingla-människa. När man går ut och käkar och sitter vid bord är jag inställd på att prata och höra vad de andra säger, men ofta är det rent fysiskt omöjligt att snacka med fler än den som sitter närmst, och folk sitter fast där de sitter.

Inte handla mat hungrig

Gmail från mobilen. Man ska inte handla mat när man är vrålhungrig.
Att man inte lär sig.

Jag vill ha rubriker

Det jag verkligen skulle vilja få till i bloggen är rubriksnittet. Jag gillar feta rubriker som syns. Standardrubrikerna ser ut som om man ursäktar sig:
- Förlåt här är en liten liten rubrik så att ni verkligen inte ska se den.
---
Har förstorat rubriksnittet nu.

Friskissvettisar i tanto

Var glad att det inte är ljud till. Musikvalet bedrövligt. Ungefär de sämsta låtarna man hört genom åren.

Inte strömming på Slussen

Röd curry på take-awayen.

Att köpa strömming vid slussen att ta med i gröngräset på bloggpicknick- det var i alla fall tanken när jag upptäckte att det jag trodde var plånbok i bakfickan var en snusdosa. Och fick vända cykeln och börja leta den väg jag kommit. På golvet i Jonni's livs hittade jag den, svart mot svart entrématta. Sen kom regnet. Min typ av picknick blev en ensam curry på Hornsgatan.

Avslutade med att egen minipicknick på fem minuter vid golfbanan och cykla vidare till burkbytarträff på hornstulls strand med Anna, Lotten och Johnny, som säkert skriver mer om det lite annorlunda knytkalaset. Arrangerade burkbytarträffen gjorde Lisa, som har bloggen Matälskaren.


Visa större karta

Andra bloggar om: Stockholm, mat, kartor

Istället för Picnic

Så hamnade jag i spöregn på thai take-awayen på hornsgatan.

Fruktsallad för 1192 kronor

1192 kronor. Så mycket kostade mig fruktsalladen från Bouqerian i Barcelona.
Det var nån kärna eller nåt, krack. En plomb gick sönder och en flisa från nästa tand åkte med. Men det kunde ha varit värre. Och nu känns det som att det går att tugga igen. Tandläkaren är på semester så jag vänsterprasslade med en ny.

Tror alltid att jag ska tvingas rotfylla. Och rotfyllningar har man ju hört såna skräckhistorier om. Har alltid varit livrädd för rotfyllningar, det första stadiet i den fysiska nerförsbacken när tänderna ryker. Men det kanske inte är så farligt.

Tandvårdsinformationen i barndomen satte sig hårt. Det var fluorsköjningar, tandlossningsskräckbilder och Gullan Bornemarks visor som "Är du vaken Lars? Har du borstat tändern.." som föräldrarna använde sig av för att uppfostra en. Sudda, sudda, bort din sura min, munnen den ska skratta och va fin.. blä. Allt var verkligen extremt töntigt. Inte undra på att man satte sig på tvären och vägrade dansa runt midsommarstången och sånt.

Klubbigt

Hade en riktigt kul kväll igår på 2.35:1 på Berns, ungefär vad jag behövde i depressionens skugga. Det är musiken som räddar mig. Mondaybar hade bjudit in Marco V, och tack och lov för en liten lokal (300 pers) så gick jag inte vilse, och missade ingenting.
Ett golv bara:
22.00-00.00 : Fredrik Thernell & Christian Öhman
00.00-03.00 : MARCO V (som jag missade när han spelade med Armin van Buuren på Amnesia, Ibiza (kalender), eftersom jag fastnade i hamnen och åt tusen nötter den kvällen istället)

http://marcov.nl/new
http://www.myspace.com/christianohman

Dansade mest med en skojande S som efter att ha misslyckats med att försöka ha kul med ett gäng tjejer uppenbart lyckades bättre med mig. Jag var väl tillräckligt väck. Han drog när han tyckte det var dags in mig till mitten av dansgolvet och när han tyckte det var nog dansat banade han vägen för oss till baren igen. Fram och tillbaka.

Då var reggaen på ingång

P3 kvällspasset handlade ikväll om reggae. Första gången jag förstod att det var nåt nytt på gång var en av festerna i Goa -77, där plötsligt ett helt annat gung kom igång på någon av fullmånesfesterna, live, och hela natten intill soluppgång. Reggae. De spelade troligen Bob Marley-covers.

Dansa i sand i timmar kan vara tungt, men till reggae lite lättare. Det jag vet om Bob Marley numera bottnar mest i boken My life with Bob Marley No Woman no Cry av Rita Marley, som jag nämnt tidigare. Tror att det var -80 då jag vingligt uppe på H:s axlar en stund såg en jeansklädd prick studsa på scen. Allt var reggae ett tag. Man fattade inte att han redan då var väldigt sjuk eller att han hårdnackat vägrade att ta emot vård.

Man ska ta emot den hjälp man kan få.

1978: Tjejerna från köket

Nere till höger är jag. Tror jag var lite kär i åke.

1978: Personalgruppsterapi på Klubben för hemlösa

Personalgruppsterapi på Stensnäs kursgård januari -78.

Klubben... Hittar inte enda ord på nätet om "Klubben för hemlösa män" som låg på före detta Tunnelgatan 12 (Olof Palmes gata) i Stockholm. Klubben, som rejält störde alla grannar och näringsidkare omkring på grund av de ofta bråkiga och ibland stinkande herrarna och damerna, som därinne på daghärbärget återvann lite mer av värdighet, med nya rena kläder, lagad mat, underhållning av frälsis ibland, och omplåstring.

Ibland när det plötsligt blev slagsmål fick man leta efter personalen. Stora barska karlar som bara hade gått upp i rök och som borde stått i dörren och hindrat påtända bråkstakar från att ta sig in. Man sprang iväg och letade, hittade ofta personalen på pressklubbenpuben nere på Vasagatan. Det var en aning svårt ibland att skilja "skötarna" från "gästerna", åtminstone för utomstående..


Själv jobbade jag i köket, och gjorde flak med mackor, lagade mat och rörde ihop kantiner med vit eller brun sås, eller stod i kassan.

Vi hade avancerad personalgruppsterapi, där vi satt i cirkel och bråkade med varandra lett av en tereapeut som satt i mitten, eller så hade vi flera dagar på landet med olika typer av utvecklande gruppövningar..
Jag skrev efter varje terapitillfälle ned precis vad som hade hänt. Vem som attackerat vem, vad terapeuten sagt och gjort och hur han provocerat fram bråk och drama. Det var rejält jobbigt och typiskt socialförvaltningen på 70-talet.

Här skulle jag bo

Här kunde jag tänka mig att bo. Med terassen utanför. Istället jobbade jag några år i huset på andra sidan gården som var ett daghärbärge för hemlösa, som hette Klubben. Själv bodde jag i lyxen i en omodern tvåa utan värme, dusch, varmvatten eller kontrakt, och hela kvarteret skulle rivas. Men det hindrade vi på småningom. Men Klubben på Tunnelgatan försvann.

Där jag gick i plugg

Före detta norra latin. Åt andra hållet låg centralbadet och huset jag kunde tänka mig att bo i.