Ko Phangan: Full moon party bar

Eller snarare soluppgångsbar. Försöker numera få med så mycket folk som möjligt när jag tar bilder. Och bara om de är med på noterna. Och det är dom.

Ko Phangan: Happy people

Invid dansgolvet. Hej hej. Wow-wow. Sliding style till höger.

Ko Phangan: Soluppgångsglada killar

På baren The Rocks tidigt på morgonen. Här uppifrån hade man utsikt över hela beachen Hat (eller Had) Rin.

Ko Phangan: The Rocks bar

Utsikt över södra delen av stranden från baren som spelade grym musik. På centrala delen av stranden är dansen fortfarande igång.

Ko Phangan: Buckets

Welcome. Försökte inte ens tro att jag skulle må bra av en bucket, fast jag hade otroligt ont i armen efter att ha hoppat ner från motorbåten och fastnat på nåt sätt. Två-tre bucketar på Phi-Phi för några år sen gav inte mersmak.

Ko Samui: Väntan på speedboat

Klockan är 23:52 på Bophut beach, och båten dröjer. Ur anläggningen pumpar hysterisk smurf-pop. Jag fick säga åt dom att byta musik. Folk höll på att bli scitzofrena. Två motorstopp senare anlände vi i alla fall till Ko Phangan. Det var mörkt och svårt att avgöra hur högt det var att hoppa från fören ner till kajstranden. Skadade mig förstås.

From above

The most chilled place to the right on Hat Rin beach, playing cruel black soul disco, something. Overlooking the beach.

My work spot in Chaweng

Every day. Beside The Deck bar.

Fullmånesfest ikväll

Man bestämmer när man vill åka dit och taxi eller minibuss plockar upp en vid hotellet och kör en till high-speed-båt vid Big Buddha beach eller Mae nam beach, som tar en över till Ko Phangan och festområdet. 1, 2, 3, 4, 5 eller 7 åker man tillbaka. Öppen biljett. Förra året åkte jag hem 12 nästa dag eftersom jag tappade returbiljetten redan på utresan och fick vänta på den vanliga färjan.

Early morning, Chaweng beach

From central looking north. 7 in the morning. Have a short look, then back to bed.

Coral resort: My airy balcony

Coral beach resort in central Chaweng. Right on the beach sand.

View from the balcony toward the beach bar

Coral beach resort.

Coral resort i chaweng

Rum A-1 bakom trädet. Ses inte mycket ut för världen men utsikten desto bättre. Gratis house music 12 till 4 på morgonen ingår..

Inga dansskor i sikte

Stilettklackar i sand och på ojämna trottoarer fungerar kanske om man bor här och jobbar i såna skor dag efter dag. Själv söker jag efter billiga kambodjanska tjejflipflops med klack men de finns bara i rosa och blått och i storlek 36. Jag har 38. Kostar 50 baht på rea. Så fula är dom alltså.

Till civilisationen idag

Idag bytte jag hotell från ett utan elkontakt och havsutsikt till ett med elkontakt utan utsikt, men en härlig trädgård med höga träd som tar fighten med solen. Kan nu ladda telefon och köra över bilderna - och bildblogga skulle kunna gå bra.
Min mobilfotoblogg ligger här. Bara lite test sådär. Den har inte heller funkat så bra, eftersom det inte gick att publicera från Bangkok.

Internet här är ingen lek. Det tog mig en halvtimme att logga in på internetbanken. 60 baht i timmen kostar det att internetta, dvs överkomligt, men i Bangkok kostade en timme 30 baht. Lite skillnad. Två timmar har tickat iväg utan att jag kunnat göra något roligt, som att publicera bilder.
Jäkla blogger har fått för sig att det är den 20/2 kl 17:17. Why. Kanske hamnar alla mina poster där?

Ingen att prata allvar med

Har försökt skicka e-mail till bloggen men det sket sig. Flera saker har inte publicerats. Internetkaféerna sucks. Varenda ett av dem. Det går fruktansvärt långsamt.
Telekom-köret är också svajigt. Vissa nummer gå inte att nå fram till. Andra går bra. Dom jag behöver ringa går inte att nå.
Nu har jag i alla fall kopplat in min egen bärbara och får i alla fall rätt tecken när jag skriver.
Det är torsdagkväll och jag har hjärtat i halsgropen. Jag är inte värd att vara någon eller att ha semester. Undrar hur länge jag håller ihop.

Pennor hårdvaluta

Brukar ha typ 20 pennor med på resor. De slinker med mer av misstag. Hade denna gång tre smärta flerfärgspennor med mig. Alla försvann i bangkok. En gav jag snällt bort till en thaikille som bönade och bad, och fick en gul grekisk i utbyte. Resten av pennorna bara försvann. Vet inte varför det känns på fel med blått bläck. Tur att mobilen skriver i svart.

Nu har chaweng gardens beach hotel öppnat

Det var stängt 22-27 mars på grund av ägarens bröllop och alla brölloppsgäster som skulle bo här. Idag är det måndag. Kungens dag och thailandarna gulklädda.

Barnvänligt i vattenbrynet

Chaweng beach. Bästa timmarna mellan 14 och 17. Tajming för en gångs skull.

Självklart bästa läget

Men så är det alltså Chaweng buri hotell som ligger här och baren spelar de U2 för de tyska pensionärena.

Ko samui på Chaweng beach

Sovit tre nätter i chaweng och en vecka har gått. Från bangkok gick det inte bra att fotoblogga så hela online-idén föll pladask. Bästa badet på stranden ligger nedanför long beach lodge där fräscha bungalows kostar 1800 baht 360 kr. Två hotellsnäpp norrut kan få bungalow med fläkt för 100 kronor. Samma läge. Med massage och bar. Själv bor jag på coral resort.

Engelsman till Tricky

Kanske så kallad gullig engelsman cirka 35.

Bilden tagen på Coco Blues bar, Chaweng, där samma band spelar varje kväll för en helt kass publik, som inte ens orkar applådera.

Chaweng: Pa jakt efter Coco blues bar

Sa typiskt, sa har nar det ar nattningsdags for mig (00:58, tidigt va!) far jag tips om att leta upp Coco blues bar. Tack Tricky!
Det ar pa hemvagen fran internetkafet, och jag blir forstas nyfiken.

Har idag flyttat till bungalow nere pa stranden. Coral Resort ar det tjusiga namnet. Nar jag kom hit var allt vid stranden uppbokat. Sista rummet gick redan vid flygplatsen. Sa jag har bott pa ett sunkigt guest house med byggjobb som satter igang vid 7. Det gor inte stranden samre, bara nattsomnen. Idag gjorde jag rycket mot strandbungalowerna tidigt och satt som en hok och vantade pa utcheckare.

Ser verkligen fram emot natten. Sova. Vakna pa stranden

Fran Bangkokhelvettestrafik till tutig landsbygd

Fredag. Vaknade kl 7 i Bangkok och betedde mig som typisk semestrande citytyp. At till exempel frukost vid 10 - efter att ha utrattat arenden. Manga timmar senare ar jag extremt trott pa stora stader, har akt i timmar genom Bangkok och flugit och sitter istallet pa ett 24/timmarsoppet internetstalle ute pa landet, och.. jobbar lite. Klockan ar over 2 pa natten. Thaitjejen som arbetar har har lurar pa sig och sjunger. Lugnt. Mitt satt att fejsa partyorten Chaweng. Trafiken ar en susning jamfort med bangkok, men jag tror att tutande ar forbjudet i storstan. Inte en tuta horde jag trots alla trafikstockningar.
Har tutas det vilt. For att de vill ge en taxi, for att man inte ska bli overkord, for att saga hej eller dra at helvette. Ungefar.

Panik för att på panik

Nånstans på väg mot flygplatsen. 18:28. Fyra timmar visade sig vara för liten marginal för att hinna till flygplatsen i rusningstid. Final call. Fick gå före alla i Bangkokair-kön.

Har det inte nu men fick början till i bangkok när trafiken från minst 48 filer skulle mötas i en rondell. Mer än en timme tog det och flygbussen kokade av oro för att missa flyget - och tvingas återvända till Bangkok och göra om samma tripp 2 ggr till samt leta hotell och ny flight. Undrar om man kan man kan resonera bort panik om man övertalar sig att det inte är farligt, bara väldigt väldigt obehagligt.

Bangkok: Paniktrafik

Någonstans i Bangkok kl 18:18:18

Där nere rör det på sig lite lite. Men här då? Är det dit ner vi ska?

Grön utsikt vid Wat Chana Songkhram

Från hotellets femte eller sjätte våning, där jag fick svindel.


Tog rum på våning två med lite gatukännings istället.

Grönt. Precis som jag vill ha det. Inne i grönska ligger tempelområdet som är omöljligt att uttala namnet på: Wat Chana Songkhram. Gatan hotellet ligger på heter samma med Soi före.
Jag gick vilse inne i tempelområdet igår. Helt lost. Har helt tappat min forna lokalsinnestalang.

Bangkok balkong

Längst upp till höger i bild ligger min balkong. Och hotellet heter Four sons village. Helt okej ställe och utsikten som hemma: Träd, träd, träd. En enorm fikus och en enorm paraplyaralia, som får komma i nästa post.

Aja från Japan

Aja, fotografen, vill inte vara med på bild. Jag känner igen det. Så är jag också.
Hon är smått internetberoende. Sitter mest med sitt vatten framför datorn på internetcafét bredvid kiosken.

Kvällspolare på Rambuttri Road

Västra delen av Rambuttri Road, dit jag flyttade igår, är rätt avslappnad. Man sitter omkring på kvällen och pratar med dom som bor på olika guest houses runt omkring. Här är en thailändska, som pluggar svenska och hoppas att det blivit lite varmare i Sverige när hon ska börja plugga i Linköping, och Rose från Filippinerna, som jag träffat tre kvällar i rad. Hon reser med japanskan Aja, som är fotograf och inte vill vara med på bild.

Nej tack

Rambuttri Road på restaurangbaren Delicious & Fun. Det ser kanske illa ut, men småkillarna säljer rosor och romantiska kort, som de svenska killarna inte vill ha. Svenskarna försöker skoja iväg försäljarna.

Bangkok: Rambuttri Road

Rätt sent på kvällen på Sambuttri Road. Försäljarna på väg hemåt. Jag försöker förstå mig på hur jag ska ta kvällbilder med nya kameran.

Bangkok: Väntande vid 0:an

Väntan. Bris och bästa solljuset på dan. Hundgörat på kontoret över för idag. Hemma väntar mödrar som handlat och lagat maten.

Bangkok: Hållplats 0

Hållplats 0 är en trafikhub. Var där i rusningen och kände verkligen att jag hade semester, medan Bangkokborna hade börjat sitt kämpande för att komma hem, långt långt ut, utanför Bangkok.

Bangkok: Trött mamma

Trött mamma med dotter på flodbåten.

Kao San Road-folk

Travellers på D Café på Kao San Road. Enorma öl, 55 baht tydligen. De satt där när jag kom och de satt där när jag drog vidare.

Ses på D Café på Kao San Road

Servitören på D Café lyckads övertala mig att ge honom min fyrfärgsbläckpenna. Urlycklig var han.

D Café på Kao San road verkar vara något av träffpunkt för coola travellers, eller x-travellers. Dom verkar ha fastnat på Kao San Road. Sitter man bara still kommer "alla" så småningom förbi.