Blog fullmoon party skrev jag i google-fältet för att se om det skulle bli nån sökträff på nåt nyskrivet från fullmånespartyt på Ko Phangan 22 januari. Och se där: Ko Phangan fullmoon party disaster.
Hjälp, tänkte jag. Sonen där. Skulle ha varnat..
Men är det är väl sällan så att man tar varningar på allvar, inte ens om man är jättevuxen, som jag.
Jag nöjde mig med att varna honom för att man kan få fel bucket och bucket med andra droger i, utöver spritmixen. En tjej från Bhutan berättade att efter det att vi skildes åt vid hamnen på Ko Phangan så hade hennes kille, en fullvuxen ungrare, druckit en halv bucket, men fått en som antagligen var preppad och avsedd för någon annan, för han hade blivit galet hög och sen fått en skenande-hjärta-dödspanikångest som varade i timmar. Från nykter till psykvrak på tio minuter. Fast jag vet ju att man kan få panikångest av andra skäl också. Men de var övertygade om att det var speed.
Vet att tjejen på mitt IT-kontor (resebyrån/internet-kaféet där jag satt och jobbade varje dag) i Chaweng sa:
"Ta inte motorbåt tillbaka till Samui, take the ferry boat! MUCH better!"
Båda gångerna jag var på festen fick jag ta vanliga färjan tillbaka på förmiddagen nästa dag för att det var omöjligt att
1) Hitta rätt returbåt från rätt företag med rätt returdestination
2) Att få plats på båten, även om det var rätt båt från rätt företag.
"You take next boat".
"But this is the last boat".
"Yes it is. Sorry. Take ferry."
Nu hoppas jag att inga blev allvarligt skadade i paniken att komma på icke existerande returbåtarna. Det är en viss skillnad om partyt har 10 eller 30 tusen besökare, och jag tror att januari är mer högsäsong än mars, men har man betalt för en tur- och returresa förväntar man sig att kunna få plats på hemresan.
Sonen skrev: "Lyckade iaf komma hem i ett stycke. Dock fortfarande helt trasig."
Aj.
