4 oktober 2011
AJ, AJ, vad sysslar damen med?
3 oktober 2011
Storhandlar så smått
Just blivit medlem. Trött på att, på trots, undvika allt med just medlemspris. Vill verkligen inte vara med med i nån matsffär eller kedja, men här finns bara 7eleven eller korvkiosk som alternativ. #Fail skulle det väl taggats som på twitter.
30 september 2011
Oktobergubbs i gamla stan
29 september 2011
Julbord på flyt
Hemväg
Ganska avkopplande att ta en bild eller två på hemvägen. Men egentligen är det först när jag kommer hem jag ser nåt.
25 september 2011
23 september 2011
Samsung: språkförbistring
Tack för ert E-mail till Samsung Electronics Nordic.
------------------------------
Det verkar som att din telefon är importerad ifrån ett annat land och
därför kan du inte välja något av de nordiska språken och därav inte
heller kunna välja svenska i Swype.
Det finns i dagsläget inget du kan göra för att få in svenska på
telefonen, varken via en serviceverkstad eller en uppdatering.
------------------------------
Kontakta oss gärna igen om du har fler frågor.
Med vänliga hälsningar
Lars
Samsung Support
Rabatten på zinken
Bara löstyckt tänkt
Hösthimmel
Hemmakväll. Globen med mera och höstdagjämningshimmel som var häftigare än på bild givetvis. Radio, e-bok, facebook, uppskjutning av räkningar, matlagning. Surerier. Funderingar. Vill inte gå ut eftersom jag inte trivs dit jag går och inte har nån hemvist. Jag försöker förstå vad folk håller på med och drivs av, men får ingen rätsida, eftersom jag snurrar på allt, samtidigt som jag sitter fast som som självaste globen. Man kan bara ändra fasadbelysningen och insidan, inte plats.
21 september 2011
Lösryckt
17 september 2011
Halsflusseri
Rädd
Inte må bra idag
Vilt på strandbryggan
16 september 2011
Städa roligare än att administrera
Väntar väntrum
Djungelns lag på Djungelboken
Samarbete
15 september 2011
Lugna bananer
Det är lugna bananer, sa en fyllokille som brett ut alla knän åt alla håll i t-banan, när jag råkade stöta emot med väskan.
Det är en banandag.
Ätit tantkäk, bananer alltså, en gratismacka från nåt möte, en drickjoghurt.
En timme med en barnpsykolog efter behövdes nog. Banan, dator och kranvatten - istället för mat och prat med riktiga människor - är nog inte min inte grej.
Tilläggas kan: Det var alltså barnpsykologen som pratade av sig. Inte jag.
14 september 2011
Gräver upp en grop, stenkrossar en park, bygger väg
Gräsmattan
- Ja, jag fotar det här. Jag dokumenterar hur ni förstör den här parken.
- Förstör?
- Ja, en fin uppvuxen liten lekpark och nu har ni förstört precis hela parken.
- Vi bygger ju en väg här..
- Det var en fin upptrampad gångstig, där. Det behövs ingen väg, här är ju redan vägen, behövs inte två stycken genom en sån här liten park.j
- Ah, det kan jag väl hålla med om.
- Och hade det inte varit bättre att bygga en lekpark nånstans där det inte finns någon alls?
- Jo, det har du rätt i.
Inser uppgivet att det är inom bygg och entreprenad de nya jobben finns. Riv nåt som finns, bygg nåt sämre och jävligt fyrkantigt på exakt samma plats. Och åtminstone några har jobb, men det hade gagnat platsen och skattebetalarna mer om de aldrig satt sin fot eller skopa i närheten av bostadskvarter där ungar ska växa upp och vuxna ha ett liv efter jobbet och på helgerna.
De här gubbarna/killarna/grävskopeägarna har inte bara grävmaskiner och stenkrossarkontakter. De har polare som fäller träd, polare som asfalterar, polare som sätter upp staketen runt, polare som river elstolpar, sätter upp nya, sköter affärerna, revisorer som fixar gråzonerna.
De måste känna folk inom kommunen och förvaltningarna som ger dem de här så kallade "upprustnings"-jobben. Vad vill folk ha som bor här? Planeras det för att byggarnas ungar ska flytta hit? Vilka ska egentligen bo här? Ska ungdomarna som växer upp i Stockholm kunna bo i eller i närheten av stan och bo kvar?
Idag har de, troligen, fullkomnat bärsärkargången i Tidaholmsparken och att förvandla resten av gräsmattan till leråker med breda spår efter grävmaskiner och vad det är. Den första halvan är redan är tillplattad med stenkross till en en kommande "upprustad" lekpark, där allt är utjämnat.
De har fällt all växtlighet över kullen som nästan kändes som en glänta i skogen, som var så himla fin i kvällssolen i somras, och lite ljuddämpning mot tunnelbanan. Nu är träd och buskar borta. Och det kan nu inte bli sämre.
-------------- sen behöver man inte läsa mer, det är osorterad ilska, så slipper folk i min närmsta närhet höra skiten:
Känner mig som indian och storstadsurinvånare, både och. I en regnskog som håller på att skövlas, där bara kortsiktiga ekonomiska intressen styr, och där känslan för natur och livsmiljö saknas. Det är som fiskeflottorna som dammsuger haven på fisk, som inte kommer fattiga till del vare sig som inkomst eller som mat: utan tvärtom urholkar befolkningens möjligheter att kunna försörja sig. Det tas upp mer än det går att sälja.
Här i stockholm är det unga stockholmare som inte har nån försörjning eller boende, 20 procent.
Självklart har de här männen med sig sina stora glänsande bilar eller jeepar. Grävskoporna står ju i lekparken sen några veckor tillbaka.
Jag fotade bilarna på rätt nära håll för att kunna kolla var de här byggarna egentligen bor själva och vart skattepengarna för stadsdelens miljö grävs ner istället. En sportbil, några äcklliga subbar. Inga billiga saker att ha med sig på ett lekparksupprustarjobb.
Nä, ser jag en sån där svart jeep eller två, då vet jag att det är rivningar, trädfällningar och och snabba vinster det handlar om. Såg det vid Zinken där de rev ut allt, kök, badrum, precis allt, för att sen slänga in ungefär samma saker, i en annan färg, och sen sälja. Sen kommer nästa jeep, och sura karlar som river kök och sätter dit nya. Sen nytt sälj och köp.
De här människorna, byggmännen, deras uppdragskontakter inom kommunen, och fyrkantsstyrda asfaltsplanerare utan känsla för Stockholm, de tillhör gruvorna och källarvåningarna och parkeringsgaragen. Ner med dem nånstans om de nu bara tänker asfaltering och framkomlighet för trafik.
De kan bygga tunnlar för sina bilar - så att de kan åka fram och tillbaka till tunneljobben, men här i stan kunde man önska att ungdomar istället fick jobb att till exempel ta hand om miljöerna, och vara med och planera i projekt där ungdomsbostäder ska byggas - uppbyggliga saker som gör att de unga verkligen vill och kan bo kvar och jobba i Stockholm. Det behövs lokala hantverkare, det behövs hjälp med ungarna, fler vuxna och halvvuxna i skolorna. Lokaler som finns ska kunna användas, inte stå tomma för att hyrorna är så höga att ingen normal affärsverksamhet kan gå ihop.
De här utplattamännen har inte fattat att träden behövs, men det är klart de tar de uppdrag som bjuds. Ansvaret är kommunens, men planerare och beslutsfattare verkar vara födda bakom leråkers köpcentrum - eller nåt sånt - inte fatta att stadspark är stadspark och åker är åker. Där kan man vända upp och ner på jorden och plantera nytt varje år. Det är fult som stryk, där på landet, både husen och runt husen och i glesbygdstätorterna och i en massa av våra förorter. Eländigt fult. Men gräver och plattar ut, och gör en ny grop och river det andra byggt, och bygger nytt som är ännu värre. Som det svarta huset i Kista.
Naturen här borde kulturskyddas träd för träd, dunge efter dunge, eftersom hela området byggdes kring befintlig natur, och man kan bygga fler hus på en del ställen, och man kan däcka över Nynäsvägen och bygga ihop Globen med Hammarbyhöjden och Kärrtorp, men att ge sig på de få gliporna av park är så jävla fantasilöst.
Katja-dagen
Flipprar mellan tweetdeckkolumner och pågående wordfeud-sessions, men har bara kunnat spelet sen söndag eftermiddag och känner redan en viss mättnad och inte förlorat en enda match än. Jag kan inte bry mig mindre.
Idag lovad jag mig själv att skriva ner allt vid 10 varje kväll. Och det kan jag ju glömma. Alla ensamna ordentliga damer som drömmer om en trevlig herre tycker jag ska tänka om. Enda sättet är att börja intressera sig för fotboll och bjuda på stora hemgjorda burgare och 10 kabel-sport-kanaler. Då händer det kanske plötsligt. Gubben får ett hem och hon får en jävla seg gubbe på halsen.
Katja rullade visst in under kvällen. En liten tjejstorm. Häruppe på taket brumlar och gnäller det i ventilerna och ett överfönster i trapphuset gick sönder, eller smällde sönder i ett korsdrag i huset.
Jag får jobba tre timmar om dan, men gjorde 5. HR-tjejen påminde om att jag skulle gå hem. Jag skulle bara bli klar. Blir jag inte klar får jag frågan om varför jag inte blivit klar med nåt. Blir jag klar frågar de varför jag jobbat för mycket.
Vill gå upp till halvtid fördelat på tre dar så att jag kan bli klar med en sak per dag.
Kollade cyklarna vid Mariatorget, min och dotterns, och hennes var stulen. Fick ett ilskeutbrott och ringde henne och tog på mig skulden eftersom det var jag som idiotiskt nog ställt den där, ihoplåst vid min hoj, men min står kvar.. en natt till kanske. Bara för en månad sen stals min Gary Fischer här i Hammarbyhöjden, trodde hörnan vid Mariatorget kändes mer bevakad. Det är den, men av fel folk där också.
Det verkar som hösten kommit.
Det betyder att gammal som ung ska gå in i huset och se på flipp och flopp eller vad de heter, snabbpratarna. Och byta vitt mot brunmurrigt för att det ska bli ännu mörkare.
DJ Mehdi har dött av fallande tak. Skäms över att jag inte kopplar vad jag hör och ser till vad personer heter. Men på Sonar 2008 eller 2009...
10 september 2011
Kämp
Kommer tidning
Skulle vilja springa ut och visa att man inte behöver klonka i trapporna om man bara rundar huset bredvid. Men just vid den här tiden är jag inte riktigt i läge att dra ut på stan och snacka.
Saker kan sägas upp
19 september upphör min prenumeration. Det stressar mig med tidning som jag inte hinner läsa.
30 september kan jag säga upp comhem.
5 oktober upphör min sjukpenning, eller nåt sånt.
5 december upphör mitt mobiltele2-abb
11 december upphör mitt mobila bredband med dongel.
Ska vara väldigt väldigt försiktig med att gå på nåt jäkla abbonnemang i fortsättningen.
61 kanaler har jag, 70 procent killkanaler. Sport och crime och krigshistoria, kriminalserier, reality med poliser i USA in action, farliga djur.
41 kanaler kan man ta istället, men då får man inte med mer än CNN i nyhetsutbudet.
Lutar åt att skala ned till 8 kanaler, som då utöver basutbud skulle kunna bli till exempel 3, 8, tv4 film, silver, vh1, cnn, bbc world och travel channel.
8 september 2011
I morse
Den svarta bilen syns inte. Riv- och slitentreprenörer med grävskopor upprustar, som det så fint kallas.
Jag blir så upprörd att jag piggnar till ordentligt när jag går förbi platsen dagligen. Jag adrenalinar och grinar. Det är som att nästan allt sånt som jag gillar mosas av den här stan, som inte vill vara stad. Jag sörjer skiten.
Min kortversionsteori är att bönderna inte fattat att staden inte är landsbygd. Miljöerna runt husen är inte åkrar.
Det verkar som om fantasilösheten är lag. Den innefattar att INTE komma på nya saker, bara förstöra det som redan finns.
Men får man fria tyglar mesar man och gör nån halvmesyr. Till exempel härmar funkisbebyggelsen omkring - men struntar i balkongerna. Man bygger för en utsikt, men passar inte på att bygga högt och såna bostäder som behövs, utan fjäsar och snålar och lägger fönster och balkonger åt fel håll: alltid in mot gården, även om solen och ljuset är mot gatan.
Utsikt mot stora scenen
Två dagar på way out west. Tappade mobilen första kvällen efter Prince.
12 dagar senare kom mobilen med rek till coop:s postutlämning - och allt var intakt och bilderna kvar.
4 september 2011
Sorgliga träd
De här träden mår mycket sämre än för ett år sen och medveten åverkan kan ju vara en förklaring. Några träd försvann och andra ser ut att ha fått häxgift i sig.
Kliar i fingrar
Får rådet att skriva av mig ordentligt nånstans i någon byrålåda. Men jag jobbar inte på det sättet, som dottern säger.
Jag skriver inte alls ur livet och med livet, skriver inte om vad som hänt, det som händer, eller det jag kanske som nån slags lyxig överbyggnad skulle tycka var kul eller viktigt, men som kräver tid för inläsning och fältresearch.
Istället fotar jag random där jag är för att komma ihåg vad jag tänkte på och gjorde, och att bilderna inte hamnar här handlar mer om att jag har så många olika kassa mobiler och inte klarar att hoppa mellan för många gränssnitt.
3 september 2011
Utflykter
Kulturfestivalen i Berlin i juni (då jag blev av med hyrcykel och plånbok)
Sonar i Barcelona, juni (då jag blev av med mobilen)
Chania på Kreta fem dar
Antiparos tre dar (som jag lämnade med bankkortet kvar i bankomaten)
Mykonos en natt
Berlin utan musik, tre nätter, köpte cykel och satte ner en fot.
Way out west i Göteborg, två-tre dar
London South west 4, två dar, och Notting hill Carnival sista dagen.
Fick FirstCard-notan för del av sommar idag. Inte så kul. Fick räkna hur många så kallade tripper jag faktiskt tagit.
24 augusti 2011
Bli ett barn
Nummer ett stulen
17 augusti 2011
Försöker hålla stressattacken stången
15 augusti 2011
Lista på trasigt, helttrasig och halvtrasigt
Lyssnat på radio1
Varit ute och snurrat
11 augusti 2011
Uppehåll
12 juli 2011
Inte spanare
Det stämmer ju inte.
Jag är deltagare, inte iakttagare. Eller så jag skulle vilja.
Det är många iakttagare här i stan. Folk glor eller låtsas att man inte finns. Stockholms signum.
Fast man är vuxen blir man granskad från topp till tå. Man ska ha alibi. Ha ett program. Alltid ha sällskap. Stå på listan. Ha ett ärende.
Känner otrolig Stockholmspress. De är små enklaver överallt. Det är mycket mycket internt allting.
Vet inte vart jag ska ta vägen och tanken på att efter de här fyra veckorna "semester", så är det slut på det roliga. Då ska jag pressas in igen.
Det blir såhär när man först går åt sidan för mycket och låter folk som vill fram och höras och synas ta sina platser. Sen har man ingenstans ens att stå, man får glida omkring och vara på väg. Skulle behöva få arbeta med nåt skapande, eget skapande, med eget lugn, utan taktpinnar från den svenska hysterin kring allt, vad det än är.
Jag kan inte skriva sånt här på facebook, förstås.
Ibland undrar jag om det finns folk som är slags soulmates nånstans, som gillar att umgås och diskutera och upptäcka saker utan att klänga på varandra hela tiden. Blir galen på det. Men det är antingen eller som gäller.
6 juli 2011
Frihet
Utsläppt stalker
4 juli 2011
Polisdag
Suttit en halvtimme i polisbil. Dotterns stalker tagen på bar gärning. Försöker hoppas att han inte släpps ut nu inatt.
1 juli 2011
Syndication error till facebook
30 juni 2011
House under tak
Det kommer droppe regn nu så jag skyddar mig under bouletaket i rålis. Och hamnar direkt vid högtalaren hos Dj:en. Jag som missar roskilde får nöja mig såhär. Har tjoat om att köpa biljettköp i alla kanaler.
Inte alls negativ bara besatt
Det är bara som det låter. Väldigt nego. Negotarian.
Dottern har en stalker som förvarnat om dåd ikväll. Och själv är jag är socialt utmattad men bored out samtidigt, och tycker att jag antingen träffar folk som bara tiger och samlar på hög, eller som tjatar om samma hemligheter om och om. Som en i övrigt bra person som fått mitt jäkla uliv på hjärnan, eller nåt liknande, så att jag inte kan träffa andra bekanta.
Besatthet. Inte min utan andras.
Där borta ligger slussen
I stockholm har jag ofta känslan att vara På fel ställe. Var är lilla färjan mellan rålis/smedis och långholmen/hornstull? Måste alla klänga i klump? Nej, jag orkar inte picknick och lyssna på samma rövarhistorier en gång till. Jag kan vara publik och bisittare öm det fanns mening med det eller ens var roligt. Helst skulle jag åka iväg redan ikväll. Tydligen måste man hyra en motoranka för att ta sig över fjärden..
26 maj 2011
21 maj 2011
15 maj 2011
Städa tycker man inte om
Utflyttningslägenhet
14 maj 2011
13 maj 2011
Inte skylla på orsak
6 maj 2011
Morsig
SL-skit
23.45 gick jag ner vid Mariatorgets t-bana, tänkte åka till Slussen för att hinns med 23.57-tåget på linje 17.
På skyltarna snurrade: Mörby Centrum 23 minuter. 23 minuter till nästa mot Slussen! Sjukt.
Fick alltså gå till Götgatan och missade tåget, fick istället ta 00.12.
Turtätheten på tunnelbanan måste ha halverats. Storstad. Visst.
5 maj 2011
Tack och nej
Den mossifierade somnar om
Folk är idioter
3 maj 2011
Bara good guy som gör ont
1 maj 2011
Pyroner (Stockholmsarenabygget)

Arenabygget. Tre av de Fyra bärande pyronerna. Så jäkla kallt. För kallt att försöka hitta en vinkel.
30 april 2011
Frusit fingrarna av mig
Tantlooken
29 april 2011
28 april 2011
Postar för mycket
27 april 2011
En mening per dag
25 april 2011
Miniminidrama
19 april 2011
Säger hemska saker
Vitlök, gurka och insekter
11 april 2011
Brorsan skulle fyllt 51
På näsan
7 april 2011
Inte strandliv igen
Man tror kanske, till slut när man nån gång kan försörja sig hyfsat på sin egen lön, att man också kan bestämma själv. I själva verket har man troligen kommit dithän man kommit för att man varit bäst på att anpassa just vid rätt tillfällen, inte för att man varit speciellt speciell, eller speciellt bra.
6 april 2011
Strandtestare
Tror ni jag hann få in den igår, 5 april?
Nejdå.
Var klar med texten vid 10 på kvällen. Tre sidor blaj hade jag redigerat ner till en halv sida, med tre bilder, och en spalt med lite kontaktfakta. En enda pdf-sida skulle jag skicka iväg, inte mer.
Hann inte utföra redigeringen i skrivprogrammet och länkarna till beachtexter i den här bloggen trasslade.
Klockan slog över från 23.59 till 00.03.
Förstod att deadline var deadline: http://amelia.se/strandtestare/
Beachresearcher och rapportör blir jag nog på ändå på mitt eget sätt, och i egen takt om jag verligen får tid, och det ska va jävligt nischat med gott om bilder och bra kartor. Såna där sidor jag själv letar efter när jag ska ut och resa, men nästan aldrig hittar.
Har redan skrivit i bloggen om ställen jag vill åka till och projekt Karibiska cirkeln tar väl minst 3 månader i första vevan. Brasilien och Argentina 2. Måste få till bra musik- och ljudupptagningar också.
Hm, nu kom jag på vem jag ska fråga om det.
Har allt mindre tro på att kunna komma iväg, men samtidigt hopp om att om det blir av kommer jag kunna vara borta längre perioder and de stressemestrar jag haft de senaste åren. Å andra sidan gick en annan typ av framtidshopp i stå på grund av tsunami- och kärnkraftkatastrofen i Japan. Så mycket stränder och mijö förstörd för lång tid. Luften gick helt ur mig veckorna efter den 11 mars. Privatkris minor och miljökatastrof major blandat.
Det var det. Tänkte på alla bråttomprojekt man jobbat med som varat i år eller två och sen raderas på en dag. Som vågor som först slår in och tar udden och underbygger skapelserna och sen jämnar dem med marken. Poff. Borta.
Det är ändå ganska skönt jämfört med papper och trycksaker som man måste BÄRA iväg till recykling eller dokumentförstöra på nåt sätt.
Man pekar bara om till ny adress och raderar rubbet på den gamla, eller ersätter med nåt helt nytt och väldigt mycket bättre, förhoppningsvis.
Det hände idag att nåt 3-4 år gammalt jag kämpade med i 05-07, och kämpade med att introducera och sen lämnade över nu sa ajöss. Andra kanske tror det är som en bebisar för en, de här sajterna man gjort på jobbet, men man har ju fått alla förutsättning i smal budget, ,och krav från arbetsgivaren eller kund och kanske inte alls den tid som hade behövts för att göra det riktigt bra. Några bebisar eller darlings var de inte, bara jobb som var otroligt viktiga och lakade ur ens energi. Man lider mer av att tiden användts fel för en själv privat. Man kunde haft en behagligare vardag, ett bättre, mer kritiskt genomtänk, och lugnare tempo, och kunnat vara helt frisk istället för sliten.
Drar för 8 gardiner
35-åringarna
2 april 2011
Balkanhouse etc.
29 mars 2011
Inte skapade för arbetslinjen
Har hört arbetslinjen diskuteras i radion och i diverse debatter, men nånstans tar vi vår nuvarande situation alldeles för lätt som given, som att det skulle vara naturligt med isolerade människor i krångliga överlevnadssystemen och familjeformer.
Inte på kartan
24 mars 2011
Skriver bara
19 mars 2011
Nej till kärnkraft redan 1977
Vi undrade aldrig under den där veckan varför vi var helt ensamna på stranden dag efter dag. Så gick det upp för mig ett kärnkraftverk låg 4 km bort, precis bortom udden.
En natt satt jag på terassen och Herman Hesse, och måste ha somnat till. Vaknade av öronbedövande oväsen bortifrån bytorget och sprang dit med det allra viktigaste i axelremsväskan. Desperat försökte folk tränga sig på och ovanpå de få bussarna in till stan. Ingen visste vad som hänt, bara att de måste därifrån och det nu, komma på bussarna. Folk knuffades och skrek.
Som vanligt gav jag upp på mitt buddhistiska sätt. Jaha, tänkte jag, det är ju som det är. Kärnkraftsolycka - och ingenstans har man att ta vägen, och ingen information finns. Andas lugnt.
Kaoset på busstorget lättade och kaféer och restauranger såg intakta ut och jag fick tag i en person som jag kunde fråga.
- Nejnej, sa han, ingen olycka. Såhär är det ju varje morgon när folk ska försöka ta sig in till Madras och jobben där. Bussarna räcker inte till alla... ta du en kopp kaffe och koppla av.
Och det gjorde jag, men upplevelsen av att fastna i radioaktivitet och inte komma undan glömmer jag inte. Och långt senare gick det att ta reda på mer om anläggningen och att det var Indiens första kärnkraftverk, men det verkade i alla fall stå pall för tsunamin från Indonesien 2004, men då var ju jordbävningens epicentrum mycket långt därifrån.
18 mars 2011
Stå vid gröna tunnor
Min päron tänker nog att de vill att barn och barnbarn ska få det bra. Om de är duktiga. De tänker inte på framtiden globalt och för så många som möjligt. Och att det är de som lever vidare som ska leva med skiten.
Så positiv är jag. Men jag är lugn. Vi står ju på fast berggrund här och använder mest el i världen per person. Varför inte bjuda in fler och fylla upp vårt glesa land. Antagligen står en del av högkonsumtionen av el mycket på att många bor i väldigt stora lägenheter och villor, ihop med högutrustade kök med apparatparker och dator- och medieutrustningar i alla rum och åt alla i familjen.
Japanerna, med 55 reaktorer får hälften av sin el från kärnkraften liksom vi med 10 reaktorer. Vi skulle klara oss med hälften med en energikonsumtion på japansk nivå.
--
Kanske är det så att vi kommer få ta emot miljöflyktingar eller själva bege oss ut på långa fotvandringar och knacka på dörren till länder som inte är ett dugg intresserade av att släppa in oss.
Känslan den senaste veckan har varit ren mardröm. Först en tsunami värre än vad som är tänkbar, som mosade hela orter inklusive 10-tusentals människor som inte hann undan, och på det kärnkraftshaveri med troliga härdsmältor och hot mot folks hälsa under väldigt lång tid. Totalt moment 22 att tvingas ut på grund av jordbävningar, och sen tvingas in pga samtidigt hot om radioaktiva nedfall, och ett räddningsarbete av tsunamioffer under hotet av kärnkraftsolyckorna.
Hörde svensk tv-debatt igårkväll, och som vanligt intar man sina positioner för och emot. Man skulle önska mer en allmänt mål att förbruka mindre el, men också att de saker vi använder blir riktigt elsnåla och helt återvinningsbara. Många elprylar byggs med inbyggt slitage så att de ska bytas mot nytt efter mycket kort livscykel, och kan ofta inte repareras. Folk river ut hela inredningar, och byter till ny, ännu värre slit och släng än på 70- och 80-talen.
Och så självfallet stödja forskning och utveckling av miljövänliga energikällor, och att vi inte som nu är totalberoende av fjärrel enbart.
Reaktiv
Känns som ens larviga miljötänk genom alla år, med lågenergi, återvinning, resurssmarta lösningar är helt åt helvete.
16 mars 2011
Lite ilska då och då
Men om man nu är snäll och snäll och skiter i sina egna önskningar för länge så kommer man i klimakteriet. Det gör man i och för sig i vilket fall som helst, men det är kanske först då man tar sig rätten att ha åsikter och vara förbannad.
Jag är arg på att intelligens och kreativitet inte tillåts. Den täpps till, för de flesta av oss har varit, kortsiktigt sätt, mer till nytta i företagen som själva arbetskraften och behövs.
12 mars 2011
Lyx
Lyx är att kunna verka utan att det gör ont hela tiden.
Lyx är att inte bli ifrågasatt.
Lyx är att man kan lita på folk.
Lyx är att inte vara ägd.
9 mars 2011
Besök på jobbet
Man är troligen hormoniellt byggd att göra andra saker när man har passerat de 50 än när man är 25. Låter ju ganska logiskt.
Man ska jobba lika snabbt och mycket, men rent innehållsmässigt blir det ungefär som vanligt hushållsarbete. Alltså jobb som görs hela tiden och inte syns.
Allt tid över huvud taget kan kanske betraktas som ren bonustid.
Livserfarenhet borde ge perspektiv och klokskaper som kunde komma både en själv och andra till del, men det verkar inte så.
Om man är ur fas med de faser man ställt in sig på eller att andra förväntar sig att man ska gå i exakt samma takt hela tiden så blir det ingen fason.
Förstår att jag en drömmare som bara lurat mig själv. Jobba hårt och sköta allt och sen ha lite frihet och fria val.
Vara ok förälder och allt det där. Nej, då ifrågasätter man inte att man sliter och drar och fixar och donar jämt.
Köra lite hobbysar på fritiden och köra kul race med polarna är före man blir par eller liten familj, antar jag.
Nej, det är som inget funkar i rätt takt i mitt liv. Man snärjs in mentalt i andras dramor och tror att man är en aktiv och bidragande del. Lätt att tro.
Men ibland kan det vara så. Nu när man själv blivit ett slags drama.
Slita och slava
Hur skulle det se ut om verkligen alla rusade omkring samtidigt och rev och slet i allt för att få sina bitar, och alla var lika ettriga och tävlade om att vara mest nitisk, duktigast, först upp, först med allt och sist från jobbet och först i mål.
Det behöver inte hänga på en själv eller att man verkligen är långsam, osynlig och opersonlig och inte kul att ha med i racet, det finns alltid de där personlighetstyperna som hetsar kring allt, som är mitt i goet, vet hur saker ska va, och outtröttligt tagit för sig.
Så är det.
Kanske.





