Strandtestare

Tänkte söka jobbet som strandtestare för Amelia. Mer på skoj, även om det hela var en ploj.

Tror ni jag hann få in den igår, 5 april?

Nejdå.

Var klar med texten vid 10 på kvällen. Tre sidor blaj hade jag redigerat ner till en halv sida, med tre bilder, och en spalt med lite kontaktfakta. En enda pdf-sida skulle jag skicka iväg, inte mer.
Hann inte utföra redigeringen i skrivprogrammet och länkarna till beachtexter i den här bloggen trasslade.

Klockan slog över från 23.59 till 00.03.

Förstod att deadline var deadline: http://amelia.se/strandtestare/

Beachresearcher och rapportör blir jag nog på ändå på mitt eget sätt, och i egen takt om jag verligen får tid, och det ska va jävligt nischat med gott om bilder och bra kartor. Såna där sidor jag själv letar efter när jag ska ut och resa, men nästan aldrig hittar.

Har redan skrivit i bloggen om ställen jag vill åka till och projekt Karibiska cirkeln tar väl minst 3 månader i första vevan. Brasilien och Argentina 2. Måste få till bra musik- och ljudupptagningar också.
Hm, nu kom jag på vem jag ska fråga om det.

Har allt mindre tro på att kunna komma iväg, men samtidigt hopp om att om det blir av kommer jag kunna vara borta längre perioder and de stressemestrar jag haft de senaste åren. Å andra sidan gick en annan typ av framtidshopp i stå på grund av tsunami- och kärnkraftkatastrofen i Japan. Så mycket stränder och mijö förstörd för lång tid. Luften gick helt ur mig veckorna efter den 11 mars. Privatkris minor och miljökatastrof major blandat.

Det var det. Tänkte på alla bråttomprojekt man jobbat med som varat i år eller två och sen raderas på en dag. Som vågor som först slår in och tar udden och underbygger skapelserna och sen jämnar dem med marken. Poff. Borta.

Det är ändå ganska skönt jämfört med papper och trycksaker som man måste BÄRA iväg till recykling eller dokumentförstöra på nåt sätt.

Man pekar bara om till ny adress och raderar rubbet på den gamla, eller ersätter med nåt helt nytt och väldigt mycket bättre, förhoppningsvis.

Det hände idag att nåt 3-4 år gammalt jag kämpade med i 05-07, och kämpade med att introducera och sen lämnade över nu sa ajöss. Andra kanske tror det är som en bebisar för en, de här sajterna man gjort på jobbet, men man har ju fått alla förutsättning i smal budget, ,och krav från arbetsgivaren eller kund och kanske inte alls den tid som hade behövts för att göra det riktigt bra. Några bebisar eller darlings var de inte, bara jobb som var otroligt viktiga och lakade ur ens energi. Man lider mer av att tiden användts fel för en själv privat. Man kunde haft en behagligare vardag, ett bättre, mer kritiskt genomtänk, och lugnare tempo, och kunnat vara helt frisk istället för sliten.

Tänder istället för städer och stränder

Inte för att jag bokat nån resa. Tanden gick sönder innan ändå.

Först gick den sönder av en fruktsallad i Barcelona, och blev lagad på akut.

Sen gick den sönder av en brödkant och akutlagning på nyårsafton.

I lördags rasade den delen som lagades efter Barcelona.

Så fick jag nota på flyttstädningen från oktober och faktura på en hel dator samtidigt.

Jaja.

En härlig dag på stranden next life

En dag som denna, när tunna moln kanske räddat några blekfisar från att bränna sig, försöker jag hålla mig hemma, vädret och värmen till trots. Det blir liksom aldrig den där härliga dagen på stranden eller klippan för mig ändå. Det blir istället nån knasig cykeltur med tillhörande vilsekörningar i de okända och farliga sydöstra förorterna.

En sjö istället för playan. Man måste alltid testa nåt nytt..

Förra sommaren blev det ingen stranddag alls. Den efterlängtade beachdagen efter bröllopshettedagarna i Madison, ja då visade det sig att sista tåget in mot New York gick 9 på morgonen. Det var bara att sätta sig på tåget och göra New York genom att sitta under ett träd i skuggan istället.

Det är samma nere i Grekland. Favoritplatsen på stranden där jag kan sola och bada ifred hamnade i 2 veckors sandstorm för två år sen. Eller man har gått för att komma till en härlig naturstrand utan folk och blir ofredad av nån inoljad snubbe som vill ha eld och sitter och glor.

Förstår inte hur jag kunde köra in vid Björkhagen och sen komma ut vid Skarpnäcks gård på hemvägen. Och sen cyklade jag fel ytterligare en gång. Lärdom: att alltid ha karta med sig, och inte följa strömmen av folk åt fel håll. Man tror lätt att man är på rätt väg bara för att majoriteten går åt ett visst håll.

Dessutom: Söderbysjön är nog mer för småbarn och deras päron, och gäss. Inte för mig.

Nu ska jag bara försöka få den danske förkylningen att inte glida längre ner i bröstkorgen. Den var därnere i bronkerna och elakade sig ordentligt igår och igår natt.

Pressa bli snygg

Jag när en idé om den perfekta solbrännan. Då man blir jämt brun över hela kroppen och inte har några märken efter "badkläder". Badar gör man väl helst utan, eller??

Har skrotat den. Inte minst för att nakenbadarstränderna inte alltid är så himla roliga för ensam tjejresenär. I övrigt för att jag hellre sitter i skuggan och har det bra om det är jättevarmt. Och blåser det sitter jag framför allt där det är lä.

Den perfekta brännan gör en själv till typ grillkyckling som ska snurra runt och få jämn stekning.
Hur man än försöker med till exempel faktor 20-50 i ansiktet, 6:an på axlar, 4:a på armarna och knäna, inget på underarmarna och 2:an på seneftermiddagen, så ger jag ofta upp efter en liten halvtimme i solen. Om det är riktigt hett går jag mest omkring i vattenbrynet (i Grekland alltså) och hoppar i vågorna. Sen ligger jag i solen mellan 7 och 8 på kvällen och inser att jag gör helt rätt, som inte blir brun, men är på beachen de bästa timmarna.

Egen kamerahistoria

Min kamerahistoria, innan jag glömmer den..


60-tal

• Lånade hemmets Kodak instamatic ibland, en fyrkantig sak. Hade bland annat med till skolan och tog gruppbilder med. På den tiden var klassfotona bara en karta med foton på en och en med namnet under.
  

70-tal

• Lånade Konica kompaktkamera av modern. Som jag ska få ta över NU.
• Lånade -76 pengar till en Pentax Spotmatic F, ljusmätningen bröt sönder i Indien -77. Hemmaskrot, där originalobjektivet saknas. Varför sitter ett Mamiyaobjektiv på?
  

80-tal

• Köpte under 1980-82 2 st Minox 35 GL, båda stals. Otroligt stöldbegärliga.
• Köpte 1983 en dyr Nikon FE2 på avbetalning. Lånades ut häromåret, den gick sönder och försvann med kameraaffärens konkurs.
  Dottern skriver: ..lånad av mamma. Fick inte ta utanför hemmet. Gjorde ändå. Dog mystiskt.
  

90-tal

• Nån kompaktkamera inköptes som gick sönder mot asfalt på Skansen -94.
  Köpte ny som flög i havet på Paradise beach på Mykonos.
  
• Fujifilm APS, fick en av N eftersom han såg min kamera gå i havet.
  

2000-tal

• När Fujifilm APS gick sönder i Mexico 2002 köpte jag en fixfoto-Canon i Playa del Carmen. Tog skitbra strandbilder. Försvunnen.
  
• Köpte ny Fujifilm APS när jag kom hem, och den funkar visst trots 3 x Hultsfred enligt dottern.
  

• Pentax K1000, present från x, i dotters förvar, och okej enligt henne.
  Dotter skriver: Mamma fått av ex, till min fördel. Fniss. Dock stulen på Hultsfred -07.
  
• Minolta Xt (första digitalkameran), 2003, försvunnen, trasig?
  Dotter: Fick i julklapp -03. Batteriet höll ca en kvart åt gången... blev kidnappad i vitan våren därpå, men det ledde till nåt gott i slutanändan!
  
• 2 st Canon Digital ixus i 4.0 (båda gått sönder, den sista ramlade i marken mitt i en cocacolapöl)
  
  
  

• Canon PowerShot S50 köptes inför Skiathos -04, gick sönder och lagades efter 2 veckor och har sen funkat, men på ett konstigt sätt. Kameran försvann juli -06 med min väska som försvann i Grekland. Hela väskan med kameran i hittades och skickades av upphittarna i paket från Aten.
  
• Konica Minolta X60 5.0, köptes när PowerShoten var på vift (utlånad till syster mars-07)
• Pentax optio wpi waterproof 6.0 köptes inför Thailand-06 (utlånad till son mars-07). Kameran vattenskadades under sonens så kallade "snorkling" i Thailand -08.
  
• Canon Powershot G5, köpt begagnad (utlånad till dotter när hennes G2:a pajade). Nu tillbaka i boet.
  
• Fujifilm Finepix F30 köptes inför Thailand -07. Hängt med till mars -09 då objektivet låstes i utdraget läge. Son försökte laga.
• Nikon d40 inköptes augusti -07 och blev stulen i London Clapham Common i augusti -08.
  
• Nikon d40x. Köpte begagnad av M januari 2009. Känns som kameran som stals kommit tillbaka.
  

Det var visst allt för tillfället, förutom att de flesta foton jag tar till den här bloggen är tagna med en sonyericsson K800i.

Ute i stillhet före storm

Är, eller är inte, alls avundsjuk på folk med riktad ambition eller ett enda intresse. Det är de som gör det speciellt. Inte jag eller vi som sprider oss som tunn olja på vågorna. Som varken dyker eller seglar, varken djuphavsforskar eller fiskar. Som varken dansar eller kopplar av. Plaskar lite gör jag. Går utmed stränder.

Däremot är det tråkigt och enahanda just för att inget är på djupet och inget känns riktigt så riktigt. Utom livet självt förstås.

Först idag hittade jag favoritkrämen

Ingenstans i barcelona men på en minimarket mellan två stränder fanns min piz buin. Nu har jag två dar på mig att bli brun, som det brukar vara inför hemresan.

Smått smälligt

Det är midsommar i katalonien och på balearerna och vid 12.slaget möttes man av fyrverkerier på vägen in mot ibiza stad från flygplatsen. Det är san juan. På figueretas beach har artister spelat gamla godingar och avslutade med viva espania och damerna dansade. Nu verkar smällarna på gatorna vara över. Hotellportiern ångrade att han inte tog med sin hund till jobbet. Det blev smått kaos i gathörnan nere vid stranden när en sopbil blockerade amnesiabussen och polisen försökte klämma sig emellan. Fick rum på första våningen och har full insyn från kebaben på gatan. Jag går bett att då byta imorgon och förnekar mig alltså inte när det gäller att krångla.

Ko Samui igen, men inte där

Det är lite konstigt när ens barn åker till ett av mina semesterställen. Nu är sonen där och man spricker av nyfikenhet. Vad gör dom, vad väljer dom, vad tycker dom?

Är ju inte ensam om att besöka Ko samui precis, men när man har cirka två sms på sig (för att ge lite tips, men inte begära för mycket uppmärksamhet) att ge sina råd så blir de nog något kryptiska.
Och med tanke på att säkert andra gett lika bra, bättre eller sämre tips om samma ställe så är det bara en sak att göra: kolla själv - och flytta vidare om man inte trivs.

Det är därför charterpaket med hotellösning inte är nåt för mig över huvud taget. Man är ju aldrig nöjd när man blir anvisad, för alla vill ha på sitt sätt. Det som är perfekt för mig: balkong mot livet är bara en jävla störning för en annan.

Senast jag var i Chaweng hade jag en skitbra bungalow, men killarna i bungalowen bredvid var från nåt konstigt absolut antikultursläkte: kritvita skäggiga urlakade och arroganta amerikaner från landet utanför LA (cowboys kallade dom sig), som bara var uppe på natten och storögt lät sig raggas på fyllan ute på barerna och låg och sov med högsta fart på airconen på hela dagarna. De använde inte verandan, spelade ingen musik, tvättade inte upp några kläder, hade inga saronger, och betedde sig bara som skit och sopade ut brudarna på morgonen. Och så satte de på A/C som brummade och brummade och brummade och man suckade och suckade.

Jag tänkte, va fan är de här för, vid stranden, med en härlig veranda, med folk från hela världen. De bodde 100 meter från Chaweng beach och hade efter flera dar ännu inte varit nere på stranden. Så fast man ändå väljer själv, kan man ändå behöva byta rum.

Innan man varit i Thailand och gjort sitt Phuket, Phi-phi, Lanta, Railey beach, Samui, Phangan, BKK, eller till exempel Ko Tao, Ko Samet och pärlan Chang, så säger ju inte de här orterna en någonting, och man kan inte skilja på Pattaya och Patong (fast det är ungefär samma vad jag förstår, fast långt ifrån varandra). Och det är dit de skäggiga cowboysarna borde ha rest.

Andra bloggar om: Ko Samui, Thailand

Ios: far out beach

För de unga och fulla. Det är the aussie's day. Man kan undra varför det alltid är killar som slänger tjejer i poolen och inte tvärtom. Och hur gott det där poolvattnet kan vara. Mums kanske.

---- Skickat från mobileon

Fredagnatt på låtsas-beach Schöenwetter*

På odenplan, dvs senfelder platz, träffade jag tom och tom som föreslog bom-bom-ställe för kvällen. På Pappenalleen. Republiken nånting. Fastän det var på samma gata som jag bor på gick jag vilse. På fallafelstället i hörnan, som jag aldrig skulle kunna hitta igen, frågade jag två killar om vägen. Väl där dök inte tom och tom upp, utan tom och mick från fallafelstället och vi gick sen till Mauerpark. Rakt genom parken gick muren mellan öst och väst, men är idag ett lyckligt ställe att koppla av på med ungarna picnicen eller med de tusen events-tidningarna, som får en att aldrig åka härifrån.
Klubben heter schönwetter* och öppnade för säsongen med dj knigge med vänner. Knigge spelade dock inte för han hade tappat sin mobil. Och det vet vi ju hur det är att göra. Världen stannar. Avslutade långt efter gryningen under träden med fötterna i sanden i en gammal bilstol med ett helt gäng o-pretto jointrökande killar.

Andra bloggar om: Berlin, klubb, musik,

Google can't help me

Jag söker:

Thong Nai pan ban panburi village paradise

Va sjutton är det? Vad är plats, vad är beach, vad är hotell?
---
Det gick när jag bara sökte på första delen, thong nai pan.
Thong nai pan är en dubbel-strand i nordöstra hörnet av Ko Phangan.
Ban Panburi village paradise är ett bungalowbyresort på stranden. Verkar inte så dumt.

Nuet faktiskt

Det kan verka förvirrande här om var jag är. Det beror på att jag lägger in en del bilder från Thailand i efterhand. Jag publicerar från Picasas bloggfunktion. Först när bilden är publicerad kan jag gå in och lägga på rätt datum. Det är lite huller-om-buller just nu.

Jag är i alla fall hemma.

I helgen var jag på kryssning till Åbo(?) t/r.

För en vecka sen, 7 mars, kom jag hem från Ko Samui efter en 2-veckors i Thailand.

Nu är syrran därnere och avlöser. De hade bbq på Chill-outen på Maenam beach ikväll. Bra att veta att det finns alternativ. Boende på guest house vid stranden (400 baht) och schysst fullbehovs-bbq (100 baht) - varje kväll - skulle gå på 3600 kronor i månaden allt som allt. Och så 10 spänn internet per dag. Säg 4000 kronor.

Härhemma kostar bara mina räkningar över 10000 i månaden - exklusive mat och dryck, och tvivelaktiga nöjen.

Chawengien mix

Märker att intrycken snurrar runt i drömmar och att jag har ena foten kvar i den vita sanden.


Nedanför Chaweng Beach gardens. Gårdagens skulptur står kvar. Personalen gör en ny när så behövs.


Utsikten från Coral beach hotel där jag hade hade musiken från Best bar på köpet.


The Best bar på dan. De spelade mycket hög housemusik från 12 till 4 på morgonen.

Det fascinerande med en turistort som Chaweng är att så många livsstilar och nationaliteter möts på en enda strand, för att sen kollidera i ren kulturkrock på kvällarna. Budgetresenärer möter dollarturister, gulliga par möter dragtransor, vingliga gubbar på sexjakt möter danssugna rejvare vid sidan av vardagen som tutar på som vanligt med lite jobb och rast vid soppköken.

Det är inget att romantisera om, men det ger lite perspektiv i någon slags slow-motion-takt. Jag tycker att det är bättre att saker syns än att de är dolda, som i Sverige.

Chaweng: a tourist group

Chaweng is great for people spotting. This gang is probably germans. On the Northern part of the beach the trend is to have the afternoon drinks in shallow waters.

Clear eye shot for your friends.

On the venue the rocks. Hat rin beach.

Ko Phangan: Soluppgångsglada killar

På baren The Rocks tidigt på morgonen. Här uppifrån hade man utsikt över hela beachen Hat (eller Had) Rin.

Ko Samui: Väntan på speedboat

Klockan är 23:52 på Bophut beach, och båten dröjer. Ur anläggningen pumpar hysterisk smurf-pop. Jag fick säga åt dom att byta musik. Folk höll på att bli scitzofrena. Två motorstopp senare anlände vi i alla fall till Ko Phangan. Det var mörkt och svårt att avgöra hur högt det var att hoppa från fören ner till kajstranden. Skadade mig förstås.

From above

The most chilled place to the right on Hat Rin beach, playing cruel black soul disco, something. Overlooking the beach.

Fullmånesfest ikväll

Man bestämmer när man vill åka dit och taxi eller minibuss plockar upp en vid hotellet och kör en till high-speed-båt vid Big Buddha beach eller Mae nam beach, som tar en över till Ko Phangan och festområdet. 1, 2, 3, 4, 5 eller 7 åker man tillbaka. Öppen biljett. Förra året åkte jag hem 12 nästa dag eftersom jag tappade returbiljetten redan på utresan och fick vänta på den vanliga färjan.