Utflykter

Gjort några avstickare från Stockholm under sommaren.

Kulturfestivalen i Berlin i juni (då jag blev av med hyrcykel och plånbok)

Sonar i Barcelona, juni (då jag blev av med mobilen)

Chania på Kreta fem dar
Antiparos tre dar (som jag lämnade med bankkortet kvar i bankomaten)
Mykonos en natt
Berlin utan musik, tre nätter, köpte cykel och satte ner en fot.

Way out west i Göteborg, två-tre dar

London South west 4, två dar, och Notting hill Carnival sista dagen.

Fick FirstCard-notan för del av sommar idag. Inte så kul. Fick räkna hur många så kallade tripper jag faktiskt tagit.

Tänder istället för städer och stränder

Inte för att jag bokat nån resa. Tanden gick sönder innan ändå.

Först gick den sönder av en fruktsallad i Barcelona, och blev lagad på akut.

Sen gick den sönder av en brödkant och akutlagning på nyårsafton.

I lördags rasade den delen som lagades efter Barcelona.

Så fick jag nota på flyttstädningen från oktober och faktura på en hel dator samtidigt.

Jaja.

Pressa bli snygg

Jag när en idé om den perfekta solbrännan. Då man blir jämt brun över hela kroppen och inte har några märken efter "badkläder". Badar gör man väl helst utan, eller??

Har skrotat den. Inte minst för att nakenbadarstränderna inte alltid är så himla roliga för ensam tjejresenär. I övrigt för att jag hellre sitter i skuggan och har det bra om det är jättevarmt. Och blåser det sitter jag framför allt där det är lä.

Den perfekta brännan gör en själv till typ grillkyckling som ska snurra runt och få jämn stekning.
Hur man än försöker med till exempel faktor 20-50 i ansiktet, 6:an på axlar, 4:a på armarna och knäna, inget på underarmarna och 2:an på seneftermiddagen, så ger jag ofta upp efter en liten halvtimme i solen. Om det är riktigt hett går jag mest omkring i vattenbrynet (i Grekland alltså) och hoppar i vågorna. Sen ligger jag i solen mellan 7 och 8 på kvällen och inser att jag gör helt rätt, som inte blir brun, men är på beachen de bästa timmarna.

Ute i stillhet före storm

Är, eller är inte, alls avundsjuk på folk med riktad ambition eller ett enda intresse. Det är de som gör det speciellt. Inte jag eller vi som sprider oss som tunn olja på vågorna. Som varken dyker eller seglar, varken djuphavsforskar eller fiskar. Som varken dansar eller kopplar av. Plaskar lite gör jag. Går utmed stränder.

Däremot är det tråkigt och enahanda just för att inget är på djupet och inget känns riktigt så riktigt. Utom livet självt förstås.

Europride 1998 ur dagboken

Expressenuppslag 26 juli 1998

Från min dåvarande hemsida, 10 år sen:

"25 juli: I kaféstol vid Korai till 2. Några timmars sömn på Olympic hotell. Smidig morron. Lokalbussen till flygplatsen och ingen väntetid, men flygresan den värsta någonsin. En skrikig barnfamilj framför tillsammans med ett extremt stinkande alkispar bredvid förstörde luftrummet helt. Kärringen spydde efter maten. Skönt att komma ut i luften. Sov på bussen. Cyklade till Tvillingarnas där jag träffade syrran, och lärde känna två killar som läskade sig efter paraden och som drog mig med till Europridegalan på Solliden. Träffade Spetsesvänner med polare. Dansade på Münchenbryggeriet till 5. Sen trött nog att sova efter ett mycket omväxlande dygn.
24 juli: Tyskarna åkte vidare. Stranden till 7 på kvällen. Kom till Heraklion vid 10. Hittade tillbaka till bästa kaféet, checkade in och gick sen ut en sväng.
23 juli: Stranden.
22 juli: Hade klipporna, vågorna och utsikten över havet i väster helt för mig själv.
21 juli: Stranden.
20 juli: Upptäckte Stranden och en rolig bekantskap. Bestämde mig för att stanna hela veckan. Tre jättetrevliga tyska motorcykelkillar hade flyttat in i hotellets andra rum, Matze, Kristoff och Yogi.
19 juli: Klipporna, 100 meter från rummet.
18 juli: Resfeber! Härlig flygresa till Heraklion tidigt på morgonen. Hittade trevliga kafékvarter och ett hotell för hemresenatten, och tog sen första bästa buss till första bästa ställe och tog in på första bästa rum. Matala, liten badort, ett rum med havsutsikt vid hamnpromenaden.
17 juli: Jobbarveckan slut! Krismöte med tjejerna på GSB.

Så gjorde jag då: förde en slags manuell blogg på min hemsida. Det verkar som jag inte förändrats speciellt mycket på 10 år..

Andra bloggar om: resa, resor, Pride, Europride, Skansen, kreta, dagbok, 1998, semester

Först idag hittade jag favoritkrämen

Ingenstans i barcelona men på en minimarket mellan två stränder fanns min piz buin. Nu har jag två dar på mig att bli brun, som det brukar vara inför hemresan.

Byter till Rio

Har kommit på att jag kanske ska till Rio istället. Om jag får välja.
Tror det kan passa. Storstad. Strand. Och så även "hoods" på stranden, så att man kan känna in var man passar bäst och kan koppla av. Dom som glassar gör det mellan 9 och 9,5, akademikerna är på 8. Osv. Gayfolket håller till där och där.
Så stort ska det helst vara. Och sju stränder att välja på.
Jag gillar ju utsikter, stränder, utsikter, gränder, och musik musik musik.

Jag vet inte om man är i större behov av bodyguard (eller manligt ressällskap) i Rio än i Caracas. Nån som vet?

Andra bloggar om: resa, resor, Rio, Rio de Janeiro, Brasilen, bodyguard, stränder

Funtar på tält

Funderar på att ta tält med på resan. Mitt gamla schyssta grönbleka fjälltält som varit runt så mycket. Det har varit i Roskilde, men utan mig. Det har varit runt på Bornholm och stått på campingar utmed nästan varje strand mellan Köpenhamn till Skagen flera somrar. Det har varit i Hultsfred och på Öland. Och hållit palla för regn och har ett orange innertält som göra att man alltid vaknar glad och tror att solen skiner.

Campat i Grekland har jag aldrig, bara utan tält, men nu funderar jag på att ta med tältet för strandnära boende vid fina stränder. Ska sova på saken. 450 för 14 tältnätter i stället för 4200 för hotell gör ju lite skillnad. Speciellt om man ska vara borta en hel månad.

Mot Skiathos

Nu har jag hittat Skiathosbloggen. Det är kul för jag ska ju till Skithos igen om ett tag.
Har bara nämnt Skiahos en gång i bloggen i tidigare tror jag. Apropå att mina flip-flops är därifrån. Superba stränder, enligt min smak alltså.

Mina och dina listor

Jag är ingen list-människa. Andra runt mig älskar listor. Sina egna mest förstås.
Möjligen kan en rubrik som "Vi har hela listan. Världens 100 vackraste stränder" locka lite. Då köper på stört. Och sitter där och suktar över kritvita stränder och turkost hav.

Ibland plitar jag ihop en att-göra-lista på en stor post-it-lapp i agendan, men bara när kaos närmar sig, och måstena måste upp i listform, prioteras och prickas av.

Inför resor kan jag mer lustfyllt plocka upp min pack-lista ur palm-piloten, men det är samma lista som återanvänds gång på gång, och kanske förbättras lite för varje resa. Man nedprioriterar det som är ointressant för aktuell resa och datumsätter det som är viktigt. Men det är nog den enda riktiga lista jag har och utprintad har den aldrig varit.

Det skulle vara himla bra att ha sina skivor, böcker och filmer i en databas på datorn eller på någon listsajt där man kan byta eller sälja och ge bort. Kanske har man något som nån annan verkligen letar efter. Någon som känner till några bok- och skivbytarsajter?

Min tanke är egentligen att göra mig av med ganska mycket, men jag vet inte var jag ska börja och vill inte slänga rakt av.

Tyst från x-et

Min snälla sms-fråga om han kan skicka mig min guidebok om öar och stränder i Thailand får inget svar. Jag tror han ser boken som en trofé. Vi får se.

Nu får det bli Thailand ändå

Jag har visst glömt att blogga. Har sovit konstiga tider och i övrigt småstädat och dagdrömt i reseplaner. Ett sätt att bli frisk kanske.

Har preliminärbokat på mig en hel del olika alternativ, men nu lutar det skarpt åt två veckor i Thailand och dit och hem med reguljärflyg.

Hittade en flight som tar 13 timmar brutto direkt från Stockholm till Bangkok och bra anknytning till Ko Samui, där stranden ligger bara fem minuter från flygplatsen. Hemresan verkar ligga perfekt för en nattlig tupplur. Flighten går från Ko Samui 22:00, planet från Bankok 00:45 och klockan 6:00 på morgon är man på Arlanda... Utresan känns desto längre förstås.

Undrar nu hur man kommer från Ko Samui till Ko Tao. Inser att min guide till Thailands öar och stränder ligger hos det så kallade x-et i London. Hm. Jag kanske skulle bjuda med honom...

Banana Beach: Flipflopsarnas rätta plats

Efter alla tankar om djurliv, miljöförstöring, kärleksbekymmer och diverse kom jag att tänka på sol, bad och stränder igen. Och presenterar här en annan favoritstrand.


Bilden på flipflopsarna i övre högra hörnet är tagen just här. På en av de två strandbarerna.


Den andra baren har en liten veranda och resten av stolarna nere i sanden.

Banana Beach på Skiathos i Grekland, systerstrand till Railey Beach i Thailand. Läget är detsamma. Superbt västerläge så att solen inte försvinner under de sena eftermiddags- och kvälltimmarna. Grön inramning, berg omkring.


Från klipporna mellan stora Banana beach (i bild) med sina två strand-hangout, och lilla Banana dit man bara ska gå om man är 100% naturist. Fluktare är inte sedda med god min.

Banana Beach var väldigt lugnt i början av juni, men så mycket kommers kan det inte bli. Två strandkaféer är vad som finns. På somrarna är stranden packad med folk, trots man får ta bussen till sista hållplatsen på ön och gå en kilometer, upp för en backe och ner genom olivlundarna.
---
En gnutta information om Skiathos finns på greklands-sajten kalimera.se. Lite mer finns på en passagenhemsida om ön. Basfakta finns hos Apollo.

Sunkig drömsemester

Var på nån rätt vidrig turistort inatt, med extremt stora nedslitna hotellkomplex, med hissar som tog en till våningar där man bara såg allting inifrån och bakifrån. Inga dörrar ut i fria luften utan återvändsgränder in i prång av byggnaden, där man såg ventilationstrummorna och diskoteksmaskinerikarusellen snett uppifrån, från en glipa i taket.

Jag måste ut på stranden, men vilken av dom? Det är långa transportsträckor i träskliknande områden och mellan stränderna motorvägar utan trafik, men omöjliga att korsa från ena sidan till den andra. Jag springer och springer. Måste till strandområdet och leta efter ställena jag var på kvällen innan och ut på stranden och se om väskan kanske ligger kvar där.
Vill minnas att jag inte köpte nåt, utan gick direkt från stranden upp på en hippieaktig liten servering med ett partytält, där jag träffade några killar som bjöd på sprit. Sen allt svart.

Jag vet inte var jag är där jag springer. Vet inte var jag sovit och inte om jag är på rätt väg. Dottern dyker upp och vi är utomlands nånstans och jag har en trasig sedel och ett mynt som rullar iväg.
Jag vågar bara inte berätta att jag har blivit av med väskan med pengarna, bankkorten, palmpiloten, kamerorna, anteckningarna... och allt det andra. Igen.

Jag sover ju bara, tänker jag. Jag drömmer, tare lugnt och se till att vakna, så är allt bra.
Men jag kan ju inte komma tillbaka utan väskan, måste komma fram till stranden snart...

Resmålet: Railay beach

Kärt barn har många namn.
Railay beach söder om Ao Nang och en halvtimme från Krabi med longtail-båt har kanske inte så många namn, men desto fler stavningar. Thailändarna själva har inte en susning om hur det ska skrivas med vårt alfabet. Rej li, borde det stå, på svenska.

Byn har två fina stränder i väst, och en ful i öst. Byn ligger i näset mellan östra och västra stranden. Det var från en av finstränderna, Railey West, som bilden vi alla minns är tagen, den med mamman som springer rakt ut mot vågen för att rädda in sin familj.


Vågbilden ur SvD:s bilaga ett år efter och samma ställe vid skymning och solnedgång.

Alla överlevde. Alla överlevde på Railay beach, sägs det. Det var vad som sas i de lokala internetforumen i alla fall.

DN har en artikel där Railey omskrivs på ett bra sätt: Krabis sju sagolika stränder.

Jag var där 2004, och stället har något alldeles speciellt. Det fanns något för alla. Dottern hittade thaikompisar i sin egen ålder som var eldjonglörer, jag fick mina skönhetsupplevelser varje dag och kväll, och lite häftig musik som bonus.





Syrran fick sola och bli brunare än brun på en av världens vackraste stränder, Prah Nanh, där hon låg på en blå badmadrass och guppade med en tysk kille en vecka.



På dagarna var man på finsidan och på kvällen på fulsidan. Små ruckel vid vattnet med barer och restauranger. Där låg också de riktigt billiga bungalowerna och rummen. Efter 7-8 ställen kom man till Last Bar. Och där tog det verkligen tvärt slut.



Längre än så kom man inte. Railey är en udde, men det går inte att komma dit landvägen. Alla varor kommer dit enbart med båt och nånstans i buschen står generatorn och brummar illa. Men det är bilfritt, romantiskt och tyst nästan överallt. Flummigt skulle andra säga. Hisnande vackert. Lugnt. Vilt. Lugnt och vilt i god balans.


Här lastas en hög cement av på östra sidan när det är flod. Vid ebb ligger strandbrynet flera hundra meter ut.

Där fanns en rätt rolig blandning av wannabe-hippisar från Bankok, den lokala "maffian", backpackers, snygga bergsklättrare och högst vanliga semesterfirare på hela skalan från budget till värsta honey-moon. Till och med på samma resort kunde man bo hyfsat billigt i en stor bungalow med veranda (men inte AC) för 1000 baht, eller välja det tredubbla priset och bo lyxigt. Här är det stället och åker jag tillbaka finns absolut inget bättre alternativ om man nu inte har jorden-runt-backpacker-budget. Bästa stället är Railay Bay Resort : http://www.thai-tour.com/thai-tour/South/Krabi/hotel/railay-bay/index.html

Just det hotellet kan varmt rekommenderas, för hotellområdet sträcker sig från piren på östra sidan till stranden på den västra, och det kändes helt tryggt. Både för barn och kvinnor. De billiga bungalowerna finns inte med i prislistan, förstås, om ni kollat länken. Poolen vid stranden är för alla gäster, oavsett om man bor billigt eller inte och en dusch då och då är inte fel. Solnedgångarna från västra stranden, Railey West, är något av de mest hisnande jag sett.

(Lite om Railey beach eftersom jag ändå berättat att jag dumsurfat på Krabi...)

Spärrad Skiathosguide

Apropå storebrorsdiskussioner kan man ibland undra vad som gör att ett webbhotell spärrar ut vissa kunder. Är naket alltid känsligt och fel?
Om ett glatt gäng nakenbadare publicerar bilder på sig själva - är det oanständigt?
Jag undrar varför just Skiathosguiden är spärrad från oderland.se. Jag frågade men fick inte svar.

Jag har varit på Skiathos en (1) gång, och det är en ö med många härliga stränder, där det nästan inte finns en människa. De har också några officiella nudiststränder, som är välkända för att vara det.

Det det är alltså både tillåtet och lagligt enligt Skiathos myndigheter att nakenbada på vissa stränder. Alla vet det. Det finns liknande stränder på Naxos, på Ios, på Antiparos, Kreta. Det är ingen som är tvungen att näcka, eller att se nakenbadare av misstag. För att komma till stränderna måste man ofta både åka buss och gå rätt långt.

Men får man publicera bilder? Får vuxna naturister publicera bilder på sig själva från semestern?

Skulle inte tro det. Nån som vet?

Vinterns resor nästan slut

Från mörkgrått till ljusgrått. Lite bättre väder idag, men folket minns plötsligt hur kallt det är på vintern. Väderminnet är så kort. Är det så HÄR kallt det är på vintern!!?? Men det är ju inte klokt... Jag fryser ju!!!! Va? Snö!

Hör från radion i köket att vinterns resor "nästan är slut". Rusning. Resebranchen måtte vara hur duktiga som helst på att få pressen att hetsa folk till att rusa efter sol och värme - varsomhelst. Aftonbladet resebilaga i helgen har givetvis Kanarieöarna som huvudtema och Hurghada, Egypten som tvåa. Till dom resmålen finns nämligen hur mycket resor som helst kvar. Som vanligt. In i sista minuten.

Kanarieöarna har aldrig känts speciellt lockande för mig. Jag föreställer mig hotellområden a'la Botkyrkas miljonprogram, men med pooler istället för parkeringsplatser. Grusiga fula stränder och svenskmeny på restaurangerna. Men det är säkert okej om man bara vill ha civiliserat klimat och vänder blicken mot havet.

En strandbild till

Kan det verkligen stämma att en 8 meter hög flodvåg slagit in?

0202-mexico-beach02, taken by Coola morsan.

Fastnat på temat stränder tydligen. Stränderna runt Playa del Carmen är kända för sin sand. Hur varmt det än är i luften så är sanden sval. Man vet ju hur het en vanlig svensk grusstrand kan bli. Men här var känslan väldigt speciell. Söder och norr om stan blev stränderna allt häftigare, med vitt knirkig sand, kilometer efter kilometer. Det är en sorg när naturen går sönder, och allt förödelse för folk som naturkatastroferna ställer till med.

Inte precis stabilt väder

0202-mexico-beach01, taken by Coola morsan.

När jag var i Playa del Carmen var vädret rätt instabilt den sista veckan. Man gick i solen utmed stränderna, och fick sen plötsligt rusa in i skydd för skyfallen, och där kunde man bli sittande i timmar. Men himlarna var häftiga, minst sagt.

Wilma våldgästar i Yukatan

Jag är stammis på weather.com, där jag håller kollen på vad som händer. Ska jag resa nånstans kollar jag alltid 10-dygnsprognosen. Och är jag på en ort kollar jag också läget nästan varje dag. Här rapporteras om Wilma.

Efter flodvågskatastrofen i Indonesien, Sri Lanka Indien och Thailand i december förra året förstår man att skydd inte betyder att sitta på rummet. Då fanns heller ingen förvarning. Ingen trodde att det skulle bli en så förödande våg. Att rädda sig upp på ett hotelltak är inget skydd om huset vattenfylls och sveps iväg.

Wilma är som de säger på CNN nu, "almost stationary". Stormens har varit i samma område ett dygn och stannar hela lördagen också, och det är bara att hoppas att ingen skadas. Men "the destruction is tremendous", säger de. Kan just föreställa mig. Mina favoritstränder i Tulum lär inte finnas kvar längre.