Följa pilen på gröna linjen

4 mars.

Pilar och färger kan förvirra mer än förtydliga.

I Stockholms tunnelbana kör tågen vänstertrafik, men på gator och trottoarer är det högertrafik. Som fotgängare bör man alltså veja till höger vid möte med annan person, och detsamma även på en perrong, om man nu inte är för nära kanten.

Vid t-banespärrarna försöker man sen en tid införa högertrafik för själva in- och utpasseringen, men sen det är samma gamla vänstertrafik när det gäller tågen. Lite knepigt det där.
Vid Skanstull får ett grönt band med pilar folk att krocka med varandra på perrongen.

Jag antar att de försöker förenkla genom att pila över resenärer till den norrgående perrongen fast det är en dubbelriktad perrong, med tåg som går både norr- och söderut, och en station med flera utgångar.

Folk krockar.  (kommentar: efter nån vecka togs de trafikfarliga pilarna bort)

Wikipedia om gröna linjen

Där natten börjar klockan 8

3 mars.

Såg Liljeholmstorget och gallerian förvandlas från att vara en helt fredligt röra av affärer och matställen under den hektiska eftermiddagsshoppingen till en ödslig håla redan vid 8-tiden på kvällen.

Tänkte pusta ut och ta en öl. Valde att gå in på O'Learys, just för att de har en övre del av baren med snurrstolar som är schyssta att sitta på. Beställde en Brooklyn lager efter en stund, och tog fram lokaltidningen för sydvästra förorterna, där jag fastnade på en artikel och skulle skriva ner en kommentar. Hann inte med många ord innan jag blev överröstat av ett gäng män i 50-årsåldern som satt vid ett av hörnborden. Det hade varit ishockymatch och de verkade ha smort kråsen ordentligt.

De såg mig och började hojta om att jag skulle komma över till deras bord. Tackade vänligt nej.
Så försökte dom igen, och jag tackade återigen nej och fortsatte läsa tidningen.

När jag lite senare skulle beställa en till öl till hade en osynlig servitris eller osynlig bartender tydligen redan sagt till om att det var sista beställningen.
De fyra männen hade däremot sett till att ha sina ölglas fulla. Och var i gasen. Nu krävde en av männen att jag skulle flytta över till deras bord, dricka av deras öl och sen följa med i taxin vidare till nåt annat ställe.

Ledarsnubben i blev rasande när jag inte ville, och jag blev riktigt rädd. Såg till att dom drog iväg före mig, och sprang sen ner och tog t-banan österut, mot det som kändes som tryggare trakter.

Om man funderar på att flytta till en ort ska man researcha ordentligt vid 8-snåret på kvällen och även lite senare på kvällen, och kolla hur det känns att åka dit med sista tunnelbanan en vanlig vardag.

Alltför många platser i Stockholm är jävligt ödsliga, som det blir när ingenting är öppet, hur många det än är som bor omkring. Men det betyder inte att man ska behöva acceptera att bli påhoppad av okända män. Och ser jag verkligen inte ut som en tjej som inte ska få sitta ifred och läsa tidningen.

Om man minns hur det såg vid Liljeholmen innan gallerian byggdes så är det förstås väldigt mycket bättre vid Liljeholmen nu, även om det blir en scenförändring när butikerna stänger.

Tankarna bakom Liljeholmstorget

Inte skrotcyklar

Maj i år, lokaltidningen: Knökat med skrotcyklar över hela Söder



Jag väljer att ha smårostig och ful cykel för att slippa få den stulen. Man hakar fast den i nåt av samma skäl. Förra vinterns långtidsförvaring i snöhögar gör dem inte snyggare. Man hakar givetvis fast hojen i något för att öka chanserna att få ha sin cykel kvar.

Det är diskrimering att kalla folks cyklar för skräp. Alla är inte sportcyklister eller har tvingats köpa ny cykel för att den gamla blivit stulen.

Har kämpat och klappat om både min egen och andras cyklar, vid Skanstull och Mariatorget, hela vintern och våren. Rest dem upp när de ramlat eller sparkats omkull, tagit bort sadelreklamen, som bara avslöjar hur länge cyklarna stått, och och tömt cykelkorgarna, eftersom de uppfattas som papperkorgar, som det råder på brist på utmed trottoarna.

Mina klipp på Youtube

Här ligger efter lite om och men mina videoklipp på You Tube, Coola morsans videor.
Har lagt upp några Dag Vag-klipp, men söker man på Dag Vag på Youtube så hittas de inte.
Livet är skört.
Borde lägga upp bilder och klipp efter hand. Inte tänka mig det som ett projekt jag ska få tid med sen.
Man ska inte vänta med att hålla kontakten heller.

Nummer ett stulen

Min trotjänarhoj, femåringen , är stulen utanför bostaden. Det räckte med att titta bort och vara i Göteborg ett par dagar, så har troligen en vit skåpbil varit framme och cykelsugit utmed vägar och torg.

De vanliga cykelställena är inte gjorda för att kunna kedja fast en cykel, bara tänkta att hålla dem upprättstående på rad. Ett bygellås funkar bara att fästa fast vid något alldeles intill nåt räcke eller nåt och ofta blir ett av hjulen ändå utan låsning. En vajer behövs, och en slang för att hålla fast sadel och korg och extralås för korgen.

Letar nu efter kvittot med ramnummer, om det kan vara varianten där tjuven låtsas ha hittat övergiven cykel och hoppas få den för en hundring efter några månader.

Man spanar alltid efter sina försvunna cyklar, hela listan. Såg ju en av dem vid Hornstull, efter kanske 11 års försvinnande. En metallicgrön gammal crescent med fyrkantigt styre och svart sadel. Den var inte i gott skick och det finns inte en chans att jag reclaimar vraket.

Å andra sidan blev jag glad att mobilen, som jag virrade bort eller tappade ur händerna när jag balanserade med en langos och betalning för den på vägen ut från way out west på fredagkvällen hade kommit tillrätta, såhär en dryg vecka efter. Snälla människor verkligen, som tar sig tid att lämna in till polisen. Det kryllar inte precis av polisstationer. Hoppas det kryllar av snälla människor, men de syns inte lika ofta.

Ska nu kolla om jag har en bild av cykeln.

Stoppa glitter och glam och skam på torra land

Flaggan uppe.

"Pride – en exotisk fälla för de fria homosarna", skriver Anna Eklund, krönikör på Aftonbladet.

Hon skriver att hon inte förstår vad det är hon egentligen ska fira under Prideveckan, och jag tror hon kan ha missuppfattat saken. Alla måste inte gilla Pride, och hon måste inte själv fira och vara med, om hon inte själv vill.

Hon ifrågasätter varför en del "homosar", som hon uttrycker det, vill gifta sig kyrkligt, och ta efter gamla unkna former, som om det vore konstigare än att det finns heterosar som vill gifta sig, fastän de kanske inte ens är religiösa. Varför skulle just gayfolk vara en homogen skara som dissar alla gamla traditioner?

Hon avslutar krönikan med att "Pride cementerar bilden av vi och dom, grå heteros mot glittriga homos. Jag hoppas att festivalen sjunger på sista versen för så länge den existerar är homosexuella ett kittlande och udda inslag i en annars normal vardag. Men medan den finns är jag där. Vi ses på Pride."

Jag tycker snarare att krönikor som denna cementerar vi och dom-tänkande och allmän unkenhet och opportunism. Man säger usch och fy samtidigt som man gärna vill ha en del av kakan.

Hon ska alltså vara med på Pride, fast hon helst vill att eventet ska upphöra. Kanske är det så att hon tycker att lika villkor är helt okej, men att vi då minsann alla ska ha lika tråkigt, oavsett läggning, och att man ska skala bort onödigt glitter och glam och tycka att skam faktiskt ibland går på torra land.

Den grå vardagen har fått huvudrollen i vår kultur, och anses vara det absolut mest normala. Man ska streta med arbete, stå ut, anpassa sig. Man ska inte öppet uppskatta varandra som de är, och man ska helst hålla sig till sin egen sort och åldersgrupp. Det förutsätts att man ska sträva efter att vara två och skaffa barn, om man kan - eller stå ut med attityden att man är en misslyckad stackare, som ingen vill ha.

Temat för Pride i år är heteronormen, och jag tycker det är ett utmärkt val: viktigt att belysa ur alla vinklar vrår, och kämpa emot, på alla upptänkliga sätt. Jag anser att man ska kunna bilda relationer och konstellationer precis hur man vill, och att inte en enda norm för samlevnad och livsstil ska vara underförstådd och accepterad. Jag har ingen gayvärld att komma ut i, men upplever heteronormaliteten och de traditionella könsrollerna som ett fängelse.

På Pride kan man känna samhörighet över en massa olika gränser även om man inte är gay. Utsätts man för diskriminering och särbehandling, är det bara kamp för rättigheter som gäller, för ingen frihet kommer gratis. Men det är inget som säger att om den kampen lyckas, så ska alla, oavsett läggning, bli grånormala, utslätade, oglittriga och tysta.

Man måste inte ha en relation till Pride eller delta om man inte känner för det. Pride är förstås ett jippo, dit folk åker ofta långväga för att träffas, koppla av och ha kul.

Andra bloggar om Stockholm, Stockholm Pride, pride, heteronormalitet, heteronormen

Regn och hjärnsläpp när Erykah Badu sjöng

2000 kronor kostade kalaset att gå på Stockholms jazzfestival och lurka omkring bland bänkar och stånd och uppleva Stockholms kanske finaste sommarkväll, som var i fredags, den 17 juli. Men för fem dagar var det ändå värt pengarna.


Så här mycket såg jag av Badu.

Hörde Little Feet på onsdagen, McCoy Tyner Trio, Palle Danielsson Quartet, Kind of Blue The So What Band på torsdagen och SMV The Thunder Tour och Sonny Rollins på fredagen. I lördags hann jag höra de 4 sista låtarna med Timbuktu, hörde Jr Walkers All Star Band som firade 50 år med Motown, Gilberto Gil och sist Estelle. Under söndagen missade jag det mesta och tappade humöret när publiken till Erykah Badu fullständigt fick hjärnsläpp när regnet kom.
Bara för att det regnar måste man inte klättra upp på bänkar och stolar med sina paraplyer. Bänkarna räckte till möjligen en tredjedel av publiken. Istället för att se scenshowen var det bara långa jävla idioter med paraplyer man såg, och jag inser varför jag alltid varit så uppgiven på konserter, står man nära ser man aldrig någonting ändå.

Den lilla scenen kändes inte alls bra, inklämd i en grusig backe som den var, och utan bänkar och serveringar. Publiken fick helt enkelt inte plats. Till nästa år, om det nu blir någon mer jazzfestival, borde arrangörerna fundera på att åtminstone ha två bra mindre utomhusscener utöver stora scenen, med samma koncept: att man kan röra sig in och ut från scenområdet.

Men annars var det bra och nu är jag festivalmätt.

Andra bloggar om Stockholm, jazzfestival, jazz, musik

Trycket är för mycket

Dag Vag på på Fasching 4 april

För första gången på år och dag återbesökte jag Fasching och så gjorde även min Dag Vag-groupiepolare L. Vi står där tålmodigt och väntar på Dimma. Bra band, förstås, bra publik, och Fasching var som vanligt, utöver att F inte syntes till. Bilden är egentligen en film jag misslyckades med att ladda upp och resten av bilderna är i otillgängliga i raw. Inser att jag för vissa typer av bildhanteringsjobb har noll tålamod. Men det kommer mer.
Efter Dag Vag blev det klubben Soul och lite senare taxi raka spåret hem och i säng efter ett något kaotiskt nattmål på Burger King.

Läs även andra bloggares åsikter om klubb, Stockholm, fasching, Dag Vag

Ö-shchhh-öta-gatan

Jag hör till den liberala och överslätande typen som inte brukar märka ord om jag ändå förstår vad folk försöker säga. Jag rättar inte, men i enstaka fall händer det, speciellt om folk i sär skriver så att det blir obegripligt och fult. Ihopskrivningar och att kunna sätta ihop helt nya ord är det roligaste med svenska språket, så det kan man bidra med att försöka få vidareutveckla, tycker jag, och det gör man bara genom att fortsätta använda särarten, inte genom att avveckla den.

Ibland hamnar man i diskussioner om gatunamn i Stockholm och uttal som inte stämmer med vad besökare eller inflyttare brukar tro.
Dit hör till exempel Nortullsgatan, Surbrunnsgatan, Rörstrandsgatan och Tavastgatan. Jag uttalar dem som jag lärde mig som unge i stan. Därmed inte sagt att de uttalen var annat än lokala för tiden. Har däremot själv valt att aldrig säga Östgötagatan på det sätt man ska, inte ens som barn hos mormor och morfar i Mosebacketakterna, för jag kan inte säga sje-ljud utan att folk tror jag kommer från Norrland eller är upper-upper. Östgötagatan 77 skulle inte vara mitt val av adress precis..

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, gatunamn, Nortullsgatan, Surbrunnsgatan, Rörstrandsgatan, Tavastgatan

Södermalmare vill sticka ut

Var sjätte södermalmsbo, eller var det var femte, har en egen blogg stod det i senaste numret av Södermalmsnytt (som bara finns här i pdf). Det gör Söder till den bloggtätaste stadsdelen i Stockholm. Vi är så allmänt wannabe-media här att det faller sig naturligt..

Vi söderbor är, enligt den livstilsundersökning tidningen beställt, egentligen inte speciellt annorlunda än andra stockholmare, men "viljan att utmärka sig är ovanligt stark". Vi är också sympatiskt nog, tycker en inflyttad serietecknare från Norrland som iakttagit invånarna sen 90-talet, självkritiska och skäms lite över att vi brutit den rockiga traditionen och nu är lika medelklassigt borgerliga och fåfänga som alla andra innerstadsbor.

Jahaja. Vad mer?

Liksom Kungsholmsborna har över en tredjedel på Söder haft mer än 25 sexpartners, 33,7 procent på Söder, 37,4 på Kungsholmen, medan Vastastansborna är mer präktiga med bara 19,8 procent. Det var väl där babyboomen började, så det är bara en tidsfråga, skulle jag tro.

Man får inte direkt prata högt om att man har eller haft många partners eller vad man tycker eller tyckte, inte om man är tjej i alla fall och definitivt inte inför killar. Det är fortfarande tabu, fastän mycket av verksamheten ute på stans och nätets möteslokaler handlar om att hitta och testa sig fram till Mr eller Ms Right, även om man redan har en partner. Det yngre kanske inte heller förstår att karusellen inte alltid slutar med att man hittar nån och skaffar barn, utan lika gärna kan börja där.

Jag är i alla fall runt och härjar lite i alla stadsdelar, och lämnar stan nästan varje dag som tvångspendlare till och från jobbet. På helgerna känner jag oftast inte för att lämna Söder, men det är bara för att jag bor här och inte kan vara tillräckligt mycket hemma i veckorna, och i övrigt för att jag inte alls vill gå ut någonstans när det är kallt och grått. Men det håller inte i sig mer än just några dar.

Läs även andra bloggares åsikter om Södermalm, södermalmsbor, södermalmare, livsstil, stockholm

Vad är Stockholm? (Blogstafetten)

Kristina af Knusselbo ställer i Blogstafetten frågan Vad är Stockholm? och jag får äran att tolka det som jag vill. Jag gör det enkelt för mig.

Farmor i korsningen Katarina Bangata och Ringvägen runt 1930. Hon föddes på St Paulsgatan, hade första lägenheten på "Kattis". När hon gifte sig och barnen blev fler hyrde man bara nåt större.

Det finns olika teorier om varifrån namnet Stockholm kom. Staden grundades på stadsholmen och ekstockar användes till allt möjligt på ön, som låg strategiskt. Stockarna användes för att markera gränsen mellan Uppland och Södermanland, till byggen, och för att till exempel stoppa fartyg. Läget mellan Mälaren och Saltsjön innebar ett geografiskt stopp mellan sjö och hav. Man kom helt enkelt inte vidare och även om staden inte var målet, var det många som fastnade här.
Stan kunde lika gärna ha hetat Stoppholm.

För mig är Stockholm stan jag är född och uppvuxen i, en plats jag känner rätt väl, och en plats som skulle kunnat vara en hembygd.

För farmor var det lätt att fortsätta bo i kvar i stan och fortsätta sitt stadsliv som ung vuxen. Hon hyrde en liten lägenhet på "Kattis", Katarina Bangata, och promenerade till jobbet på Kungsgatan. "Varje morgon fick jag 1 kr av M. till lunchpengar. Då gick man t.ex. till Brända Tomten vid Stureplan och åt en en lunch, inte alls dum, för 75 öre." På kontoret träffade hon sin blivande man. Han tyckte de skulle bo på Östermalm medan hon hellre ville bo på Söder. De kompromissade och hyrde i Vasastan. Och när de blev fler kunde de flytta vidare till större inne i stan.

För ungdomar som växer upp i Stockholm idag är det inte så. Man köper sig till en plats i stan, vilket kräver god inkomst och jobben går väl oftast till välutbildade inflyttare som legat vid universiteten. När barnen till de nya stockholmarna växer upp kanske de, efter sina utflykter och utbildningar på studieorter ute i världen kan "flytta hem" till sina föräldrars gamla lägenheter, i Stockholm. Men just nu är det bostadskris för de unga. De flyttar ofta inte hemifrån förrän de är 25 och kan ha turen att få en etta inne i stan vid 35.

För unga på mindre orter finns inte mycket val. Stan är målet, men man vet att man ju alltid kan flytta "hem" sen. Men om det är något stockholmare inte har så är det just hembygd.

Mitt ämne till schmut: http://www.schmut.net/ är: Hur jag gör för att smila och småle en smula
http://blogstafetten.blogsome.com/

Läs även andra bloggares åsikter om blogstafetten, Stockholm, Gamla stan, Katarina Bangata, Ringvägen, Kungsgatan, St Paulsgatan

En bartender har ordet

De snåla finns i alla åldrar.

Man ser dem när man ska splitta en nota med gänget. De snåla räknar exakt på kronan vad de själva beställt, även om de ätit på andras tillbehör, och vill helst betala sist med sitt kort så att dricksen de andra lagt görden snåles andel av notan mindre.

De snåla älskar gratissaker, drinkbiljetter och bjudmat. De kan var hur rika som helst.

Var på pub. Pratade med en kille vid bardisken som var bartenderkursanordnare. Han pustade lite efter sin hårda arbetsdag som företagare inför bartendern på Half way inn, den lilla puben som är känd för att vara ett typiskt mysigt och (tidigare) inrökt söderhak med lokala stammisar.

Jag nämde, apropå hans bartenderutbildningar, att man ganska ofta blir kasst bemött när man ska beställa något ute på krogen, om man ens kommer åt att beställa, och jag hann inte avsluta åsikten, då han bröt av:

- Vet du varför..?! Jag vet, för jag är proffs.. det är för att såna som du.. Ni är såna som vi [bartendrar alltså] inte låtsas märka, för vi vet att ni inte kommer att spendera. Ni går ut och så snålar ni, vänder på varje krona och gör inte av med mer än 100 kronor på en hel kväll.. Så varför skulle vi bry oss om er??

Försökte inte bemöta eller diskutera med honom. Jag är nämligen proffs på att vara kund, och kunden har kanske en syn på saken som borde intressera säljarna.

Bartenderkursanordnaren ville inte prata med mig, utan hade fullt upp med att få bartenderns uppmärksamhet, och inte för att beställa, för öl hade han, men han ville också ha hennes lyssnande. Hon lyckades ändå servera alla andra i baren, eftersom hon är en bra bartender och dessutom en bra lyssnare.

Såg framför mig bartendrarna som står i en evighet och fixar och trixar dutteliduttdrinkar åt två omständliga tjejer i baren, och beter sig som att andra gäster inte finns. Bland de yngsta därute på krogen finns det nog en och annan som verkligen är i kategorien "max 100 kronor ikväll och sen bli bjuden" och som aldrig bjuder någon annan, eller köper en omgång till.

Har aldrig sett nåt annat än snabb och bra service till alla i tur och ordning på Half way inn, och inte alls efter nån ålders- eller ballhetsrankning. Och just här valde Herr Bartender att stå och ta sin efter-jobbet-öl, troligen för att personalen är så trevlig.. osv.

Och här kommer det som skulle kunna sammanfattas med "osv"

Det finns en faktisk logik i att om det inte går att köpa, så blir inget köpt. Om handlarna aldrig tar in det man vill ha i sortimentet, så köps inte varan. Om man ber dem ta nåt speciellt, typ en viss snussort som saknas, säger de. Nä sörru, det är ingen som köper den Säljarna vet kanske inte, för om de inte frågar eller anpassar sig efter de faktiska kunderna och istället kör vidare på försäljningssiffror utifrån det utbud de redan har har. Man tror man vet vem som kommer köpa och vem man ska vända sina säljansträngningar mot.

Är man då en dålig kund eller är säljarna dåliga på att erbjuda det som kunderna vill ha? Eller har säljaren missuppfattat vilka kunderna för en viss vara eller tjänst egentligen är, och vänder sig till fel grupp? Vilka är egentligen köpstarka på vad? Jag vet i alla fall vad jag brukar vara beredd att betala för och när jag tvekar.



Läs även andra bloggares åsikter om half way inn, pub och bar, Stockholm, Södermalm

Precis så, Stockholmsnatten

Publicerat i Svenskan idag, och på bloggen Stockholmsnatten:
Vad är problemet med det här landet egentligen?

Jag har också nån grav form av Barcelona, med vissa Berlinaktiga attacker av bom-bom-bom-syndrom, då jag akut känner att jag behöver house och techno långt in på morgontimmarna.

Jag gnäller och skäller - och skäms över Stockholmsnatten inför utländska besökare. Jag suckar och lider av arrogansen, av den fåniga viktigheten, som är så långt ifrån coolt man kan tänka sig. Jag tycker att det är pinsamt att stadens nördiga marknadsförare kallar Stockholm för "Capital of Scandinavia", när nu varanda stockholmskotte vet att det är Köpenhamn som är den enda riktiga stan i hela Skandinavien. Dom smilar och småler därnere. Men självklart skulle en stockholmare aldrig hitta på nåt så dumt.

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, stockholmsnatt, Barcelona, berlin, köpenhamn

080808 - en sån där dag

Det är mycket idag. Mer än 070707 och 060606. Då var det väl inget speciellt, vad jag minns. Inte heller 050505, men då skrev jag just om de här datumen.

Idag är det OS-invigning i svulst - och inget kommer övertyga mig om annat än att Kina är annat än en förvuxen kapitalistisk diktatur, där människorespekten står på noll.
Invigning är klockan åtta minuter över 8 i kväll, lokal tid här borde ´vara 14.08, men programmet startar 13:50.

I Stockholm firas 08:ornas dag, bland annat med megadansgolv för 50000 på Stureplan och musik vid Debaser Medis och Slussen.
Vad ska egentligen firas? gnäller röster på bloggar och kommentarer.

En del gillar fest och firande, och hittar anledningar att fira, andra tycker allt är onödigt och dyrt, speciellt när det gäller festligheter. För Stockholms stad är eventet go08 det en del av marknadsföringen av Stockholm som stad.

Det har bjudits på gratis frukost i Globen i Kungsan är det typiska vattenfestivalsartister, folkliga artister och storbilds-OS-invigning. Vattenkriget mellan nord och syd i Gamla stan börjar kl 3 och de gick ut med sitt evenemang långt innan Stockholm stad kom med sin ifnroamtio. Bara det inte regnar kan det väl bli kul för de 7000 anmälda deltagarna.

Man tittar mot skyn efter regnet och hoppas de lättare gråmolnen inte ska förvandlas till drypande regnmoln igen. Hoppas hoppas...

Andra bloggar om: Stockholm, OS, 080808, stureplan, kungsträdgården, festival, go08,

Stockholm Europride 2008

DSC_5618 Originally uploaded by Coola bilder

Nu ligger de flesta av mina bilder från årets pride på flickr:
Stockholm Europride 2008: http://www.flickr.com/photos/coolamorsan/sets/72157606515925952/

Andra bloggar om: Stockholm, Europride, pride park, pride, prideparaden, europrideparaden,

Europride 2008 invigd

Europrideinvigningen ville jag gå på, men fastnade hemma. Lyckades till slut trassla med mig cykeln på Djurgårdsfärjan och kom in på Skansen lagom för att hinna ta en öl och ett glas rosévin men hörde varken prinsens tal eller nån sång för det var högljutt i det inhängnade barområdet och jag snackade själv med folk som stod bredvid. Läste om vad som sades på Aftonbladet idag istället, Pride firar den svenska synden, och hade velat höra Tiina Rosenberg tala klarspråk om rätten att ha sex som man vill.

För 10 år sen gick paraden från Tanto till Skansen, där avslutningsgalan hölls. På Tvillingarnas träffade jag några killar som tyckte jag absolut skulle följa med dem upp till Skansen, och jag hakade på och köpte taggen fast det var sista dagen på pride. Jag hade precis kommit från Arlanda efter en vecka på Kreta, när jag hörde karnevalsrytmerna och hann ikapp tåget på Strandvägen, och efter Skansen blev det många stenhårda timmar på Münchenbryggeriets dansgolv - och jag var frälst. På såna dansgolv passar jag in, även om andra inte förstår det.

Jag hade då några månader innan blivit dumpad eftersom jag varken kunde tänka mig att flytta ihop eller gifta mig med honom. Det var i alla fall förklaringen jag fick. Men sanningen var nog den att han skaffat sig nya brillor. Optikern i Kista skrattade när jag sa att det fanns risker med att se för bra och berättade hur jag blev av med pojkvän.

Jag tycker att folk ska kunna konstellera sig och ha sex med vem de vill bara det är frivilligt. Heteronormen som Åsiktstorpeden skriver om här sabbar nu inte bara för gayfolk, utan för alla som inte känner sig hemma med den och förtryckta av den livsstil som anses vara normen.

Andra bloggar om: Europride 2008, paraden, Pride, Skansen, Stockholm

Barbröstade båtkillar on masse

The Annual Atlantis Cruise Extravaganza.
"2000 hot american boys and crew partying with the Stockholm gay-in crowd."

På det här eventet hamnade M och jag efter jazzfestivalen. Vi hade inte en susning om vad det var för kväll. Han ville gå på sin favoklubb i källaren, men vi orkade inte med ett extra inträde efter att först ha betalt 200 i dörren. Trivdes som fisken i vattnet och musiken var otroligt bra. Måste ta reda på vilka som spelade. Men att det var massa båtfolk där märkte jag inget av. Däremot var det mycket få tjejer där, på sin höjd 5 stycken. Man kanske inte ens var välkommen, egentligen.

Europrides avslutningsfest "This is disco" den 2 augusti är i samma lokaler och med samma arrangörer, som verkligen kan sin sak.

Andra bloggar om: klubb, stockholm, musik, Berns, mondaybar

Jazzfestival dag 4: van morrison

En enda bild lyckades jag ta med mobilen innan jag blev stoppad av vakten.

Stämningen under jazzfestivalens sista kväll var mer anspänd än tidigare när horder av van morrison-fans med familjbiljett trängdes framför stora scen. Mittsektionen var avspärrad för vippare, och den sköna närheten till scen som dagarna innan var bortbyggd. Antagligen på grund av alla barn som tvingats dit av sina sura föräldrar var volymen neddragen till närmast samtalsläge. Och vi tappade koncentrationen av bökande ungar som viftade med stora godisklubbor. Vi åtnjöt andra halvan av spelningen nere på bryggan istället för att trängas med svennarna.
Vet att det är svårt för vissa att få barnvakt, men måste man verkligen ha ungarna med i trängseln framför scenen när de uppenbarligen är helt ointresserade av musiken och klättrar på väggarna?
Gratis öronproppar fanns det, så om något borde föräldrarna själva ansvara för att förse ungarna med skydd istället för att den låga volymen sänker en spelning.

Kulturbloggen skriver rakt på sak: Konsten att förstöra en konsert med Van Morrison

Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, Van Morrison, Stockholm, musik, Skeppsholmen

Jazzfestivalen dag 3: nils petter molvaer group

Vad säger man. Skitbra musik, tycker jag. Folk omkring nästan lite förbryllade över musiken, som var vardagsmuller i mina ögon. I väntan på Patti Smith.

Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, folk/people, festival, musik

Jazzfestivalen dag 2: Marit Bergman och stråkar

DSC_5169 Originally uploaded by Coola bilder

Läs mer om spelningarna på Kulturbloggen: Christian Kjellvander, Marit Begman, The Soundtrack of our lives.

Nån, hm, har visst stört Kulturbloggens klipp från Marit Bergmand genom att prata goja.

Andra bloggar om: Stockholm jazzfestival, folk/people, festival, musik