Inte skrotcyklar

Maj i år, lokaltidningen: Knökat med skrotcyklar över hela Söder



Jag väljer att ha smårostig och ful cykel för att slippa få den stulen. Man hakar fast den i nåt av samma skäl. Förra vinterns långtidsförvaring i snöhögar gör dem inte snyggare. Man hakar givetvis fast hojen i något för att öka chanserna att få ha sin cykel kvar.

Det är diskrimering att kalla folks cyklar för skräp. Alla är inte sportcyklister eller har tvingats köpa ny cykel för att den gamla blivit stulen.

Har kämpat och klappat om både min egen och andras cyklar, vid Skanstull och Mariatorget, hela vintern och våren. Rest dem upp när de ramlat eller sparkats omkull, tagit bort sadelreklamen, som bara avslöjar hur länge cyklarna stått, och och tömt cykelkorgarna, eftersom de uppfattas som papperkorgar, som det råder på brist på utmed trottoarna.

Nummer ett stulen

Min trotjänarhoj, femåringen , är stulen utanför bostaden. Det räckte med att titta bort och vara i Göteborg ett par dagar, så har troligen en vit skåpbil varit framme och cykelsugit utmed vägar och torg.

De vanliga cykelställena är inte gjorda för att kunna kedja fast en cykel, bara tänkta att hålla dem upprättstående på rad. Ett bygellås funkar bara att fästa fast vid något alldeles intill nåt räcke eller nåt och ofta blir ett av hjulen ändå utan låsning. En vajer behövs, och en slang för att hålla fast sadel och korg och extralås för korgen.

Letar nu efter kvittot med ramnummer, om det kan vara varianten där tjuven låtsas ha hittat övergiven cykel och hoppas få den för en hundring efter några månader.

Man spanar alltid efter sina försvunna cyklar, hela listan. Såg ju en av dem vid Hornstull, efter kanske 11 års försvinnande. En metallicgrön gammal crescent med fyrkantigt styre och svart sadel. Den var inte i gott skick och det finns inte en chans att jag reclaimar vraket.

Å andra sidan blev jag glad att mobilen, som jag virrade bort eller tappade ur händerna när jag balanserade med en langos och betalning för den på vägen ut från way out west på fredagkvällen hade kommit tillrätta, såhär en dryg vecka efter. Snälla människor verkligen, som tar sig tid att lämna in till polisen. Det kryllar inte precis av polisstationer. Hoppas det kryllar av snälla människor, men de syns inte lika ofta.

Ska nu kolla om jag har en bild av cykeln.

Så stod den där, Frejan

Vet inte varför jag stannade till på hemvägen, men bredvid råkade jag se en cykel som såg ut precis som dotterns stulna. Mitt önskeband från bröllopet lossnade idag - och Frejan kom tillbaka. Och nu kan folk sluta undra varför jag haft ett hushållssnöre runt handleden. Någon hade förstört låskolven, men vanlig dörrnyckel funkade för att få upp låset.

Ljus och luft i däcken

pumpade cykeln och tittade utsikt vid Slussen, och kunde sen cykla snabbare än styrfart, fast varför skulle man..

Up or down Hornsbruksgatan

Cyklade rakt fram efler fritagning av min cykel från byggarbetsplatsinhängnad.
Sista solen, kändes det som.

När man parkerat vid räcke

På föimiddagen. Allt som nāstan vanligt. Hakar cykel i trottoarräcke. På eftermiadagen finns troltoaren inte kvar.

Hit och dit

Jag cyklade dit, åkte taxi hem.
Tog taxi dit, cyklade hem.
Cyklade dit, tog taxi hem.
Åkte t-bana och buss dit. Tog taxi hem.

Så nu står cykeln alltså kvar på Skeppsholmen och jag måste dit och hämta den.

Klumpigt.

Utpumpad

Känner mig utpumpad. Matkassarna var tunga att lyfta från cykeln och allt gör ont. Handleder, knäna, nacken, fötterna, höfterna. Det är cyklandets fel. Att cykla i blåst på en opumpad cykel kräver dubbel kraft. Det är inte roligt.
Har nu haft cykeln i snart ett år. Borde den inte hålla luften lite längre..

Kanske dags att lämna in den för pumpning.

Jag håller med, låt stå

En låst cykel utanför jobbet eller bostaden är inte skräp. Jag har på 30 år aldrig haft tillgång till nåt cykelrum. Det har inte gått att få in nåt där pga barnvagnar och pulkor - och inte minst deras cyklar. Det vill säga dom som har cykel men aldrig använder den. Låt stå.

Nerringd varje morgon

Varje morgon i gryningen ringer nån. Igår ringde en programmerare från Göteborgare, idag en cykelsäljare från hagsätra. Är det så att hänga på dejtingsiterna? Lite olika snubbar olika dagar. Korta möten. Tack och hej.

- Sover du? Ja, det gäller en cykel...
- En cykel? Vad för cykel?

Har bara svarat på EN cykelannons så kan det vara någon annan? Varför kan inte en hjärna fungera på förmiddagen? Varför får man inte någonsin en soft väckning med gott kaffe kl 11 efter minst 8 timmars sömn. Och varför är jag en sån idiot som sätter på datorn istället för att sova vidare?

Det snöar och jag känner mest för att stanna hemma och diska och sy och sånt. Lättare hushållsarbete är sådant som passar mig bäst - som ni vet.

Jag kan faktiskt sy mina egna kläder. Hade en period när allt jag hade på mig var absolut handsytt i plommon och rosa, och träskorna hade jag tillverkat själv. När sonen var liten rev jag trasor och vävde tre långa mattor av alla misslyckade syprojekt. En gång broderade jag med sytråd. En bild på 8x8 cm tog två veckor att göra.

I själva verket är jag en ocean av tålamod och enträget arbete.

Letar cyklar på bred front

Dotter och jag letar cyklar på blocket. Hon måste hitta en crescent freja, en sån som hon blev bestulen på, och jag måste hitta ett par nya reservhojar.

Status just nu:
Nycykeln utlånad.
Vita monarken står kanske kvar på slussen, men den är trögtrampad och för stor. Senast hämtade jag den i kungsan men pyspunkan fick mig att överge den vid Debaser.
Svarta cbs:en lämnade jag vid någon pendelstation tror jag. Vet inte ens var. Kass var den.
Min mintgröna peugeot, favoriten, är definitivt borta. Den eller likadan dyker upp på blocket då och då. Senast ville personen som sålde att jag måste åka och hämta den, nånstans i obygden.
Det är ju där på såna där jättelager ens cyklar hamnar när de står löst och dräller utan att vara fastkedjade.
Man lär sig aldrig.

Dottern önskar sig en ny freja.

Inte mörkt men alltför ocykligt

Syster min tycker att jag är så dyster och har så arga tankar i bloggen. Kanske är det så att man inte har tid att blogga just när man hoppar omkring med glädjefnatt, har panikattack eller är mitt i en film eller cykeltur. Nånstans däremellan bloggar jag kanske lite för dystert ibland.

Ingen såg sur ut på avgång 22.15 från Kista. De få i vagnen blundade och hade lurar. Jag drack en cola och läste en skrynklig metro. Häromdagen såg jag min mamma på SL:s sidor i någon av gratistidningarna. Åkte hon kommunalt för att det var miljövänligt? Framför allt för att det är praktiskt, svarade hon.

Själv åker jag kommunalt för att det är för långt till jobbet. Annars skulle jag cykla. Körde jag bil och åkte fast skulle jag kunna få böter och möjligheten till körkortstillstånd indraget..

Min augustiinköpta nycykel är utlånad. Buuäää. Men så går det när man lånar en cykel som går sönder i ens väna "vård". Man får låna ut eller ge bort sin egen.

27 oktober utan mobil

Kan det bli mer höst än nu, den 27:e oktober? Sen kommer november och det börjar bli riktigt allvar med vinterkänningar och mörkerdepressioner och alla fullblodsskorpionernas hemliga födelsedagar.

Tittar ut över parken och allt står stilla. Himlen helt menlöst ljusgrå utan antydningar, ingen vind, ingen trafik, inga människor och ingen mobiltelefon.

Tack och lov för snälla personer, som hittar ens mobiltelefon på marken och mitt i natten kämpar på för att hitta ägaren. Jag skulle testa hur bra min cykel var att forcera trottoarkanter, eftersom den nu ska klara terräng, men det gick inte så bra.. och jag tappade telefonen i fallet.

Mer spänning vore lite coolare va?

- Blogg, vad är det? frågar min far.

Det är födelsedagsmiddag hemma hos x-maken, för sonen som fyller 23.
Samlas gör x-make, x-makens syster, x-makens föräldrar, min farsa, min syrra, min dotter, sonen och sonens flickvän. En lite mindre skara än planerat, men det är lugnt och väldigt gott. Min mor och farsans sambo och x-makens barn från förhållandet före mig uteblev, liksom hennes man och lilla bebis. X-makens x-tjej före mig brukar inte vara med vid mina barns födelsedagar, men henne träffar jag ganska ofta ändå. Det är väl som det ska va.

- Om du Vill du läsa om allt om hennes cyklar och resor, så finns det där, säger syrran.

Just det. Som om sånt vore intressant - när det finns Idol och andra scener att stå på.

Det (nästan) skriks ut om min hemliga blogg. Coolamorsan, coolamorsan.
Skitcoolt verkligen. Man hittar den när man minst vill det.
Men jag vet ju att ingen av dom orkar läsa ändå, förutom dottern kanske.

Dags för en uppdatering snart.
Dags för en liten uppfräschning.
Dags för lite mer spänning, va?
Nu när jag kommit så här långt.

Höll på att glömma bloggen

Bloggen har fått stå här och vänta ett tag.

Jag hinner inte mer än cykla hit och dit förrän det är dags att åka iväg igen.
- När åker du då? frågar dottern
- Eh.. torsdag. Är det så? Åker jag på torsdag redan?

Sommaren håller på att ta slut och den svenska facebookhajpen kommer att dra igång ordentligt de närmsta veckorna när folk är tillbaka på skolor och arbetsplatser.
Från nio vänner kommer man snart bergis ha till exempel tolv.
På jobben jobbar säkerhetskillarna med hur man ska kunna spärra ytterligare nätadresser, så att de anställda inte ska kunna hänga omkring på facebook under arbetstid. Åtminstone förvånar det mig inte de sätts på det ganska snart.

Jag kastar mig in på 10-dagarsprognosen från London och allt det där man gör inför resor innan man ställer in dom. Men det ser ljust ut, åtminstone inte så blött.
Jag hoppas kunna vara utomhus i dagarna fem, om än ej på cykel.

Cykeln avprickad

Nu ni, nu är det gjort: Cykelköp genomfört. No blocket no.




Den till vänster eller den till höger. Cykelkorgen klär den inte riktigt..

Det blev en av cyklarna jag provcyklade i juni. Ringde cykelaffären och frågade om nåt ex fanns kvar. Det finns alltid ett ex kvar.

De skulle försöka hinna sätta på stänkskärmar och pakethållare före stängning. Soliga dagar har de alltid fullt upp, berättade de. Först när solen skiner kommer folk på att de ska cykla, och inser att det är punka eller nåt annat fel.
Vid fem ringde de och sa att cykeln var färdig. Tog sen en halva-staden-runt-cykeltur på en riktig cykel. Åtminstone en riktigt ny.

Så nu har jag betat av det mesta på min inköpslista, om än inte i viktighetsordning:
- riktig kamera
- riktig fläkt
- riktig cykel.

Återstår det jag behöver näst efter cykel: ombyteskläder och skor.

Mintgrön cykel hittad i Sigtuna

Här är min bortsprungna cykel, eller en tvillingsyrra till den. Hämtas i Sigtuna. Måste vara först på plan i morgon bitti.. eller hur. Tjusigare cykel finns ju inte.

Cykel-slussen

Cykel-slussen Originally uploaded by Coola bilder

Ska plocka upp cykeln vid kungsan och sen ta en cykeltur via slussen. Cykelslussa kanske det heter. .



---- Skickat från mobileon

Nervöst att ha lånecykel

Nervöst att ha lånecykel Originally uploaded by Coola bilder

Egen cykel kan man ju ställa lite här och där på egen risk. Nu har jag parkerat annas hoj på ett nytt säkrare ställe och med vajer. ..hallonbergen.. Kista nästa. In i gruvan resten av dan.



---- Skickat från mobileon

Det står en cykel vid en båt

Det står en cykel vid en båt Originally uploaded by Coola bilder

Det är vad jag Hoppas i alla fall.



---- Skickat från mobileon