Brillor för balansakter

 

Brillor för split-vision

 

Brillor för upp-och-nedvända dar

 

Brillor för molnig dag

 

Slänga brillorna eller..

Det är frågan. En liten oviktig fråga. Tänkte att det blir lättare att säga hejdå till sånt som är trasigt om man fotar sakerna först.

Hur kunde jag vara så dum

Sandra skriver om att censurera sin egen blogg. Det är så jag känner att jag gör. Jag kan inte berätta vad jag har varit med om. Jag skulle själv få skulden:

1) Hur kunde du vara så dum (som råkade ut för det), eller:
2) Hur kunde du skämma ut dig (och kanske andra) genom att berätta...

Nu har jag inte varit utsatt för elakheter just i bloggen, men desto mer elakheter, incidenter och svek i verkliga livet. Det är beklagligt med folk som sitter och hugger från sina gömslen, och lika beklagligt när man möter elakheter, likgiltighet och arrogans därute.

Som tur är finns en och annan godhjärtad person också.

Genomledsen

Det är jobbigt att vara genomledsen och inte kunna berätta vad det handlar om - och bli förstådd. Berättar jag toppar folk ofta med sina egna och värre situationer eller ger förnumstiga råd, gör si gör så.

Ibland forsar det över, som idag, fastän man vet att man inte ska visa. Man hamnar bara i ett ännu sämre läge om man visar ett ledset eller oroligt ansikte. Eller blir galen på kaoset som idag. Eller nåt värre än så.

Åh, du har ett problem, fuck off.
Va, Vill du att jag ska hjälpa till, fuck off.

Trasseltrött

Home sweet home.

Hemma från Londontripp. Hemmet i totalt förfall. Dammigt och trasigt. Två förstärkare har gått sönder, dammsugaren suger inte, glödlamporna gått, ytterdörrslåset paj, och nycklarna till tvättstuga, grovsoprum och förråd är borta. Dessutom är cyklarna på vift och mobilen är borta.

Så trött på trassel.

Vårda barn VD-skola

Sätter på radion och Annika pratar med Maud. Ni vet vilka.

Så är det i Sverige. Det finns bara plats för några få som får vara bara förnamn. Snappar upp ett och annat, som att Annika inte kan göra många saker samtidigt. Bara ställa frågor - eller dricka kaffe.

- Att vårda barn hemma är världens bästa VD-skola, säger Maud.

Annika går håller inte med. Hon går i taket:

- Jag blir inte bättre, jag blir bara mer stressad.

Som ensam barnskötare hemma har man ingen att dela uppgifterna med, ingen rådgivare, ingen back-up, inga raster eller någon att delegera till. Gör man fel är felet bara ens eget. Det är ensamt på toppen sägs det. På så sätt har väl Maud lite rätt.

In och ut

Igår skulle x-et komma med upp på hotellet en stund. Han blev inte insläppt. Jag var skitarg. Jag fick inte komma in heller förrän efter aptråkig diskussion. Det har sina sidor att bo på hotell.
Man betalar till exempel för "Full English breakfast", fast man inte får frukost en enda morgon för att de stänger frukostmatsalen redan klockan 10. Man svälter.
Nu flyttar vi tillbaka till Soho och Picadilly, där det finns lite mer mat.

London: Inte optimala hotellet

Hotellet finns ej. Jag har för höga krav. Nu bor vi med utsikt mot Hyde park, stort fönster, terass, men på fönstret har de spikat upp plastskivor, så att man inte ska kunna komma ut på terassen. För vår egen säkerhet.


På Columbia hotel, Lancaster Gate vid Hyde Park, får man inte gå ut på balkongen, för säkerhets skull.

Att inte kunna gå ut på balkongen vet dottern kan få mig lika låg som när det enda som finns att äta är en torr grillad kyckling med pommes.

My god vilken tid det tog

Alltså. Proffsresenären - det är inte jag det. Jag är en evig amatör som genomgår flertalets vedermödor.
Jag bokar fel. Bokar om. Bestämmer mig i sista minuten. Packar för stort. Packar för lite. Packar fel. Kommer till hotell jag inte gillar, trixar, byter. Packar och packar om.

Med all teknik blir det än värre att få med sig laddare, rätt sladdar, usb-hubbar, minnen, kort, läsare, lurar. Halva packningen är en sörja av sladdar som sen inte visar sig funka till de prylar man tagit med.

Har två kameror med mig men ingen usb-hubb, och fel usb-sladdar till kamerorna. Måste köpa hubb. Måste skaffa lurar. Och dottern batterier till sina kameror.

Blogga är ju inget krav men det känns ibland som att det inget överträffar att bara ha en billig anteckningsbok med sig, som går in i bakfickan och använda kassa engångsblyertspennor, som ingen snor.

Hot spot London

Inte lätt att höra av sig från utlandet. Bor nu i alla fall på ett hotell i Londen med så kallad "hot spot". I praktiken innebär det att datorn lyckas hittar ett trådlöst nätverk med hotellets namn, och så måste man logga in. Man vinglar till receptionen (på grund av en sömnlös natt) och får en lapp med användarnamn f838ruq8 och lösen jf8jf92q, typ. Hålla tungan rätt i mun. Hoppas.

Otrygga prognoser

Oh, vad otryggt det är. Prognoser har en tendens att ändra sig.

Maxtaxa. Huga.

Maxtaxa. Det låter för jävligt. Sväljer man såna ord hur som helst?

Fastighetsskatt.
Trängselskatt.
Vårdnadsbidrag.
Ordningsbetyg.

Jag tror inte jag är intressant som väljare.
Inte mina två förstagångsväljare heller.

Bra jobb, billiga centrala bostäder, spänning, fritid och framtid. Ehrm. Hör visst också till de unga vuxna själv..

Följer prognoserna

Prognoser. Höger eller vänter. London eller Barcan? Sol eller regn. Vind eller inte.

Aktuellt just nu är BBC:s väderprognos för London. Följer den med spänning. För en timme sen bytte de ut 5 dygn med bara mörka regnsymboler och regndroppar till 5 lätta vita moln med några solstrålar på vänsterkanten.
Det förändrar ju läget.


Prognos 24/8 klockan 00.30.

Lättcyklat

Fin lättcyklad crecsentcykel. Jomenvisst. "Perfekt som stadscykel och att ta med på resan!"

Blocket-missbrukare

Ja, jag erkänner. Kollar cyklar och tält och annat jag tror jag behöver.

Kan inte undvara er dessa skönheter till cykel. Jag tänker framför allt på färgerna. Den skulle va nåt att cykla runt i London med i regnet. Eller mellan skurarna..

Glöm inte Lustpunkten

Hur mycket naturlig lust till lärande har inte skolan förstört.

Artikel om Äsa Mobergs bok Lustpunkten: "Inget som går att mäta är viktigt"

Det är en fullständig skolfixering i Sverige. Tidigare skolstart, hårdare skola, mer teoretiska kunskaper, mer läxor, längre skoldagar, längre studietid, diciplin, uppfostran.
Varför sväljer nästan alla detta koncept, där barn och ungdomar stängs in i skolan hela sin barn- och ungdomstid, när det ändå inte ens finns jobb eller bostad efter avtjänad skoltid?

(Visst, för vissa barn och ungdomar är skolan och studierna en fristad. För andra är skolan ett helvete. För mig var det nåt jag bara tog mig igenom -med revanch - för att folk sa att det skulle gå åt helvete för mig)

Valaffischerna: (s)

Som komplement till tidigare text:



Man måste ut mitt i gatan och stå riktigt nära för att kunna läsa.

Valaffischerna: Kommunikativ katastrof

Det är inte jag som skriver att valaffischerna är en kommunikativ katastrof. Men jag kan hålla med:

Martin Jönsson, SvD: Vad ska vi med valaffischerna till?

Som utomhusreklam är valaffischerna helt dysfunktionella och förlegade. Det blir bara taffligt när kartongerna ska bindas fast vid vägräcken och annat; en förslumning i stadsbilden och en kommunikativ katastrof.

Speciellt efter skyfallen idag.

Valaffischerna: Tjat-sägare

Såg så snorfula affischer överallt på stan idag. Tänkte genast på olaga affischering. Du och jag får inte klistra upp affischer, men politiska partier får.

Söker på google: olaga affischering.
"Did you mean: olga offshoring"

- Nej, verkligen inte. Men man skulle kanske ta sig namnet Olga Offshore, tänker jag.
Söker på "Olga Offshore":
"Your search - "Olga Offshore" - did not match any documents. "
Vad bra. Lite släkt med Coola morsan rentav. Som taget.

Det som föranledde sökningen (och sidospåret) var egentligen saker man tar för givna. Som det namn man fått av föräldrarna, och.. valaffischerna. Efter fyra veckor är man så trött på slagord och politiker att man inte orkar gå och rösta.

Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! står det.
Mer än det ordet kunde ingen av de hundra väntande på 4:ans busshållplats se på tre gatfilers avstånd. Budskapet gick inte fram, för det gick inte att läsa.

Men blev trött på tjat redan dag ett.

Mitt bidrag

13 tusen i kvarskatt... eller... vad står det?
Man blir ju nervös. Har jag inte betalat tillräckligt? Blädder, blädder. Plus eller minus?

-130657
130587
- 70

Pust. Min skuld till Skatteverket är 70 kronor. Beloppet står kvar på mitt skattekonto och ränteberäknas.
Självklart.
Varsågod, ta för er bara.

Midnattsloppet: Gult och fult

Sommaren har varit full med fula gula tröjor. Droppen var midnattsloppet, där deltagarna tvingades ha gula t-shirtar på sig. Just att folk fått spexa till det och klä sig som de vill har varit lite av loppets tjusning, men nu var det inte roligt. Man såg bara guppande gultröjor.
Man skyllde på att det skulle bli häftigt att se det gula bandet av löpare från luften. Och på flygfoto. Kanske så, men definitivt inte för publiken på gatan.

Istället för pick-nick

Inget pick-nick-humör idag. Slut i kroppen. Antagligen PMS. Har tillagat morötter, vilket var på tiden. Försöker ställa in mig på fyra dagars total effektivitet och sedan Londonresa på det.
Det kan man kalla en riktig morot.

Jaha jaha

Lite man vet.

Jag cyklar omkring, lite ny till världen varenda dag, och tänker sen: Ahhhh, jag har skadat mina ungar, jag borde inte ha cyklat. Jag borde ha varit hemma mer. Eller inte varit hemma. Eller kanske inte jobbat så mycket. Tänkt mer på mig själv, mindre på andra jämt.
Jag är ingen bra morsa.

Det bästa jag visste på sommarlovet när de vuxna gaggade på stranden var att komma hem själv, utan vuxna idioter i närheten, fixa kaffe, sätta mig på uteplatsen, sätta på radion. Man fick en kvart tjugo minuter.
Så är det fortfarande.

Så längre än så har jag tydligen inte kommit.

BH, fladdrande linnekjol och flipflops

Så kan man väl inte gå ut på stan?

Från hemmamjukis till vad?

Vaf#an ska man ha på sig?
Undrar hur många som undrar som jag.

Måste bugga familjen

Det är mycket nu.

Mycket med det sociala. Har funderat på varför vissa människor måste prata precis hela tiden.

Snälla, skriv, säger jag. Skriv ned det. Jag orkar inte höra en gång till. Inte en gång till. Please.

Jag skulle behöva en bandare. Kunna spela in vad som händer under våra familjemöten (dvs där min mor är inblandad, inte annars), och vad som triggar konflikterna och bråken till att bli ständiga norénare. För henne att lyssna på sen. Och som bevis på vad som sas.

Como-status augustis mitt

Sist jag hade nån status var i april. Då skrev jag att jag inte kommer vara i Sverige i vinter. Får se hur det går. Har sagt det förr. Till leda.

Civilstånd: Som vanligt. Träffar jag nån tappar jag snabbt intresset, och tvärtom.

Familjeliv: Dottern och jag bara. Inneboenden bara betalar. Vet inte var hon är nuförtiden. Rätt kaotiskt i lägenheten igen.

Arbetsliv och studier: Hm. Det började bra i projektet men gick åt helvete. Sopar ihop bitarna och hoppas få knyta ihop påsen snarast, och ta time-out.

Resplaner: Sen sist har jag varit på Skiathos en vecka, tre veckor på Ios och några dar på Antiparos. Kasst blåsväder. Däremot var det bra att lära känna polarna bättre. Köpte Londonbiljett redan i april. Har köpt ytterligare en t/r-biljett för att kunna ta med mig någon. Hemliga saker.

Skönhet och förfall: Ljusbrun och blondare men lite risigare hår än vanligt. Har röntgat huvudet men skulle väl behöva gå igenom rubbet.

Nöjen och uteliv: Lite vill ha mer, verkar det som. Tog det attans lugnt nere i Grekland på grund av huvudsmällen. Först hemma kunde jag pusta ut lite och ta ut svängarna lite grann.

Miss att missa män

Den här mannen, Tiken Jah Fakoly, hade man ju velat se.
Och den här mannen Bunji Garlin imorgon.
Det missar jag också.
Man missar män.

Traditionellt augustisamtal med X-et

Först ett meddelande från Zinken-väninnan. Hon ville berätta nåt som hände sen. Poeten Peter verkar vara en täckmantel. Spionhistoria väntar..

Sen ringde det så kallade x-et, snickaren i London, och undrar när jag kommer om jag kommer. Han hoppades få se mig. Själv har han "signed-up for the carneval". Det betyder att han ska vara karnevaltågsfunktionär på Notting Hill Carneval igen. Stå i en viss hörna och dirigera. Bra. Då vet man ju var man har honom.

Här har man honom. På ena svarta pricken. Den andra visar var jag ursprungligen träffade honom. Ett hundratal meter därifrån, vid ett reggae sound sistem på Westbourne Park Road, då han frågade om jag visste var Westbourne Park Road låg. Nu vet han.


"X-junctions" i Notting Hill. Festivalkarta i original, pdf

X-et funderar på att åka och fiska i Malmö - och kanske till Stockholm några dar. Men hallå eller? som norrmännen säger tusen gånger om dan. Har man inte hört det där förr?

- Jag vet, åk till Trondheim i Norge, sa jag. Där kan dom verkligen det här med fiske.
Han blev eld och lågor över något som nog är nordens blötaste stad.

- Om Notting Hill Carneval på den lokala sidan för Notting Hill.
- Disco Belle om förra årets Notting Hill Carneval här.

Dag Vag, Freddie Wadling och Debaser

Missade Dag Vag på Mosebacke igår. Jag sov. Hade fått utmattningssyndrom efter excelprövningar och presentinhandling i city, och somnade.
När jag vaknade var det sent, och bara-jag-får-nåt-att-äta som gällde.

- Måste ha mat. Och det blev indiskt på Ellora med dottern, som sedan fortsatte till Baba Sonic på Tivoli.

På Ellora ringde Zinken-väninnan, hon med militärtycke, och undrade om vi skulle åka till Gustav Adolfs torg och se Freddie Wadling. Cykel eller båt, undrade jag.
- Cykel. Vi hinner, han börjar spela först klockan 11.

Nu var konserten inte vid Operan utan vid Café Opera, på södra Kungsan-scenen, i gamla Tehusets förlängning mot Strömmen. Zinken-vänninan, Poeten Peter och jag fortsatte sedan till Debaser.

Med det var kvällen långt ifrån slut. Men det roliga var slut.

Missnöjets moder

Nöjd morsa.
Om man ställer in sig på att det kommer regna och det istället blir en riktigt solig eftermiddag och man kommer hem med hundra nya Slussen-bilder i kameran, så får jag vara helt nöjd. Sushi med dottern. Engelsk deckare. Helt ok. Ja, tills morsan ringde.

Missnöjd morsa.
Min mor är inte nöjd. Minst av allt är hon nöjd med mig. Det är mitt fel att jag finns. Hennes fel är det ju inte. Hon var så ung. Hon är negativ och ifrågasättande till allt, vad man än berättar. Även till sånt som är positivt.

Så här låter det. Ämne spelar ingen som helst roll.

- Jag skulle vilja ha en riktig kamera. Skulle jag kunna få låna och betala av?
- Näe, aldrig i livet. Vad ska DU med en kamera till tror du!

- Vi har haft tur och ska äntligen byta till en 4:a.
- Det var det värsta jag hört. Hur kan ni vara så dumma. Ni behöver väl ingen 4:a...

- Jag ska åka till Mexico i två veckor..
- Och vad ska DU i Mexico å göra.. duger inte Kanarieöarna för dig eller???

- Jag ska ta ledigt för att ha tid till sånt jag gillar.
- Vad ska du med tid till menar du? Du har ju en dotter att ta hand om.

Hon säger att jag inte är riktigt klok som ens funderar på att ta time-out från jobbet, och kanske plugga och göra saker som jag gillar och inte hunnit med.

- Vaddå gillar?? Och VAD skulle det vara dåra...?

Kokainet: Brottsling och brottsoffer samma person

Många vill att de kokainanvändande före detta idrottarna ska kräla och bekänna, inte bara brott, utan också sina ånger. Jag mår illa när den svenska upprördhetsdrevet tar över i medierna. Vem är egentligen brottsoffret här?

Intressant när brottsutövaren och brottsoffer faktiskt är samma person.

Klart att de före detta idrottarna ska ha samma rätt inför lagen som andra. Det var 200 knarkbrott på reggaefestivalen i Uppsala. Folk togs in, misstänkta för ringa knarkbrott, som är användning för eget bruk och bevisat bruk, och släpptes. "Förutom narkotikabrotten har man haft 10–15 fall av misshandel, stöld och andra mindre brott.", skriver Metro.

Det är ju skillnad på brott och brott. Och var, och av vem.

"Självklart knarkar även toppidrottare", skriver Erik Hörstadius. Just precis. Hyckleriet är uppenbart. Man måste ju se till vad det handlar om med lite sans. Droger finns överallt och i alla kretsar, men det är skillnad på droger och droger.

Att ta vissa preparat är klassat som narkotikabrott, medan andra klassas som medicinering, och är fullt laglig med recept. Det är klart att själva illegalisering av en drog skapar brottslingar. Alkoholen är däremot legal. Inte för att alkoholen är ofarlig(are) i sig, utan därför att den bara är legal här, helt enkelt.

Tänk att ta några glas vin på en fest, och åka fast på hemvägen, tvingas till urinprov, förnedring och förhör på grund av alkoholbrottsmisstankar.

Men knark är ju knark, säger ni. Just det. Vad enkelt. Knark är knark.

Hemlig blogg

Har så många hemligheter nu att jag nästan spricker.
Man skulle rentav behöva starta en hemlig blogg ..

Stockholm: Regn till festival

Stackars Stockholms kulturfestival.



Fy vad det regnar. Nu fick folk som dom ville: Dåligt väder. Mys på ni som är trötta på att vara utomhus, och inte kan göra någonting inomhus bara för att temperaturen är lite över det normala för årstiden.

Jag tror många glömt vad gråväder är, och än mindre regn och kyla och hur sånt känns. Nu har vi 11 månader att komma ihåg.

Enligt weather.com ska det regna och regna och regna. Frysa kommer sen.

(Och på Ios blåser det fortfarande, det ska inte sluta blåsa förrän i mitten av september, sas det i juli, och hitills har de lokala gubbarna varit på rätt spår)

Handfallna, strandsatta svenskar igen

Sitta på flygplats och vänta och vänta. Helt handfallna. Strandsatta. Köar i timmar för att boka om på internet.
Varför gör dom på detta sättet, undrar jag. Varför åker de inte in till London (45 minuter) och fixar sina ärenden där i en bättre miljö, och åker tillbaka till flygplatsen när biljetterna är i hamn.

(Det finns förstås grader av strandsatthet, då snabb hjälp och evakuering behövs, men det var inte dem jag tänkte på här)

Sport och droger hör väl ihop?

My god. Allt är tydligen skandaler. Tidningar och spalter måste ju fyllas. Tur att vi har kändisar, som inte alltid pallar hålla sig på mattan. Som kan - och ska - göra bort sig. Nu är det Patrik Sjöberg som gjort nåt korkat, i det här fallet sniffat kokain.

Vad tror skribenterna om oss läsare? Att vi är från Öland och aldrig varit på fastlandet, eller.. (Man blir ju rätt korkad av att hålla på med droger, som att dra med sig sin olagliga stimulantia till publika lokaler.)

Vem tror på allvar att idrottare är hälsoknuttar? Dom må vara talangfulla, välbyggda, tävlingsinriktade och träningsfokuserade, men måste de vara förebilder också, i all evighet. Ska de låtsas att de är sundare och har en bättre livsstil fast de varken är bättre eller sämre än andra, möjligen mer skadade.

Har man nosat på sport som barn och tonåring vet man att det festas. Vuxna tror kanske att idrott är en säker, hälsosam och drogfri förvaringsplats, jag menar aktivitet, för sina ungar. Då har man ju inte förstått att det är där man kanske till och med introduceras i fest- och superikultur vid sidan av föräldrarnas egen. I idrott finns alltid nåt att fira, eller att sörja.

Jag introducerades i och med att jag började spela basket. Så var det. Killarna drog med oss nybörjade småtjejer på fester, eller så var det träningsläger. De ville att man skulle bli full och villig. Och dom ville bli kaxiga och våga stöta. Till och med Erica Johansson sa som det var: Ledarna var fullare förr.. just det. Men då var bevakningen inte som nu.

Rysligt dammiga ord

Vet inte varför jag får rysningar av negativ art av ord som "alliansen" och "rörelsen". Sak samma. Leka krig. Visst är det något mycket gammalt och mycket dammigt över det hela.

Tjänstledigt eller whatever

Jag har bestämt mig. Och detta tack vare den inhoppande terapeuten: dottern. Hon steg in i rollen häromdagen och hjälpte mig att se till mitt eget bästa. Att jag inte kan fortsätta med ett jobb jag mått så dåligt av så länge.
Nu tänker jag jobba på denna vecka och nästa. Sen tar jag tjänstledigt eller friår, fristudieår, whatever.

Buffé-humör

Buffé är precis vad som passar mitt humör just nu. Sen ska jag leta efter mina cyklar. Därefter avsluta med ett ohyggligt excelark som ska uppdateras.

Nej, inga läxor här inte

Jag trodde Folkpartiets valaffischer med framtidens nyheter var ett skämt. Tror fortfarande att sidan är kapad av konservativa ufon från det förflutna. Man får känslan av att en person på gränsen till sammanbrott satt ihop texterna. Versaler och gemener blandat. Det är bara utropstecknen som saknas, så hade diagnosen kunna ställas.

"FLER LÄXOR förbättrar resultaten I SKOLAN"

Och jag som trodde folkpartiet var liberala.

Tvång är väl inte vad man ska pracka på ungarna. Det är diskriminering att vuxna ska ha valfrihet och barnen ingen alls.

Språk kräver sitt repeterande, men det kan hellre ske i skolan. Det individuella arbetet kan istället göras på skoltid, med lärarna som coacher. Läxor är precis vad vänstern menar: något som ligger utanför skolan, nåt som tar ungarnas ledighet i besittning, och nåt som ambitiösa föräldrar med extratid över sysslar med för sina barn. Mammorna sitter där och petar och säger: Skriv det här, och där skriver du såhär. Det är föräldrarna som gör de lyckade skolbarnens läxor. Visste folkpartiet och lärarkåren inte det?

Winnerbäck så älskad

Zinkenväninnan var som uppslukad av sin supermachomilitär sedan fredags natt och jag stack istället själv till Zinkens IP och "såg" och "hörde" Lars Winnerbäck. Jo, det ska vara duttar där. Jag varken såg så bra eller hörde så mycket. Jag har bra hörsel men vill framför allt att ljudet ska vara bra och högt och kännas i hela kroppen. Lite tamt var det, men delar av publiken storartad.



Wajdens blogg har mer att säga om Winnerbäck-konserten. Och jag kan hålla med SvD-recensenten som ser likheter men ändå väljer Winnerbäck före Lundell:

Jag väljer Winnerbäck före Lundell, som ju båda mutat in ungefär samma område mellan Dylan och Springsteen, men hör hur även han med jämna mellanrum kör fast i den tradiga gubblunkens fantasilöshet.

Till skillnad från tjurskallen Lundell, som både är banalare och grötigare, finns det ett poetiskt ljus och en harmonisk vitalitet hos Winnerbäck, problemet är att det hålls inom en överdrivet fyrkantig och konventionell ram.

Ur SvD: Folket älskar honom innerligt

Nån låt fick mig att storgråta över brorsan, som älskade Winnerbäck, och det var också brorsan den som drog med mig på första Winnerbäckkonserten.

Utan skam i kroppen

Vilken helg det blev. Bara spontan-kör. Två utekvällar, en med publiv och korvmojjehäng, och en med Winnerbäck och rockklubb. Till och med de impulsinköpta jumbokräftorna från Ica kom väl till pass under småtimmarnas efterspel. Jag vågade definitivt inte fråga hur gammal han var, killen som kom med hem, direkt från dansgolvet. Väldigt trevlig var han i alla fall, och utan nån som helst skam i kroppen. Snickare förstås. Alltid dessa hantverkare..

Kvarnen: Opportun skit

Är det Brokeback Mountains fel all denna skit vi får uthärda?
Country på småtimmarna. Deprimerande.

Från hångel till helylle: Lars Winnerbäck

Igår drog Zinken-väninnan iväg mig till Kvarnen. För hångel. Förstod att det är hela idén med Kvarnens källare. Killarna stod på rad, bokstavligen.
Två yrkesmilitärer slog följe från korvmojjen på Medis, men "min" fick inte följa med hem. Idag blir det mer hellylletakter, med Lars Winnerbäck som gästar Zinkens IP, där första konserten någonsin hålls ikväll.

Avslöjad av dottern

När dottern såg "Coola morsan" på nyligen.se förstod hon att jag har en blogg.
Igår var det dags:

- Har nåt att bekänna, sa hon. Jag vet att du har en blogg, coola morsan.
- Och det syns ju att det är du på bilden också, med dom där 80-talsglajorna och allt.
- Eh, men bilden är ju från 2001 eller 2002.., sa jag. Barbados.

Hon vet ju att jag använde coola_morsan i min första hotmail-mailadress för att matcha sonen som hade coola_snubben. Men nu börjar jakten på dotterns blogg. Lite rättvisa ska det väl ändå vara..

Andra spåret

Dottern pingar sin (!) blogg. Precis ovanför eller under ser hon Coola morsan. Hm, tänker hon.

Ena spåret

Dottern ska plocka upp en utskrift till henne från min skrivare. Bakom sidan i utskriftsfacket ligger en tom sida, med en enda rad längst ned: http://coolamorsan.blogspot.com/2006/ nånting... jaha, tänker hon.

When the shit hits the fan (3)

Berättade om mitt misslyckade projektet på frukostmöte med 8 kollegor i morse.
- Kunden exploderade, och jag fick den värsta utskällning jag nånsin fått i jobbet.
- Så dör jag av en plötslig ångestattack, så vet ni varför, sa jag.

Försökte vända sitt misslyckande till nåt lite roligare än en uppretad (och förlorad - och tyvärr stor) kund. Mitt mål är bara att visa att man inte ska jobba med diffusa och elaka kunder och att dom är en hälsofara.

Min botgöring blir att skriva en rapport om hur man misslyckas med ett simpelt litet mini-projekt och hur det kan undvikas. Förslaget var mitt. Deadline 1 september.

Givetvis dags att flyga till London

Snart dags för min årliga London-resa. Förra året var jag sjuk och kom inte iväg förrän i oktober. Nu har jag biljetter med Ryanair, om nån vecka.

Somnade med radion på igårkväll och trodde jag var mitt i en dålig dröm när morgonnyheterna kom. 2o plan*) planerade att sprängas. Panik på flygplatserna i England.För första gången får folk inte ens ta med handbagage i kabinen. Flighter till Storbritannien inställda.

Terrorliga skulle spränga flygplan.
Terrorexpert varnar för resor till London.

Kanske läge att styra om mitt resande från att ha trevligt och upptäcka nya platser till rent hotspot-resande. In i stormens öga. Tränade lite i Grekland i somras, men då gällde det bara väder och vind.
---
*) 20 arresterade var det visst, och ett tiotal plan på listan.

Svenskarna trevligare på sommaren.

Va jobbigt. Tidningen City frågar Åke Daun varför varför alla är så trevliga på sommaren. Analysen är ankdammsgrund. Ju kallare, desto mer stänger folk in sig, medan vi släpper loss och blir mer öppna och sociala på sommaren.

Uh. Inte undra på att folk längtar till höst och vinter. Ska man vara social blir ju inget vettigt gjort.

Slutet av sommaren, början av hösten. Vårt verkliga nyår är i antågande. Hoppet om bättring är inövat. Hopp i samhällsbevarande: Back to business. Göra nytta. En ny chans i skolan. Komma i form igen efter sommarens latande. Och kanske njuta frukterna av sommarens ragg framför brasan med tända ljus efter dagens väl genomförda arbete. Sverige behöver fler barn.

Sådär 300 mysiga hemmakvällar om året med stängda fönster är väl vad man kan kalla precis lagom.

Rösta fram bästa resbloggen

Såg att travelaid.se uppmanar läsarma att Rösta på Sveriges bästa resbloggar. Ser min egen blogg i listan, med en (1) röst. Visserligen skulle jag verkligen vilja starta en resblogg, men än så länge är Coola morsan-bloggen bara blandat tugg, även om den då och då skriver om diverse resplaner och misslyckanden med att blogga från resmålen.

Riktigt cool augustihimmel

Med fullmåne. Kolla den som kan.

Mentalt sparkad

Förtalad och ej omtyckt av kund. Bye-bye.
Hade jag haft jobbet i utlandet hade det varit ajöss.

Årets Pridebilder

Ett urval av mina bilder från Stockholm Pride 2006 [på flickr].

Fler bilder:
QX
DN
Expressen
SvD
Aftonbladet

Solskenspermission

Observera att jag INTE gnäller om vädret. Som vädret är idag är det absolut perfekt.
Absolut Perfekt. 27 grader. Molnfritt. Lätt bris. Paradisväder.

Men vad gör man en sån här dag, allra sista semesterdan? Skärgårdstur, Källtorpssjön, badklippor vid Mälaren, balkong, Pridepark? Städa upp, förbereda sig mentalt?

Nej. Vägra jobba. Är det över 25 grader och sol är det bara att gå ut, tycker jag. Kollektivt. Vägra kontor och sura och arroganta karriärssabbade snissar och nissor.

Det parti som går till val med solpermissionslöften får min röst.

Galen mobil

Nån fylleringer mig tre gånger, medan jag tydligen låter mobilen löpa amok och ringa halva telefonboken innifrån väskan, lämpligt omkringflängande direkt från gayklubben Club Connection. Irk.

Pride: Paraden 3

  

Pride: Paraden 2

Färgglada tanter på Hornsgatan. 

Pride: Paraden 1

Härligt sommarväder fick årets Prideparad att slå rekord. 35 000 i tåget och 350 000 åskådare. Som vanligt såg vi den vid FBK och Folkoperan. 

Pride: Mobbad musik

Vid dansbanan spelad Ström. [Det skulle kunna vara jag på en av bilderna bakom länken, men dottern sa att jag inte har sådär tjockt hår.. men jag tror det är rörelseoskärpa som gör att det ser tjockare ut.]



Skitbra, men volymen så låg att alltför få hittade dit. Det hördes inte. Bad DJ:n höja, men det fanns inte tillstånd till högre ljud. Mina grann-hemulers fel.

Pride: Musikförgubbning

Onsdagen i parken gick i countryns tecken. Jag stod ut. Jag roade mig bland annat med att se folk som försökte dansa line dance. Skrattade inte åt dom utan med dom. Deltagarna hade helt enkelt skitkul själva också.

Efter några timmar i parken gick jag också omkring och sa att Shirley Clamp var otroligt bra. Hon var bäst den här kvällen även om Lill-Babs gjorde en bra show också. Men Shirley lyckades verkligen få publiken med sig.

Torsdagen hade sedvanligt schlagertema. Det slog mig att det blivit en riktig förgubbning/förtantning både av programmet och publiken. Hur många vill egentligen höra Kicki Danielsson eller Lasse Berghagen i Prideparken i timmar i sträck? Var är dragshowen, discomusiken, housen, dansen och draget?

Men somliga störtnjöt ju:



Resten av bilderna här.

Pride: Gayfolk har roligare

Jan Guillou invigningstalar efter Amelia Adamo.

I Pride-parken invigningstalade Amelia Adamo och Jan Guillou. Fantastiska invigningstal, tyckte schlagerbögarna på city.se.

Jag tyckte Jan höll ett rakt tal om utanförskap och förföljelse genom tiderna, medan Amelia förbrydde åtminstone mig med sitt gaysmicker. Hon stod i och för sig på scen och publiken på grusplanen under, men hon formulerade sig gång på gång i termer av vi (underförståt vi hetero) och ni (ni som är gay). Typ "Ni bögar, ni vet ju bäst av alla hur man har kul."

Försöker hitta citat ur talet i pressen, men hittar inget.

When the shit hits the fan

En av cheferna från jobbet ringde på onsdagmorgonen. Blev alldeles adrenalinig. Kunden klagat. Kunden missnöjd. Kunden skaffat ny leverantör. Punkt slut.
Chefen ville ha min bild.

I juni när projektet gick åt helvete var folk för stressade för att lyssna. Det var ju juni och precis före midsommar. Först fick jag hjärtklappning, sen byttes obehagskänslorna mot lite bättre humör: Nu j*vlar MÅSTE jag hitta på nåt annat.

Pride: Flaggor som gör en glad

Nu kan jag vara nöjd. Den enda flaggan som gör mig glad.

Pride: Mångfald istället för enfald

Normal eller onormalt?



När jag gick till parken tänkte jag att det ska bli skönt att äntligen träffa lite normala människor. Här är mina bilder, so far.

Vilken sexuell läggning folk har struntar jag i. Däremot vill jag att min partner ska ha samma läggning som jag, förstås. Och nån sån part verkar uppenbart inte finnas.

Folk i parken är förstås inte mer eller mindre normala än andra. Normalt är något subjektiv. Jag gillar till exempel inte countrymusik, tycker den är helt sjukt jobbig, men den är normal för somliga.

Temat för Stockholm Pride i år är mångfald. Det är bra. Hellre mångfald än enfald, som nån talare uttryckte det. Och man ska ha samma rättigheter i samhället oavsett ursprung, läggning och kön, anser jag.

Vissa konventioner gillar jag, andra inte. Jag är skeptisk till äktenskapet som instutition, med sin tunga historiska belastning, men om det nu ska ska vara tillåtet att juridiskt para ihop sig två och två, så ska det vara absolut frivilligt och en möjlighet för alla par, oavsett kön och kombination.

OK i huvudet i alla fall

Läkaren ringde och sa att skallröntgen var bra. Inga synbara skador, blödningar eller konstigheter därinne.
Trycket i skallen, som utlöste sån panikångest, kan nog snarare härledas till förkylning, feber och bihåleinflammation.

Så man ska följa folks råd när de säger "Ta det lugnt, det är säkert ingen fara." Men det är lättare sagt än gjort.

Pride Park, Stockholm Pride

I Tantolundens epicentrum ligger Pride Park.

Stockholm Pride har redan börjat men på onsdagen invigs sedvanligt Pride Park. Ska gå dit senare och hämta min tag och köpa passande balkongflaggor. Ska bli kul att återse folk.

QX.se har en överskådlig Prideguide där man lätt hittar sin nisch varje dag.

• Från bloggen: Motsvarande dag förra året

Tanto: Skränande ungdomar i lotten

Blivande parkfestplatsen för Pride i bakgrunden. Mys-pys-ungdomar sjunger i kolonilotten i förgrunden.

Några ungdomar sitter på uteplatsen i kolonilotten under balkongen och skränar, som det kallas. Egentligen har de riktiga musikerambitioner. Hörde dom prata om sitt blivande band och kommande framgånger. Nån har gitarr och killarna sjunger med djupa basröster. Härlig augustikväll med naturbröl när polarna äntligen är tillsammans igen.

Men annat tycker nog grannen under.
Hon tycker nog det är synd att det inte är vi som låter.

I söndags klockan tre på eftermiddagen ringde hon på vår dörr för att dottern spelade musik på låg volym. Vi öppnade inte. Undrar nu om hon har mage att skicka störningsjouren till en kolonilott.
Och imorgon öppnar Pride Park här.
Det här är ingenting mot vad det kommer låta från parken de närmsta dagarna.

Datortomografi

Datortomografi. Röntgen i en tunnel. Inte mer strålning än man normalt får i sig på ett år. Hm. Skulle bra gärna vilja se bilderna. Men bilderna av ens egen hjärna har man väl inte ens rätt att titta på, fast man verkligen borde ha hela upphovsrätten.

Titta titta, där bodde jag

 

I det gula "Mannen-på-taket"-huset till höger bodde jag. Rivningarna man såg från fönstret var åt andra hållet då. Mot Observatoriegatan och Västmannagatan. 

Sabb rivs för bostäder

Delar av gamla Sabbatsbergs sjukhus på Dalagatan rivs för att ge plats åt bostäder. Fick väldiga barndomsminnen, för just såhär såg det ut i Vasastan när jag var liten, då rivningar och byggarbetsplatser var våra lekplatser. 

Gratisnöje på Dalagatan

 

Extra-skallar

Träffade efter vårdcentralen "nyllet", som också råkat ut för en bula i huvet, stor som en extraskalle, som han fick när han cyklade omkull. Han verkar fortfarande rätt normal.
Så det finns hopp.
Ska röntga skallen på Sabb idag. Efterråt blir det kanske en promenad på barndomens gata, Dalagatan. Innan också för den delen. Sjukhuset ligger ju där.

Ranka ned på väder

Folk verkar kippa efter andan i nån inbillad hetta - eller baksmälla efter den hetta som var. Jag tycker det bara är lugnt och svalt, som ett gammaldags skafferi. Fick ha kofta på mig för att klara mig fram och tillbaka till Ica ikväll. Nu låter det som regnet är på ingång.

Kort sagt: Jag är hemma igen och kommer väl snart börja gnälla över kyla och det fula fula grågrusvädret igen. Det är bara tre månader till november. Tål att tänka på.

Så här ser min ranking ut när det gäller månader.
Bästa månaden överst:
1. Augusti
2. September
3. Juli
4. Maj
5. Juni
6. Oktober

Det var det. Resten vill jag inte vara här alls.

Värsta månaderna:
1. Februari
2. Januari
3. Mars
4. December
5. November
6. April

Trappgränderna överallt

I byn Chora på Ios går man upp och ner i trappor hela tiden. Varje trappsteg har sin egen personlighet och inget steg likt något annat. Det gäller att ha huvudet på skaft.

Vilket jag inte hade. Pratade med någon och flög i gatan. Det var ungefär här, fast på natten.

Dunderbula på Ios

Hade inte världens tursammaste semester men får vara glad ändå. Jag är ju hemma nu. Egna sängen känns som ett paradis, så som den bara gör efter en hård resa.

Förutom att det blåste hela tiden och var svinkallt första veckan så fick jag redan sjätte dan en ordentlig smäll i huvudet. Och det var vindens fel. En liten sladdrig plastpåse blåste in under klacken i bytrappgränden och jag föll baklänges på bananskalsvis. Bang. Bakhuvud mot sten. Blod. Ispåse och sen eskort till bydoktorn.
- Ok, sa doktorn. Du verkar helt ok. Inte sprucket, inget ska sys, du pratar klart, minns fallet, har ingen yrsel och ser bra.

Han sa inte att jag ser bra ut, men nästa dag sa jag till polarna att doktorn var riktigt snygg. Så nåt hade nog hänt därinne i alla fall. I huvudet alltså.

Bulan blev stor som en tennisboll. "Fint" tyckte sjuksköterskeväninnan när hon kollade såret under nån vecka. Det är nog bara sjuksköterskor som tycker att sår kan se fina ut. Får se vad vårdcentralen säger imorgon.

(Om ni tycker att jag efter semester börjat skriva konstiga saker så vet ni nu varför)

Tillbaka från blåshålet Ios

Det blåste så mycket i Grekland i år att jag åkte hem lite i förväg. Därför är jag redan här igen.

- The wind make you depressed, sa Nikos på restaurangen Seven Eleven på Ios.
- It makes me mad, påstod jag. Sen fick jag ett anfall på plats.
- Only panic, lugnade Nikos. Not dangerous. Try to eat your food.

Nikos berättade att det inte blåst så hårt och ihållande i juli på 22 år. Andra drog till med 50 år. Blåste ordentligt gjorde det i alla fall.
Skönt att vara hemma och pusta ut.

Men kite-surfarna på Pounda beach på Paros var nöjda.

Minnas mer rätt

Det så kallade x-et ringde igår före matchen England-Portugal och var uppspelt. Sen hördes han inte av. Brasilien åkte också ut. Det blir inte alltid som man tänkt sig. X-et sa igår att han jobbar med sig själv och sin [brist på] "honesty". Undrar om han var riktig ärlig om det.

Min mor tror alltid att allt gå åt pipan. Varför skulle det inte göra det?
Ibland får hon rätt. Det är det hon kommer ihåg. Hon minns ju inte det hon inte minns, förstås, men det blir lustigt när hon också påstår att hon alltid har rätt och har så bra minne. Extremt bra minne.

Vart jag ville komma med det minns jag inte.

Very clean. Pool. 35 euro. Andaxi?

  

Några dar blir till ingen, Santorini imorgon

Fick några bonusdagar hemma och ledig före resan.
Hemmets skick har varit uppenbart.
Skippade Roskilde. Skippade anhalt Köpenhamn. Nu åker jag direkt på Santorini imorgon kväll.

En del Hatar Santorini, andra Älskar ön. Jag vill inte stanna på Santorini, men en kväll i huvudstan Fira har jag inget emot. Hamnen Athina är bland de sunkigaste i ö-världen. Ändhållplats för båtar, ett jävla hassel när båtarna kommer in och rumsuthyrarna atackerar.

Sist släpade vi oss av båten och satte oss, syster, dotter och jag på kafé. Vi orkade bara inte jiddra. Vi struntade i precis allt. Semestern var i stort sett slut. En natt på Santorini och flyget hem direkt på morgon.
Hamnen tömdes. Hotelbokningskontoren slog igen. Bussar och minibussar åkte iväg med sina svettiga passagere.

Det är då det händer. En gubbe kommer linkande. Undrar. Undrar varför vi är kvar. Vi tittar ointresserat mot horisonten och suckar. 35 euro säger han. 3 people. View. Pool.

- Ok, ok, ok, andaxi, säger vi och åker med.
- Andaxi, säger han.

Missar flyg och hela paketet

Jaha, nu går mitt flyg från Arlanda om en halvtimme. 14.55. Har just varit och handlat jordgubbar, kaffe och mjölk på Ica. Tänker inte åka. Är för trött.

Har verkligen överbokat: Flyg Stockholm > Köpenhamn. Köpenhamn > Aten. Aten > Paros. Och båt från Paros som ska klaffa precis. Fyra etapper helt i onödan.

Har istället köpt biljett Stockholm > Santorini och åker om några dar. Flyget går 19, kommer fram midnatt. Sen ska jag titta ut över Calderan och sova. Från Santorini tar det nästa morgon en timme eller två till ön.

Är tydligen alltid ute för sent.

PMS-prenumerant

Det var inte mental breakdown. Det var PMS, som kom som en månatlig prenumeration på ett kvinnostraff som ska genomlidas för att man inte vill eller kan vara gravid jämt.

- Ja JUSST det, det måste ha varit PMS igår när jag grinade så.

I detta naturens egna lurendrejeri ingår att man varje gång är totalt ovetande om vad som ska hända och inte känner igen tillståndet ens när det är som värst. Först när mensen börjar drippa släpper det.

- Aldrig mer PMS ska man tänka. Jag måste ut på bygden och bli gravid snart!

Man ska ju vara gravid nuförtiden. Det ser man på Odenplan. Stora utspända kvinnomagar överallt. Tjejer som vankar omkring inåtvänt och självgott bara tänker på sig själva, på vad de ska äta, och på vad barnet därinne ska heta. Sen sitter de på fik med barnvagnarna, och bebisarna förstås. Och äter och äter och äter.