X-et i London kör ljuv taktik

På telefonsvararen i mobilen har jag två underbara meddelanden från snickaren i London.

Han säger att han hoppas jag kommer dit, att vi kan bo ihop, att han saknar mig och ser fram emot att "hang out" together.
Jag satte på ljudinspelning, så jag ska transkribera när jag får tid.

Nån liten karamell ska man väl ha ibland. Frågan är om jag vill vara weekendpar ihop med honom. Nej, det är ingen tvekan där eftersom kravlösare förhållande finns inte, men det handlar snarare om att ha råd med 6 dar i London just nu. Och om vädret tillåter. Och allt annat tillåter.

X-et diggar mig numera

Det så kallade x-et tycker att det är hög tid att komma och hälsa på honom i London, men han får vänta en månad på att dela hotell med mig och göra några Notting Hill Carneval after-partyn ihop - eller vad det nu blir. Han har ringt de senaste dagarna, och först idag svarade jag.

Han gillar mig mer och mer i takt med att jag bryr mig allt mindre. Men flygbiljetten har jag redan köpt och South West Four-biljett också. Träffa honom några dar kan jag möjligen se som lite bonus, eller annars blir vi ovänner igen, som efter Notting Hill 2006, då vi inte pratade på ett år.

Tanken slog mig att det inte skulle förvåna mig om vi kommer bli ihop om typ 15 år och bli ett sånt där slött pensionärspar som sitter vecka efter vecka på nån veranda i Thailand och lyssnar på jammin. Vid det laget har säkert hans flickvän gjort slut med honom för länge länge sen, om hon inte gjort det redan.
Jag frågar inget längre.

Skulle illustrera med en bild men märker att de enda bilder jag har i säkert förvar är de fyra bilder jag langade upp på flickr och publicerade på bloggen. ">i bloggen. 800 bilder bara borta... Trist.

X-et till Stockholm

Ha, skrattade.

Helt plötsligt poppar det så kallade X-et från London upp som ett troll och säger att han funderar på att komma till Stockholm.

- Passar det bra?

- Eh..

- Ja, du kommer ju bara till London i augusti.

- Jo, men bara om det är soligt.

- Ok jag ringer imorgon, måste jobba..

- Bye bye.

X-et funderar på Stockholm

Det så kallade x-et ringde idag och påstod att han funderade på att åka över till Stockholm eftersom han inte vill vara för många dar i Malmö och fiska. Sist fick han inget napp, tydligen. Han ringde från nåt stort torg i Köpenhamn nere vid vattnet, var det nu kan vara nånstans.
Jag uppmuntrade inget Stockholmsbesök.

Nu är i alla fall vapnen nedlagda. Fred på jorden.

Panikstädning för kärleks skull

Nu städar inneboenden hysteriskt. Springer och hämtar skurhink, springer upp och ner, vädrar, och försöker få undan klädbergen i hallen.

I know. Pojkvännen på väg hit.

Jag avstyrde att x-et kommer hit.
Orkar inte städa just nu. Inte för ett så kallat x som man tveksamt vill se.

Det så kallade X-et ringer

Igårkväll ringde han. Det så kallade x-et från London. Jag svarade inte. Tänkte att han väl råkat komma åt fel knapp. Han sitter nog på puben, sa dottern.
Nyss ringde han igen. Jag svarar inte, stänger bara av ljudet på mobilen.
Om det är nåt viktigt får han väl skriva ett sms.

Andra bloggar om: X-et, killar, män

Hemifrån direkt

Så är man då inte i London igen. Lika bra det den här gången.

Vad lätt det skulle kunna vara att luras. Låtsas man är ute på resa. I själva verket ligger man hemma på rummet och skriver bloggtexterna direkt från hemmasängen.

Planet gick igår eftermiddag. Returflighten är nästa lördag. Hade jag varit i London hade jag varit på Portobello market just nu. Och sen gått in på Market bar för en öl. Eller The Castle kanske. Och stått där och tänkt på hur duktig jag är som inte sms:ar x-et, och aldrig mer ska det heller.
__
Andra bloggar om: hemifrån, London, pubar

Dags att radera det så kallade x-et?

Tycker inte om att prata engelska på telefon men igår bestämde jag mig att använda pendeltågsresan till att ringa honom och fråga varför han blev, som jag uppfattade det, så förbannad på mig. Jag vill slippa gå och fundera på det.

Han var verkligen fortfarande arg. Ilskan sprakade. Han tyckte jag betett mig som skit på puben på Portobello Road. Jag tyckte precis detsamma om honom. Det är plågsamt att gå ut med någon som sen vänder ryggen till och låtsas att man inte finns där. Och jag tänkte att han alltid betett sig så i publika sammanhang: att han skämts för mig.
Jag föreslog att vi skulle köpa en flaska vin och gå till hotellet och snacka lite och sen gå ut och käka med dottern. I telefon igår påstod han att jag tvingat honom att köpa vin och följa med till the fucking hotel, som om han skulle vilja nåt så tråkigt.

Han sa ungefär att här kommer du till min stad och förstör för mig när det är karneval och allting, och drar med dig "your whole fucking circus". Kul kille. Kanske kul för andra, men inte för mig.
Livet är för kort för att behöva bli indragen i andras jävla problem, resonerar han. Men det är inte kul att bli betraktad som ett problem. Å fy fan, ska man behöva prata med människan också...

Dags för radering.

Resefronten, uppdatering

Jag tryckte till och har nu bokat ny Londonresa a 443 kronor i början av oktober. Bara så ni vet. Måste åka dit och vara själv också efter veckan där med dottern. Det så kallade X-et och jag är ovänner nu, tror jag. Så för första gången ska jag åka dit utan att berätta.

Undrar också hur man lättast tar sig från Caracas till Bangkok. Verkar så långt...

Tänker mig till Venezuela i januari. Vara där och på Trinidad & Tobago till slutet av februari och sen åka till Thailand, och vara där hela mars. Inte bara 10 dagar som tidigare i år.
Faktum är att det bara är september + 3 månader tills det är dags att dra.

In och ut

Igår skulle x-et komma med upp på hotellet en stund. Han blev inte insläppt. Jag var skitarg. Jag fick inte komma in heller förrän efter aptråkig diskussion. Det har sina sidor att bo på hotell.
Man betalar till exempel för "Full English breakfast", fast man inte får frukost en enda morgon för att de stänger frukostmatsalen redan klockan 10. Man svälter.
Nu flyttar vi tillbaka till Soho och Picadilly, där det finns lite mer mat.

Traditionellt augustisamtal med X-et

Först ett meddelande från Zinken-väninnan. Hon ville berätta nåt som hände sen. Poeten Peter verkar vara en täckmantel. Spionhistoria väntar..

Sen ringde det så kallade x-et, snickaren i London, och undrar när jag kommer om jag kommer. Han hoppades få se mig. Själv har han "signed-up for the carneval". Det betyder att han ska vara karnevaltågsfunktionär på Notting Hill Carneval igen. Stå i en viss hörna och dirigera. Bra. Då vet man ju var man har honom.

Här har man honom. På ena svarta pricken. Den andra visar var jag ursprungligen träffade honom. Ett hundratal meter därifrån, vid ett reggae sound sistem på Westbourne Park Road, då han frågade om jag visste var Westbourne Park Road låg. Nu vet han.


"X-junctions" i Notting Hill. Festivalkarta i original, pdf

X-et funderar på att åka och fiska i Malmö - och kanske till Stockholm några dar. Men hallå eller? som norrmännen säger tusen gånger om dan. Har man inte hört det där förr?

- Jag vet, åk till Trondheim i Norge, sa jag. Där kan dom verkligen det här med fiske.
Han blev eld och lågor över något som nog är nordens blötaste stad.

- Om Notting Hill Carneval på den lokala sidan för Notting Hill.
- Disco Belle om förra årets Notting Hill Carneval här.

Minnas mer rätt

Det så kallade x-et ringde igår före matchen England-Portugal och var uppspelt. Sen hördes han inte av. Brasilien åkte också ut. Det blir inte alltid som man tänkt sig. X-et sa igår att han jobbar med sig själv och sin [brist på] "honesty". Undrar om han var riktig ärlig om det.

Min mor tror alltid att allt gå åt pipan. Varför skulle det inte göra det?
Ibland får hon rätt. Det är det hon kommer ihåg. Hon minns ju inte det hon inte minns, förstås, men det blir lustigt när hon också påstår att hon alltid har rätt och har så bra minne. Extremt bra minne.

Vart jag ville komma med det minns jag inte.

Vadslagning om England-Sverige-matchen

Fotboll i skön soffa... zzz. Tyskland-Polen. Andra halvlek... zzz ah urful grafik i wm-studion... zzz. Vaknade vid midnatt till nåt helt annat. Och sen ringde dottern från Hultsfred och undrade över väderprognosen. Det var väldigt kallt där. Antar att hon inte packat långbrallor, tröja och sånt.

Har slagit vad med det så kallade x-et om matchen mellan Sverige och England. Den som vinner (eller förlorar?) måste åka till den andre. Hur det nu var. För mig är det ingen förlust att vara tvungen att åka till London. Kan första att han tycker det skulle vara skitjobbigt om England förlorar, och han måste åka hit..

Oväntat från X, S och J

Det så kallade X-et hörde precis av sig per telefon. En snackare är han. Tänkt på mig de senaste dagarna, sa han.

Mobilen plingar till, och igen. Jag får radera för att kunna läsa, och radera igen för att kunna svara. S-et, kyssaren, vill gå ut ikväll. Han har väl glömt den där jobbiga kyssgränsen.
J-et, den vackre, som brukar sms:a efter midnatt (hm..) på fredagar och lördagar är tidigt ute idag: vill också gå ut och ta en öl med mig ikväll. Vi kanske skulle kunna gå ut alla tre.

Frågan är vad jag vill. Faktum är att jag just nu mest tänker på mat, på middag, thailändskt eller indiskt. Nåt starkt. Det är nog stark sås jag behöver, sen kanske jag kan komma på nåt.

Kom precis på att jag satte en lapp till mig själv på jobbdatorns skärm igår: "Glöm inte minnet!" står det. Just det. Bara det att jag glömde gå till jobbet idag.

Skitbok av lögner

Läst en riktig love-loserbok igen: Lögner av Charlotta von Zweigbergk. Köpt på Mariahallen för 25 spänn. Billigare än tvålen.

Inte orkat riktigt färdigt med den. Det är outhärdligt, men kanske nyttig läsning - om man vill förbli singel och tycka att livet så ändå är frid och fröjd. "Bygger på en sann historia", står det på omslaget.

Ja-ja. Man känner ju en och annan som verkligen spårat ut i sina passioner och beroenden och som försakar allt för sin "kärlek" eller besatthet. Det här var nog det värsta jag läst i genren. Kvinnan fick hur många återfall som helst fast mannen var ett manipulerande svin. Hon var inte stört bättre. Hon sket fullständigt i alla omkring sig utom denna man, som hon ville äga in i minsta skrymsle. Hon regredierade till ett gråtande och skrikande psykfall, sket i sina ungar, sket i vännerna och sysslade oavbrutet med att försöka locka karln ur hans äktenskap. Urk. Hälften vore nog. Och halva boken hade räckt.

Känner igen en del av lögnerna och grubblandet om en annan person från förhållandet med det så kallade x-et, som till slut inte kunde hålla isär sina stories. Bara det att min historia kanske hade räckt till två täta och kanske riktigt roliga kapitel, inte sjuttielva sidor tjat om "äkta kärlek".

- Varför läser du sånt där då, undrar dotter.

Det kan man verkligen fråga sig.

Tyst från x-et

Min snälla sms-fråga om han kan skicka mig min guidebok om öar och stränder i Thailand får inget svar. Jag tror han ser boken som en trofé. Vi får se.

En halv centimeter för mycket

Snövindar och det drar kallt över tangentbordet. Har en halv centimeter springa vid fönstret där sladden till balkongljusslingan går ut. Det räcker för att kyla ner hela rummet. Det så kallade X-et undrar när jag ska till London. "I can't wait" skriver han. Har jag sagt att jag ska dit? Nej.
Känner mig insnöad.

Apropå svarta killar

Om nån orkat läsa hela bloggen innan och utan (nä, jag förstår det) kunde ju ha fattat att det så kallade x-et inte är nån liten tanig rödlätt engelsman precis, utan en karismatisk och notoriskt otrogen och lite robust svart kille.

Igårkväll gick jag till närmsta puben när jag förstod att dottern skulle vara hemma och inte heller kunde lämna hemmet, eftersom hon tappat nycklarna.

Tre äldre män med alkoholproblemen tatuerade i pannan kom fram till mig. Sa att jag var söt och sånt. Alla hette Hans.
Jag flydde i panik.

Gick tre meter på Hornsgatan och kapitulerade. Tog taxi till Mariatorget.

Istället för att gå till ROCKS gick jag till H62. Mama Africa Club, som förut huserade på Medusa i Gamla stan men nu invaderar Hornsgatan en gång i veckan, tydligen. Reggae på scenen och blandad svart kompott på dansgolvet.
Och vet ni.
Man hinner inte ens ta en sipp på ölen förrän nyktra killar i 25-årsåldern BJUDER UPP. Oj!

- Ähum. Sen kanske. Har just kommit... Hej, ja sen, ska bara... ska bara dricka upp ölen först.

Vilken skillnad. När svenska killar vill dansa har de hinkat 8 starköl och kan varken prata eller dansa. Men ramla i väggen går bra.

Stod bredvid en svensk tjej, och tänkte va fan, och jag frågade om läget. Hon blev hur glad som helst över att en södertjej som jag hamnat på hennes ställe, och vi hann prata en del, och ska gå ut ihop. Du kanske gillar att resa också, sa hon. Självklart sa jag. Absolut. Och vi bytte nummer. Något annat nummerutbyte blev det inte den här kvällen.

Det visade sig ju att hon är en kvinna med förkärlek för svarta män och hade varit gift med en man i New York i tjugo år och bott där under lång tid. Jag faller inte mer för svarta än vita, men trivs bättre där folk rör sig lite. Och där män dansar. Och där tjejerna inte dansar med varandra i en ring runt sina handväskor. Alla dansar. Precis som på Barbados. Ensam, ihop, inte speciellt allvarlig.

Sen taxi hem, förstås. Alone.

X-et fantiserar och ringer

Nu ringde det så kallade x-et igen.

Sa att han ringde för att önska gott nytt och år och att han ville att jag skulle veta att han saknar mig, älskar göra saker med mig, och hoppas, om jag nån gång kommer till London igen, att lova ringa honom...

Jag tror han fantasierar om att träffa nån (mig till exempel) som han kan göra de sakerna med, som hans girlfriend inte ens vet om att han gillar, eftersom han antagligen inte vågar vara så ärlig. Han är ju inte ärlig, helt enkelt.

Brukar va så.

Träffade en äkta man (på Spy bar med sina killpolarna) som klagade över Pride-veckan häromåret.
- Dom har det så bra, bögarna, sa han. Har sex hej vilt, och ändå klagar dom och går i tåg, sa han. Varför får dom ha vecka och grejer och inte vi vanliga?

- Ja men starta de vanligas frigörelsevecka då, sa jag.
Jag tyckte han var hur korkad som helst. Och han fortsatte:

- Min fru vill ingenting som jag vill. Hur kul är det? VA?
- Har du frågat henne då?
- NÄ.
- Gör det då.
- Jag vet att hon inte vill.
- Men hur kan du veta.
- Hon är inte sån.

Idiot.

Idioter är dom. Och fruarna har ingen aning om att de raggar vilt och snackar skit om sina fruars tråkighet till helt okända människor på stan.

Kollar klockan igen

Klockan därnere till höger... på sidan här. Stämmer precis med vad jag tror den är.
Jag kan inte gå och lägga mig. Kan bara inte.

Har jobbat med en annan blogg idag. Och inser att jag tycker bättre om min egen. Tycker att blogger är rätt trevligt, åtminstone att skriva i. Och det är huvudsaken.

Skulle vilja... Ja just det. Varför vill man saker vid denna tid på dygnet egentligen... och absolut ingenting när man vaknar?
Förresten vaknade jag PÅ mobilen idag. Men jag hade inte lyckats skicka dumma sms till halva adressboken i alla fall.

X-et ringde. Känner nästan ingenting. Är redo att åka till London utan att berätta.