9 april 2006

Como-status i april

Förra gången jag hade nån status var i december förra året. Sen kom det svarta hålet: januari till mars. Tack och lov för Thailand. Hade kanske inte lyckats komma upp annars. Jag tänker inte vara i Sverige nästa vinter.

Civilstånd: Är mest frågande. Hur länge ska jag vara singel. Livet ut? Skare va såhär? Blir kanske som min morsas faster, som sas inte haft nån man i hela sitt liv. Kräsen, kallade man det. Ingen man var god nog åt henne, sa folk. Skulle hon tagit vem som helst? Hur kul är det att vara en sån partner som den andra håller tillgodo med i brist på bättre? Tror att varenda förhållande jag har haft har varit just så. Jag har bara varit funktion, utfyllnad under väntetiden.

Familjeliv: Två unga vuxna, dottern och inneboenden och så jag, välidgt vuxen, men liten. Försöker vänja mig vid att vara mor till två myndiga. Går riktigt bra, nu in på tredje veckan.

Arbetsliv och studier: Jobbet okej. Fått egen plats på kontoret och sitter några meter från mina favoritkollegor och tjabbar, åtminstone på eftermiddagarna. Har fortfarande planer på spanskan, men det är mest snack.

Resplaner: Längtar tillbaka till Thailand. Två veckor där gjorde gott. Kom hem som en nykläckt. Ska till Skiathos i juni, fast bara en vecka. Funderar på hur trippen skulle kunna förlängas, men i så fall är det lika bra att stanna i Grekland hela juni eftersom jag ändå ska dit i juli igen. I augusti ska jag göra ett försök att komma till Notting Hill Carneval igen.

Skönhet och förfall: Ljusbrun men torr. Luften här är extremt torr. Inte sjutton behövdes några krämer nere i Thailand. Alla problem med axel och armar kommer tillbaka så snart man ska sitta här vid alla dessa datorer. Har fortfarande inte använt mitt wordclasskort en enda gång. Bara betalar.

Nöjen och uteliv: Behöver mer dans och musik. Dans utan kyssar. Men är inte typen som tycker det är kul att gå till gym för att få dansa, eller gå på ställen där folk inte gillar att dansa, utan gör det bara för att tafsa. Jag vill dansa i gathörn i Rio eller Caracas, inte på danskurs i nån gymnastiksal. Ett annat alternativ är att åka ner till Ko Phangan en gång i månaden. Det skulle nog tillfredställa en lagom för att klara sig utan en månad till... fast lite dyrt blir det.

3 kommentarer:

  1. känner igen mig i din dansönskan, bra musik och dansa utan att man får brotta bort händer och hela karlar

    thailand säger du, när tiden och ekonomin tillåter ska jag testa det :)

    SvaraRadera
  2. Det FINNS ställen att dansa på för dem som bara vill dansa.
    Jag hängde med en kompis på ett ställe som heter "Chicago", där de dansar lindy hopp. De verkade ha så otroligt kul och jag märkte inte av nån raggning utan alla bara dansade och hade kul och var inte packade.
    Det var så positiv stämning!
    Det borde ju finnas liknande ställen för annan dans också om man inte vill lära sig just lindy hopp.

    SvaraRadera
  3. dot: Jag tyckte fullmånespartyt hade bra musik, rena godiset för coola morsan. Och timme efter timme.

    Blommalomma: Lindy hopp är nog inte min grej och inte musiken, men jag tror man kan hitta bra ställen, men jag får känslan av att det bara är väldigt väldigt ungt folk där jag gillar musiken, och astråkig musik där folk är äldre. Och väljer man salsa-kör så är många struttiga proffs som bara vill snurra runt.

    Man jag är van vid att vara lite missanpassad.. .

    SvaraRadera