Hänga ut gubbsen

Maja Lundgren, som jag först nu vet vem det är, har i boken "Myggor och tigrar" hängt ut folk i den så kallade kultureliten, som jag inte vet vilka de är, och det har blivit ett fasligt tyckande om detta. En polare på stora tidningen skulle mumsa i sig boken på tåget. Smaskelismask. Undrar ju nu om han själv kanske figurerar i boken.

Man får stå för vad man gör, tycker jag, och beter man sig illa (sett ur den drabbades synvinkel) får man vara beredd på att man kan få igen, och att det kan bli känt av fler, och på oanade sätt.
Jag är säker på att Maja inte är den enda som hamstrar fakta och spar precis allt, och kan man skriva har man ett vapen att slå tillbaka med. Om man nu vill slåss.

Att "hålla saker inom familjen" (eller inom företaget/gruppen) hör ju till sederna här i landet. Man ska tåla inte så lite, man ska tiga om slag och hot, man ska sopa skiten under mattan, låtsas att det regnar, kämpa på och tro att felet ligger hos en själv. Inte att det är ett mönster, där kvinnor manipuleras bort.

(Jag ser förstås paralleller till mina egna erfarenheter. Jag slogs i realiteten ut ur leken på jobbet redan -98. Jag skulle kanske inte kalla det patriarkalisk utfrysning, men det var så det var, när man ständigt fick göra grovjobbet ute i företaget och släppa förbi fjantgurusar, som raskt och resolut raserade allt bra vi byggt upp, och såg till att man blev marginaliserad. Och så kom IT-kraschen, och man fick vara glad att man hade ett jobb att gå till i alla fall. I kraft av sin anställningstid. Inget annat.)

Men nu skulle jag kanske sätta mig in i det hela istället för att planera min byrålådesstädning eller annat man kan göra inom rummets väggar. Hade jag boken här skulle jag läsa den.

Andra bloggar om: Maja Lundgren

Skolmassakern - som ett krig i miniatyr

Så har en ensam galning slagit över igen och tagit sin hämnd för att... han är fruktansvärt förbannad på att han inte får.. ja, får vad? Vad är det alla behöver och som man mördar om man inte får?

Tyst ensamvarg utan vänner skriver DN i en av alla artiklar efter skolmassakern i Virginia. Expressen radar vittneskommentarer. Den före dette anonyme blivande numera kända mördaren hade bestämt sig för att döda. Ett helt paket med brev och filmer från mördaren har tydligen kommit in till tv-bolaget NBC, och ger troligen förklaringen till hur han kunnat ge sig själv rätten att meja ned och mörda utan pardon.

Vad kan vara tillräckligt att skylla på för att mörda oskyldiga?
Vad är skillnaden i motiven för en enmansattack mot oskyldiga och en nations militära attack mot oskyldiga? Varifrån kommer all denna aggressivitet? Och vad är den symptom på?

Soldater kan skylla på att de bara gjorde som de blev tvingade. Folk som tiger och blundar kan säga att de var rädda för att blanda sig i eller inte hade nåt med det att göra. Personlighetsstörda kan säga att de tvingades göra vad några galna inre röster sa till dom.

Som ett riktigt krig, fast i miniatyr. Offren har inte en chans. Någon tar sig makt och gör sig skyldig till övergrepp - men kommer aldrig vinna annat än avsky för sina handlingar och sorg för alla drabbade.

Andra bloggar om: makt, våld, vapen, krig